Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artist. Under en konserttur med vår
värderade pianist fröken Carlheim-Gyl- i
lensköld i dec. 1897 väckte också j
fröken Hollstén ovanligt rikt bifall i
Göteborg med föredrag af den svåra
s. k. »skuggarian» i »Dinorah», en
probersten för våra
koloratursångerskor. Efter uppträdande i Stockholm
i april samma år å hr Kjellströms
konsert yttrade om henne recensenten
i en af våra större tidningar: »fröken
Ruth Hollstén hör till de lyckliga som
ha ett, man kunde vara frestad att
säga, förstklassiskt instrument i sin
hals. Så mycken ungdomlig friskhet,
så mycket välljud och därtill så lätt
åtkomligt i alla lägen!» I nov. förra i
året biträdde fröken Hollstén med [
framgång Musikföreningen vid dess
utförande af Schumanns »Paradiset
och Perin».
Särskild anledning att nu fästa vår
uppmärksamhet vid fröken Hollstén
äga vi däruti, att hon nyligen jämte
vår utmärkta pianist fröken Tora
Hwass företagit en, framgångsrik
konsertturné i mellersta Sverige och
mycket lofordats i de städer där de
kon-serterade, samt äfven däruti, att hon
förra våren i London förvärfvade sig
stora sympatier genom sin talang,
uppträdande på s. k. »at home
»-konserter hos förnäma och rika familjer, som
genom särskilda impressarier engagera
musikartister för sina soaréer. I
London vill det rekommendationer och
verklig talang till för att vinna den
framgång och de sympatier, hvilka
där, efter hvad vi hört, kommit
fröken Hollstén till del och hvilka äfven
yttrade sig i den ovanliga förmån hon
där åtnjöt att få taga sånglektioner
för den ansedde italienske
sångmästaren och bekante sångkompositören
Tosti. Uppmuntrad af sitt
emotta-gande i den engelska hufvudstaden
ämnar hon äfven nästa vår uppträda
därstädes.
Fröken Ruth Hollstén är född i
Stockholm 1874, dotter af, såsom
redan nämnts, chefen för stadens
brandkår, kommendörkapten B. Hollstén
och hans maka, född Lagermark.
Fröken Hollstén har hittills låtit höra sig
offentligt endast i egenskap af
konsertsångerska och kommer antagligen icke \
att ägna sig åt scenen, ehuruväl hon
i sina personliga egenskaper, sin vackra, I
ehuru ej stora och voluminösa röst, |
sin utbildade sångtalang äger
förutsättningar att vinna stor framgång
som lyrisk artist.
Starkt bevis. »Jag är inte rätt nöjd
med er, fröken Sofie, det går inte
framåt.... Ni tycks öfva för litet!»
— »Nej då, herr professor, sedan jag
började spela piano, ha vi blifvit
uppsagda och fått flytta åtta gånger.»
Pianoelevers
öfverspel-ning.
I fråga om ungdomens
undervisning bör samma regel gälla
beträffande lektioner i musik, som då det
är fråga om skolundervisningen, att
nämligen till det hemarbete som
erfordras, de läxor som äro ålagda, ägnas
tillräckligt med flit och allvar, så att
de gifna läxorna rätt och fullständigt
inläras. Detta med afseende på såväl
den kunskap som skall inhämtas, som
ock den ordning och samvetsgrannhet,
som böra vid arbetet iakttagas, något
som är af stor vikt att tidigt och
stadigt vänja sig vid för det unga
släktet. Då nu för tiden skolarbetet
tager ungdomens tid rätt mycket i
anspråk, är ofta fallet, att de mindre
viktiga musikstudierna få stå efter
och vårdslösas, hvilket musikläraren
nog får erfara genom elevernas ofta
nog försummade öfverspelning af de
vid lektionen gifna läxorna. Hvad
läraren beträffar, bör han (eller hon)
noga tillse, att icke det hemarbete,
som åliigges eleven, blir större än att
denne går i land därmed och kan,
livad tiden beträffar, hinna med
detsamma. Därför är det nödigt att vid
lektionen noga genomgå, om så
be-höfves ett par gånger, läxan för nästa
lektion och att ej se igenom fingrarne
med försummad öfverspelning.
Visserligen har läraren svårt att
kontrollera hemarbetet när resultatet af
detta pröfvas vid lektionen, ty
uppfattningsförmågan och anlagen äro ju
så olika hos eleverna, men i den mån
detta kan ske, må inga eftergifter göras.
Nybörjaren liar naturligtvis svårast
att sköta hemarbete på egen hand,
men detta bör med tillräcklig
förberedning under lektionen äfven af en
sådan kunna utföras. Hvad han först
har att lära sig är kännedomen om
klaviaturen och att å denna taga ut
half- och heltoner. Öfningen på egen
hand därmed måste kunna ske utan
svårighet, sedan den enkla
anvisningen därom en gång är gifven.
Härefter följer noternas inlärande. En
metod härtill är användandet af s. k.
klaviaturtabeller,* en afbildning af
klaviaturen med teckning af den livarje
tangent motsvarande noten, och
hvilken tabell uppställes bakom tangenterna
så att tabellens tangent kommer att
stå rätt öfver den motsvarande på
pianot. För öfrigt inläras noterna bäst
därigenom att eleven med
utgångspunkt från klaviaturens mellersta C
(Ettstrukna C) lär sig noterna för
öfriga C åt höger och venster (i diskant
och bas) på samma afstånd från det
förstnämnda, och hvarigenom goda
stödjepunkter för noternas inlärande
vinnas. Vidare får eleven göra
bekantskap med noterna på liniesystemet
* En sådan medföljer som bihang till
Booklets pianoskola.
(noter på linier och mellanrum) samt
noterna öfver och under detta, så i
diskanten som basen, med påpekande
af dessas likhet på samma afstånd från
öfversta och understa linierna. Allt
detta är en lätt minnesläxa, ett a. b. c,
som äfven hvarje pianoskola
innehåller. Nybörjaren bör åläggas att till
hvarje lektion såsom hemläxa
repetera notkunskapen, ända till dess full
säkerhet däri vinnes, så att han genast
på lärarens fråga angående en not kan
anslå tangenten för densamma.
Hand-ställningen, med alla fingrar (äfven
tummen) liggande lätt krökta öfver
tangenterna, bestämdt anslag med och
upplyftning af fingret efter anslaget,
hvarvid barns vanliga sätt att anslå
tangenten med lillfingrets yttersida i
stället för med fingertoppen bör
motarbetas och beifras, — allt detta
till-hålles eleven att vid öfverspelning
uppmärksamma, emedan vana vid det
rätta är af vikt att härvid förvärfva,
och tvärtom ovanor noga må
undvikas och strängt motarbetas. Vid
skalornas inlärande börjas med öfning
af en oktav och hvarje hand för sig.
En sådan läxa är ett så litet pensum,
att öfverspelning däraf må kunna
medhinnas äfven om lärjungen liar två
timmars lektioner i veckan, — och
detta bör vara det normala om några
framsteg af betydenhet skola vinnas,
helst ifali de långa sommarferierna
afbryta musikundervisningen. Den läxa
nybörjaren ha att öfva till en lektion
borde i regeln utgöras af 1. öfning
i notkunskapen, 2. en skala (se ofvan),
3. en femfingeröfning (till vinnande
af rätt handställning och jämn
utbildning af fingrarnes anslagsförmåga samt
själfständiga rörelse), 4. ett litet stycke
i pianoskolan och 5. till sist, såsom
uppmuntrande och för det musikaliska
örat tillfredsställande, något för
eleven ytterst lätt fyrhändigt stycke.
Med stigande ålder och utbildning i
spelfärdigheten komma naturligtvis
andra och större fordringar vid
lektionerna och öfverspelningen. Alltid
bör dock, som sagdt är, iakttagas att
fordringarna af läraren på
öfverspelningen rätta sig efter lärjungens tid
och förmåga. Härvid är af ej ringa
vikt att samråda med elevens
föräldrar eller målsmän i lärjungens hem
för att erhålla nödiga upplysningar i
detta hänseende till ledning för
lärarens föreskrifter angående
hemarbetet. I hemmet bör också
öfverva-kas att lärjungarne ordentligt sköta
sin öfverspelning. Läraren kan ju
endast strängt och allvarligt ålägga
lärjungen att så sker men kan ej ha
någon ansvarighet eller möjlighet att
kontrollera åtlydnaden af det
anbefallda. Härtill måste han understödjas
af dem, som i hemmet kunna ha
uppsikt öfver barnen och deras läxarbete.
H.
—~Sr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
