Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 1 Februari 1901 - Giuseppe Verdi † (med porträtt, namn- och notfacsimile. Originalet nyligen skänkt af honom till Musikhistoriska museum i Stockholm) - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattningsförmågan. Den 25 jan.
mottog han i släktingars och vänners
närvaro dödssakramentet, den 27 jan kl.
2,4 5 på morgonen afled den gamle
berömde mästaren. Vid hans
dödsbädd voro närvarande, utom alla hans
närmaste anförvandter, Arrigo Boito
och musikförläggaren Riccordi. Kort
före dödsögonblicket tog målaren
Ferra-guti en skiss af Verdi och efter
döden bildhuggaren Catnpi en dödsmask
samt gipsafgjutning af mästarens högra
hand. Den högtidliga begrafningen
ägde rum d. 30 jan. i Milano. I
hela Italien har Verdis död betraktats
såsom en nationalförlust, magistraten
i Milano sammankallades midt i
natten för att rådslå om
hedersbetygelser för den döde, alla tidningar ha
utkommit med sorgkanter.
Leonca-vallo har väckt förslag att alla
Italiens lefvande musikaliska mästare af
rykte skulle hålla dödsvakt vid
Verdis lik. Mascagni, Puccini och
Fran-ehetti anslöto sig genast till förslaget.
Mod Verdi bortgick ej allenast en
stor världsberömd musiker utan äfven
en ädel, anspråklös man af bästa
karaktär, högt värderad i sitt hemland,
där han var föremål för de högsta
utmärkelser. En vacker stadigvarande
minnesvård har han rest sig i det af
honom upprättade musikerhemmet i
Milano, som nyss blifvit färdigt och
som äfven lär inrymma ett grafkapell,
där Verdi med sin förut bortgångna
maka skall få sitt sista hvilorum.
Under sistlidne oktober med
anledning af Verdis i denna månad
inträffade födelsedag meddelades i denna
tidning en längre teckning af hans
lefnad och verksamhet jämte det här
införda porträttet, helt visst ett af
de sist tagna, då originalet för endast
ett år sedan af den gamle maestron
skänktes till Musikhistoriska museum
härstädes. Vi kunna då, och måste
af brist på utrymme, för närvarande
inskränka oss till en ytterst
kortfattad nekrolog.
Giuseppi Verdi föddes den 10
okt. 1813 i byn Roncole, nära
Bus-seto (Parma), der fadren dref
värdshus-och handelsrörelse. Hans tidigt röjda
musikaliska anlag utvecklades först i
födelsebyn, men då han blef sänd för
skolstudier till Busseto vann han där
i en destillator Barezzi en vän, som
beredde honom tillfälle att studera
musik i Milano, där han fick
undervisning af kapellm. Lavigna vid
Sca-lateatern. Verdi hade då redan
börjat komponera mindre stycken. 22
år gammal tog han plats som
musikdirektör i Busseto men besökte ofta
Milano och fick, genom vänners
be-medling, sin första opera »Oberto»
uppförd där med betydlig framgång.
En bestäld buffaopera, »Un gjorno di
regno», gjorde däremot ingen lycka.
Den följande åter, »Nabucco», uppförd
d. 0 mars 1812 å Scalateatern
grundläde hans rykte. Den kvinnliga
huf-vudrolen i denna utfördes af
sångerskan Giuseppina Strepponi, som
sedan blef Verdis maka (f 1897). Efter
denna framgångsrika opera följde:
I Lombardi», »Ernani», (1844),
»Lu-isa Miller» och flere andra nu glömda
operor. En mera lysande period
inträdde för Verdi som operakomponist
med »Rigoletto» (1851) »Il Trovatore»
och »La Traviata» (1853), hvarpå
följde »Les vépres siciliennes», »Simon
Boccanegra», »Un hallo in maschera»,
»La forza del destino» (1862) och
»Don Carlos», gifven 1867 i Paris
vid världsutställningen.
Verdis tredje skapareperiod,
rödjande inflytande af Wagner, börjar med
hans präktiga opera «Aida», skrifven
för Ismael Pascha i Egypten och
gifven först i Kairo 1871. På äldre
dagar framträdde han med »Otello»,
i än mera utpräglad Wagnerstil,
samt slutligen den komiska operan
»Falstaff» (9 febr. 1893 i Milano).*
Af Verdis öfriga kompositioner må
erinras om hans vackra »Requiem»
(öfver Manzoni, 1874), en
stråkkvartett (1874) och hans svanesång de
andliga styckena »Pezzi sacri».
’n
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. Jan. 15, 20, 22. Wagner
Slästcrsångarne i Nürnberg (Eva: fru
Lindberg; Magdalena: fru Jungstedt, frök. Ed-
ström; Walther von Stoltzing: hr Ödmann,
s/, hr Anthes, gäst; Hans Sachs, Pogner,
Beckmesser, Kothner, David: hrr LejJström,
Sellergren, Forsell, Söderman, Nyblom;
Vogel-g.sang, Nachtigall, Eislinger, Moser, Zorn,
Ortel, Schwaitz, Foltz, nattväktaren: hrr
Lundmark, Grafström, Ericson, Henrikson,
Strandberg, Mandahl, Forsliu, Nygren, Bergström). —
16, 23. Thomas: Mignon (Mignon frk Svärd- I
ström, fortf. deb.) — 17 DoNIZETTi:
Regementet* dotter Ma-ie, Markisinnan: fruar
Hellström, Strandberg; Tonio, Sulpiz.
Horten-sius: hrr M. Strandberg, Sellergren, Grafström);
Skuggbalelt. Musik arr. af R. Henneberg.
— 18 W. Stenhammak: Tirfing. (Hervor,
Gullväg: fruar Jungstedt, Lindberg; Angantyr,
Gudmund, Vidar- hrr Elmblad, Sellergren,
Forsell; Gjestur, Svasur, Harald Halte, herden, j
förmannen för tjänarne: hrr Bratbost, Söder- |
man, Henrikson, Lejdström, Strandberg). —
19, 25, 29. Vermländingame. — 21 Festföre- ’
ställning. 1. Weber: Jubeluvertyr, 2. Scen
och aria ur »Oberon» (fru Östberg); 3. Gluck:
Orfeus (Orfeus, Eurydike, Eros: fru Jungstedt,
frk Karlsohn, Fernqvist). — 24. Wagner:
TaithUnser (Tannhäuser: hr Anthes, gä-t;
Elisabeth, Venus, en herdegosse: fruar
Nordin-Strömherg, Lindberg, frk Karlsohn;
Landt-grefven, Wolfram: hrr Sellergren, Lundquist;
Walter, Biterolf, Henrik, Keinmar von Zweter:
hrr Lundmark, Söderman, Erics- n, Nygren).
— 26 Bizet: Carmen (Don José: hr Anthes,
gäst). — 27 Mozaht: Trollflöjten. — 28, 30
* Ur sista aktens linal i denna opera är
notfaesimilet under porträttet. Texten: »Tutto
nel mondo é burla, 1’ uom é nato burlone»,
lyder i svensk öfversättning: »Allt i vår värld
är tokigt, människan födes en toker.»
Wagner: Luhcngrin (Elsa, Ortrud: fruar
Östberg, Jungstedt; Lohengrin: hr Anthes, gäst;
kung Henrik, Telramund, härroparen: hrr
Sellergren, Forsell, Söderman).
Vasa-teatern. Jan. 16—18. Planquktte:
Comevilles klockor. — 20 Geishan (228:de
gång.). — 24—31 Arthur Sullivan: Mikadon
(Yum-Yum, Titti Sing, Katisha: fru Meissner,
frkn. Grünberg, Grönberg; Mikadnn, Koko,
Nankipuh, Pish-Tush: hrr Ringvall, Strömberg,
Schücker, Bergström).
Svenska teatern. Jau. 20, 27.
Vermländin-game (matiné) 25—31. Folkungasagan,
skådespel i 5 akt. af Aug. Strindberg. Musiken
dels komp. dels arrang. af Hj. Meissner.
Oympia-teatern. Jan. 14—16. Offenbach:
Storhertiginnan af Gerolstein (Storhertiginnan:
frk. Bi enkapl — 30, 31 Herm. Zumpe:
Farinelli, operett i 3 akter af Wulff o.
Cass-mann.
Vetenskapsakademien. Jan. 15 konsert af
hr Axej, Runnquist. Biträdande: frk. Märta
Ohlson, hrr Em. Sjögren, K. Gentzel.
Musikal. Akademien. Jan. 20 konsert af hrr
Julius Ruthström (violin) och Bror
Petterson (violoncell) Biträdande: fru D. Möller,
hr John G. Jacobsson. — 29 konsert (i
orgel-salen) af hr Frithiof Strömberg. Biträdande:
frkn V. Svärdström, Bertha Heyman, hrr dir.
Oscar Lejdström, Hasse Johanson.
Från kgl. Teatern har man
lntfvud-sakligen att omförmäla hr Anthes’
gästspel. Något nytt har ej bjudits, icke
heller på festföreställningen å
konungens födelsedag. Hr Anthes har
äfven denna gång varit mycket hyllad
af vår publik. Mest torde han ha
slagit an som Tannhäuser, ett parti, hvari
hans öfverlägsna förmåga i dramatiskt
hänseende särdeles framstår, specielt
i sista akten. Äfven hans Walter
Stolzing är värdt allt erkännande. I
själfva mästersången påskyndar han
dock tempot och sänker stundom
rösten, så att den vackra sången ej
träder fram med samma tydlighet, som
genom hr Ödmanns föredrag. I
Lohengrin har hr Anthes sitt bästa
moment i den stora duetten mellan
honom och Elsa i sista akten, där han
mästerligt nyanserar sångföredraget.
En stor förtjänst hos hr Anthes, som
borde gifva ett godt föredöme, är att
han aldrig forcerar sin stämma till
skrik och missljud. Han kan sjunga
sotto voce, och ändock kommer rösten
tydligt fram med ypperlig artikulation
och tydligaste textuttal. Hans
tenorbaryton är för öfrigt af en behaglig
timbre och den sceniska apparitionen
är tilltalande. Endast gången, med
stora steg och något vaggande, är för
oss litet ovanlig. — I Mignon har
fröken Svärdströms debut fortsatts. Om
de öfriga teatrarnas musikpjeser ha
vi ännu ej fått tillfälle att taga notis.
»Mikadon» på Vasa-teatern kommer
säkert att gå länge nog för att
medhinnas se och höra. Af pjeser med
musik har Dramatiska teatern
upptagit »Don Cesar de Bazano», som af
J. N. Ahlström, som bekant, försetts
med musik. Musik förekommer äfven
i Strindbergs nya pjes å Svenska
teatern.
Hrr Ruthströms och Pettersons
konsert d. 20 jan. i Musikal, akademiens
stora sal hade talrika åhörare. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
