Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt denne mästare, hvars dödsdag är
d. 4 nov., dagen före konserten.
Aftonens program bjöd en nyhet,
nämligen Brahms »Variationer», ett i och
för sig intressant utarbetadt verk, som
dock tröttar genom sin längd. Det
Sjögrenska orkesternumret, som första
gången spelades i början af året på en
konsert å Musikal, akademien med en
dast tonsättarens kompositioner, hade
vi då tillfälle att omnämna. Det
mystiskt stämningsfulla verket, skildrande
»Heliga tre konungars ökenvandring»,
är af hr Stenhammar särdeles
verkningsfullt instrumenteradt. Härpå följde det
å symfonikonsertor nästan sjelfskrifna
Wagner numret, denna gång »En
Faust-uvertyr». Denna konsertuvertyr med
sin glänsande, färgrika instrumentation
framkallade med rätta ett rikt bifall,
liksom äfven Sjögren numret; konserten
afslöts med B-dur symfonien af
Beethoven, alla mästares mästare då det
gäller instrumentalmusiken. Konserten
fick under hr Stenhammars ledning ett
i allo godt utförande. I afseende på
dirigeringen använde hr S. under
aftonen långsammare tempo än vanligt vid
flere tillfällen. Detta framträdde
specielt i uvertyren, der nyanseringen
gjorde god verkan. Om man vid herr
Stenhammars debut som orkesterdirigent
kunde anmärka för mycken orörlighet,
skulle man nu kunna önska mera
stillhet i rörelserna, då motsatsen alltid
verkar störande på publiken.
En annan större konsert följde kort
efter, nämligen Musikföreningens första
för säsongen med utförande af
Schumanns »Paradiset och Perin», ett verk
som senast gafs här af sällskapet 1887
i maj. Väl inöfvadt och utmärkt
diri-geradt af prof. Neruda samt med
biträde af mycket framstående solister
beredde det äfven nu en värderik
musiknjutning åt den publik, som fyllt
Musikal. akademiens stora sal. Af
kantatens tre afdelningar äro de båda första
mest anslående och inspirerade.
Alltigenom välljudande och förträffligt
instrumenteradt saknar dock det hela
mera kontrasterande partier och verkar
derigenom något enformigt. En
kraftigare ansats erbjuder i första
afdel-ningen scenen med Guzna och hans
stridsmän. Perins parti uppbars med
känd talang af fru Östberg, hvars sång
och framställning endast var något för
dramatiskt kraftfull för Perins rätta
återgifvande. Fru Edling skötte med
bästa disposition altpartiet, och tredje
fruntimmerspartiet uppbars af frk
Holsten, hvars höga skära sopran tog sig
väl ut så i solo- som ensemblenummer.
Den berättande tenoren, herr Klein,
gjorde, som vanligt, godt intryck med
sin sympatiska röst. Något mindre
vibrerande känslighet i hans föredrag
skulle förhöja detta, hvilket ock,
troligen af svårighet med svenska språket,
stundom är för mycket slutet.
Ypperliga voro hr Smith i baspartiet och hr
Gentzel i sitt lilla tenorsolo. Lifliga
tacksamhetsapplåder följde efter slutet
af konserten, hvilken äfven bevistades
af prins Eugen samt hertiginnan af
Dalarne.
Herr Bauer hade ej lockat mycket
folk till sina konserter i samma lokal.
Hans prestationer framkallade
emellertid rikt bifall och detta välförtjent, ty
konstnären är, särdeles i tekniskt
hänseende, en första rangens artist och har
ej blott kraft utan äfven mjukhet, känsla
och temperament i föredraget, hvilket
dock ej hade samma tändande verkan
som t. ex. hos landsmannen Borwick.
Man hade särskildt att jämföra dem
båda i Rachmaninoffs vackra »Prelude»,
hvars lento genom herr Bauers
påskyndande tempo förlorade den poesi,
som gjorde Borwicks föredrag deraf
så gripande. Herr Bauer presenterade
sig emellertid med begynnelsenumret
å första konserten: Beethovens
»Appassionato» mycket fördelaktigt. Äfven med
Schumanns »Carnaval» och Chopins
Ass-dur-Polonäs väckte han berättigadt
intresse. Andra konsertens
hufvudnum-mer voro Schumanns långdragna »Etudes
Symphoniques» och den utmärkt
spelade H moll sonaten af Chopin. Sin
enorma teknik ådagalade han bl. a. i I
sista konsertens slutnummer, transkrip- J
tionema af Wagners »Walkürenritt»
och »Feueizauber»-musik. Programmen
upptogo för öfrigt, Bach: Prelude et
Fugue, Brahms: Rhapsodie (D moll),
Chopin: G moll-Ballade, Mendelssohn:
Rondo capriccioso och Etude, Liszt:
Waldesrauschen och Rhapsodie hon- 1
groise n:o 6, Gluck-Saint-Saens: Air
de Ballet, Henselt: »Si oiseau j’etais»
och souat af Scarlatti.
Fru Norries »Vis- och romansafton»
samt »historiska musiksoaré gåfvos för
fyld salong och under intensivt bifall.
Med vacker och väl beherskad röst och
en sällsynt uttrycksfullhet i vokal och
mimisk framställning eröfrar hon
oemotståndligt publiken. Mästerligt återgaf
hon å första soaréu först och främst
de fianska sångerna tillhörande Yvette
Guilbert-repertoaren och ej mindre de
svenska komiska sångerna till Frödings
text af Damme, Ch. Kjerulf, Halidén —
hvars »Jäntblig» blef orimligt skratt- |
retande —, »Mor Britta» af Peterson- !
Berger, och »Greta lill’» af de Wahl.
Egendomlig och intressant var den
historiska soarén med ackompanjemang
af den cymbalklingande lilla spinetten j
och den svagt ljudande klavecinen,
med i stil dekorerad estrad och fru
Norrie i rococo-kostym, pudradt hår
och moucher. Programmet upptog
franska sånger från lG.de och 17:de
århundradet, sånger af Clémant Marat,
Charpentrier och ett par okända, från
18:de årh. af Grétry, Albanese,
Mon-signy och Dalayrac, hvars kostliga
»E’sconto d’Jeanetto» bisserades.
Derpå följde ett par gamla, tyska tånger,
af hvilka »Phyllis und die Mutter?
väckte stor munterhet, och till sist
svenska sånger: »Linden», folkvisa,
»Kalaset» af Lenngren-Åhlström samt
Bellman8sångerna »Frun» och
»Måltiden» i Fiskarstugan».
Fru Lange utförde med smak
ackompanjemanget och spelade solosaker på
piano och de gamla instrumenten.
Direktör Alb. Lindströms konsert i
Jakobs kyrka ioför en talrik
åhörareskara erbjöd åtskilligt af intresse. Af
bristande utrymme får redogörelsen för
denna uppskjutas till följande nummer.
________________________
Från in- och utlandet.
Å Kgl. teatern arbe’as flitigt på
Stenhammars opera »Tirfing». Under
öf-ning äro för öfrigt Mozarts
»Enleve-ringen» och »Figaros bröllop» samt
»Lohengrin» och »Hvita frun».
Rieh. Henneberg ger d. 22 nov. i
Musik, akademiens stora sal en
Wag-ner-konsert med nummer ur alla
Wagner operorna. Biträdande äro fru
Östberg, hrr Elmblad och Forsell samt
K. hofkapellet.
Hr Sigfrid Laurin, på sin tid
mycket uppmärksammad pianist och lärare
vid konservatoriet, gifver, enligt annons,
en pianoafton d. 19 d:s. Hr L. lär
ha varit elev af fröken Thegerström
och hr Richard Andersson samt 1894 i
— 97 lärare i artistklass vid svenskt
amerikanskt konservatorium.
Fröken Sigrid Carlheim-Gyllensköld
förbereder till d. 29 d:s en konsert
med biträde af sångerskan grefvinnan
Ebeth Mörner och konsertmästare L.
Zetterqvist.
Reseunderstöd. F. eleven vid det
under Musikaliska akademiens inseende
ställda konservatorium Carl Lindbe har
erhållit ett understöd af 600 kr. för
att bereda honom tillfälle att i
utlandet vinna ytterligare utbildning i
vio-loncellspelning.
o
A Arbetareinstitutets folkkonsert d.
18 nov. upptog programmet: Beethoven:
Symfoni (fyrhänd.); Kücken: sonat; A.
M. Myrberg: Impromptu för violin;
Godard : Adagio samt deklamation.
Medverkande voro frkn A. Hallström och
M. Ohlson, dir. O. Sandberg samt fru
Nonny Lundberg.
Snensk romanssång i Finland. Med
anledning af fröken
Carlheim-Gyllen-skölds och grefvinnan Ebeth Mörners
konserter i Helsingfors innehålla
där-varande tidningar sympatiska
uttalanden såväl om utförandet som framför
allt om den svenska romansdiktningen.
Grefvinnan Mörner sjöng kompositioner
af Sjögren, Stenhammar, Lennart
Lundberg m. fl., och särskildt dessa tre
framhållas såsom ypperliga svenska
representanter för nämnda konstart, nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
