Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven sjiolot var anslående. I det. hela
var debuten lyckad om ock ej
ovanlig. Rolbesättningen var för öfrigt god
med fru Hellström som Siebel, hrr
Ödmann och Wallgren i de manliga
Imfvudpartierna. Om den
återupptagna »Valkvrian» med delvis ny
rol-besättning få vi sedermera yttra oss.
»Tifania» jämte »Orfevs» gafs d. 20
april med anledning af danska
kronprinsparets härvaro såsom
galaföreställning.
Konserterna i senare hälften af april
liafva varit alltför talrika att kunna
omständligare relateras.
Musikföreningens, gifven för fyld salong, hade
blandad! program, börjande med
gammalklassisk musik: Cherubinis vackra
»Anakreon-uvertyr» och en
konsertaria af Mozart, livari fru Hellström
excellerade med sin klara stämma och
konstnärligt föredrag, hr Zetterqvist
med sitt obligata violinspel. Det
därpå följande körverket af Berger, en
yngre lefvande tysk tonsättare, är en
talangfull komposition, något tung
kanske men delvis rätt vacker.
Slutnumret, Massenets oratorium med text
efter Verdis vulgata, har tre
afdelnin-gar: Moab: förbundet (uppmaning att
öfvergå Jordan, 5 Mosel».), Jeriko:
segern, och Kanaan (dessa efter Josua
bok). Oratoriet är ■ ägnadt åt minnet
af komponistens lärare, Ambroise
Thomas, och gafs först för omkr. ett år
sedan i Paris. Det har en storslagen
anläggning med färgrik, kanske
stundom väl bullrande instrumentation, som
dock är af mycken effekt vid
målningen af Jerikos murars fall. Med
kören omväxlar en berättande »löst», i
första afdelningen baryton i andra
tenor, i tredje sopran. Utom
inledningen förekommer ett par vackra
instrumentalnummer: Den sjunde dagens
marsch och Pastorale, som börjar tredje
afdelningen. Solisterna, äfvensom vid
konsertens slut sällskapet och dess
dirigent, rönte varmt bifall af åhörarne.
Nu ha äfven vi här fått höra den
världsberömde pianisten Paderewski.
Han kont verkligen, spelade och
segrade fullständigt under entusiastiska
hyllningar. Paderewski vinner genast
med sitt flärdlösa uppträdande, äfven
under spelet, som är fullt af själ och
konstnärligt uttryck, rikt på
fängslande klangskönhet, tekniskt fulländadt
och klart. Någon gång gör han sig
saker till öfverdrift i anslagets styrka
och hörbar pedaltrampning.
Konsertens första nummer Prelude och Fuga,
A-moll, af Bach-Liszt, intygade genast
hans gedigna konstnärlighet, än
meiden öfverlägset spelade sista sonaten
af Beethoven, hvarpå följde
Schumanns vackra men nyckfulla Sonat
op. 11, som han gaf en betagande
tolkning. Med Chopin torde dock
Paderewski fira sina största triumfer,
så äfven nu, då han lät höra
Nocturne G-dur, Mazurka op. 33 n:o 4,
Ciss-moll-valsen, Etudes op. 10 n:o 3,
7, Prelude n:o 17 och Polonaise op.
53. Därpå spelade han en vacker
Nocturne, egen komposition, och sist
på programmet Rhapsodie af Liszt,
som efterföljdes af ännu en sådan,
extra. De ändlösa applåderna
besvarades med ytterligare extranummer,
däribland ännu en Ohopinvals.
Konstnären spelade på en Steinway-flygel
från Hoffmans pianomagasin.
Engagement i Köpenhamn förhindrade
vidare konserterandc här. —
Aulin-kvartettens sista säsongsoaré hade ett
lockande program, som bordt samla
flere åhörare. Börjande med en af
Beethovens första kvartetter (utg. 1301)
i Haydns stil, slöts det med Schuberts
härliga stråkkvintett, hvari hr N.
Ze-deler skötte 2:a violoncellen mycket
smakfullt. Mellannumret,
pianokvartett af Vincent d’Indy (ansedd fransk
komponist, f. 1851 i Paris), var en
modern komposition, delvis
intresserande, mest i mellansatsen, en
stäm-ningsrik ballad. Herr Stenhammar
utförde å en god Malmsjö-flygel med
känd talang pianopartiet.
Soarégif-varne fingo under aftonen mottaga en
rik hyllning, hvilken ock gällde som
ett tack för hela säsongen.
Hr Peterson-Bergers
kompositions-konsert blef för honom en succés att
döma af det rika bifallet, som han
delade med de utförande. Han har
ju också vunnit position som en af
våra talangfullaste tonsättare för
närvarande. Emellertid förleder honom
hans lifliga fantasi till melodi- och
harmonibildning som stundom låter
mera sökt än naturlig, nagot som
äfven framträdde i det nu gifna,
särdeles i de större sångverken. Själf
utförde han pianots parti under hela
konserten. Af större nummer, sjöng
hr G. Sjöberg »Skogsrået» (komp.
1898) med god röst, men något slutet
och enformigt, hr C. Lejdström
»Flo-rez och Blanzeflor» (k. 1896)
melodiskt vacker och anslående, samt fru
D. Möller »Dionysos-dityramb» (1901)
ny, likasom de af henne sjungna »Fyra
dikter», till text af Fr. Nietscho. Hr
Lejdström sjöng dessutom »Osmans
sång (1893) och »Till bruden» (1K96),
som måste bisseras likasom »Ecce
Homo», sjungen af fru Möller. Den
nyligen utgifna sonaten, komponerad
redan 1887, spelades af hr Aidin och
hr P.-B. med berättigad framgång, ty
den är i sin helhet mycket
underhållande. De första satserna påminna
nästan om Beriot eller Vieuxtemps, ;
scherzot om Grieg, men utan direkt
imitation; en nordisk folkton gör sig
flerstädes gällande i sonaten.
På Rich. Anderssons matiné
utfördes först Beethovens Ess-dur-konsert
af hr V. Wiklund, som då första
gången uppträdde offentligt som
pianosolist, åtminstone med ett större verk,
och äfven visade sig vuxen dess
utförande. Härpå följde Chopins
F-moll-konsert, särdeles musikaliskt återgif-
ven af frök. Astrid Ydén, och sist
Sindings Dess-dur-konsert, spelad af
frök. Gerda Janzon. Konserten är
mycket pompös och bullrande, h
varför pianopartiet stundom drunknade i
orkestern. Denna utgjordes af
Musikerföreningens medlemmar under hr
Aulins direktion. Solisterna voro, alla
tre, elever af hr Andersson. — Till
sist må i korthet omnämnas prof.
Nerudas sista privata soaré, en fin
musiknjutning med honom, fru
Sved-bom samt hrr Zetterqvist och
Bergström som medverkande.
Programmet upptog stråktrio och pianotrio,
båda G-dur, af Beethoven och en
vio-loncellsonat af gamle Marcello,
mästerligt spelad af hr Neruda,
ackompag-nerad af sin fru.
lir –
Årets Musikbilaga.
Musikalbum XIV.
Innehållet af denna hoppas vi skall
befifinas vackert och värdefullt;
bidragen därtill äro af välkända
tonsättare. Gustaf Hägg, den
framstående organisten i Klara kyrka
liär-städes, hör till våra talangfullaste
yngre tonsättare, med frisk
uppfinningsförmåga, som gör hans kompositioner
särdeles underhållande i melodiskt som
i harmoniskt och rytmiskt hänseende,
hvarpå hans »Scherzo-impromptu» i
bilagan ock lämnar bevis. —
Theodor Kirclirer tillhör Tysklands
klassiska pianokomponister och kan som
sådan ställas mellan Schumann och
Brahms. Han lefver ännu i
Hamburg, en nestor bland de tyska
ton-sättarne, född 1823. Med hans i
bilagan intagna »Pianostycke» ha vi
velat fästa våra pianisters
uppmärksamhet på den mycket produktive men
hos oss föga kände komponisten. Hos
oss är hans op. 7, »Albumblad», mest
bekant, innehållande utmärkta små
stycken, jämförliga med Schumanns
»Kindersconen» eller Gades
»Aqva-rcller». Till hans ypperligaste
pianoverk kan räknas samlingen »Still und
bewegt» (op. 24), hvarur bilagans
stycke är taget. Af andra sådana
kunna nämnas »Studien und Stücke»
op. 30, »Aus trüben Tagen», m. in.
— Till omväxling har ett
gammal-klassiskt stycke intagits, nämligen en
förtjusande »Menuett» af E. N.
Mé-hul, komponisten tiil operan »Josef i
Egypten» etc.; menuetten tillhör hans
Sonat op. I, n:o 3. — Sången af A.
M. Myrberg är genom sin sättning
(d-d.) lämplig för hvarje röst. Man
återfinner i den tonsättarens enkla
melodiska stil, som gjort honom så
populär.
~w~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
