Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammade betydelse för tonbildningen
han för första gången bär framhållit.
Min forna kamrat vid den danska
operan, Törsleff har inlagt ovissnelig
förtjäESt genom att från fullständig
och orättvis glömska hafva räddat
Miiller-Brunow och riktat andra
sanningsökande sångares och lärares
uppmärksamhet på hans idéer. Hos
honom och en annan framstående odlare
af dem, den rikt begåfvade G. Armin
i Leipzig, har jag senare studerat.
Då jag sålunda hade satt mig in i
denna nya riktning inom
sångundervisningen och då jag efter hand under
några år såg principerna bekräftas
genom den erfarenhet jag vann under det
jag pröfvade dem på mig själf och
andra, så afslöjades den rationella
tonbildningens och den sköna sångens
hemlighet a ltmera för mig. Jag
förvånades öfver att jag och tusen andra
med mig kunnat gå förbi utan att
ta-i ga den upp från vägen och tillgodo
göra den.
Jag har vunnit en icke ringa
tillfredsställelse, genomträngd som jag är
af denna sanning; och då jag vet, att
många, liksom jag har gjort, fortfarande
stappla omkring i mörkret, har jag
trott mig handla riktigt om jag åt
allmänheten lämnade en kortfattad
redogörelse för de nyaste framsteg, som
gjorts på tonbildningslärans område.
____v#___
Ur Jakob Ad. Häggs resebref.
(Forts )
gt’.
ett bref af d. 17 mars
1871skrif-ver han nedanstående:
»Som prcf. Gade hvar gång han
gifvit egen kon-ert (hvilket inträffar i
regeln hvartannar. år) alltid varit van
att betrakta konsertdagen som en
festdag och då erhållit presenter af sina
vänner, ansåg jag det äfven för mig
lämpligt att ge honom något som på
samma gång kunde hafva intre-se för
honom utan att det fick något som
liälst utseende af betalning för hans
arbete med mig. Jag valde då ett
album med kabinettspoi tratter af de
kompositörer vi bägge älska och
be-| undra.
Då det måhända intresserar, följa
här namnen på dessa: Seb. Bach, Häu-
del, Gluck, Haydn, Mozart, Bt-eth^ven,
Weber, Fr. Schubert, Mendels-ohn och
Rjb. Schumann. Jag hade ock gärna
velat hafva Cherubini, Boieldieu, Méhul
m. fl., men de voro icke att få.––––
Hos Gade är allt sig likt. Man
kallar mig för prof. och fru Gades
»kjæ-legris». Gades klaga öfver att
Melchiors »förkjsele» mig och Melchiors
betala Gades med samma mynt. Med
ett ord: Jag är afhållen och lycklig.
Jag försäkrar Eder med handen på
hjärtat, att all den vänlighet, med
hvilken man kommit mig till mötes här,
både gjort mig ödmjukare, dugligare
och ädlare än om man med kallt
majestät hade satt sig i respekt. Nu
dere-mot har mitt uppehåll i Danmark
gifvit mig lifslust och lifskraft. Och både
hälsan och studierna hafva naturligtvis
gödt derutaf.
Hvad den den förra beträffar, så är
den, Gud ske lof! ganska god. En
bror till Melchior, prof. Melchior (lä
kare) har noga undersökt mig och jag
skall du uppriktigt säga Eder hans
mening.
Bröstet är icke angripet, utan mitt
egentliga onda är nervosité. Hans läd
äi, att jag går mycket:, hvarje morgon
tager ett kallt störtbad och eå äter
något järn.
Fru Goldschmidts råd att jag skulle
till Marstrand i sommar, fann han
alldeles förträffligt, sägande: »jag kunde
aldrig ordinerat något bättre». —–––-
Den 16 febr. var det fru Melchiors
födelsedag. Andersen (sagoförf.) skref
en kantat, till hvilken jag
komponerade musik, 3 nummer, 1) en chör
med sopransolo i, 2) en duo för
sopraner med piat o och obligat violin och
3) en 8lutchör, begge chörerna
naturligtvis med piano till. Den blef
mycket omtyckt och Gade yttrade sig
äfven godt om den.
I morgon skall jag spela några
»Märchenbilder» med violin och klarinett af
Robert Schumann i
kammarmusikföreningen: Det är verkligen en mycket
egendomlig och trolsk klang i dem.
På samma gång utföres en
violinkvin-fett af A. F. Lindblad. Jag hörde den
på repetitionen och skall i nästa bref
ge en utförligare beskrifning, sedan jag
hört den flera gånger. För
ögonblicket är iutrycket icke alldeles oblandadt.
Hr Neupert, lärare i pianospelning
vid konservatoriet härstädes,
informerar mig i den moderna klavertekniken.—
Köpenhamn d. 7 maj 1871
— — Från och med förra veckan
spelar jag äfven violin 2 timmar i
veckan. Min violinspelare och lärare
heter Hyllested, är anstäld vid kongl.
kapellet och protegeras af Gade. Han
gaf en konsert i förra veckan, då jag
spelade noveletter för piano, violin och
cello af Gade med Hyllested och Franz
Neruda.
Deune sednare spelar utmärkt och
har stort anseende härstädes.
För någon tid sedaD förklarade Gade
att »nu har De fått grepp i
instrument »tionen, nu kan De det och
lägger hvarje stämma der den skall ligga».
Med hvilken glädje jag hörde det,
be-hölver jag väl ej förklara.
Nu är således den vigtigaste
stötestenen undanröjd. Jag får dock
fortfarande arbeta dermed för att få
färdighet och säkerhet. Det säger sig
sjelft, att i den fina konstDärliga
instrumentationen får man arbeta cch
studera hela sitt lif. Men dock, att
ha fast fot i det korrekta och
skolmässiga är en god sak. — —
— — I visan är A. F. Lindblad
stor, det vete Gud!
Ingen erkänner det varmare och
villigare än jag. Men att det är en stor
förlust för Sverige och för konsten att
Lindblad af dåtidens dåliga
musikförhållanden hindrades att genom studier
och umgänge med genombilda.de
konstnärer nå mästerskapet i konstens alla
detaljer, det är, tyvärr! allt för saDnt.
Det är derför en ovilkorlig pligt och
nödvändighet att vi samla alla våra
krafter, all vår uppmärksamhet och all
vår energi på att få ett musikaliskt
kultiveradt Sverige. Om man
öfver-ser den musikaliska ställningen i
Sverige för det närvarande, så är den allt
annat än glädjande.
Den råaste okunnighet (på få
undantag när) naturligtvis hand i hand med
den mest bornerade egensinnighot!
Konservatism kan man ej kalla det,
emedan att konservera något vore att hafva
något. Men just detta något fattas.
Att t. ex. Haydn, Mozart och
Beethoven äro erkända och omtyckta
bevisar ej det lingaste. Att de äro
älskade af publiken är naturligtvis på
grün l af deras kolossala genialitet m. m.
Men att de äro riktigt förstådda, och
att deras erkännande är oberoende af
aukforitet8tro, deremot protesterar jag,
ty om hrr misici, (det är om
fackmännen jag talar, enär ansvaret drabbar
dem) verkligen uppfattade livad som är
utmärkt och hvarför det är utmärkt,
så skulle af samma grunder icke blott
Mendelssohns, utan äfven Gades och
Schumanns betydelse för tonkonstens
utveckling, klart och tydligt uttalas,
liksom förijenster och brister både hos
de äldre och de nyare kompositörerna
skulle analyseras.
Hvad som beböfves är en klar, skarp
och fördomsfri blick i det musikaliska
urverket, liksom en för alla ädla och
varma idéer öppen själ, så att man å
ena sidan hvarken bär afvog sköld
mot det gamla eller det nya eller
af förkärlek för någon blundar för
något samt att man å andra sidan ej
går upp i handtverket, utan alltid, som
dansken säger, »har något till öfvers»
lör idealet. Men först och si-t att det
existerar ett musikaliskt samvete och
att detta är vaket.
Nå, nu har jag riktigt docerat, men
när man blir ifrig, är det icke så lätt
att hålla upp. — —
Köpenhamn den 22 maj 1871.
— — I lördags hade jag den
lyckligaste dag jag haft, så länge jag kan
erinra mig. Gade förklarade mig
nem-ligen färdig både med komposition och
instrumentation, på samma gång som
ban tydligt och varmt erkände min
talang. Jag hade nämligen komponerat
en sonat för piauo å quatre mains i 4
satser: allegro, adagio, presto och
finale (allegro vivace) och hade den med
mig upp till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
