Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tages med största tacksamhet, men
anhålles om tillåtelse att för
vederbörlig kontroll få offentliggöra
välvilliga gifvares och deponenters namn.
Gåfvor till museet kunna sändas
till k. teatern, Stockholm, där
föremålen komma att förvaras och ordnas
tills annan lokal anskaffats. Bref och
förfrågningar besvaras tills vidare af
sekreteraren Johannes Svanberg, k.
teatern, Stockholm.
Stockholm den 1 februari 1889.
Axel Burén,
chef för k. teatern,
Stockholm.
Reinh. Callmander,
artist,
Göteborg.
Joseph Czapek,
musikdirektör,
Göteborg,
Oscar Byström,
professor,
Stockholm.
Carl Claudius,
fabrikant,
Malmö.
Ivar Hallström,
professor,
Stockholm.
Richardllennebenj, Conrad Nordqvist,
iiofkapellmästare, förste hofkapelhnästare,
Stockholm. Stockholm.
Sven Scholander, Karl Vallentin,
bildhuggare, 111. d:r,
Stockholm, Stockholm.
Gunnar Wennerberg, Lars Zetterqvist,
f. d. statsräd, konsertmästare,
Stockholm. Stockholm.
Johannes Svanberg,
sekreterare vid k. teatern,
Stockholm.
—it—
Musikbref från Firenze.
Umberto Giordanos nya opera
■‘Fedora».
Liknämnda skådespel, som sedan
femton år tillbaka med framgång
uppförts på snart sagdt alla världens
scener, jämväl i Sverige under Sarah
Bernhardts turné, är en af den
Sar-douska dramatikens mest
sensationella produkter. Den från detsammas
5 till 3 akter reducerade texten till
den nya opera, hvilken, f. f. g. gifven
förra hösten i Milano, d. 29 jan. hade
sin premiere å Pagliano-teatern i
Firenze, är gjord med mycken talang
af Artura Colautti, om än meningarna
kunna vara delade angående den der
använda, orimmade, mer eller mindre
rytmiska versformen. Som ett
missgrepp af librettisten torde väl oek få
anses den för musikalisk behandling
alltför mycket sönderstyckade
dialogen.
»Fedoras» kompositör är ännu
alldeles okänd i vårt land, ehuru
Umberto Giordano trots sin ungdom —
han är född i Faenza 1872 — redan
genom sin i början af förra året på
Italiens förnämsta teatrar uppförda
opera »Andrea Chenier» dokumenterat
sig som en af dess mest framstående,
nu lefvande tonsättare, och hans
senaste arbete betraktas såsom ett
betydande framsteg.
Oaktadt ofvan antydda, af texten
vållade svårigheter, har han med sin
»Fedora» skapat ett verk, hvilket har
att uppvisa såväl en mängd rent
melodiska skönheter, som, och i främsta
rummet, en synnerligen dramatiskt
effektfull musik. Helt enkelt
mästerligt har han lyckats i toner tolka
styckets lidelsefulla handling, efter första
aktens väl mycket utdragna exposé
kulminerande i Loris’ bekännelse af
det af honom begångna mordet under
andra aktens fest hos Fedora,
endast uppfattad af värdinnan själf,
medan samtliga gästernas
uppmärksamhet är riktad på en af en polsk
pianovirtuos utförd briljant »noeturne».
Särskildt må framhållas det derpå
följande, af operans förnämsta
»motiv» sammansatta intermezzot för
orkester, hvilket bildar öfvergången till
den ej mindre gripande scen, der den
förstnämnde förklarar orsakerna till
sitt handlingssätt, livarpå Fedoras
hatfulla känslor mot mördaren
förvandlas i lidelsefull kärlek till den ädle
hämnaren af hennes trolofvades
trolöshet mot dem bägge. Sista akten,
i hvilken man från hjeltinnans
praktfulla Pariser-salonger förflyttas till en
naturskön plats i Berneralperna, är
särdeles verkningsfull just genom de
kontraster, den har att uppvisa
mellan den synnerligen lyckligt träffade,
idylliska stämningen i denna
omgif-ning och handlingens tragiska
utveckling, här, i olikhet med Sardous dram,
erhållande sin upplösning på det sätt,
att Fedora, för att förekomma att
Loris dödar henne, sjelf beröfvar sig
lifvet genom att intaga gift. Vid
anblicken af sin döende älskarinna,
bönfallande om förlåtelse för hvad hon
mot bättre vetande förbrutit mot
honom, ångrar Loris sin öfverilning, och
operan erhåller en harmonisk
afslutning i en underbart skön
»afskeds-duo», hvilkens stämningsfullhet
ytterligare förhöjes genom den i fjerran
uppe bland bergen förklingande
herde-gosse-visan, hvars toner liksom mana
till frid och försoning.
Som innehafvarne af de båda ej
mindre fordrande än tacksamma
huf-vudrollerna, sångarparet Adelina Sterle
och Edoardo Garbin — detsamma,
hvilket sisti. vår i Roma kreerade
Manci-nellis »Ero e Leandro»* — gåfvo en
i både musikaliskt och dramatiskt
af-seende ypperlig tolkning af de
passionerade accenterna i sina resp.
partier, gestaltade sig premieren af
»Fedora» icke allenast till en sannskyldig
triumf för de utförande och den
personligen närvarande tonsättaren
(under aftonens lopp sammanlagdt 16
in-ropningar), utan ock till en verklig
artistisk »événément».
* Se »Svensk Musiktidning» 1898, n:o 7.
Anteros.
FÖLJETONG.
Guld och lagrar.
Af
Ernst Montanas.
Man roade sig en gång med att
räkna ut hur mycket Adelina Patti i
genomsnitt erhåller för livarjc ton hon
sjunger under en teaterföreställning,
och man lär ha erhållit ett ganska
vackert resultat.
Utan tvifvel stå de höga summor
hvilka åtskilliga divor och riddare af
höga C förstå att inskörda ej i
ringaste förnuftigt förhållande till deras
prestationer. De ständigt stigande
lönefordringarna hos dylika »publikens
älsklingar» äro onekligen en tärande
kräftskada på modernt teaterlif och
tjena till att hos enskilda konstnärer
framkalla ett till förryekthet gränsande
högmod.
Vid en kontraktsafhandling mellan
hr von Beniczky, intendent för k.
Operan i Pest, och Julius Perotti,
begärde denne bortskämde tenor helt
kort: »för åtta månader 30,000
gulden gage och dertill Jernkroneorden.»
Intendenten svarade: »Öfver Jern-
kroneorden förfogar jag icke och kan
alltså ej gifva er dem. Öfver 30,000
gulden förfogar jag, men dem ger jag
icke heller.»
En af Perottis kolleger, som fått
del af historien, förehöll honom det
orimliga i hans begäran med följande
ord: »llur kunde ni också begära
30,000 gulden för åtta månader?
Besinna att ministerpresidenten grefve
Szapary ej erhåller mer än 32,000
för 12 månader.» Tenoren genmälde,
öfverlägset leende: »Det är möjligt,
men jag betviflar att grefve Szapary
någonsin roat publiken hälften så
mycket som jag.»
Den italienske hjeltetenorenTamagno
erhöll af impresarion Ferrari ett
en-gagementsanbud för Amerika på7 50,000
francs; sångaren fann emellertid för
godt att afrunda summan till jemt en
million.
Utan all jemförelse klagade redan
wiirtembergarne under hertig Ulrik
(1498—1550) öfver »de allt för
kostbara sångarne, hvilka i ej ringa mån
bidrogo till landets tunga». Och dock
voro gagen denna tid ej högre än 20
till 40 gulden om året.
Ju mer emellertid den italienska
operan med sina virtuosroller vann
terräng hos allmänheten, desto högre
steg priset på primadonna-löpningar,
kastrat- och tenordrillar. I synnerhet
var vid början af 18:e århundradet
England alla tonkonstnärers förlofvade
land.
Cuzzoni afvisade 1725 en italiensk
impresario som bjöd henne 240,000
lire för en konsertturné, emedan hon
ansåg sig kunna förtjena mer i
England. Hon dog för öfrigt, efter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
