Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 4 Juni 1903 - Vilhelmina Strandberg (med porträtt) - Salomon Smith (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll sina för allmänheten tillgängliga
musikhistoriska föreläsningar med
musik, mest utförd af eleverna, var det
alltid ett nöje när man fick se och
höra »Mina Söhrling», som med sitt
ungdomligt glada väsen, sin
sympati-| ska röst och djupt musikaliska natur
alltid eröfrade publiken. Hon kunde
ock, såsom hennes biografi visar, räkna
sig bördig från tonkonstens värld.
Maria Vilhelmina Strandberg,
född Söhrling, är född i Stockholm
den 6 november 18-15, dotter af
musikdirektör Vilh. Söhrling och hans
maka Maria Elis. Wretman. Hennes
far var då sånglärare vid katolska
kyrkan i Stockholm men flyttade 1846
till Visby, sedan han blifvit
domkyrko-organist därstädes. Dottern Vilhelmina
blef sålunda gottländska, hvilket ock
spordes af hennes dialekt, då hon 1862
inträdde såsom elev vid Stockholms
konservatorium, sedan hon förut i Visby
idkat sångstudier för Elfrida Andrée.
Konservatoriet lämnade fröken
Söhrling år 1865 och utbildade sig
därefter ytterligare i sångkonsten under
ledning af hofsångaren Isaak Berg
och fru Fredrika Stenhammar samt
gjorde sedan sin första debut på
k. operan d. 18 okt. 1867 såsom
Jeanette i »Joconde», Nie. Isouards
täcka opera, som efter nära trettio
års hvila återupptogs på kungliga
scenen 1858 i omarbetad
öfversätt-ning af Harald YVieselgren. Året
efter denna debut blef fröken
Söhrling engagerad vid operan, som hon
sedan alltjämt tillhört. Vid hennes
ofvan nämnda kvartsekels-jubileum
rönte den flärdfria, talangfulla
sångerskan många bevis på aktning och
vänskap. Af konungen erhöll hon då
medaljen »Litteris et artibus», af
kamraterna vid lyriska scenen en
vacker silfverbägare, innehållande åt
jubilaren insamlad gåfva af guldmynt
till rätt vackert belopp. Jämte
lyckönskningar af operachefen och
operapersonalen, kör- och balettstaten in
beräknad, fick hon mottaga en rik
skörd af lagerkransar och blommor.
I början af april 1878 ingick
fröken Söhrling äktenskap med e. o.
kammarskrifvaren i tullverket Olof
Strandberg, son af vår utmärkte
operatenor med samma namn i hans
första gifte, och är sedan oinkr.
femton år enka efter honom. Hon erhöll
genom detta gifte till svärmor den på
sin tid mycket omtyckta
operasångerskan Charlotte Strandberg, Olle
Strandbergs maka i ett senare gifte, och
kom med tiden att öfvertaga
åtskilliga af hennes roller.
Taga vi nu till sist en öfverblick
öfver de operapartier Vilhelmina
Söhr-ling-Strandberg utfört på vår k. opera
så se vi henne där ha kreerat Astrid
i »Vikingarne», Micaela i »Carmen»,
Magdalena i »Mästersångarne»,
Therese i »Andorradalen», Paraschiva i
»Neaga», mstrs Bentson i »Lakmé»,
mor Babette i »Flickan från Arles»,
Pepparkakshexan i »Hans och Greta»
m. fl. och för öfrigt utfört
nedanstående partier:
Jeanette i »Joconde», Zerlina i »Don
Juan», Puck och Fatima i »Oberon»,
Anna i Muntra fruarna» och
»Afrikanskan», Casilda i »Hälften livar»,
Cherubin och Marcellina i »Figaros
bröllop», Pamina och Papagena i
»Trollflöjten», Georgette i »Villars
dragoner», Jemmy och Hedvig i
»Wilhelm Teil», Pamela i »Fra
Dia-volo», Markisinnan i »Regementets
dotter», Iphigenia och Arthem,is i
»Iphigenia i Aulis», Henriette och fru
Bertrand i »Muraren», Gertrud i
»Romeo och Julia», Urbain i
»Huge-notterna», Emilie i »Målaren och
modellerna», Brigitta och Petronella
i »Den svarta dominon», Lotta i »De
löjliga mötena», Marcellina i
»Vattendragaren», Mirza i »Lalla Rookh»,
Gerda och fru Ragnhild i »Den
Bergtagna», Toinette i
»Mjölnar-vargen», Baronessan i »Per
Svinaherde», Christine i »Guldkorset»,
Nicette i »Duellen», mor Lisa i
»Tillfället gör tjufven», Lotta och mor
Lisa i »Vermländingarne», Jenny och
Margareta i »Hvita frun på slottet
Avenel», Siebel och Martha i »Faust»,
herdegossen i »Tannhäuser»,
markisinnan och Philoméle i »Kungen
har sagt det», Zelida i »Konung för
en dag», Grefvinnan i »Trumpetaren
från Säkkingen», Margaretha i »Paul
och Virginie», Margareta Vasa i
»Gustaf Vasa», Martha i
»Mefisto-feles», Diana, i »Kronjuvelerna»,
Oberon i »Midsommarnattsdrömmen»,
Inez i »Trubaduren» och »Leonora»,
Anna i »Friskyttens, fru Browne i
Czar och timmerman», Marcellina i
»Barberaren», Giovanna i »Ernani»,
Anna i »Den vilseförda», En
hushållerska i »Hårdt mot hårdt», En
andesyn i »Hoffmans sagor», En
hofdam i »Det var en gång . . .», Marit
i »Den flygande Holländaren»,
Frede-gttnda i »Granadas dotter», Lucia i
»På Sicilien», Margareta i
»Bybarberaren ■•-, Martha i »Jolantha»,
Catharina i »Vännen Fritz», Mutter på
Tuppen i »Ett svenskt minne».
Vilhelmina Strandberg har äfven
förr gjort sig känd och omtyckt som
konsertsångerska samt jämte sin
verksamhet vid k. operan egnat sig åt
sångundervisning.
w
Salomon Smith.
Bland våra mest röstbegåfvade och
konstnärliga sångare på
konsertestraden räknas med skäl Salomon Smith.
Få sångare hos oss ha rönt så stor
popularitet, och lika gärna som man
hör honom här i vår hufvudstad, där
han i många år varit Musikförenin-
gens gifne solist, lika väl emottagen
är han i den danska, hvars
musikpublik ofta nog fått höra honom
såsom biträdande vid större
vokalkonserter. Lokalt ligger också
Köpenhamn honom närmare, ty han har sitt
hem, som bekant, i Ystad, hvarest han
efterträdt sin far såsom apotekare. I
denna stads musiklif har han länge
tagit en verksam del, och det var
därför ej underligt att den 6 maj i år,
då Salomon Smith fyllde sina 50 år,
han blef högtidligen firad i egenskap
af såväl en bland samhällets mest
framstående medborgare som utöfvare
och beskyddare af tonkonsten i
detsamma. Redan tidigt på morgonen
denna dag uppvaktades han med
musik och sång af T. N. I.-sångarne på
platsen samt af skånska
dragonregementets musikkår och under dagens
lopp fick han mottaga blommor och
telegram i mängd.
Med anledning af denna
bemärkelsedag i sångarens lefnad ha vi
velat upplifva minnet af honom genom
att i dagens nummer införa hans
porträtt.
Salomon Smith, som också heter
Anders Vilhelm i förnamn, är född i
Trelleborg d. 6 maj 1853, son af
apotekaren J. G. Smith och hans maka
Aug. Charlotta Bruzelius. Efter
af-lagd apotekareexamen öfvertog han
1882 apoteket i Ystad efter sin far.
Denne var en ypperlig tenorsångare,
och i hans hem idkades mycken och
god musik. Den unge Salomon fick
också tidigt lära både piano- och
violinspel, studerande det senare för den
utmärkte musikern och komponisten
Aug. Körling i Ystad och sedan för
Fridolf Book. Sång fick han äfven
studera i Stockholm för Julius
Günther och Fritz Arlberg. Hans
utmärkta, väl utbildade basröst af
ovanlig höjd beredde honom tillfälle att
få deltaga i Upsaliensarnes
sångarfärder till London och Brüssel 1876, till
Paris 1878 och Köpenhamn 1888, då
han utförde solopartiet i t. ex. »Sof
i ro» och »Serenade vid
strandbredden». 1884 besökte han Wien och
profsjöng med framgång på operan,
men föredrog vid närmare besinnande
att återgå till sitt apotek i stället för
att skörda lagrar på scenen. Det
skulle blifva för vidlyftigt att här
uppräkna alla de stora sångverk, livari
Salomon Smith medverkat som solist.
Exempelvis kan nämnas Berlioz’
»Faust», »Elias», »Paulus»,
»Årstiderna», Schumanns »Manfred»,
Verdis »Requiem» etc. Han har därjämte
deltagit i turnéer med violinisten
Ysaye, pianisten Reissenauer, C. F.
Lundquist, Arvid Ödmann o. a.
Salomon Smith är hedersledamot af flere
musiksällskap, såsom i Kristianstad,
Göteborg, Uppsala och Stockholm.
Ystads orkesterförening har länge haft
honom till ordförande och deltagare
såsom violinist; han har äfven verkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
