- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 19 (1899) /
14

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Webers »Friskytten».

Minnen, upptecknade af Edv. Himsliik.

Det är i Neue freie Presse, som
dessa minnen äro införda och livilka
äro af rätt stort intresse. Den bekante
musikkritikerns artikel må här anföras,
helst som det ej torde dröja så länge
innan Webers nämnda mästerverk går
öfver vår nya operascen.

»Hur sällsamma öden», skrifver
Hanslick, »har ej Webers »Friskytten»
genomgått! Visserligen behöfde ej
denna opera, såsom så många andra
mästerverk, länge fria till framgången —
tvärtom, den framkallade redan vid
första uppförandet i Berlin 1821
exempellöst jubel och spridde sig hastigt till
alla tyska scener. Ja, livad som är
ännu märkvärdigare: Paris och
London, annars så betänksamma i fråga
om upptagande af tyska operor,
till-egnade sig »Friskytten» hastigt nog.
Det är väl den första tyska, d. v. s.
till tyskt språk komponerade opera,
som under komponistens lifstid eröfrat
Frankrike och England. Men i
hvilken drägt, i hvilken vanställning!
Weber hade på resan till London i och |
för första uppförandet därstädes af
»Oberon» tagit vägen öfver Paris och dröjt
några dagar der 1826. Han kunde då
öfvertyga sig om sin oväntadt hastiga
popularitet. Om också ej hundarna på
gatorna der såsom i Berlin, efter Heines
satiriska uttryck, skällde
»bröllops-kransen», så buro de eleganta
Parisdamerna röd- och svartrandiga
»Fri-skytts-kläder», och Jägarkören
(»Chasseur diligent») ljöd i alla knutar med
en besvärande ihärdighet. Den sjöngs
till och med i kyrkorna med religiös
text! (» Crétien diligent, devance 1’aurore,
å ton Saveur encore, adresse tes cliants.
Ave Maria, gratia plena. La, lala, la,
lala, lalala!» etc.).

»Friskytten», af musikskriftställaren
Castil-Blaze fullständigt och ordagrant
fritt öfversatt, hade på Odéon lidit ett
fruktansvärdt nederlag; endast
uvertyren och jägarkören hade funnit nåd
inför den hyssjande och hvisslande
publiken. Castil-Blaze måste nu taga sin
tillflykt till sin arrangeur-talent;
konstnären, som ett ögonblick herskat hos
honom, fick nu vika för by-chirurgen.
Han grep så fatt i Webers partitur,
delade isär det såsom han tyckte, satte
det tillsamman i en annan ordning och
kvacksalvade så länge dermed, tills han
trodde att det skulle riktigt falla
publiken på läppen. Efter nio dagars
arbete var hans märkvärdiga ragout
färdigt. Det hade den mest lysande
framgång och harförhjelpt »Friskytten»
i Paris till en följd af 327
föreställningar. Uppmuntrad deraf slog nu
Castil-Blaze ned på »Euryanthe». Han
instrumenterade den efter
klaverutdra-get — ty orkesterstämmorna voro för
dyra — tillade stycken ur
»Friskytten», vidare andra af Beethoven och
Rossini efter tycke och smak och kal-

lade det hela »La forét de Sénart».
Denna fräcka misshandling af
»Euryanthe» uttömde Webers tålamod. Han
skref till Castil-Blaze, först höfligt,
sedan bestämdt och fordrande. »Gerna
förlåter jag liden oförrätt», slutade han
sitt bref; »jag vill icke tala om
»Friskytten», men låt det vara nog med
den!» Flere protester, som Weber
riktade dels direkt, dels genom
förläggaren Schlesinger till Castil-Blaze
blefvo obesvarade. Slutligen ville dock
ej den franske bearbetaren under
Webers moraliska gissel förhålla sig
alldeles stum utan svarade på sitt sätt,
d. v. s. med en mängd bättre eller
sämre skäl, hvilka aldrig kunde
urskulda honom som konstnär, endast till
en del som köpman. Han åberopade
sig uteslutande på lagen, som bestämde
att hvarje litterär eller musikalisk
egendom upphörde såsom sådan på andra
sidan riksgränsen. Han själf hade också
aldrig klagat öfver att lians böcker
blif-vit eftertryckta och efterbildade i
Tyskland, men derför ville han öfva öppna
och rättmätiga repressalier mot tyska
alster och hade i Mainz köpf fyratio
kilogram partitur, af hvilka han
ämnade göra bruk efter yodtfinnande.
På ett mera skriande sätt kan väl
svårligen den rättslöshet framträda, under
hvilken komponisterna för 70 år sedan
måste sucka och lida! Weber dröjde
endast några dagar i Paris, der han
dagligen fruktade att sammanträffa med
sin bearbetare. Han reste öfver Calais
till London.

Här hade förtjusningen öfver
»Fri-skytts-melodierna utbredt sig till en
verklig landsplåga. Fyra eller fem
teatrar täflade med hvarandra i att
godtyckligt utsmycka och vanställa operan;
alla hade sin publik. Vid första
uppförandet på »English Opera-house»
begick den berömde tenorsångaren
Bra-ham såsom Max den osmakligheten att
inlägga den tyska sången »Gute Nacht»
och en engelsk polacea i sitt parti. I
andra akten sjöng miss Stephens (Agatha)
en trivial sång: »War’s vielleicht um
Eins, war’s vielleicht um Zwei», i
stället för den uteslutna duetten. Den af
Bishop för Drury Lane-teatern
förfärdigade bearbetningen hade knappast
något kvar af Webers original. På
Coventgarden hade man i »Friskytten»
inskjutit alldeles nya figurer, ett skogsrå
ifrån högländerna, en värdshusvärd o.
s. v. På lyceum talades brudtärnornas
duett och sången om »bröllopskransen».
Ej underligt då att komponisten i
London blef nervös, så snart man nämnde
ordet »Friskytten». Äfven i Wien, då
»Friskytten» der först uppfördes (3okt.
1821), blef textboken illa åtgången af
censuren. Kejsaren (så berättar Max
von Weber) hade förbjudit skjutningen
på scenen; den smällande bössan
förvandlade sig till ett prosaiskt armborst,
af kulstöpningen, detta poetiskt hemska
nattstycke, gjorde man ett tarfligt fynd
af förtrollade pilar i ett ihåligt träd!

Censuren hade också strukit hvarken
mer eller mindre än — eremiten och
Satnicl! Den förste var förvandlad till
en »världslig» eremit, Samiel fick
endast spela med såsom »rösten af en
ond ande».

—W

Från scenen och
konsertsalen.

Kgl. teatern. Jan. 1. 11, 15 Sten li
ammar: Tirfing. — 2. Mozart: Don Juan

(Anna, Elvira, Zerlina: frök. Hulting, fru
Östberg, frök. Thulin; Don Juan, guvernören,
Don Oetavio, Leporello, Mazetto: hrr Forsell,
Sellergren, Lemon, Lejilström, Bergström). —
3, 10 Yermländingarne. — 4 Beethoven:
Fidelio. — 5 Nicolai: Muntra fruarna i
Windsor (Anna: frök. Karlsohn). — 6 kl.
1,30 Vermländingarne; kl. 7,30: Donizetti:
Regementets dotter (Marie, markisinnan: frök.
Thulin, fru Strandberg; Tonio, Sulpiz: hrr
Bratbost, Sellergren); Balett: Dygnets timmar.

— 7 Regementets dotter (Tonio: hr Strand-

berg); Dygnets timmar. — 8 kl. 1,30
Verm-ländingarne; kl. 7,30 Rossini: Wilhelm

Teil (Mathilda, Hedvig, Jemmy: fruar Lind-

! berg, Strandberg, frök. Karlsohn; Teil, Arnold,
Fürst: hrr Lundqvist, Bratbost, Sellergren;
Melchtal, Gessler, Rudolf, Ruodi, Leuthold:
hrr Nygren, Söderman, Forsell, Lemon,
Graf-ström). — 9 Mozart: Figaros bröllop. — 12
Wagner: Tannhäuser (ElLabeth: frök.
Nordin. debut.; Venus, en herdegosse: fru
Lindberg, frök. Karlsohn; Tannhäuser, lan Jtgrefven,
Wolfram, Walter, Biterolf, Henrik, Reinmar:
hrr Bratbost, Sellergren, Lundqvist, Lundmark,
Söderman, Malmsjö, Nygren). — 13 Adam:
Konung för en dag (Pifear: hr Bröderman).

— 14 Mascagni: På Sicilien (Santuzza, Lola,
Lucia: frökn. Lindegren, Thulin, fru
Strandberg; Toriddo, Alfio: hrr Bratbost, Lundqvist);
Leoncavallo : Pajazzo (Nedda: frök. Hallgren;
Canio, Tonio, Beppe, Silvio: hrr Bratbost,
Söderman, Lundmark, Forsell).

Vasateatern. Jan. 1—15 Sidney Jones:
Geishan (‘V, 75:e gång.). — 1,6, 8, 15
Vermländingarne (matiné).

Svenska teatern, Jan. 10 Gästuppträdandc
af vissångerskan Yvettc Gilbert-Schiller från
Paris.

Årets första veckor ha ej haft
några nyheter att bjuda, såsom af
of-vanstående repertoar synes, hvad
tea-trarne beträffar. Konsertsalarne ha ej
heller haft något att locka med. Det
enda i nyhetsväg har varit första och
enda uppträdandet hos oss af den i

i sin genre — varieténs och visans —
berömda Yvetto Gilbert, en genre som
ligger utom området för vårt
beaktande och bedömande.

Musiknotiser.

Från hufvudstaden och landsorten.

K Musik-konservatorium. Tiden för
inträdessökande denna vårtermin att
personligen anmäla sig har
tillkänna-gifvits vara: till Stråk- och
Blasinstrument, Harpa och Komposition:
lörd. d. 14 jan. kl. 4—6 e. m.; —
till Piano (såsom liufvudämne): månd.
d. 16 jan. kl. 6—■’/, 8 e. m.; — till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1899/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free