Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 4 December 1903 - Följetong: Den engelske Amphion. Musikhistorisk skiss af M. Lorenz - Dödsfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han älskade konsten och öfvade den
hvar han kunde, den vackre,
finlemmade sonen af en tapetserare och kgl.
hofdekoratör i London, Thomas Austin
Arne.
Fadern, en äregirig, i sitt fack
dugande och genom sin flit ganska
väl-bergad man, hade ingen aning om
sonens musikaliska begåfning och hur
han använde sin tid med musicerande.
Ve om han hade fått reda derpå!
Men Eton var tillräckligt aflägset trån
London och den, hederlige mästaren
inbillade sig att hans förstfödde,
familjens stolthet, med ifver och
förkärlek egnade sig åt rättsvetenskapens
studium. Men den unge Tom tog den
saken helt lugnt — hvad var för
honom all verldens lärdom, om han kunde
få sitta i en afskild kammare med sin
flöjt och spela. Med knapp nöd och
stor möda kom han så långt att han
slutligen kunde lemna Eton College
och blifva biträde hos en advokat i
London. Han bodde i fädernehemmet,
— men, .0 ve! här kunde han hvarken
idka eller få höra musik. Med
sorgsen blick gick han omkring och
bråkade sin hjärna med tanken på
hur-han skulle kunna skaffa sig
undervisning i musik och njutning af sådan.
Så iakttog honom en god tid hans
endast fem år yngre syster, den lilla
täcka Maria Susanna, som lik en lärka
sväfvade omkring och slog sina drillar
i hemmet, muntrande upp både far och
mor.
Mary-Suzan var det, som han
del-gaf sitt lidande och det lilla
slughufvu-det visste på råd.
»Hur du skall kunna få
musikundervisning, my boy, får du sjelf hitta på,
— men att gå och höra på operor,
åh, den saken kan jag hjelpa!» sade
hon.
»Men på hvad sätt, min skatt?»
frågade han nedslagen, »ty finge far
veta det, blefve han ursinnig.»
»Ack, Tom, var slug bara», inföll
hon skrattande, »se, du känner ju mr |
Godlibet, hoflakejen, som ofta gör
beställningar hos far för
slottsinred-ningar?»
»Ja, Suzi, honom känner jag nog,
men jag tror att vår gamla huskatt
är mera musikalisk än den der gamla
öltunnan», suckade Thomas Arne. »han
kan nog inte hjälpa mig!»
»Hör nu bara på», — Suzan slog
ihop de små händerna med en duktig
smäll — »mr Godlibet har en son,
som är lakej hos prinsesessan Mary,
och han är ungefär vid din figur; han
har såsom alla hof lakejer rättighet att
hvarje kväll gå på operan, men mr
Godlibet junior går hellre på
vinstugan än han bevistar
operaföreställningar, — Tom, du måste ikläda dig John
Godlibets livré och i stället för honom
gå till operahuset, medan han på din
bekostnad får sig förtäring!»
»O, Mary Suzan, om han ginge in
derpå!»
»Naturligtvis gör han det, men du
måste taga mig med dig!»
Den lilla diplomaten genomdref
verkligen att hennes älskade broder,
så länge operasällskapet uppträdde,
hvarje kväll kom på teatern, och mr
John Godlibet kunde således ostördt
få tillfredsställa sitt begär till grogg
och vin. Han till och med bekostade
varorna sjelf och var glad att slippa
det der »svettskåpet», såsom han
kallade Haymarket-Olympen.
Afven för musiköfningar i all
hemlighet visste man råd. I ett klädstånd
förskaffade sig Tom Arne en
urgammal spinett med gnällande och surrande
strängar, och om natten, när alla sofvo,
öfvade han sig timtals i en vrå på
vinden mellan klädsträck och bråte.
(Forts).
––3>’8’<S–
Dödsfall.
Euongiorno, Ccescenxo,
operakomponist, f. 18(14 i Boni’o, afled förra
månaden i Dresden. Hans operor “Ein
Mädchenherz“, “Das Erntfest“ och
“Michel Angelo“ ha uppförts flerstädes
i Tyskland. Han hade gjort
musikstudier vid konservatoriet i Neapel.
Geislinger, Marie, tysk sångerska,
f. 1840, afled den 29 sept. på sin
villa vid Klagenfurt. Sedan 1854
uppträdde bon i Berlin, Hamburg och
Riga och förvärfvade sig efter 1862 i
Wien hederstiteln “alla
operettsångerskors drottning“, särdeles genom sin
framställning af Sköna Helena, Stor- I
hertiginnan af Gerolstein 0. a.
Offen-bachs-roller. Hon var en sångerska af
stor rang och mycken smak samt
berömmes för att hon alltjämt “blef
gra-tierna trogen“ äfven i den frivola
operetten. Hon har äfven uppträdt i
tal-dramer. 1877 ingick hon äktenskap
med skådespelaren August
Müller-Korman. I början af 1880-talet
tillhörde hon Leipzigs “Stadtteater“.
Jonciiirs Victorin de (Felix Ludger),
fransk komponist, f. 12 april 1839 i
Paris, har aflidit därstädes i slutet
af oktober. Elev af konservatoriet
lemnade han detta med anledning af
en strid om Wagner, hvars stora
beundrare han var. Af hans
kompositioner må i första rummet nämnas
operorna “Sardanapal“ (1867), “Pompejis
sista dag“ (1869), “Dimitri“ (1876),
alla på The atre lyrique; “La reine
Berthe“ (1S78, å Stora operan),
“Chevalier Jean“ (1885 å Op. Comique).
Han har vidare skrifvit musik till
”Hamlet“, en “Symfonie romantique“,
en korsymfoni, “La mer“,
orkestersuiten “Les Nubiennes“, en violinkonsert
m. m. J:s stil är af den modernaste
riktningen. Han har äfven veikat
j som musikreferent i “Liberté“.
Reissmann, August, musikförfattare
i och komponist, f. 14 nov. 1825 i
Frankenstein, (Schlesien) har aflidit
mot slutet af nov. Efter slutade
musikstudier, förnämligast i Dresden,
be-gynte han i Weimar (1860—52) sin
verksamhet som skriftställare, sedan i
Halle a. S. (1863—80), därefter
uti Berlin Efter vistelse i
Leipzig (där han 1875 blef dr. Phil). och
Wiesbaden slog han sig åter ned i
Berlin.
Reissmans förnämsta arbete är hans
skrift “Das deutsche Lied in seiner
historische Entwickelung“ (1861),
’omarbetad 1874. Hans andra historiska
arbeten äro skickliga kompilationer
eller utdrag, utgörande flera
musikhistoriska och pedagogiska verk samt
musikerbiografier. Han har redigerat
en väsentlig del af Mendels stora
“musikaliska konversationslexikon“.
Han har komponerat 3 operor
“Gudrun“ (1871), “Din Bürgmeisterin von
Schorndorf (1880) och “Das
Gralspiel“ (1895), en balett “Der Blumen
Rache“ (1887), ett körverk med
deklamation, soli och piano: ”König
Drosselbart“ (1886), annan dramatisk musik,
ett oratorium “Wittekind“, en konsert
etc för violin, en- och flerstämmiga
sånger och pianosaker. Hans
kompositioner ha dock ej rönt större
uppmärksamhet. Rieh Wagner hade ej
någon anhängare i Reissmann.
RiickaiV, Anton, pianist och
komponist, f. 13 mars 1855 i Prag, afled i
sep’ember på slottet Alt-Erlaa i
Österrike efter längre sjukdom. Efter
musikstudier i Prag och Wien slog han
sig ned i sistnämnda stad. Han har
gjort sig hufvudsakligen bemärkt som
sångkomponist, har åfven skrifvit
körsånger med piano, en violinsonat, en
pianokvintett och pianosaker samt fick
en opera af “Die Rosenthalerin“ med
framgång uppförd i Dresden 1897.
Sittard, Josef, musikskriftställare, f.
4 juni 1846 i Aachen, afled i förra
månaden. Efter studier vid
konservatoriet i Stuttgart, blef han lärare i
sång och piano vid detta och höll
föreläsningar i musikens historia (1883
— 84), flyttade 1885 till Hamburg som
“Hamb.-korrespondentens,,
musikreferent, utnämndes 1891 till professor
af hertigen af Ivoburg. S. har
utgif-vit skrifter om “kyrkomusikens
historia“, “musikens estetik“, om
“medeltidens jongleurs och menestrels“,
Biografier öfver Mendnlssohu och
Rossini, kritiska “Führer“ till klassiska
tonverk m. fl. ansedda skrifter samt
har komponerat sånger.
nr
För Porträttsamlare/
Fina Sköntrycks-cxemplar af Svensk
Musiktidning, (lera årgångar, säljas billigt
å tidningens expedition.
Vallingatan 11, 2 tr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
