Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 4 December 1903 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanter, fru Lindberg och hr Ödmann,
hvilken var vid utmärkt röstdisposition.
Fröken Svärdström slog mycket an
med sin sång och sitt lifliga spel i
Jemmys roll, nu första gången af
henne utförd, och herr Stiebel, äfvenledes
ny i Gesslers parti, återgaf, detta med
god karakterisering. Operan gafs
senast i febr. 1901 med herr Sommer
som Arnold. Hr Forsell återgaf
äf-ven då Teil, ett af hans bästa partier,
hvari hans förmåga att kunna
behärska och moderera sin kraftiga stämma
framträder på det fördelaktigaste. Som
Eurydike i “Orfevsu har fröken
Svärdström äfven haft en ny roll.
Musikföreningens förtjenstfulla
firande af Berlioz’ minne med sin senaste
konsert blef en stor triumf för
sällskapet, dess dirigent och hofkapellet.
Märkvärdigt nog stodo många platser
lediga i salongen vid detta tillfälle —
väl enda gången under herr Nerudas
dirigentskap — och detta med Berlioz
storslagna snilleverk, hans Requiem
på programmet (?!). Konserten började
med hans här förr gifna “Kung
Lear“-nvertyr, hvarpå följde solosången “La
captive“ med orkester, en enkel
melodisk sång för mezzosopran, sjungen af
fru Edling, som numera sällan låter
höra sin vackra stämma. Hon
helsa-des med lifliga applåder, som
förnyades efter det berömliga utförandet af
sången. Uvertyren, likasom denna sång
komponerades under Berlioz’ vistelse
i Rom. Hans storartade Requiem
omnämndes utförligt i förra numret.
Tonsättarens oerhörda fordringar i
afse-ende på instrumentalbesättningen
måste vanligen reduceras, men äfven i
det förenklade arrangement,, som
för-tjenstfullt verkställts af prof. Neruda,
gjorde orkestern ett mäktigt intryck.
Geniala idéer i afseende på rytmik
och klangverkan genomströmma
orkestern från början till slut, storartade
och dock ej osköna kraftyttringar
sär-skildt i “Tuba mirum“, och “Rex
tre-mendae“ imponera i hög grad. De
svåra körerna voro väl inöfvade och
gjorde den bästa verkan. Messan
börjas högtidligt med en gradvis
uppstigande tonföljd i trefaldig upprepning.
En analys af de särskilda numren
skulle blifva för vidlyftig. Af dessa
må utom de nämnda endast påpekas
a capella-kören “Quærens me“, det
melodiska ”Lacrymosa“ ,„Offertorium“
med den liksom suckande upprepningen
af två toner, det sköna “Sanctus“ och
slutnumret “Agnus dei“, en rytmisk
upprepning af n:o 8 “Hostias“. Skada
var att icke den storartade konserten
kunde upprepas, då k. teatern varit
rätta lokalen för en repris.
Den berömde violinisten Sarasate
hade denna gång att glädja sig öfver
fulltalig publik på sina båda
konserter och vann det rikaste bifall, såsom
äfven hans medföljande pianist, M:me
Marx-Goldschmidt, hvilken med stor
teknik, klart och uttrycksfullt spel
dokumenterade sig såsom en betydan-
de kon8tnärinna. Sarasate är ännu
samme till tekniken beundransvärde
mästare, som fortfarande kan ljusa
sin publik med sitt eleganta spel, sin
ofelbart rena, ej stora men smekande
ton. Äfven i klassiska saker
framträdde han som mästare, i Schuberts
stora Fantasi op. 159 på första och
Beethovens Kreut zer-Sonat på andra
konserten, båda med fru
Marx-Gold-schmidt i pianopartiet, samt i
Chaconne och Largo ur violinsonater af
Bach. Af virtuosnummer spelade
Sarasate å första konserten “La Fée
d’amour“ af Raff och sina egna
“Romance Andalou8e“ och “Introduction
et Tarantella“, å andra: “Nocturne“
af Chopin (transcription) samt
“Introduction o. Jota Caprice“ jemte Here
extranummer. Fru Marx-Goldschmidt
spelade solo å första konserten: Bach:
Uvertyr D dur; Mozart:
Pastorale-varié, Saint-Saéns: Etude en forme de
Valse; Chopin: Barcarolle; Liszt: 2
Rhapsodier; å den andra: Chopin:
Polonaise Fantaisie; Rubinstein: Stac-
cato-etude; Liszt: Don Juan-Fantaisie
(Mozart) samt extra Webers
“Aufforderung zum Tanz“. Äfven hon
besvarade det rika bifallet med
extranummer. Herr Otto Goldschmidt
ackompanjerade säkert hr Sarasate i de
mindre numren.
Körkonserten af “Stockholms
Sång-arförbund“ gafs med god
sammansjung-ning och de biträdande solosångarne
Hrr Fahlman och G. Sjöberg samt
violinisten Ericson vunno liksom kören
rikligt med bifall.
Bellmanskörens matiné gafs oss ej
tillfälle att öfvervara. Fru Norrie
hade fullt hus ]>å sin “populära
visafton“ och till åhörarinna på första
bänken Kristina Nilsson-Casa de
Miranda, som lifligt applåderade under
hela aftonen. Fru Norries stora
sångkonst framträdde ock i danska
folkvisor, sånger af Sibelius, etc. samt i
franska och tyska sånger. Sista
afdel-ningen utgjordes af kända skämtvisor,
föredragna med hennes vanliga
uppsluppenhet. Naturligtvis
framklapjia-des en mängd extranummer.
Hr Scholanders “ Almquist-afton“
gafs för talrik publik i dämpad
belysning och med undanbedjande af
applåder under soarén. 15 nummer af
Almquists “Songes“ (ur “Törnrosens
bok“) sjöngos till luta, en del med
förklaringar. De flesta sångerna
visade den märklige diktarens
originalitet äfven som tonsättare. Herr Norris
sjöng på sin konsert med sin rätt
behagliga röst sånger af Lange-Midler,
Sjögren, Peterson-Berger etc. och hade
godt biträde af sångerskan frk.
Davida Hesse, violinisten frk. Naima
Stjernspets och pianisten frk. Märtha
Ohlson. (’eciliakörens konsert få vi i
nästa nummer omnämna.
Konsertrevy Okt.—Nov. De
skrymmande artiklar som upptogo senaste
numren nödgade till längre uppskof
med en mera detaljerad redogörelso
för innehållet af de många konserterna,
som förekommo under oktober och
förra hälften af november. Det kan
emellertid vara af intresse att åt
minnet bevara programmen till dessa och
sålunda anföra vi dem nu i en
samlad grupp. Konserter gåfvos i
musikaliska akademiens sal under oktober
af Willy Burmester d. 1, 8, 12; af
fru Teresa Carreno d. 15 och 19; af
Henri Marteau d. 14. 20, 23 och 25;
i Vetenskapsakademien af
Briistelstråk-kvartetten d. 21 och 22 Oktober*) —.
I november konserterades i
Vetenskapsakademien af fru Maikki
Järne-felt d. 3 och 0; af fru Anna Norrie
d. 11 och 23, i Jakobs kyrka d. 8
nov. af dir. Albert Lindström, hvars
konsertprogram jemte dess utförande
förut omnämnts.
Willy Burmester, den världsberömde
violinvirtuosen, medförde som
ackom-pagnatör och solist en ung hr Otto
V os s från Amerika, en rätt skicklig
pianist, såsom förut nämnts.
Programmet var å l:a konserten följande:
Beethoven: Sonat, D dur, för Violin och
Piano (I det följande användas
för-kortningarne V. och P.); Mendelssohn:
Violinkonsert; Bach: Air; Mozart:
Menuett; Paganini-Burmester: Thema
med variationer. Pianosolo-nummer:
Bach: Fantasi och kromatisk fuga;
Liszt: Campanella och Rhapsodi n:o
6; Chopin: Berceuse; å 2:a: Fr.
Schubert: Sonat, E moll för V. o. P.;
Wieniawski: Faust- fantasi;
Tschai-kowsky: Canzonetta; Bach: Gavotte;
Rameau: Gavotte; Paganini-
Burmester: Hexentanz, allt för violin;
Pianosoli: Beethoven: Rondo; Rubinstein:
Etude, C dur; Chopin: Nocturne,
Polonaise; å 3:dje: Saint-Saöns: Rondo
Capriccioso: Bach: Chiaconna: Bach:
Air, Gavotte; Grieg; Walzer; Chopin
-Burmester: Etude; Bramhs: Ungarischer
Tanz; Paganini-Burmester:“ Nel cor piu
non mi sento,“ thema med var. för
violin-solo (allt af hr B); pianosoli:
Beethoven: Sonata appassionata;
Chopin: Chantpolonais; Liszt: Tarantella**).
Herr Marteaus pianist, hr Max
Behrens, äfven från Amerika, var mindre
framstående solist än herr Voss.
Endast på de båda sista
Marteau-kon-serterna lät han af solonummer höra
Fantasie cromatique af Bach, Prelude
n:o 15 och Adur- Etude af Chopin,
Tarantella af Moszkowski och
små-stycken af Schumann. Hr Marteau
spelade å l:a konserten: Bach:
Gia-cona; Mozart: Violinkonsert, G dur
(komp. 1775): Beethoven: Romanser
(G dur, F dur), Violinkonsert; å 2:a
R Schumann: Fantasie, C dur:
Saint-Saens: Romans, C dur op. 48:
Introduction e Rondo Capriccioso; Paganini:
Capricer (n:o 9, 13, 18, 14, 24);
*) Den felakligt uppgifna tiden i Nro IG
rättas härmed.
**) Det tycks oss nu för sent att, såsom
ämnadt var, återkomma till »affären
Bur-mester» (se Sv. M. T. n:o 15).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
