Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING. 5
Carolina Östberg.
— Innehållsrikt och
omvex-lande är innehållet i
Melodibok för violin och piano med
sina välkända korta stycken.
— Af sångerna bära Lunds
»små enkla» sånger i äldre
stil skäl för namnet. Dalds
sånger äro melodiska, enkelt
harmoniserade, med fylligt
och rörligt ackompanjemang,
som förråda tonsättarens
egenskap af pianist. Mera
utförlig och rätt tilltalande
är Kjellanders »Miranda»,
upptagande Topelii dikt i
sin helhet. Vacker är
Valentins sång; öfverraskande,
enkelt harmoniseradt är
ac-kompanjemanget, men dock
af god verkan. Hjorts
Fiskarvisa tillhör den äldre
melodiösa stilen. — I
Hallströms äfven vackra
sångduett målar
ackompanjemanget med kromatiska
löpningar och arpeggier hafvets
bränningar och vågsvall.
Myrbergs sångduetter till
egen text sluta sig i enkelt
melodisk stil till hans andra
omtyckta verk af samma
slag. Rätt humoristisk är
den komiska duetten »Fria
på narri».
––
Carolina Östbergs
25 års-jubileum som operasångerska
egde rum den 15 sistlidne december,
då den utmärkta sångerskan lät höra
sig som Leonora i Trubaduren inför
en till stor del högtidsklädd publik,
hvars lifliga, upprepade hyllningar gaf
tydligt vittnesbörd om hur högt
uppburen fru Östberg är för sin
eminenta konstnärlighet. Efter
föreställningens slut, hvilken äfven bevistades
af kronprinsen, följde otaliga
inrop-ningar, och konstnärinnan hälsades
med en mängd blomsterbuketter,
blomsterkorgar och lagerkransar, bland de
senare en kolossal sådan från kongl.
teaterns styrelse, körpersonalen och
Dramatiska teatern.
Man skulle kunna ha mycket att
säga om fru Östbergs förtjenster som
lyrisk artist, men vi kunna här endast
framställa en miniatyrbild af hennes
rika konstnärslif, hvaraf denna tidning
för tio år sedan uppdrog en
utförligare teckning. Alla känna ju ock
huru hon under stigande utveckling
och begåfvad med en sällsynt stor,
skön och jemn röst, hunnit till en
höjd af sångkonst, som svårligen kan
öfverträffas. På stämmans renhet och
friskhet har tiden ej utöfvat någon
störande inverkan, om man förbiser
en stundom framträdande vibrering,
som dock oftast öfvervinnes under
föreställningens lopp. Äfven i drama-
tiskt hänseende kan af henne stora
fordringar bli uppfyllda.
Det var den 15 december 1S7ii som
fröken Carolina Östberg, efter tre års
konservatoriestudier, debuterade såsom
Anna i »Friskytten» med stor
framgång. Följande år vann hon en ännu
större såsom Carlo Drosch i i
»Hälften hvar». Under tre års anställning
j vid operan utförde hon bl. a. Rosina
i »Barberaren», Inez i »Afrikanskan»,
Susanna i »Figaros bröllop»,
Papa-gena, B et li i »Alphyddan», Zerlina i
»Fra Diavolo», Henriette i »Muraren»,
Adina i »Kärleksdrycken» och Fru
Ström i »Muntra fruarna». Hon
lem-nade operan, då hon 1878 gifte sig
[ med grosshandlaren Horwitz, men
uppträdde redan året derpå såsom
Boccaccio på Nya teatern, der hon
ända till 1885 med stor framgång
utförde en mängd operettroler, såsom
Rosenkind, Serpolette i »Cornevilles
klockor», Violetta i »Lustiga kriget»,
Madame Favart etc., och hade äfven
högre uppgifter, såsom
Olympia-Antonia i »Hoffmans äfventyr» och
Zerlina i »Teaterdirektören». År 1880
gästade hon Köpenhamn och 1882
sjöng hon som medlem af Neumanns
wagnertrupp i Amsterdam, Bryssel etc.
Sieg!inde i »Valkyrian» ; 1885 gästade
hon Norge och 1886 Göteborg samt
lät höra sig i Stockholm på Södra
teatern. Sistnämnda år fästades hon
å nyo vid operan, dit hon verkligt var
efterlängtad af dess publik. Det var d.
19 oktober då fru Östberg som Agatha i
Friskytten åter uppträdde på den kung-
liga scenen, hvilken hon
sedan tillhört med undantag
af en konsertturné i
Amerika 1893—94. Efter
hemkomsten trädde hon först
upp den 20 augusti 1894
som Rezia i »Oberon». Till
hennes stora repertoar höra
för öfrigt Elvira i »Don
Juan», »Ernani» och »Den
stumma», Nattens Drottning
i »Trollflöjten», Norma,
Fi-delio, Aida, Marie i
»Regementets dotter», Elisabeth
i »Tannhäuser» och Elsa i
»Lohengrin», Margot i
»Hu-genotterna», Margareta o.
Helena i »Mefistofeles»,
Grefvinnan i »Figaros
bröllop», Martha, Jessonda,
Gioconda, Isabella i
»Robert», och på senare år
har fru Östberg haft nya
partier såsom Constance i
»Vattendragaren», Bertha i
»Profeten», Alice Ford i
Verdis »Falstaff», Saga i
»Sveagaldrar» och Estrella
i Berwalds opera, hvarjemte
hon som Sieglinde i
»Valkyrian» uppträdt äfven på
vår operascen och firat en
stor triumf.
W
Fickuret som Metronom.
En hvar musiker och en stor del
musikidkare torde vara bekant med
i den taktmätare (metronom) man eger i
Maelzels metronom. Denna borde ej
heller saknas i ett musikidkande hem,
då t. ex. vid pianospel, särdeles för
den inusiklärande ungdomen, det rätta
tempot vid ett styckes utförande är
af så stor vigt att lära känna, och i
en mängd musikstycken
metronomise-ring är använd. Det rätta vore också
att en komponist genom
metronomise-ring angåfve det tempo han afser med
sina bestämningar af hastigheten i sina
stycken (Presto, Allegro, Andante,
Adagio etc.) och utgifvare af andras verk,
t. ex. klassikerna, borde äfven alltid
använda metronomisering. Så har t. ex.
H. v. Bülow ganska riktig, gjort i sin
upplaga af Cramers Etyder. I
förbigående må anmärkas, att man äfven
försökt sig med andra sådana
taktmätare än Maelzels, men att denna är
mest känd och använd. För dem, som
icke känna till densamma, vilja vi
upplysa att den består af en 20 centim.
hög, pyramidformig trälåda, å hvars
ena sida finnes en lös del, vid hvars
borttagande man ser en med rörlig
vigt försedd pendel och innanför denna
en graderad skala (från öfverst 40
till nederst 208). Genom flyttande af
vigten till olika siffror kommer den
genom ett urverk i lådans botten rör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
