Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner: Waldweben nr »Siegfried»; 4 Beethoven:
Symfoni n:o 6, F dur (Pastorale). — 22 (kl.
1 30). I b s e n-festföreställn irig. ] Prolog;
2 Förspel; 3 Brand (4:e cch 5:e akt-), musik
af R. Henneberg. — 21, 27. Mozart: Don
Juan. — 24- Brand (4:e oeh 5:eakt);
Leonen v a 11 o: Bajazzo. —25 (kl. 1,30) Matiné tili
förmån för Artisternas och Litteratörernas
tensionsforening. 1 Konsertqfdelning
(Mendelssohn: uvertyr: »Hebriderna» ; Meyerbeer: aria
ur »Dinorah», sjungen af hr Forsell; J. S Bach:
Largo för 2 violiner, spel. af hrr Zetterqvist
o. Aulin; 2 Romeo och Julia, dram i 3 akt.
af Balnguer; 3 Dente: I Marocko, opé-a
co-mique i 1 akt. (Castagnette: fru
Frödin-Lind-berg; Schahabaham II, Agobar, Curtius,
Al-manzor: hrr Brag, Henrikson, Bergström,
Forsell’. — 26. 1 Prolog; 2 Vermländingame
(300:de gång.) — 28. Adam: Konung för
en dag (Neinéa, Zelida, en Bajadere: frökn.
Thulin, Lindegren, fru Lindström; Mossul,
prins Kodoor, Zephoris, Piflear, Zizel: hrr
Lundqvist, Sellergren, Lemon, Henrikson,
Graf-ström). — 30. Wagner: Lohengrin (Elsa,
Ortrud: fru Östberg, frk. Hulting; kungen,
Lohengrin, Telramund, härroparen: hrr
Sellergren, Ödmann, Söderman, Grafström).
Musikaliska akademien. Mars 17.
Gabri-lo witsch-konsert. — 20. Matiné af hr Carl
Bach. Biträdande: fruar Alie
Lindberg-Lar-sén och Hildur Lindqvist, frökn. A. Hulting,
M. Ohlson och G. Wikström, hrr L. J.
Zetterqvist, W. Klein.
Vetenskapsakademien. Mars 23.
Aulin-qvartettens 5:e (sista) kammarmusiksoaré.
1 Joh. Svendsen: Stråkqvartett op. 1; 2 Joh.
Brahms: klarinettqvintett op. 145; Mozart:
stråkqvartett, G dur.
Berns’ salong. Afskedsmatiné af dir. Carl
Meyder. Program: kompositioner af Richard
W agner.
» Vermländingarnes» 300:de
uppförande på den kungliga scenen blef ett
högtidligt jubileum. Detta tal-,
sång-och dansspel har blifvit en folkpjes,
som ännu eger oförminskad
dragningskraft genom sitt populärt nationela,
musikaliska och dramatiska innehåll.
Salongen var festligt belyst för aftonen,
och före pjesens början framsades af
hr Georg Törnqvist en vacker prolog,
hvari hr Frans Hedberg skildrat
författarens, F. A. Dahlgrens, litterära
verksamhet. Vid föreställningens slut
syntes Dahlgrens byst höja sig i fon
den, och hr C. F. Lundqvist höjde ett
»lefve» för hågkomsten af författaren,
åtföljdt af kraftiga hurrarop.
Efter mer än ett års hvila ha ett par
af publikens favoritoperor återupptagits
nämligen Adams »KonuDg för en dag»
och Wagners »Lohengrin». I
förstnämnda opera comique ha fröken
Thulin och hr Lemon första gången
fram-trädt såsom Nemea och Zelida. Såväl
genom sångföredrag som dramatisk
framställning gjorde fröken Thulin det bästa
intryck. Hr Lemon gjorde äfven lycka
i sitt parti; man kau endast anmärka
för stark komisk färgläggning i 2:a
akten, en för bjärt kontrast till den
romantiska sidan af rolen vis å vis
Nemea. Oskönt verkar ock det skarpa
accentuerande af konsonanten r., som
nu mera tycks vara brukligt på vår
lyriska scen. I »Lohengrin» är fröken
Hulting ny såsom Ortrud. Vi ha ännu
ej fått tillfälle att höra henne i detta
parti.
4:e 8yrofonikonserten hale intet nytt
att bjuda. Af fader Haydns rika
symfoni fört åd kunde väl några flere verk,
än de få som bär nästan uteslutande
slitas, förtjena att tagas upp. Att
såväl den nu gifna som Beethovens
»Pastorale» gerna återhördes intygade
emellertid publikens bifall. Detta gjorde
sig efter Wagners »Waldweben» så
intensivt gällande, att numret bisserades.
Wagners öfverlägsna
orkestervirtuositet firar också i denna komposition en
stor triumf. Intressant var att samti
digt få iemföra honom och Beethoven
som naturmålare, hvar i sin stil
bjudande mästerverk af första rang. Med
den föiträffligt utförda duettkonserten
af Bach framkallade konsertmästarne
Zetterqvist och Auliu det varmaste
bifall.
I den konsertafdelning, som inledde
matinen Mariabebådelsedag, utförde de
båda artisterna Largot ur denna
Bach-konsert, sedan förut gifvits
Mendelssohns uvertyr »Hebriderna» och herr
Forsell sjungit en stor aria ur
»Dino-rah», hvars talangfulla införande vann
lifligt erkännande af publiken.
Mati-Déns slutnummer, Dentes muntrande
Opérc comique »I Marocko», framkal
lade rikt bifall. Högtidligt var det
också att se den forne kapellmästaren
sjelf på dirigentplatsen, anförande sitt
verk. Publiken syntes äfven
outtröttlig i att bringa honom sin hyllning.
De i operan denna gång nya ro
inne-hafvarne, hrr Bergström och Forsell,
fyllde sina platser på bästa sätt. Fru
Frödin-Lindberg är, som vi förut
påpekat, ypperlig som Castagnette, hrr
Brag och Henrikson utmärkta fram
ställare af sina burleskt komiska
partier. *
Den stora instrumentalkonsert,
hvarmed det i Berns’ salong under vintern
konserterande Meyderska kapellet i
denna lokal tog afsked af publiken,
hade uteslutande Wagner-program.
Ahö-rarne belönade det omtyckta goda
kapellet och dess skicklige ledare med
rikt bifall efter hvarje nummer.
Konserten inleddes med en här ej förr
spelad uvertyr, på 1830-talet komponerad,
då Wagner lefde i Riga, till ett
skådespel »Christoph Columbus» af Apel.
Detta är ett förstlingsarbete likasom
den för oss äfven nya uvertyren öfver
»Rule Britannia», hvarmed andra
kon-sertafdelningen började. Om båda dessa
verk kunde man säga »ex ungue
leo-nem» — storslagenheteu och rytandet
med döfvande tonmassor saknas ej
heller hos dem. På långt noblare sätt
yttrar han sig sedermera i Gudarnes
intåg i Valhall, Wotans Abschied med
Feuerzauber, »Tannhäuser »-uverturen
och »Lohengriu»-förspelet, allt kända
mästerverk. Äfven förspelet till och
»Nachtgesang» ur »Tristan och Isolde»
samt »Isoldens Liebestod» och
»Siegfrieds Rheinfart» — hvilket allt till-
hörde programmet — innehålla vackra
saker, som utom scenen kunna slå an,
om än de utgöra väl långt utspunna
konsertnummer. Jemte det förstnämnda
föredrogs af konsertm. Schmidt Reinecke
såsom violinsolo »Träume aus den 5
Gedichten», talangfullt spelade.
Aulin-qvarlettens sista soaré gafs för
talrikt auditorium, som hyllade
konsert-gifvarne med ett så rikt bifall, a’tdet
tydligen innebar så väl ett »tack för
denna säsong! som ett »välkomna
åter» och »god fortsättning under en
följande. Soarén inleddes med Joh.
Svendsens op. 1, en stråkqvartett, som
med sin friska inspiration redan röjer
genialiteten hos den välkände norske
tonsättaren. Härpå följde Brahms’
härliga qvintett för klarinett och
stråkinstrument, hvari hr Kjellbergs
klarinettspel beredde en särskild högtid. En
Mozart-qvartett afslöt soarén, som i följd
af hr Stenbammars illamående denna
gång saknade assistens af pianot.
Den matiné lir Carl Bach gaf i
Musikaliska akademiens orgelsal hade
mycket omvexlande program. Sjelf spe
lade hr Bach på sitt ypperliga
instrument med känd talang kompositioner
af Brahms och Goltermann, äfvensom
en egen vacker Gavotte samt i
slutnumret jemte fru Alie Lindberg-Laraén
och hr Zetterquist i en trio af
Aren-sky, ett anslående verk, påminnande
om Schumann. Med sångnummer
bidrog en fru Hildur Lindqvist, röjande
vacker och väl utbildad röst, samt
fröken Hulting och hr W. Klein.
De båda Gabrilowitsch-konserterna i
akademiens stora sal gåfvos för fåtalig
publik. Orsaken dertill var väl
egentligen den, att publiken mättats förut
med hr Borwicks entusiasmerande
pianomusik, också delade hr G. med
Bur-mester ödet att från ett håll drabbas
af nedsättande kritik, hvilken äfven
påstått att reklam gjorts för konstnären
af anonyma köpta kritiker i Tyskland.
På en sådan har åtminstone ej
Gabri-lowitsch biografien i Svensk
Musiktidning grundats, då den tillkännagafs
baserad på en artikel af Otto Lessmann
i Berlin ur hans bekanta musiktidning.
Hur högt uppburen hr G. varit i
Köpenhamn känner man noggrant. Också
är hans teknik mästerlig, hans anslag
ofta exceptionelt vackert, och en
genialisk fläkt röjes i det ofta eldiga
föredraget likasom i uttryck och
uppfattning. Ännu kan man dock ej anse att
den 20-årige konstnären fullt beherskar
pianolitteraturens olika stilar, men stort
intresse väcker han utan tvifvel. Ett
par mindre kompositioner af honom
visade äfven tonsättaretalang. Excellent
var hans spel särskildt i programmens
större nummer: Orgelpreludium och fuga
af Bach Liszt, Mendelssohn-Liszts
Bröllopsmarsch och Elfdans ur
»Sommar-nattsdrömmen», Schumanns Fantasi op. |
17, Mendelssohns Preludium och fuga
op. 35 och Lifzts Ungeiska Rhapsodi
N:o 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
