Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 1 Mars 1901 - Kurt Sommer (med porträtt) - Teresita Carreno (med porträtt) - Adolf Fredrik Lindblads kompositioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyska musikfesterna. Under Hans
Richters ledning deltog hr Sommer i den
stora tyska turnén med Wagneroperor
till Maria-teatern i Petersburg, mars
1898, där han kreerade Walther von
Stoltzing i »Mästersångarne» och Erik
i »Holländaren». År 1900 var han
engagerad för mönsterföreställningarna
af Mozart-operor i Elberfeld. Sitt
första fasta engagement hade han vid
Stadttheatern i Köln 1890—92, sedan
1892 — 93 i Königsberg. Efter att i
maj 1891 första gången ha uppträdt
som gäst i Berlin, gjorde han där
sådan lycka, att han där blef engagerad
från sept. 1893 vid kgl. operan, som
han sedan tillhört och där han är så
trägen i sin tjänstgöring, att han ofta
uppträder 26 gånger i månaden och
stundom kan sjunga 12 gånger efter
hvartannat, en ovärderlig uthållighet
hos en operatenor för en operastyrelse.
Herr Sommers repertoar är också
betydlig, redan uppgående till 90
större partier, däribland kunna
nämnas: Raoul, Arnold, Richarde
(»Maskenball»), Manrico, hertigen i »Rigoletto»,
Alfredo, Almaviva (»Barberaren»)
Masaniello, Lohengrin, David, Stoltzing,
Erik, Loge, Faust, Lyonel, Don José,
Canio, Turiddo ete. etc., hvarjemte
han ofta sjungit i de stora oratorierna
af Bach, Händel m. fl. Till herr
Sommers biografi kunna vi också
till-lägga, livad som äfven kan ha sitt
intresse, att han ännu icke är
äktenskapligt engagerad, hvarigenom hans
konstnärliga frihet är mera
obegränsad och lätt medgifver rörlighet för
gästspel. Vi hoppas att hr Sommer
nu funnit sig så väl hos oss, att vi
till ett annat år kunna få nöjet höra
honom som kgl. teaterns gäst.
Teresita Carreno.
Sällsynt är att en utländsk artist
gör sin första offentliga debut i vårt
land; detta har varit fallet med den
unga pianisten Teresita Carreno; men
det lär ha skett på hennes mors, den
berömda pianodrottningen Teresa
Ca-renos speciela önskan, emedan hon
funnit sig så väl emottagen i den
skandinaviska norden. M:me Carreno
kan på sätt och vis sägas ha
presenterat för oss denna dotter genom sin
nätta vals »Mi Teresita», hvilken hon
spelat på sina konserter hos oss.
Meningen var att fröken Teresita
skulle ha börjat sin debutturné i
Köpenhamn, men en skada i fingret
förhindrade uppträdande där, och så blef
Malmö första platsen för de nordiska
konserterna. Därifrån fingo vi höra
att hon uppträdt med mycket bifall,
hvarigenom intresset för den unga
Carreno än mer ökades här. Och
så kom hennes konsert den 25 febr.
i Musikaliska akademiens stora sal
inför rätt talrik publik. Den unga
damen företedde vid sitt inträde på
estraden en sydlänskt yppig gestalt,
hvars korpsvarta hår omringlade
ett ansikte med en energisk profil.
Allvaret i detta ansikte föreföll något
kylande, men under aftonen och efter
flera inropningar värmdes dragen upp
till det behagliga leende, som hennes
här intagna bild visar. Hvad
beträffar den energi, som den unga
artisten onekligen eger och som drifvit
henne fram till redan betydande
konstnärlighet, så visade den sig rätt
tidigt. Hon var väl 12 år, då hon
tyckte sig kunna uppträda och
konsertera, men hennes mor ville
ingalunda tillåta det. Då reste en vacker
dag modern till Dresden för att
kon-sertera; genast passade unga Teresita
på att ställa om konserterande i
Berlin. Allt var prepareradt därtill, men
då underrättelse därom kommit till
Dresden, reste mamma Teresa hux
flux till Berlin och kontramauderade
hela uppträdandet. Hon har sedan
flitigt arbetat på sin pianistiska
utveckling, och redan med sitt första
nummer å konsertern här, Bachs svåra
Toccata och Fuga, D-moll, visade hon
sig i besittning af en kraft i anslaget,
en teknisk förmåga, klar stämföring
och vacker ton, hvilket allt röjde en
mycket lofvande talang.
Teresita Carreno Tagliapretra
är född i Syd-Amerika d. 24 dec. 1883.
Hennes moder Teresita Carreno var
då gift med operasångaren Giov.
Tagliapretra. Teresita började mycket
tidigt spela piano, så att hon redan 4
år gammal reste med sin far och
ackompagnerade honom. Hon har för
öfrigt studerat pianospelet i Berlin
och en kort tid tagit lektioner för
Moszkowski i Paris. Hennes mor
liar antagligen varit hennes egentliga
läromästare. Från Stockholm begaf
sig fröken Carreno till Norge att
konsertera och låter äfven höra sig i
Göteborg på återvägen; möjligen ock
i andra svenska städer, men ett
till-ämnadt förnyadt uppträdande i
Stockholm denna gång lär icke blifva af.
–––5––
Adolf Fredrik Lindblads
kompositioner.*
I den nyligen här införda
biografiska uppsatsen om A. F. Lindblad
med anledning af d. 1 febr. i år
inträffade hundrade årsdagen af hans
födelse hade vi tillfälle att äfven nämna
något om hans kompositioner med
* Vi begagna här tillfället att rätta ett
tryckfel i förra numret, hvari i sid 30 kgl.
teaterns minnesfest öfver Adolf Lindblad
tipp-gafs egt rum d. 2 febr. i st. f. d. 1, som var
100 årsdagen af lians födelse. - Vårt lofte
i n:o 3 att redogöra för Lindblads
kompositioner infria vi nu.
framhållan af hans stora och största
betydelse som sång- och
vis-komponist. Redan tidigt, efter bekantskapen
med Atterbom i sommarhemmet på
Bleckenstad, började hans
sångdiktning. Efter flyttningen till Uppsala
utkom där 1824 ett häfte med 7
sånger af Lindblad tillsammans med
åtskilliga sånger och ett pianostycke af
E. G. Geijer. Af de Lindbladska
sångerna äro 4 till text af Atterbom,
såsom nedanstående förteckning öfver
innehållet i sångsamlingarna visar.
Då Lindblad sedan kom ut till
Tyskland för musikstudier, väckte han där,
som nämnts, Mendelssohns
uppmärksamhet särskildt för sina harmoniska
idéer i den af honom skrifna
solosången »Balders bål». I Tyskland
utgaf Lindblad på 1820-talet under
titel »Der Nordensaal» 12 svenska
folkvisor och melodier, öfversatta till
tyska af fru Amalia von Helwig, f.
von Imhoff. Hemkommen till Sverige
och Stockholm, där han sedan hade
sitt hem, skref han nu i en följd af
år dessa talrika (215) solosånger med
pianoackompagncment, hvarigenom han
gjort sig ett namn såsom en af våra
främsta tonsättare på sångens och
visans område. Äfven
instrumentalmusiken odlade Lindblad vid denna
tid. Hos Schotts Söhne i Mainz
utgaf han ett par Duetter för violin och
piano, en i G-dur (op. 9), en i D-dur
(op. 11) och en Pianotrio (op. 10) samt
en symfoni i C-dur (1831—32.
Endast orkesterstämmor tryckta). I sin
uppsats om »Lindblad som
instrumentalkompositör» framhåller Ludv.
Norman ett Allegretto i den 1 :a och ett
Scherzp i den 2:a duetten såsom
särdeles tilltalande, och om trion säger
han, att den är »ett präktigt verk,
som står alldeles enstaka inom hela
musiklitteraturen». (Trion har uppförts
här på en soaré i
Vetenskapsakademien.) Den nämnda symfonien i C-dur
(op. 19) gafs på en
Gewandhauskon-sert i Leipzig 1839. Rob. Schumann
yttrar om den i en af sina skrifter:
»Däri finnes mycket arbete, plan och
tanke och mycket af de blygsamma
företräden, hvaraf publiken icke vill
veta. Kännarnes deltagande har
utlänningen med sin symfoni säkerligen
vunnit; att förvärfva sig publikens
utan att afstå från allvaret i konsten,
låter med lycklig insikt lätt förena
sig.» Första delen af denna symfoni
finns arrangerad 4-händigt i en
samling vokal- och instrumentalmusik, som
med titeln »Nordmannaharpan» utgafs
för åtskilliga decennier sedan. Denna
Lindblads symfoni liksom hans opera
»Frondörerna» och ett häfte sånger
(6:te) kritiserades bär strängt af W.
Bauck m. fl., men då saken
underställdes Louis Spohr i Cassel, fick
Lindblad rätten på sin sida. Till
instrumentalkompositionerna höra,
förutom än flere violinsonater, 2
violinkvintetter, en i F (omarbetad utförd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
