Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfriga orkesterstycken:
Beethoven: Turkisk marsch ur Athens
ruiner (1897).
Berwald: Äl/tek (1886).
Gade: Andante sostenuto ur Symfoni
op. 32 (1892).
Handel: Konsert i G-moll för
stråkorkester (1891).
Norman: Larghetto ur Symfoni i
Essdur (1880).
Rubinstein: Andante ur op. 17 n:r 2
(1895).
G. Kam mmarmusikverk:
Berwald: Septuor (1892).
Schubert: Oktett (1892).
H. Solostycken:
Bach: Preludium för orgel (1885).
Beethoven: Romans för violin i G dur
(1893).
Såsom Musikföreningens musikaliska
ledare och anförare hafva alltifrån dess
stiftanda verkat:
1880—1885: Ludvig Norman,
Förste hofkapellmästare (j 1885), konser
terna 1—10.
1886—1890: Conrad Nordqvist,
Förste hofkapellmästare, kons. 12—22.
1890, 1891: Josef Dente,
Hofka-pellmästare, kons. 24—26, samt
dessutom ll:e kons.
1891 —1898: Franz Neruda,
Professor, kons. 27—50.
Dessutom såsom ledare för utförda
a capella körer:
Vilhelm Svedbom, fil. doktor,
Sekreterare vid K. Musikaliska Akademien:
kons. 2—5, 7, 10, 11.
Erik Åkerberg, tonsättare,
musikdirektör, 25:e kons , hvarjämte
Richard Henneberg, hofkapellmästare,
ledt den 23:e kons.
Vid alla de konserter, som gifvits
i förening med orkester, har denna
utgjorts af K. Hofkapellet, som sålunda
biträdt vid kons. 1—27, 29—31, 33
—50, tills. 48 konserter.
Såsom biträdande vid inöfvandet af
föreningens kör hafva medverkat:
D:r V. Svedbom, hrr A. Edgren
samt E. Åkerberg (sedan 1888), som
ackompagnalörer vid repetitionerna d:r
V. Svedbom, fru Ellen Enander, f.
Dorph, fru Esther Gadelius, f. Sidner
samt frkn Alfhild Larsson (sedan
1894).
Slutligen må nämnas att
Musikföreningen alltjämt sökt bereda i vanlig
mening icke konsertbesökande inom
samhället ett nöje genom inbjudande
att åhöra föreningens
generalrepetitioner, och hafva vid sådana tillfällen
ihågkommits pensionärerna vid Pauvres
Honteux och Borgerskapets Änkhus,
elever vid Fria konsternas akademi,
Blindinstitutets elever m. fl.
— —
Saint-Saéns om nutidens
musikrörelse.
* mPf 6VUe tar nyligen inne-
hållit en intressant studie af
Y ^ af ofvannämnda innehåll, ur
hvilken vi anföra följande utdrag.
E t märkligt faktum i den moderna
musikvärlden är
Instrumentalmusikens emancipering. Förut en
vokalmusikens tjenarinna, tog den
plötsligen uppsving, blottade en ny värld
och stälde sig som medtäflarinna till
sin forna herskarinna. Efter denna
revolution, hvari Beet ho ven var
hjel-ten, kämpa de båda makterna
oupphörligt med hvarandra, ehuru hvar och
en har sin egen domän; den ena operan
och oratoriet, den andra
symfonikonserten och instrumentalmusiken. Det
har gifvits hårda sammanstötningar.
Och så afföllo trupper från det ena
lägret till det andra, de stridande
blandade sig småningom med hvarandra,
så att förvirringen nu blifvit allmän.
Man hugger ännu, ehuru lamt, på
hvarann, men publiken syns ej
intressera sig derför, den löper från
operetten till symfonien, från
Wagner-dramat till den gamla operan, från
tyska kapellmästare till italienska
sångare . . .
Förrädiskt angripen af konserterna
på sitt eget område känner sig
teatern, i det den å sin sida drar nytta
af sin symfoniska käpphäst för att
intränga i konserten och ur den fördrifva
den egentliga symfonien och oratoriet.
Det ges så att säga hvarken konsert
eller teater mer, utan en hybrid,
allmän genre, en kompromiss-situation,
som ej låter något vara på sin rätta
plats. Detta är icke det framsteg man
för femtio år sedan, då den
musikaliska världen råkade i så stark rörelse,
trodde sig kunna hoppas: det är en
kris, ett kaos, ur hvilket sannolikt i
framtidenen ny ordning skall framgå.
Occidenten gör sig gerna lustig
öf-ver orientens stillastående. Orienten
kunde betala med samma mynt och
skratta åt den för dess obeständighet
och oförmåga att någon tid hålla fast
vid en form eller en stil, och öfver
manien att till hvarje pris söka upp
något nytt utan ändamål eller orsak.
Operan hade vid slutet af förra
århundradet funnit en förtjusande form,
som passade till allt och som man
gjort väl uti att bibehålla så länge
som möjligt, nämligen den som Mozart
gjort så berömd .. . Mozart har visat
hur det är möjligt att äfven lämpa
arior, duetter och andra stycken noga
till situationen och undvika monotonien
i regelmessiga satsföljder. Nu begär
hela världen, som bekant, att hela
akter skola framträda gjutna i
bronsen, utan arior, utan recitativ, utan
några »stycken» af något slag:
musikvärlden hvimlar af unga Herkules’ar
som anstränga sig att lyfta klubban i
höjden. Det torde nog ha varit klokare
om de låtit den behålla henne, som
för första gången med en för honom
allena känd kraft höjt densamma. Men
då man nu vill vara lika stark, ja
starkare än Herkules sjelf, maskerar
man den egna vanmakten under en
med etiketten af »modernism» och
»öf-vertygelse» åt publiken utslungad
extravagans . .. Publiken, som instinktivt
beundrar Herkules (utan att alltid
förstå honom), då den känner sig stäld
inför en obestridlig kraft, tyckes för
öfrigt gent emot hans efterapare och
efterföljare intaga en allt kyligare
hållning och ej finna någon rätt smak i
deras komiska klubbsvängningar.
Musikfesten i Bergen
26 juni — 3 juli 1898.
Komitén för ofvannämda musikfest
i Norge denna sommar har utfärdat
följande cirkulär:
Den stora landsutställning och
internationella fiskerintställning, som
öppnas d. 16 maj d. å. i Bergen,
kommer att glfva en allsidig bild af
Norges handtverk och industri, bildande
konst, landtbruk och fiskeri, på samma
gång som åtskilliga af de på
fiskeriyrkets område mest framstående
nationer deltaga i den internationella
fiske-riutställningen.
Men äfven på andra områden skall
helt visst utställningen väcka såväl
in- som utlandets uppmärksamhet.
Särskilt gäller detta den stora
tnusik-fest, som eger rum i veckan från 26:te
juni till 3 juli, och vid hvilken
endast verk af norska komponister komma
att utföras. Den norska tondiktningen
har ju redan länge väckt intresse och
beundran hos världens musikidkare,
och vid detta tillfälle skall beredas
i tillfälle att mottaga det rikaste intryck
af den ståndpunkt den nu intager.
Komponisterna skola sjelfva anföra sina
resp. verk, hvilka beträffande det
or-kestrala utföras af en bland Europas
utmärktaste orkestrar, nämligen
Con-certgebouw-orkestern från Amsterdam,
medan de stora körverken skola
ut-! föras af en fruntimmers- och herr-kör
på 400 medlemmar. Dessutom har det
lyckats förmå ett antal framstående
solister att deltaga i festen. Det
arrangeras 6 konserter med 3 olika
program, och man har för tillfället låtP
uppföra en musikhall, som rymmer
3,000 åhörare.
Namnen på de norska komponister
och konstnärer, som personligen
medverka och de tonsättningar, hvilka
komma att uppföras, äro den bästa
borgen för att musikfesten i Bergen
26 juni — 3 juli blifver en
konstnjutning af hög rang. Följande
kör-och orkesterverk komma att uppföras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
