Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde där lycka i synnerhet såsom
Valentine i »Hugenotterna», hvilken
rol hon här kreerade, samt titelpartiet
i »Lucie», såsom Alice i »Robert af
Normandie», Nattens drottning i
»Trollflöjten», grefvinnan i »Vattendragaren*,
Jenny i »Hvita Frun», Laura i
»Slottet Montenero», Anna i »Don Juan»
m. fl-, i allmänhet sångroller, som
Jenny Lind förut innehaft.
Den 7 april 1846 ingick mamsell
Ström äktenskap med den välbekante
landskapsmålaren Theodor Billing och
ett par dagar efter brölloppet yttrade
sig Stockholms Dagblad sålunda:
»I tisdags förlorade k. teatern en
af sina mest älskvärda ungmor, null
Ström, hvilkens namn nu för alltid
försvunnit från teaterns affischer. I
stället har teatern varit nog lycklig
att göra en acqvisition af en ung fru
Billing, som kommer att intaga m:ll
Ströms plats på tiljorna samt utan
tvifvel lika många hjärtan i salongen».
Konstnärinnan stannade såsom gift
ännu några år vid operascenen men
lemnade 1851 för alltid detta
verksamhetsfält för att uteslutande ägna
sig åt hemmets pligter. Hon
medförde då minnet af att hafva tillhört
en konstnärskrets, som väl skänkt
vår opera sin största glans, en krets
af lyriska artister sådana som Jenny
Lind, Henriette Widerberg, Mathilda
Eheling, Mina Fundin, och på manliga
sidan Julius Günther, Isidor
Dann-ström, Giovanno Relletti och Olof
Strandberg, som samtidigt med henne
började sin operabana. Ett minne, på
hvilket hon också satte mycket värde,
ägde hon från en af henne gifven
konsert i Upsala 1844, då hennes
tjenstgöring vid den kungliga scenen
blef afbruten genom konung Carl
Johans frånfälle. Efter konserten bjöd
henne Geijer sin arm och ledsagade
henne till sitt hem, följd af en skara
sjungande studenter. Aftonen
tillbringades sedan hos den älskvärda
Geijer-ska familjen, och naturligtvis
uppvaktades hon också med en serenad.
Efter sitt giftermål gjorde de båda
makarne vidsträckta utländska resor.
Deras hem i hufvudstaden var ofta
samlingsplatsen för framstående
konstnärer och i detta skötte den forna
konstnärinnan sitt kall som värdinna
på det mest fina och älskvärda sätt.
Sedan fru Billing den 30 december
1892 genom döden förlorade sin make,
har den gamla haft en öm
omvårdnad i hemmet af sin dotter, den
framstående målarinnan Anna Billing.
Siegfrid Saloman.
t
Efter några års sjuklighet slutade
tonsättaren Siegfrid Saloman sina
dagar sistlidne 22 juli å Dalarö, der
han under de senaste åren haft sitt
sommarhem. Ännu förra året fick man
der se den gamla musikern med det
hvita skägget omslutande ett rosigt
anlete, vänsäll och gemytlig, vandra
omkring på vägen stödd af en
tjäna-rinna; i år deremot hade krafterna
aftagit, så att den gamle 82-åringen
måste stanna inom gränserna för den
villa han bebodde.
Det förra året var dock ett
märkligt år i hans lefnad. Efter flere års
arbete på sitt sista operaverk, hade
han glädjen att se detsamma gå öfver
scenen, då hans komiska 3-akts-opera
»I Bretagne» blef uppförd i sista
dagarna af kungliga teaterns
verksamhet i den provisoriska lokalen på
Bla-sieliolmen.
Det är just som tonsättare på den
komiska operans område Siegfrid
Saloman intagit en framstående plats,
ett fält, som i skandinaviska norden
ej haft många odlare, om vi ej räkna
dit sång- och sagospelet, hvilka dock
äro andra konstarter.
Mer än en gång har Salomans
konstnärliga verksamhet varit omnämnd i
denna tidning, utförligast för femton
år sedan. Den minnesteckning vi nu
egna den bortgångne må derför blifva
kortfattad.
Siegfried Saloman föddes d. 2 okt.
1816 i Tönder (Slesvig). Hans tidigt
framträdande musikaliska anlag
föranledde fadern, en välmående köpman,
att bestämma honom för att bli
violinvirtuos, och redan som 12-årig väckte
han uppseende på offentliga konserter.
Tretton år gammal kom han till
Köpenhamn, der han erhöll undervisning
af skickliga lärare och omfattades med
mycken tillgifvenhet bl. a. af
Wex-schall och J. P. E. Hartman samt
vidare, efter det hans föräldrar genom
olyckliga handelsspekulationer råkade
i fattigdom, af professorerna Weyse
och Siboni. Genom dessas bemedling
erhöll han 1838 ett resestipendium
på tre år af danska regeringen. Efter
kort vistande i Berlin åtnjöt han några
år teoretisk undervisning hos Friedr.
Schneider i Dessau, der han blef
an-stäld som förste violinist i hofkapellet.
I Dresden erhöll han 1841
undervisning på violin af Lipinski. Under
denna tid utgåfvos, på Meyerbeers
rekommendation, hans sånger i
Hamburg samt i Berlin, der de med
mycket bifall emottogos både af publiken
och kritiken, och af hvilka inom kort
tid 9 häften utkommo. 1843
återvände han till Danmark, hvarefter han,
ända till sin afresa till Berlin 1847,
höll i Köpenhamn populära
föreläsningar öfver musikens teori, samt
skref sin opera »Tordenskjold» och
, »Hjertepröfningen», äfvensom
»Diamant-korset», hvilken opera ansågs
för en af de yppersta i sitt slag och
mycket berömdes af kritiken, specielt
af »Signale» i Leipzig, då operan der
uppfördes 1849. Yi minnas också
hvilken lycka denna opera gjorde här
1886 med Vendela Andersson och P.
Janzon i hufvudrolerna.
Efter att hafva med framgång
dirigerat sin Tordenskjold-uvertyr i
Gewandhaus, inbjöds Saloman 1850 af
Liszt till Weimar för att der dirigera
sin opera »Das Corps der Rache».
Bland senare dramatiska arbeten blef
endast »Die Rose der Karpathen» mera
bekant; den gafs i Moskva 1867, i
Stockholm (»Karpathernas ros») 1881,
och utmärker Big mest för sin
stilfulla ballettmusik.
Sedan 1850 gift med den berömda
svenska sångerskan Henriette Nissen,
gjorde Saloman med henne konstresor
i Skandinavien, Tyskland, Ryssland,
ja ända till Konstantinopel. En längre
tid var han ock med henne bosatt i
S:t Petersburg der hon upprättat ett
stort sånginstitut, men efter hennes
död 1879 slog han sig ned i
Stockholm, der han bl. a. fullbordat operan
»Flyktingen från Estrella» samt
ut-gifvit sånghäften m. m. såsom
orke-stennålningen »Lägerlif».
Under de senare åren af sin lefnad
komponerade Saloman, jemte förut
nämnda opera »I Bretagne», en af
trycket utgifven 1-akts-opera med titel
»Led vid lifvet».
Saloman var sedan 1850 ledamot
af Musikaliska akademien.
––ijfs–-
Göthe och tonkonsten.
Johann Wolfgang von Göthe (Goethe),
Tysklands störste skald, föddes den
28 augusti 1749 i Frankfurt a. Main.
I år har därför 150:de årsdagen af
hans födelse mångenstädes i hans
fädernesland firats med minnestal och
sceniska festföreställningar likasom där
och vida kring världen
tidningspressen högtidlighållit den världsbekante,
snillrike diktarens minne. Göthes
förhållande till tonkonsten har en tysk
musiktidning framhållit i en uppsats,
som i anledning af detta jubileum här
må följas. För en biografisk sådan
är här icke platsen. Göthe utvecklade
icke allenast såsom lyrisk, episk och
dramatisk poet en skapande
verksamhet utan blickade med stort intresse
omkring på vetandets alla viktigare
områden och uppträdde iifven som
själfständig forskare med en framgång
af varaktig betydelse. Man tänke
endast på hans botaniska arbete
»Versuch die metarmophosen der planzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
