Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 21 febr. i London, några och sjut- |
tio år.
Littmarck, Carl Gottfr. Reinhold,
teaterdirektör, orkesterdirigent, kom- |
ponist, f. 8 jan. 1842 i Stockholm, t
27 dec. i Halmstad.
Mielck, Ernst, finsk lofvande
komponist, f i Locarno (Schweiz), 21 år.
Millöcker, Karl, framstående
operettkompositör, f. 29 apr. 1842 i Wien, f
i lladen n. Wien 31 dec.
Nuitter, Charles, arkivarie vid St.
operan i Paris, textöfversättare, f 24 ,
febr. 1899 i Paris, 71 år.
Pfeil, Heinrich, musikskriftställare,
sångkomponist, f. 18 dec. 1835 i
Leipzig, f därst. 17 april.
Polko, Elise, född Vogel, bekant
författarinna till skrifter om musik
(Musikaliska sagor och berättelser etc.),
f. 31 jan. 1823 i Leipzig, f 15 maj
1 München.
Prume, Francois Jehin, violinvirtuos,
f. 1839 i Spaa, t > Montreal (Canada),
violinlärare därst.
Saloman, Siegfried, violinist och
komponist af operor m. m., född
2 okt. 1816 i Tönder (Slesvig), f å
Dalarö 22 juli.
Sarcey, Francisque, spirituell
teaterkritiker, f. 8 okt. 1828 i Dourdon, t
15 maj i Paris.
Speidel, Wilhelm, professor,
tonsättare, f. 3 sept. 1826 i Ulm, f 13
okt. i Stuttgart.
Stern, Margarethe, född Herr,
pianovirtuos, f. 25 no v. 1857 i Dresden,
f därst. 4 okt.
Westin, Henrik, f. d. chef för kgl.
teatrarna i Stockholm (1881—83),
öf-verintendent, landssekreterare, f. i
Stockholm 6 okt. 1824, t 10 april i
Göteborg.
Winding, August Henrik, dansk
pianist och komponist, f. 24 mars
1835 i Taars på Laaland, f 16 juni
i Köpenhamn. W. var elev af Gade
och Alex. Dreyschock, 1867 anstäld
som konservatorielärare, måg till J.
P. E. Hartmann.
—*—
Följetong.
Marions melodi.
Ur Fr. Adrien Boieldieus lii.
(Forts. fr. N:o 16.)
III.
Djupt kände Boieldieu smärtan
öf-ver förlusten af sin älskade Marion,
men hans natur dukade dock icke
under därför, emedan den i sig själf
ägde tillräcklig styrka för att besegra
dylika själsskakningar. Med en slags
vild exaltation liängaf han sig åter åt
sina älsklingsstudier i musik, spelade,
komponerade och studerade med otro-
lig ifver, samt var ofta till sent inpå
nätterna fördjupad i läsningen af goda
teoretiska arbeten öfver
operakompositionen. Han hade nämligen fått en
idé, att skrifva en opera, och att med
den vandra till Paris, detta Paris som
alltid utgjort målet för hans längtan.
I detta brusande haf af lifvet i dess
rikaste utveckling, ville han bada;
endast här kunde han svalka sina
lifligaste önskningar. En gammal
till-fällighetspoet, som han påträffade i
staden, utarbetade, på hans enträgna
böner, åt honom en ganska
medelmåttig, flyktigt utarbetad operatext,
hvilken Adrien fann alldeles ypperlig;
kompositionsarbetet började genast.
Under dessa och dylika studier, planer
och förhoppningar, förflöto tvänne år,
efter hvilkas förlopp vi finna den
unge komponisten en
septembermorgon, vandrande åstad med partituret
till sin opera under armen och 30
francs i plånboken, begifvande sig till
Paris.
Anländ till den underbara
jättestaden såg lian sig midt i hvirfveln af
njutningens mest vilda och högt
skummande böljor, de där hotade att helt
och hållet neddraga honom i sitt djup.
Lyckligtvis förde honom ett gynnsamt
öde till den åldrige, högt berömde
instrumentfabrikören Erards hus. Här,
i denna konstälskande, gästfria
boning, fick Adrien begagna sig af de
ypperligaste instrumenter, och, hvad
som var honom vida gagneligare,
höra spelas; ty Erard såg ofta hos
sig konstnärer af första rangen. Ofta
hände vid sådana tillfällen att den
unge Boieldieu fick taga plats vid
instrumentet och afgifva prof på sin
skicklighet; detta sporrade hans
ar-betsifver, och snart väckte hans spel
gästernas uppmärksamhet, — mindre
för den färdighet han däri utvecklade,
än för det intagande i själfva
spelsättet; bland åhörarne befunno sig
Rode och den store sångaren Garat.
Adrien fann dock alltför väl att
ännu återstod honom ganska mycket,
för att han skulle blott genom sin
talang kunna, i detta på konstnärer
så rika och bortskämda Paris,
förskaffa sig sin behöfliga utkomst. Han
riktade därföre hela sin sträfvan mot
sitt älsklingsstudium, kompositionen,
och sökte därunder att lifnära sig
genom klaverstämning. Detta var
visserligen ett hårdt bröd som han ofta
fick vattna med sina tårar, men hans
aldrig besegrade glada lynne, detta
grunddrag i hans karaktär, och en
viss spänstighet i hela hans väsende,
understödde hans ofta sjunkande och
af näringsomsorger utmattade krafter.
Boieldieu hade redan vistats 6
månader i Paris, då han en eftermiddag,
uttröttad och utfrusen, det var i feb
ruari, inträdde i sin kalla
vindskammare. På bordet låg en biljett från
Erard, hvari denne ber honom att
genast bege sig till Riehelieugatan, en-
ligt den biljetten åtföljande adressen,
för att där stämina ett fortepiano.
Adrien begaf sig ögonblickligen på
väg, fann huset, uppgick i andra
våningen och ringde på klocksträngen å
den dörr, å hvilken på en
messings-plåt namnet St. Aubin var graveradt.
Han infördes i en mindre, men med
yttersta lyx och därjämte högst
smakfullt dekorerad salong, i hvars midt
stod ett piano. I kaminen brann en
treflig brasa, gardinerna voro
nerfällda, och en i taket hängande
alabasterlampa spred sitt rika sken öfver
de blomsterguirlander, hvilka i vackra
festoner voro anbragta rundt kring
taklisterna.
Ett obeskrifligt välbehag, en mild
värma genomströmmade hela Adriens
väsen vid det han inträdde i detta
förtjusande rum. Det föreföll honom
som finge han här fritt öfverlämna
sig åt sina fantasier och drömma,
ostörd af de dämoner, hvilka aldrig
upphöra att jägta, håna och förfölja
den fattige, för sitt lifs uppehälle
kämpande, konstnären. Och han glömde
för hvad orsak han ditkommit, satte
sig vid pianot och spelade — först
jublande med fulla ackorder — därpå
stillare, vekare; utan att han kunde
själf redogöra därför, kom han
därunder att svärma med sina tankar
omkring sin första kärleks varma,
sköna, men korta sommarnattsdröm.
Den gamla skottska visans toner smögo
sig sakta och nästan vemodigt öfver
tangenterna. (Forts.)
–––i—
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. Okt. 17, 10, 22, 26, 28 Weber:
Friskytten, romantisk opera i 3 akter af F.
Kind. (Agatha: frkn. Hulting o. Nordin;
Anna: fru Hellström; brudtärnorna; frkn.
Fernqvist, Hallgren, Lindegren; Ottokar,
böh-misk furste: hrr Lundqvist o. Forsell; Kuno:
hr Söderman; Kasper: hrr Sellergren, Elmblad ;
Max, en eremit, Kilian: hrr Malm, Wallgren,
Ericson) — 18, 21 Verdi: Trubaduren —
20 l:a Symfonikonserten. 1. Beethoven:
symfoni n:o 1, C-dur op. 21; 2. P.
Tschaikow-sky: Konsert for p:ano (hr John G. Jacobson)
och ork. B-moll, op. 23; 3. Joh. Svendsen:
Två isländska melodier, satta för stråkorkester;
4. F. Weingartner: Symfoni, G-dur, op. 23.
— 24 WAGNER: Ven flygande holländaren.
— 25 Bizet: Carmen. — 27 Thomas: Mignon.
— 29 Hallén: Valdemarsskatten. — 31
Mozart: Trollflöjten.
Vasateatern. Okt. IG—24. Audran:
Dockan (*4/,« G2:a gäng.) — 21, 28 Sidney
Jones: Geishan. — 25 — 31 Rymmerskan (»A
Kunaway girl.» A musical play). Operett i 3
akter af Hicks o. Nicholls, musiken af Ivan
Caryll o. Lionell Monckton (Winfrid Grav,
Dorothea Stanley, lady Coodle, Alice,
Carme-nita: fruar Meissner, Brandt, Lund, Nylander,
frk. Grönberg; Flippner, Tamarind, Stanley,
lord Coodle, Pietro, Leonetto: hrr Strömberg,
Ilingvall, Adami, Lund, Svensson, Bergström).
Olympiateatern. Okt. 21 (kl. ’/s 2), 24, 26,
28 (kl. ’/* 2) Herrert: Trollkarlen vid Nilen.
— 27, 29—31 Offenbacii: Storhertiginnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
