Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskande erkehertig Leopolds af
Österrikes, lof, de andra däremot sin
beskyddares och gynnares, landtgrefven
Hermanns; snabbt följa på
livaran-dra de sjungandes tal och svar, allt
hetsigare blir striden och slutligen
öf-vergår den fredliga täflingen till
bitter strid på lif och död; man hotar
att öfverlämna Ofterdingen i händerna
på bödeln. Då ställer han sig under
beskydd af landtgrefvinnan, som var
ädelmodig nog att, ehuru han
upp-trädt mot hennes make, kasta öfver
honom sin mantel och därmed rädda
honom. Segern i striden vanns af
Walther, som lofprisade landtgrefve
Hermann, ehuru, som det berättas,
Ofterdingen skulle ha understödts af
den ungerska trollkarlen Klingsor.
I Wagners opera har Tannhäuser
trädt i stället för Ofterdingen och
störtas genom den förtrollning, som
vidlåder honom från vistelsen i
Venusberget, då kärleken skall i operan
besjungas såsom täflingsämne. Likaså
har Wagner utbytt landtgrefvinnan
Sophie mot Elisabet, som i operan
göres till landtgrefvens brorsdotter
men egentligen är »den heliga
Elisabet* af Ungarn som 1211 kom till
landtgrefve Hermanns hof för att där
uppfostras och sedan förmälas med
hans son Ludvig. Elisabet var då
fyra, Ludvig elfva år. Ludvig
öf-vertog regeringen 1217 efter faderns
död och förmälde sig 1221 med
Elisabet.
—
Sveriges musikhistoria
åren 1630—1730
af
Tobias Norlind*
Om den svenska musikhistorien har
hittills föga blifvit skrifvet. Man har
mest vändt sig till och undersökt
folkmelodierna, huru dessa nu se ut,
men huru och när de uppstått är
hittills outforskadt. Härtill kommer
studiet öfver de äldre
musikinstrumenten, hvilket mestadels afser de nu
för tiden i Norge och nu i Island
brukliga instrumenten. På verklig
historisk grund byggda verk, som
gifva oss besked om den äldre
musikodlingen i Sverige, existera för
närvarande icke. Man kan, enligt min
åsikt, icke med rätta beskrifva
tillsammans musiken i de skandinaviska
länderna, ty sedan 13:de århundradet
inträder allt mer en karaktärsskillnad
mellan de tre skandinaviska nationerna
och i l(5:de århundradet äro de
kulturella förhållandena hos dem
fullkomligt olika. Därför är det
oändamålsenligt att behandla folkmelodierna
i de skandinaviska länderna så som
* Ur en af författaren på tyska skrifven
uppsats.
om de egde en gemensam karaktär,
liksom det är lika förkastligt att
behandla musikutvecklingen i de tre
skandinaviska rikena såsom ett helt
af enhetlig natur.
Redogörelsen för den skandinaviska
musiken t. ex. i Mendel-Reismanns
lexikon visar isynnerhet dessa
svagheter. Det är visserligen ganska
riktigt att betona don nationella
gemenskapen; dock får man aldrig lämna
ur sikte den kyrkliga musiken och
den särskilda musikaliska utvecklingen
under tiden från 1500 till 1750. Den
svenska musiken har en lång historia,
och dock hafva forskarne hittills icke
nog tagit i betraktande dess stora
betydelse för den allmänna
kulturhistoriska utvecklingen.
I Danmark hafva under sista tiden
djupare vetenskapliga studier öfver
den egna nationella musikodlingen
under förgångna tider företagits,
sär-skildt af Angul Hammerich i hans
verk »Musiken vid Kristian den 4:des
tid», hvari musiken under åren 1590—
1630 vetenskapligt behandlas. Andra
forskningar ha gjorts af N. C. Ravn,
Överskon o. a. Men i Sverige gifves
det ännu icke någon sådan historisk
kritisk redogörelse för den nationella
musiken. Det äldsta historiska
verket om musik är af ITiilphers:
»Historisk afhandling om musik och
instrumenter.» Vesterås 1773*. Det är i
alla hänseenden ett duktigt arbete,
J skada att det blef det enda.
Nästa verk är »Musikens historia» af
Abr. Mankel], i hvilket Sveriges
musik omnämnes ehuru grundadt på
mindre själfständiga studier, Efter honom
har W. Bauck framställt något däraf
i sitt verk »Handbok i musikens
historia (Stockholm 1862, nyuppl. 1888).
Härtill kommer ett musiklexikon af L.
Höjer 1864 också med några notiser om
svenska tonkonstnärer. Speeialstudier
om svenska musiken finner man
under de sista årtiondena synnerligast i
musiktidskrifter. Framför allt
innehåller »Svensk Musiktidning» under
åren 1882—1892 ganska
förtjänstfulla arbeten öfver den svenska
musiken i 19 århundradet. I första
rummet må här nämnas uppsatserna af
d:r Ad. Lindgren. — Under förra
året grundades ett musikhistoriskt
museum, till hvilket på kort tid en mängd
instrument insamlats äfvensom
handskrifter af betydelse för en
musikhistoria. Det allmänna intresse detta
företag väckt låter hoppas, att
musikvetenskapliga studier snart nog skola
kunna upptagas äfven i Sverige.
Källorna för den svenska
musikhistorien har man hufvudsakligen att
söka i Stockholm och Uppsala. För
•Forkel säger om detta verk i sin
»Allgemeine Litteratur der Musik» att om detta verk
vore skrifvet på ett gångbart europeiskt språk
skulle det vara mera bekant än hvad det nu
är och säger att det tillika är kanske den
enda källan for kunskapen om svensk musik.
tiden före 1750 kommer Uppsala i
synnerhet att tagas i betraktande. Här
äro de flesta kompositionerna af
familjen Düben bevarade. Äfven de
förnämsta musikhistoriska källorna för
denna tid äro här till finnandes,
andra i kgl. arkivet i Stockholm.
Några musikhandskrifter, hufvudsakligen
från Gripsholms bibliotek, finnas i kgl.
biblioteket i Stockholm. För den senare
musiken i 18 och 19 århundradet har
man i synnerhet att vända sig till k.
musikaliska akademiens bibliotek.
Jag har här försökt att efter
studier i svenska bibliotek gifva en liten
historisk skiss öfver svenska musiken
i 17:de århundradet. En större, fullt
genomarbetad historia kan ej vara
min afsikt att lämna. Dessa blad
skola endast vara studier till en
framtida större svensk musikhistoria. I
ett följande arbete skall jag då
behandla medeltiden och perioden till
1630.
Med det trettioåriga kriget griper
Sverige för första gången in uti
kulturutvecklingen. Före denna tid var
musiken i vårt land endast föga
odlad. Visserligen existerade en rik
skatt af folkmelodier, kyrkan hade
ock sin egen musik, men någon
själf-ständig ställning intager tonkonsten ej,
efter hvad det synes.
Gustaf Vasa, Erik XIV och de
andra Wasaregenterna hade visserligen
befordrat musiken men utan större
framgång, emedan de musikaliska
krafterna, de ledande personligheterna
saknades. Till tonkonstens
omvårdnad i de högre klasserna hade Gustaf
Adolf mest bidragit, och hans
sträf-vanden skulle bära frukt under hans
tronföljare, Kristina. De allmänna
kulturförhållandena i Sverige hade
förhindrat hvarje framåtsträfvande i
konst och litteratur.
Kyrkan med sin allena giltiga kanon
hade slagit anden i bojor. Sverige
hade föga gemenskap med Europas
kultur. De män, som haft tillfälle
att studera i de större kulturcentra,
hade ställt sina krafter i kyrkans tjänst.
Med trettioåriga kriget skulle det
blif-va annorlunda; Sverige kom nu i direkt
förbindelse med kulturcentra.
Långvarigt uppehåll i fält hade gjort
sinnet världsligare: kyrkan förlorade sin
makt, det tyngande religiösa allvaret
fick vika för världsglädjen. Under
krigstågen hade de högre klasserna
förvärfvat sig stora rikedomar och
vände efter krigets slut åter till
hemlandet för att lefva som stora herrar.
Deras praktlystnad dref dem till att
beforda konst och litteratur. Härtill
kom att ett kungligt hof med fast
residens i Stockholm utvecklade sig.
De nödvändiga villkoren för konstens
och musikens upphlomstring voro nu
förhanden. Drottning Kristina blef
skaparinnan af den svenska musiken.
Med stor kostnad och ohejdadt
slöseri användes därefter medel till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
