Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 16 Mars 1903 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern - Fru Ida Ekman - Dr. Wilhelm Svedbom - Musikaliska konstföreningen - August Meissner - Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nacht, St. Florian, hilf!) samt Em.
Sjögren ur »Tannhäuser -sångerna Ich
möchte schweben» och »Jahrlang möclit
ich...» samt »An Eine». Utmärkt
ackompanjemang presterades af hr
Stenham mar.
Konsertföreningens 4:de konsert
inleddes med en bekant symfoni, D-dur,
utan menuett men med ett andante,
som är något langdraget. Därefter
sjöng hr Holger Nyblom
Peterson-Bergers »Flore/, och Illanzeflor», dikt
för baryton och orkester. Början och
slutet af sången har med romantisk
stämning vackra partier, däremellan
förekommer en lifligt tecknad
bröllopsfest med mera bullrande
instrumentering. Tredje numret utgjordes
af förspel till Rich. Strauss’ musik- >
drama »Guntram» (Weimar 1894), en
rätt enformig komposition i
Wagner-stil. Efter denna kom ett helt
uppfriskande slutnummer Dvoråks
symfoni N:o 3, F-dur op. 76, ett allt
igenom underhållande verk med
organisk byggnad, friska melodiska idéer
och talangfull, auslående
instrumentering. Utförandet af samtliga
nummer var det bästa, också erkändt af
den fyllda salongen genom hyllning
af orkester, solist och dirigent.
Badensiska regementsorkestern hade
på sina tre konserter en mindre
tal-rik publik. Å den första, bevistad af
konungen, samt å den andra besökt
af prins Carl med gemål, uppträdde
dirigent och musikanter i uniform.
Direktören Adolf Boettge uppgifves
vara »grundläggare af historiska
konserter i Tyskland». Orkestern hade
goda instrument och musikanterna
visade sig lika säkra i trakterande af
biåsinstrument som stråkinstrument
etc. Messingsorkestern blef dock för
mycket bullrande i denna lokal inom
fyra väggar. Programmen voro
mångskiftande med gammal musik från
14 — 1700-talet till »Danse macabre»
af Saint-Saens och Perlen aus »Die
Götterdämmerung», Jagtmusik och
Wiener Volksmusik etc., musik från
alla länder till och med China. Utom
ofvannämnda instrument användes
gitarr, mandolin, cymbal, dragspel etc.
Instrumentalnumren afslötos ofta af
unison eller fyrstämmig kör. Det
skickliga utförandet äfvensom ett och
annat nummer af intresse väckte
välförtjänt bifall.
Att sådana första rangens
konstnärer som lady Hallé och hr Borwick
skulle spela för nära utsåldt hus är
naturligt. Deras solo- och samspel
står öfver all kritik. Lady Hallé är
väl oöfverträffad som violonist, hr
Borwicks pianospel är i klarhet,
klang-och smakfullhet utsökt. Å första
konserten spelade konstnärerna tillsamman
Beethoven: Sonat G-dur op. 96, Kust:
Suite D-moll, Dvorak: 3 romantische
stücke och Brahms-Joachim: ungerska
danser, däraf bifallsstormen
framkallade ett par extra; å andra kon-
serten Rrahms: Sonat D-moll, F. Ries:
Preludium, Romanze och Scherzo ur
F-dur-suite, Schubert: Rondo brilliant
samt F. Neruda: Serenade slave och
Mazurek. Herr Borwicks solonummer
voro: Bach: Toccata, C-moll och
Fantasi C-moll, Henselt: Toccatina, Brahms:
Romanze, F-dur, Liszt-konsertetude,
F-moll samt Händel: Capriccio, G-dur,
Scarlatti: 2 pianostycken och Chopin:
F-moll-fantasi, jämte ett par extra
nummer.
Grefvinnan Mannerheims sista
romansafton egde rum å Musikaliska
akademien, som för denna slags sång
är mindre fördelaktig än
Vetenskapsakademien. Den sympatiska
konstnä-rinnan blef äfven denna gång lifligt
hyllad af stort auditorium och hade
utmärkt ackompanjatör i hr
Stenham-mar. Soarén inleddes af en stor aria
ur Reyers »Sigurd >, som dock ej slog
särdeles an. För öfrigt sjöngos sånger
af Schubert, Schumann, Gounod, Masse- f
net, Sibelius, Merikanto, Sjögren och
Stenhammar. Den senare spelade solo
4 pianostycken af Brahms (op. 76)
och två Impromptus af Schubert, hvilka
följdes af lifligt bifall. Sångerskan
tycktes denna afton ej fullt disponerad
emedan intonationen en och annan gång
var osäker i det för öfrigt utmärkta
föredraget.
––-©—
Musiknotiser
från hufvuewtaden och landsorten.
Kgl. teatern. Herr Navål kommer
att ytterligare ett par gånger uppträda
å scenen och då i en här för honom
ny rol, såsom Wilhelm Meister i
»Mignon». En ung dansk sångerska, frk. |
Carla Maag lär komma att debutera
här i samma opera. Den 22 d:s
gif-ves å operan en matiné af frk. Marta
Sandal och hr Henry Bramsen.
Fru Ida Ekmans romans-konsert, med
biträde af hr W. Stenhammar, eger
rum den 23 mars i
Vetenskapsakademiens hörsal.
Dr. Wilhelm Svedbom, Musikaliska
akademiens direktör, fyllde d. H mars
60 år. F’ödelsedagen firades på
middagen denna dag i Musikaliska
akademiens stora sal på ett särdeles
anslående sätt. På inbjudning af v.
præses, justitierådet Silfverstolpe,
öfver-intendenten Burén, förste
hofkapell-mästaren Nordqvist, professor Neruda
och d:r Valentin, hade representanter
ur hufvudstadens musiklif, vänner och
bekanta till d:r Svedbom infunnit sig
för att bevista en konsert, upptagande
d:r Svedboms kompositioner under
medverkan af hofkapellet och en kör,
som till dels bestod af konservatoriets
elever. Dirigenter voro direktör
Borg-stedt, som anförde två körer sjungna
af eleverna, hofkapellinästaren
Nordqvist, som anförde den välkända
balladen »Sten Sture», sjungen med hr
Lundqvists kända talang, samt
professor Neruda, som ledde slutnumret
»I rosengården», utfördt å
Musikföreningens senaste konsert. Dessutom
sjöng frk. Svärdström två af
Svedbom s visor: »Till Greta» och »En glad
visa».
Den musikaliska underhållningen
föregicks af ett kort hälsnings- och
lyckönskningstal, hvari bl. a.
upplystes om, att d:r Svedboms porträtt i
olja skulle komma att utföras af en
framstående konstnär för att hugfästa
minnet af dagens betydelse och
kon-servatoriedirektörens verksamhet.
Efter de första körerna riktade
professor C. R. Nyblom i kåserande,
till hjärtat gående hälsningsord
uppmärksamheten på den utveckling d:r
Svedbom genomgått allt sedan
Upsala-tiden. Det anslående och ofta med
humoristisk anstrykning framsagda
talet hälsades med det lifligaste bifall.
Hofkapellet hälsade jubilaren med
fanfarer. En smakfull dekoration i
fonden med d:r Svedboms byst,
oin-gifven af grönt och blomsterlyra,
prydde estraden, på hvilken till slut d:r
Svedbom uppträdde och under
bugningar framförde sitt tack till de
medverkande och vid festen närvarande.
Musikaliska konstföreningen har af de
till senaste täflan inlämnade arbetena
till tryckning antagit Symfoni för stor
orkester af Anton Andersen, hvarjämte
föreningen beslutit utlysa ny täflan,
till hvilken de svenska och norska
tonsättare som önska deltaga kunna intill
den 1 instundande sept. inlämna
arbeten hos Musikaliska konstföreningens
expedition (Abraham Hirschs förlag).
August Meissner, den mångårige
dirigenten och populäre kapellmästaren
i Berns’ etablissement fyllde d. 6 mars
70 år och blef lifligt hyllad af
fullsatta salonger, med blommor,
orkestertusch etc. Aftonens konsert gafs
såsom recett åt honom. Efter
konserten var han af herrskapet Berns
inbjuden till supé i festvåningen en
trappa upp.
Frans Hedberg den populäre,
hjärtevärme och rikt verksamme diktaren
fyllde d. 2 mars 75 år och fick då
röna många bevis på aktning och
till-gifvenhet i form af blommor,
telegram etc. Här ha vi en särskild
anledning att fästa uppmärksamhet på
hr Hedberg, enär han länge verkat
vid k. operan och i vår teatervärld
samt inlagt stor förtjänst såsom
ope-ralibrettist. Vi påminna nu blott om
hans skådespel »Bröllopet på Ulfåsa»,
hans texter till Hallströms operor och
öfversättningar af många sådana för
k. operan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
