Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meisters »Lehrjahre» skapat sin
»Mignon». Antagligen liar äfven Massenet
inspirerats genom den stora succés dessa
operor haft i snart sagdt hela Europa,
att taga till text Goethes »die Leiden
des jungen Werther». Förutom
Massenet hafva hrr Blau, Milliet och Georges
Hartmann satt musik till denna text
och betecknat sina op. med »lyrisches
Drama». Ingen af dessa har »slagit
igenom». Däremot kan man säga
Massenet ha frambringat ett verk —
som med rätta borde vara en
reper-toire-opera — hvarest de vokala
svårigheterna ej ställa hinder för dess
återgifvande. Det värdefullaste ligger
obestridligt i orkestern, som dubbelt
ersätter hvad Massenet i
sångstämmans melodik lämnar öfrigt att önska.
Det orkestrala är allt igenom utfördt
med fulländadt mästerskap.
Genomföringen af de olika motiven vittnar
om en stor skicklighet i
instrumentationen, fri från all trivial bismak, och
lyckas det honom fullkomligt
framtrolla och fasthålla de mest olikartade
stämningar. Exempelvis det lilla
orkesterstycket uti l:sta akten, skildrande
Lottes och Werthers återkomst under
nattens stilla tystnad. Det måste
erkännas som ett mästerstycke fullt af
gripande känsla. Då texten rätt
märkbart afviker från Goethes, må det
tilllåtas en kort redogörelse för den.
Uti första akten gör man Lottes
bekantskap i sitt hem, omgifven af en
barnskara, vänner och bekanta. Af
Werther hämtas hon till en bal, från
hvars återkomst hon erfar, att hennes
fästman anländt, och då Werther
erfar hennes förlofning, vaknar hos
honom de dystra dödstankarne. — Därpå
börjar 2:dra akten med en i bred och
humoristisk stil hållen introduktion —
Handlingen är förlagd till hösten samma
år, då Alberts bröllop med Lotte nyss
har firats. — Man ser dem på väg
till kyrkan, hvarunder Werther har
en monolog, tillhörande en af operans
glanspunkter. Därefter samtalar Albert
med Werther öfver den sistnämndes
kärlek till Lotte, helt trankilt. Werther
gifver trots detta samtal fri luft åt
sina känslor men afvisas mildt af
Lotte. Djupt uppskakad däröfver,
rusar Werther bort och Albert, som då
framträder ropar på äkta opera-manér:
»Er liebt sie», som om det varit en
stor nyhet! Andra akten slutar
därmed. I 3:dje akten kommer, efter 2
inledande scener, den egentliga
kärleksscenen mellan W. och L., och efter
det den nått sin höjdpunkt i en eldig
omfamning vakna de efter sin korta
»Liebestraum» till den nakna
verklighaten. Albert rasar i vild svartsjuka,
Werther griper pistolen. På ett
ori-ginelt sätt förvandlas scenen från ett
snöbetäckt landskap till Werthers mörka
rum. Sedan W. en stund varit
medvetslös kommer han till sans, och efter
en lång dödsscen flyr hans ande
under det lian hvilar i Lottes armar.
Som man ser af detta utdrag, är denna
text svårligen lämplig för utvecklandet
af komponistens dramatiska talent.
Massenet håller allt deklamatoriskt,
och i sångstämmorna ligger föga
melodi, undantagandes i Sophies
förtjusande visa »Ganz in der Früh», som
fröken Nast sjöng »allerliebst».
Rol-fördelningen var följande: Lotte —
Frau Wittich, Werther hr Anthes,
Albert hr »Scheidemantel», Sophie
(Lottes syster) Fri. Nast. Mindre
partier utfördes förtjänstfullt af hrr
Ne-buschka och Rübsahm. Angående hr
Anthes utförande af det svåra, högt
liggande partiet, var det mästerligt
och hans spel var gripande. Också
skördade han ihållande bifall. — Då
operan gick under hr Mödlingers
omsorgsfulla regie och dirigerades’ af
generalmusikdir. von Schuch —
förstår man att dess utförande var
fulländadt. Efter omnämnandet af denna
opera med dess tragiska innehåll, vill
jag i korthet nämna om de 10
representationerna af »Läderlappen», som
här, likasom i Berlins Kongl.
opera-haus, gifvits för välgörande ändamål.
Texten med sin spirituella, uppsluppna
handling och den sprittande musiken
af Strauss, bidrager ju alltid att
försätta publiken i en animerad stämning
och är upplilvande i vår glädjefattiga
tid — Oaktadt jag för ett år sedan
hörde »Läderlappen» å kgl. operan
i Berlin med de förnämsta artisterna
af solopersonalen, blef dock
totalintrycket af uppförandet här en
öf-verraskning. Alla biljetter ha redan
i förköp vanligen varit utsålda —
Vid de första representationerna
medverkade alla solisterna, hela kören och
baletten — Hr Hofrath von Schuch
dirigerade de första gångerna,
sedermera hofkapellmästaren Hagen. Regie:
Hr Mödlinger. I hufvudrollerna var
följande besättning Hr von Eisenstein
— Hr Anthes, »Rosalinde» — Frau
Wittich, sedermera fru Krammer,
hvilken som infödd ungerska bättre
eg-nade sig därtill, — Adéle — Frau
Wedekind omväxlande med Fil. Nast,
Alfred — Hr Giessen, Blind — hr
Nebuschka, Frank — hr
Scheidemantel, Ida: frk. Oberländer, Orlofsky
— frk. von Chavanne, Frosch — hr
Erl, Falke — hr Rübsahm.
Småpartierna innehades af frk. Malten, frk.
Frölich, frk. Grimaldi (balett) m. fl. samt
hrr Brag, Forschhammer, Jäger,
Wächter, Rains, Deoarli m. fl.
Om dekorationer, toaletter, orkester,
det vokala såväl som spel kan endast
sägas: det hela vara oöfverträffligt.
2:dra akten, i villan hos Prins
Or-lofski, var en ståtlig syn — scenen
strålade af ljus, blommor och kristaller.
De briljanta toiletterna af en hundra
personers kör och balett, förutom
solisterna, verkade imposant — kom
därtill ett spel, som om det varit af
ett routinerad operettsällskap. Hr
Anthes som Eisenstein var alldeles
charmant, och man märkte ej alls, att
han någonsin sjungit en »Siegfried»
eller något ditåt. Som Adéle var
naturligtvis frk. Wedekind, livad själfva
sångkonsten beträffar, öfverlägsen
frk. Nast — särskildt i »Mein hr
Marquis», då de stormande applåderna
ej ville upphöra, men i det hela var
frk. Nast mera den täcka Adéle,
hvilken Strauss tänkt sig. — Som
Rosa-linde hade fru Krammer sitt bästa
parti i mitt tycke samt de
charmantaste toiletter; i allt »chic» och
därtill en ungersk dialekt, som väckte
stor munterhet. — Som Frosch var
hr Erl öfverdådig — och hade
oändligt många »witzar» som publiken på
detj högsta senterade. I advokaten
Blinds mindre tacksamma parti utmärkte
sig hr Nebuscha, och då han ett par
gånger genom sjukdom var förhindrad,
öfvertog regisseur Mödlinger partiet,
återgifvande det karaktäristiskt och
lyckadt. — 2:dra aktens final erbjöd
en frappant blick, och det bekanta
numret »Du och Du» måste hvarje
gång bisseras.
Innan jag slutar vill jag »en
passant» nämna för dem som hysa
intresse för hr Anthes, att han äfven
sedan sin återkomst från Stockholm lidit
af den indisposition han blef utsatt
för under gästspelet därstädes. — Efter
sin återkomst hit har han endast
sjungit i »Pagliacci», »Joseph in Egypten»
och i dag d. 10:de i »Walküre» —
Den 23:dje april, konung Alberts af
Sachsen födelsedag, erhöll han den
höga orden »das Rittercreutz, l:ste
Classe von Albrechtsorden», och i går
omnämnde alla Dresdenertidningar,
att han erhållit Wasaordens 2:dra kl.
af konungen af Sverige-Norge — En
kallelse till Londons Royal opera måste
Anthes nu afböja på grund af felande
permission. För öfrigt är hr Anthes
nu fullt återställd från sin sjukdom.
Till de 2:ne gästspelen af Nellie
Melba som Lucia och i La Traviata
liksom Smetanas »Verkaufte Braut»
och Fiebachs »Officier der Königin»
(premiere 3 maj) hoppas jag inom kort
få återkomma.
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. April 30 Hall én:
Waldemars skatten. — Maj 2, 9, 13 Wagner:
Mä-stersångarne (,3/5 Hans Sachs: hr Lundqvist)
— 3, 12 Thomas: Mignon (Mignon: frk.
Nilsson, deb.; lt/b Lothario: hr Åke Wallgren,
l:a deb.)- — 4, 7 Wagner: Lohengrin (Elsa:
fru Östberg; Ortrud: fru Jungstedt, frök.
Hul-tiug; Kung Henrik, Lohengrin, Telramund,
härroparea: hrr Sellergren, Ödmann, Forsell,
Grafström). — 5 Mozart: Figaros bröllop. —
6, 10 Gounod: Faust (Martha: frök. Edström,
fru Strandberg; Siebei: frök. Karlsohn, fru
Thulin-Hellström; Faust: hr Nyblom, debut.).
— llBizet: Carmen. —14 Verdi: Aida (
Am-neris: fru Afzelius, Radames: hr Nyblom,
debuter). — 16 Ad am i: Konung för en dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
