Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19—20. 17 December 1903 - Följetong: Den engelske Amphion, af M. Lorenz (forts. o. slut) - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om liaus hals och ljutva läppar
bön-föllo: “Förlåt, och tillät honom att
ut-öfva sin konst!» Det var Suzan-Mnry.
som bad för sin bror.
Äfven husets herre, miss Mabel,
violinmästaren Festing pch alla
musikerna deltogo i förbönerna, sä att
fadern slutligen veknade. Thomas
Austin Arne fick hädaneft r lefva endast
och allenast för konsten.
Al ra först förtrolla le han hela
familjen i hemmet genom de underbara
melodier han lockade ur sill violin.
Det dröjde ej länge innan fadem var
öfvertygad om att det skulle ha varit
den värsta synd att träda hindrande
i vägen för sonen, — ja han sjelf
if-rade för att sonen skulle utbilda
systerns undersköna röst och applåderade
allra kraftigast, då syskonen under
Toms ledning i hemmet uppförde
Lampes operett »Amelia», hvari
Suzan-Mary sjöng titelrollen. Och nu
be-gynte för Thomas ett lif af flitigt
arbete och sknpande i lust och fröjd.
I mars 1733 blef den tjugutreårige
konstnärens första opera uppförd i
Lincolns lun-fields i London.
Libretton till denna, »Rosamund», var
diktad af Addison, systern uppträdde i
j densamma och en yugre broder såsom
page. Stycket måste upprepas tio
aftnar, en oerhörd framgå g den tiden.
Sista uppförandet ske tde för
toasätta-ren och inbringade honom en vacker
lön i klin ande form. Redan samma
år, i maj, stod Thomas Arnes broder
åter på scenen i en komisk opera af
den nye tonkonstnären, en Tom
Thumb-saga som han kallade »The opera of |
operas».
Den framgång han vann med dessa
förstlingskompositioner inbringade
honom dirigentplatsen vid Drurylane-te- ’
atern, som han beklädde till 1742.
Ar 1740, vid en operaföreställning,
lärde Thomas Arne känna en ung
sångerska, som gjorde ett djupt
intryck på honom. Hon var elev af den
italienske sångmästaren Getniniani och
lika skön och älskvärd som mu-ikaliskt
begåfvad. Hon hette Cecilia Young.
Und»-r rejetitionema, som den unge
kapellmästaren ledde, vaknade hos
honom kärleken mer och mer, och
slutligen efter en repetition af hans egen
opera, »Eiza», kastade han sig till
Cecilias fötter — och blef bönhörd
Bröllopet egde rum samma år, och
det tyckes som om hans stora lycka
i detta äktenskap fördubblat och
stegrat den unge konstnärens alla krafter
och förmågor.
En konstresa till Irland, der det
nya paret, särdeles i Dublin,
öfverhc-pades med bifall och hedersbetygelser,
bidrog att ge namnen Thomas och
Cecilia Arne en klang, som ljöd vida ut
öfver Brittanniens gränser.
Rikt belastadt med ära och guld
vände det äkta paret åter till London,
efter tvåårig frånvaro. Här hade
emellertid Susanna Maria Arne blifvit en
berömd sångerska, som väckte berät-
tigadt uppseende. Hon hade reiLn
1735 gift sig med Theophilus Cibber,
en skådespelare, oeh denne jemte
hans fäders inflytande föranledde den
vackra frun att mer och mer vända
sig ät skådespelarkonsten. Hon stod
såsom sådan berömligt vid sidan af
den store Garrick och blef till sin
död en trogen och beundrad medlem
i hans sällskap. Hon afled 17GG,
särdeles af sin broder Thomas djupt sörjd
och saknad, hvilken i henne mistade
grundläggarinnan till hans egen lycka
och ära och en glad systerlig
ungdomsvän. Hans egen husliga lycka vid
sidan af en sådan maka som Cecilia
Young tröstade honom dock öfver
förlusten af systern. Strax efter hans
återkomst från Dublin utnämndes han
i Oxford till doktor i musik, och i ]
London formligen slets man om hans
kompositioner, som först utfördes på
Drurylane-teatern och sjöngos af Ce- j
cilia och hennes båda älsk iga systrar
Isabella och Esther.
Ar 1777 började dr Arne att bli
sjuk och förlorade sitt forna glada
lynne, ehuru han såsom förut med
if-ver arbetade och skapade. Den 5
mars 1778 dog han i armarna på s n
maka och sin 1743 födde son Mikael.*
Arne var en rastlöst verkande
kompositör, som skrifvit nära 30 operor
af dels allvarligt, dels komiskt
innehåll. Dessutom härstammar från
honom flere oratorier och talrika sånger
— bland dem den till nationalsång
upphöjda »Rule Britannia», som
Beeihoven användt i sin »Slaget vid
Vittoria • — och äfven fyra för
kammarmusik komponerade arbeten, af
hvilka »Fairy tale songs» bibehållit
sig till våra dagar.
Man kallar icke utan skäl den
mångsidige högt begåfvade konstnären
för »Englands Ampbion», ty hans
me-lolier rörde mångas hjärtan, och före
honom var det väl endast Henry
Purcell, som af engelska tonsättare
uppnått en sådan popularitet som Arne.
* Han var född i London den 28 maj
1710 Sonen Mikael, död 1780 i London,
har äfven gjoit sig känd som
operakomponist. Red.
1 ~TC»
Från scenen och
konsertsalen.
Kyl. teatern• Dec. 4. Donizetti: Leonora■
— 5. Adam : Konung för en dag. — 6. (-»i.uck :
Orfevs (Eurydike: fröken Svärdström);
Mascagni: Pa Sicilien. — 7 Tschaikowsky :
Eugen Onegin. — 9 Mozart: Figaros
bröllop. — 1*, 15. Verdi: Den vilseförda
(Violet a, Flota: fruar Hellström Bartels; Ger
mon’. Alfred, Gaston, baron Duphol,
rnar-k’s d’ Aubigny, doktor Grenvi : (hrr Wall
gren, Ü Imann, Ma m, Mandahl, Sellergren,
Grafström; Anna: fru Mandahl). — 12
i.dje Synfon iko nær ten Berlioz: 1. Symfonie
fantastique; 2 Réverif- et Caprice för vio
lin (hr L Zetterquist) och orkester; 3
Drömmarnes Fé — Drottning Ma)>; 4
Beethoven: Symfoni, F dur. — 13. Ros
sim: Wilhelm Teil — lti Thomas; Mignon
— 17 v. Flotow: Martha (Lyonel: hr
Na-val, git t).
Musikaliska akademien. Dec. 3 Geciuakö
rens Leta konseit. Solister: fru Davida
Afzelius-Bohlin, frk. Ebba Björkbom.
Ac-kouipanjatör: hr W. Wiklund: dirigent hr
Etik Åkerberg. — IG Konsertförenixgens
3:dje konsert. Solist: hr John Forsell;
dirigent: br Tor Aulin. 1. Wilh.
Sten-hantmar: Symfoni F dur; Olallo
Morales: Andante lugubre för orkester; 3 S
inger (hr Forsell) med orkester: Fr.
Schubert: »Die Allmacht.» C. M. v. Weber:
»Meine Lieder, meine Sänge;» 4. H.
Berlioz: a) Sorgmusik till »Hamlet;» 6)
»Ra-koczymarsch» ur »Le Damnation de
Faut t.»
Herr Frat z Naval, senast gästande
i Berlin, har åter börjat ett kortare
gästspel bär, såsom ofvan synes.
Verdis “Den vilseförda“, ej sä nyss här
uppförd, hur återupptagits med delvis
ny rollbesättning. Fru Hellström har
nu första gången framträdt som
Violetta och vunnit lifligaste bifall för
sitt utmärkta återgifvande af detta
parti såväl i fråga om sången,
speciellt koloraturer), som den
dramatiska framställningen. Sista akten gör
hon gripande, utan användande af
hostattacker. Herr Vallgren är ny
i Germonts roll, af honom vackert
sjungen och värdigt spelad. Herr
Öd-mann är i den andra manliga
hufvud-rollen ypperlig, som vanligt. Hur
tarflig än “Traviata“ är till ämne och
handliDg, låter dess musik än gerna
höra sig, och man kan ej annat än
ha sympati för en Violetta, så
behaglig som fru Hellström. 3:e
symfoni-kenserten utgjorde i sin första del en
hyllniDg åt minnet af Berlioz, hvars
100-åriga födelsedag inträffade dagen
förut. Konserten inleddes med hans
geniala, delvis b:zarra “fantastiska
symfoni“ (Episode de la vie d’un
ar-tiste), hvars program är: 1. Dröm-
mar, lidelsens stormar, 2. En bal, 3.
Landilig scen, 4. På väg till
afrätts-platsen, 5. Valpurgisnattsdröm.
Berättelsen om tillkomsten och
innehållet af denna symfoni är för bekant
att här behöfva relateras. Vi ha nu
endast utrymme för konstaterandet att
symfonien under hr Nordqviats
led-uing fick det bästa utförande likasom
ock det poetiska, luftiga orkesterstycket
“Drottning Mab“. Herr Zetterquists
vackra violinspel i den melodiska
kompositionen “Réverie et Caprice“
framkallade stort bifall. Beethoven —
hvars födelsedag inträffade d. 16 dec.
hyllades äfven med utförandet af
hans glada F-dur symfoni som
slut-nummi r.
Den nybildade “Cecilia-kören“
visade sig ej mycket stor till
medlemsantalet, men i besittning af unga,
friska röster och utförde sina
stycken med god precision under direktör
Åkerbergs ledning. För vackra röster
utmärkte sig de biträdande
sångsolisterna, fröken Ebba B örkbom och fru
Davida Af/.elius-Bohlin. Programmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
