Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 & 20. 17 Dec. 1902 - Musikpressen - Litteratur - Följetong: Från Pietro Mascagnis tidigare lefnad. En själfbiografi (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som komponist här förut påpekats
då hans »Fire Klaverstykker» i höst
utkommo. Myrbergs »Bröllop i
Leksand» innehåller »Båtfärd till kyrkan»,
»Vid intågandet i kyrkan»,
»Bröllopsmarsch» och »Brudedans», enkel och
målande musik och med vacker
vig-nett, visande båtfärd på Siljan och
brudtåget från kyrkan. — Bossis
små-stycken äro värdefulla, förut här
omnämnda såsom oss tillsända af den
ursprungliga italienska
förläggarefirman — »Neckens dansmusik», med
spelmannen Medins (»Neckens»)
porträtt, innehåller 2 Kadriljer, 7 Valser,
3 Schottisch, 4 Polkor, 2 Hambo, 1
Polka-mazurka, 4 Polskor, 1 Galopp.
I n:o 8, 21 och 22 igenkännas gamla
bekanta. Denna folkdansmusik är för
öfrigt utmärkt. Potpourriet ur den
populära operan »Leonora» är lika
innehållsrikt som billigt. Musiken
föregås af operans textinnehåll och
kompositörens porträtt. God ledning
erbjuder den musiken öfverlagda
sångtexten såsom äfven är fallet med
potpourriet ur »Wienerblod». I
»Walzer-Bouquet» ur denna opera återfinner
man några af Strauss’ vackraste
valsmelodier. Teilmans och Myddletons
stycken äro i enkel populär stil. —
»Julgille-fransäsen» har en öfverlagd
munter text. — Af sångerna finner
man ett välkommet arrangement
fölen röst af Södermans vackra kvartett
»Visa i folkton». En särdeles nätt
sång är Lunds »Ungmors visa».
Sjögrens »Din röst» är nog intressant,
men ackompanjemanget har ett i
b-dur-ackord inskjutet fiss som stöter örat
på ett par ställen. Sångerna af
Wess-lén och Vretblad äro ganska
tilltalande. Barnvisorna af Norberg, 10
stycken med rubriker, synas kunna
vänta godt mottagande af sin unga
publik. — Sångduetter höra till mera
sällsynta varor i musikmarknaden. Af
den välkända kompositören till
sådana, d:r A. M. Myrberg, föreligger
en ny för sopran och baryton,
melodiös och lätt att utföra.
Senast har från Elkan &
Schildknecht anländt van Eysdens
Potpourri och kompositionerna af John
Jacobsson. Potpourriet utgör ett särdeles
godt urval af svenska folkmelodier
och dessa, som sig bör, enkelt men
vackert harmoniserade.
Orkesterstämmorna finnas att tillgå för il kronor.
Pianostyckena af Jacobsson, sedan
gammalt välkänd tonsättare, äro fullt i
stil med den tid de skola representera.
Af hans sånger är den första i
folkvisans mollstämning, den följande
genomfläktas af en frisk anda,
påminnande om Josephson-Lindblads
klassiska sångkompositioner.
___ .■> ___
Litteratur.
På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, har utkommit:
Zeitschrift der Internationalen
Musikgesellschaft. Jahrg. IV, Haft. 3 Dec. 1902
Journalistforeningen i Köpenhamn
har utgifvit:
Programmet. Ser. 6 och 7.
Den tyska tidskriften har följande
innehåll: An unsere Mitglieder. — J.
G. Prod’homme (Paris): Emile Zola
et la Musique; G. Münzer (Berlin):
Klinger’s Beethoven vom musikalischen
Standpunkte aus betrachtet; M.
Chas-sang (Paris): Paris et la Musique; H.
Pohl (Frankfurt a. M.): »Dornröschen»
von Humperdinck und Donizettis Don
Pasquale»; H. Thompson (Leeds): The
English Provincial Festivals of 1902;
Musikberichtungen, Vorlesungen etc.
Af »Programmet», den danska
tidskriften som närmare omnämndes i
Sv. Musikt. n:r 17, innehåller n:r 6
porträtt af Karl Nielsen, kompositören
till operan »Saul och David», som
nyss haft sin premiär i Köpenhamn,
samt ungdomsporträtt af Franz
Schubert; — n:r 7 porträtt af Hans von
Bülow med anekdoter om honom.
–-——
FÖLJETONG.
Från Pietro Mascagnis
tidigare lefnad.
En gjälfbiografi.
(Forts, och slut.)
På morgonen gingo vi till ett
närbeläget ställe, Stornarello, som skulle
bli vårt hufvudkvarter, under det vi
inväntade underrättelser från det
fientliga lägret. Obekanta som vi voro,
togos vi för ett älskande par, som
flytt föräldrahemmet. Det var också
en enlevering ocli en flykt enligt
konstens alla regler. Personer, som vi
mötte, smålogo hemlighetsfullt eller
rynkade ögonbrynen. Detta var
mycket tålamodspröfvande, men värre var
det, att det tycktes omöjligt att
anskaffa någon stärkande föda åt min
stackars hustru, som var i stort
be-hof däraf efter nattens
ansträngningar. Då vi slutligen lyckades
uppsnappa en höna, blef glädjen stor.
Här väntade vi ett par dagar, utan
att höra af några förföljare. Jag var
mycket orolig. Då ändtligen anlände
borgmästarens i Cerignola måg och
berättade oss följderna af vår flykt.
Morgonen efter sista föreställningen
skulle sällskapet afresa, och då M. ej
kunde få syn på mig, gick han att
söka mig i min bostad. Boet var
tomt. Då hans förfrågningar ej ledde
till något resultat, förskaffade han sig
nyckeln till mitt rum och utsträckte
sina undersökningar till ocli med under
sängen.
Plötsligt lade han handen på
pannan och utbrast: kappsäcken,
kappsäcken måste finnas här!
Det var den kappsäck, i hvilken
Ratcliff låg förvarad, och med den
såsom gisslan var han säker på att å
ny o få tag i mig. Men den dyrbara
tingesten var redan i säkerhet.
Sällskapet afreste, men Maresco stannade
kvar ännu en dag i förhoppning, att
jag skulle dyka upp. Sedan reste
äfven han under löfte att hämnas, och
jag och min hustru återvände nu
lugnt till Cerignola.
Med pianolektionernas anskaffande
gick det emellertid trögt nog, och en
vacker dag meddelade mig
borgmästaren den glada nyheten att en
orkesterskola skulle inrättas i staden för
min räkning. Jag skulle bli direktör
för skolan.
Då borgmästaren kallade mig till
sig för att meddela den glada
nyheten, ville han först, innan han
verkställde utnämningen, höra, om jag
kunde undervisa på alla instrument,
d. v. s. om jag kunde traktera dem
själf. Jag gaf ett djärft ja till svar,
och platsen var min.
Men hur skulle jag nu hjälpa mig
ur denna klämma? Sättet blef
mycket enkelt. Under de första sex
månaderna undervisade jag i teori, och
denna kände jag ganska bra till. Då
nu alla instrumenten funnos i skolan,
lärde jag mig, efter att nästan ha
arbetat mig till döds, att handtera dem
alla, från kontrabasen till harpan. Nu
öfvergingo vi till den praktiska
undervisningen, och jag tror ej, att mitt
samvete kan anklaga mig för att ur
stadens kassa ha bortröfvat den mig
tillerkända månadslönen.
Nu hade jag äfven tid att
sysselsätta mig med min Ratcliff, som jag
efter 21/2 års arbete lyckades föra i
lugn hamn. År 1888 fattades mig
endast några få scener, men nu
nedlade jag partituret och har sedan dess
ej lagt hand därvid. Jag hade en
dunkel aning om, att jag, för att göra
mig känd, nödvändigt måste prestera
ett arbete af mindre omfång. Sedan
några år hade jag idén till Cavalleria
rusticana i mitt hufvud.
Svårigheten var emellertid att komma
öfver en librett. Men min
direktörs-lön på 100 lire, några få
pianolektioner och två lektioner i veckan i
fil-harmonien i Canossa, beläget ett par
mil från Cerignola, tilläto mig ej en
sådan lyx, som att betala en librett.
Under det jag väntade härpå,
öfver-tänkte jag allt, ända till finalen.
Ändtligen fick jag den.
Då jag med posten erhöll librettens
första kör sade jag helt förnöjd till
min hustru:
— I dag måste vi göra en stor
utgift.
— Hur så?
— Vi måste köpa ett väckarur.
-—- För livad ändamål?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
