Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utan smak — af crescendoverket.
Eller ock serveras en del föga
sammanhängande ackord och
melodistampar i samma anda — allt
musikprestationer som kunna vara
berättigade i och för sig men här icke äro
på sin plats. Såsom preludier till
koralmusiken kan på dem tillämpas
det bekanta: »kolonner, hvad gören I
här?» Med koralen hafva de endast,
i lyckligt fall, tonarten gemensam. I
lyckligt fall — ja, ty om t. ex.
preludiet till en koral, som är frygisk på
E, spelas i a-moll (eller E-dur?!),
då är icke ens denna gemensamhet
förefintlig.
Det anses ju vara af vigt, att ett
konstverk af hvad art som helst
presenteras för allmänheten på ett riktigt
sätt. Man lägger ju med rätta vigt
vid accessoarerna, man vill att dessa
skola stå väl tillsammans med
koust-verket, så att det hela verkar
harmoniskt. Och, för att hålla oss inom
musiken, man kan icke låta föredraget
af en Händel-aria inledas vare sig af
en orkesterfras å la Gounod eller af
ett Wagnermotiv eller en Grieglåt.
Men lika vidt skilda som dessa nu
anförda exempel äro ofta nog det, som
preludieras i våra kyrkor, och den koral,
som preludiet var afsedt att inleda.
Men sådant måste vara från musikalisk
synpunkt förkastligt.
Det fins nu orgelspelare af två slag:
skickliga och oskickliga. De senare,
och de äro icke få, göra sig gifvetvis
skyldiga till stora fel i afseende på
preludierna. Våra orgauister på
landsbygden äro i allmänhet icke skickliga
orgelspelax-e. De äro ju vanligen
skollärare, som hafva organistbefattniugen
såsom ett bihang till sin egentliga
syssla ocb lifsuppgift. De sköta
derfor tyvärr sin orgel ofta rätt klent.
Koralerna kunna de dock eller borde
åtminstone kunna spela korrekt. Ett
preludium, som är musikaliskt
värdefullt och står i stil med koralen, kuuna
de i de flesta fall icke åstadkomma af
egen fatabur; man får tyvärr ofta höra
mycket otympliga och misslyckade
försök, som bevisa vederbörandes både
oförmåga och brist på omdöme. Till
dessa organister skulle jag vilja säga:
Försöken ej att åstadkomma hvad I
icke kunnen 1 Liten ej på eder sjelfva!
Tagen för eder något kort, lättare
preludium af en god kyrkokomponist!
Eller — om detta möter hinder —
spelen, innan I börjen koralen, blott
några få ackord i koralens tonart, ju
enklare dess bättre!
Ty — och härpå skulle jag vilja
lägga vigt — det behöfs icke långa
preludier. Det är ett narrverk att
passa in små konserter af obestämd art
emellan det som läses eller säges och
det som sjunges vid gudstjensten. All
den musik, som förekommer vid våra
gudstjenster, bör vara af den allvarliga
och höga karakter, som
öfverensstäm-mer med gudstjensten i det hela. Så
äro koralerna, så bör ock den före- j
skrifna responsoriemusiken vara. Hvad
derutöfver är — preludier och annat
— kan och, i de flesta fall, bör
inskränkas till ett minimum.
De organister åter, som äro skick- j
liga orgelspelare — och sådana finnas
många i vårt land — mot dessa skulle
jag företrädesvis vilja rikta de i det
föregående framstälda anmärkningarna
rörande det sätt, hvarpå det
preludieras i våra kyrkor. Ty dessa
organister kunna göra det bättre, än de göra.
Jag har hört både i Stockholm och
annorstädes mycket skickliga, lärda och
icke omusikaliska organister försynda
sig svårt i afseende på preludiernas
stilriktighet. Preludierna erbjuda en
skicklig orgelspelare tillfälle att taga
fram af sitt eget; ban är då icke
bunden af en faststäld ordning eller
föreskrift att följa andras musik. Det är
icke svårt att förstå, att frestelsen då
ligger nära att preludiera för sitt
nöjes skull eller för att visa sin
skicklighet i modulering, öfverraska genom
j djärfva tongångar eller söka popularitet
hos den mindre musikbildade
allmänheten genom att spela »vackert»,
sen-I timentalt och smekande, således utan
afseende på, om preludiet rör sig iuom
kyrkomusikens område eller icke. Men
för en sådan frestelse får och bör
organisten icke falla. Han får inte
glömma, att all musik vid gudstjensten skall
hafva en sträng och ren stil, och att
det i detta fall som i an ra icke gifves
någon rätt frihet annat än den
lagbundna. Och den lag som binder skall bär
vara koralens egen karakter, till
hvilken preludiet skall troget ansluta sig.
Det är svårt, — jag erkänner det
— att i preludier fullständigt undvika
det hvardagliga och banala, det
folk-visemeisiga, det som klingar modernt
^ och okyrkligt. Det är icke lätt att
hålla preludiet strängt i stil med den
koral, som det skall inleda. Jag
erkänner detta, men jag är ock viss om,
i att många af våra organister skola
kunna fylla denna fordran, om de mer
än hittills rikta sin uppmärksamhet
derpå. Det gäller att taga fasta
på psalmens melodi och karakter och
hålla sig dertill. Jag har hört en
framstående musiker och organist säga,
att han för detta ändamål brukade
sär-skildt taga ut en strof ur psalmen eller
en del af en strof och lägga denna
såsom motiv för sitt preludinm, och jag
tviflar icke på, att detta är ett godt
sätt. Troligen är det lämpligt att
härvid rikta sin uppmärksamhet
företrädesvis på den ackordföljd, som bildar
antingen psalmens begynnelse eller dess
slut, och lägga denna till grund för en
med moderation och pietet utförd
kontrapunktisk behandling.
Till hvar och en skicklig
orgelspelare, som har att förrätta organistens
tjenst, skulle jag derför vilja
säga-Extravagera icke! Briljera icke! Tänk
på hvad du spelar, hvilken stämning
din musik är afsedd att väcka och
underhålla hos den gudstjenstfirande
församlingen! Tänk på, hvilken art af
musik du har att röra dig inom! Tag
fasta på koralens melodi och karakter
och låt ditt preludium med pietet
ansluta sig dertill 1 —
Intresset för kyrkomusiken är i vårt
land, synes det, nu lifligare än förr.
Den nyligen utgifna Messboken torde
innehålla rika skatter af och väckelser
att åstadkomma god kyrklig musik.
Det ofvan sagda har afsett att vara en
maning dertill, att vi äfven i afseende
på koralpreludierna måtte få
kyrkomusik i våra kyrkor. Både musiken och
andakten skulle viuna derpå.
G. A. B.
—S—
Ur Jakob Ad. Häggs resebref.
den biografiska uppsats som
åt-éji följde tonsättaren och pianisten
Jakob Ad. Häggs porträtt i N:o
10 af denna tidnings innovarande
årgång nämndes om åtskilliga bref,
hvil-ka han såsom Jenny Lind-Goldschmidts
stipendiat skref till sin vän ocb
gynnare, d. v. preses för Musikaliska
akademien, hofrättsrådet H. M. Munthe.
Utdrag ur dessa bref ha varit införda
i Hudiksvalls Allehanda, och vi ha
fått tillfälle att nu, såsom förut lofvats,
göra en liten axplockning ur dessa af
ett och annat som synes oss kunna
ega allmännare intresse såväl
beträffande författaren och dem han under
sin resa kom i beröring med, som ock
i musikaliskt hänseende.
Den unge, 20-årige, stipendiaten hade
lemnat konservatoriet och slagit sig
ned i Marstrand för att sköta sin af
öfverausträugning angripna helsa.
Derefter hade han för afsigt att begifva
sig till utlaudet att der göra
musikstudier. Det första brefvet till hans
»faderlige vän» Munthe är dateradt
d. 12 aug. 1870 och han yttrar deri
följande:
»Jag längtar mycket att få arbeta
igen och är i detta fall glad öfver att
känna mina krafter växa i friskhet och
styrka. Sedan jag kom hit har jag
skisserat ett l:a allegro till en sonat
å 4 mains samt ett allegro passionato
för piano och violoncell. Jag hoppas
att om några dagar vara färdig med
båda sakerna. För resten är jag
mycket ute och är till betydlig grad
befriad från min nervositet. . .
Jag är tillsvidare orolig för min
utresa. Men skulle Preussen nu segra
i någon hufvuddrabbniug, så är väl det
liktydigt med krigets slut.1) I annat
fall torde det vara kinkigt nog för mig.
Norman3) föreslog, att jag i afvaktan
’) Fransk-tyska kriget pågick, som bekant,
denna tid.
’-) Ludvig Norman vistades gerna i
Marstrand en del af sommaren. Han uppehöll
sig der äfven nu, bodde i samma hus som
Hägg och umgicks tlitigt med honom.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
