Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 5 Januari 1905 - Vid Svensk Musiktidnings 25-års-jubileum (1881—1905). Tidningens första redaktörer och utgifvare: Adolf Lindgren, Fredrik Vult von Steijern, Georges Beer (med porträtter och biografier), af Fr. Joh. Huss och S. S—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
i musikhandelsfirman IIuss & Beer,
och som förut länge egnat sig fet
musik och litteratur, bl. a. utgifvit den
fojsta musikhistorien på svenska (1861).
Då G. Beer 1883 upphörde med
tidningens utgifvande, ötvertogs
densamma af dr. Lindgren samt undertecknad,
och sedan den förstnämnde
återbördades till recensent i Aftonbladet, som
han flere fer förut tillhört fäsom sådan
och under märket A. L. gjort sig känd
som ansedd kritiker innan han egnade
sig åt Sv. Musiktidning, har densamma
haft undertecknad ensam, nu i tvfe
decennier, till redaktör och utgifvare.
Oaktadt svårigheten att i ekonomiskt
hänseende upprätthålla en musiktidning
i vårt land, har dock Sv.
Musiktidnings utgifvande fortgått. Tendensen
att hålla den vid makt såsom ett
populärt musik vetenskapligt och
konsthistoriskt organ har också, som det
synes, beaktats, då tidningen för sin
verksamhet, med Musikaliska
akademiens tillstyrkan, under en följd af
år åtnjutit statsanslag för dess
utgifvande.
Under sin tillvaro har dock Sv.
Musiktidning icke saknat konkurrenter.
Så utgafs 1885 en musiktidning »Det
musikaliska Sverige» af musikdirektör
Lundegård, men denna boitdog efter
ett halft år. 1899 uppstod en
»Tidning för teater och musik», utgifven
af Peter Vestman, men denna rönte
lika öde, och samma år startade
organisten A. Olsson-Assar i Göteborg en
tidning med det exklusiva namnet
»Musiktidningen», hufvudsakligen för
organister, hvilken tidning ännu fort-
li-fver. Under senaste år har utgifvits
en musiktidning, benämnd »Damernas
Musikblad», utgifven af en fru
Sandels, känd såsom danskomponist,
hvilken tidning äfven, synnerligast på allra
sista tiden, jemte musik innehållit en
illustrerad textafdelning. Med
afslu-tande af denna historik öfvergå vi nu
till några biografiska uppgifter om
tidningens första redaktörer och
utgifvare, äfven meddelande en uppsats af
dess första hufvudredaktör. En sådan
af tidningens grucdläggare kunde, på
grund af sjukdomsförbållanden, nu ej
meddelas.
Fr. Joh. Husx.
Adolf Lindgren.
A. L.
Vårt land har alltid varit fattigt på
musikskriftställare af betydenhet. De
äldsta namn, vår generation kan
erinra sig, äro C. A. Mankell,‘W. Bauck
och Ludvig Norman, och af dessa var
det nog endast den sistnämnde, som
— mestadels på grund af sitt höga
anseende som skapande konstnär —
ägt allmängiltig auktoritet i sina
uttalanden om musikaliska spörsmål och
verk. Efter honom har i många år
Adolf Lindgren (ända till senaste
tider) så godt som ensam, representerat
den musik-teoretiska och historiska
litteraturen i vårt land genom en rad
värdefulla arbeten och han bar i mer
än trettio år (“det trettioåriga kriget“,
som han själf kallat det) i
“Aftonbladet“ behandlat dagens musikföreteelser
och därmed i vår hufvudstad intagit
en ledande ställning som kritiker.
Under denna tid har han forvärfvat sig
mycket anseende genom sina stora
kunskaper (så väl rent musikaliska
som allmänt estetiska), sin omutliga
opartiskhet och sitt oftast glänsande
framställningssätt.
De synpunkter han företrädt ha
också vunnit anslutning. Han har
aldrig varit någon ytterlighetsman. Ett
klart förstånd och ett fint bildadt
omdöme fordrar han en sund och naturlig
utveckling af tonkonstens arter, och
han granskar dem i deras mer eller
mindre logiska förhållande till
musikens grundprincip och uttrycksförmåga.
Sålunda har han ställt sig afvisande
mot programmusiken och musikdramat
och öfverhufvud mot hvarje
uppfattning, som söker tonstyckets väsentliga
enhet annorstädes än inom det
musikaliska. Mot Wagners ledmotiviska
stil för operan har han dragit i
här-nad (ehuru han mycket väl medger,
att ledmotivet stundom kan vara
be-rättigadt) och en gång (i Sv.
Musiktidning 1888) som ett operans
framtidsmål tänkt sig “en utsträckning af
den Mozartska ensemble- och
finalformen öfver hela operan, visserligen
med tillgodogörande af ledmotiv och
deklamation så vidt möjligt“. Det synes
dock som om han under senare år
modifierat sin stränga uppfattning af
Wagners reformatoriska arbete — hans
musikaliska snille har han naturligtvis
alltid oförbehållsamt erkänt. Af
intresse är för öfrigt att framhålla att
Lindgren ofta ställt sig skeptisk in
för det berättigade i den seriösa
operans existens, medan han däremot
alltid lifligt sökt styrka den komiska
operans estetiska fog. “Opera seria
är en produkt af teori och
spekulation, opera buffa är sprungen ur
lef-vande lifvet och har därför också visat
en starkare nyfödande kraft, liksom
hon i alla tider varit den mest
populära. Det är icke sant., att det var
Glucks “Alceste“, som bragte natur
och sanning in i den moderna operans
historia. Nej, det var Pergoleses “La
serva padrona“.
Andra synpunkter Adolf Lindgren
sökt häfda i sin författareverksamhet
ha varit, dels musikens betydelse som
faktor i kulturhistorien — han har
alltid ställt komponister och
musik-företeelser i samband med universella
verldsrörelser, tidsskeden,
idéströmningar och rationernas lynnesart —
dels vår plikt att framför allt tillvara-
taga vår inhemska musiks skatter och
skydda vårt nationella musiklif för
främmande utländska inflytelser. I
sistnämnda punkt har han varit flitig
och energiskt verksam icke blott som
kritiker. Han har skrifvit en rad
sakrika och omdömesgilla monografier af
svenska tonsättare, lyriska konstnärer
och svenska kapellmästare, historiskt
skildrat våra karaktäristnka
musikarter och lemnat flera sammanfattande
öfverblickar af den svenska musikens
historia. Särskildt berömvärda äro
hans skarpsynta och grundliga
undersökningar af August Södermans verk
(“August Södermans
manuskiiptsam-ling“, artikelserier i Sv. Musikt.).
Svensk Musiktidning, hvars ene
grundare han var, förvarar i sina
talrika årgångar en mångfald i detta
af-seende intressanta artiklar af bans
hand, som förtjänade att samlade
offentliggöras.
Till sist några kortfattade
biografiska data.
Karl Adolf Lindgren är född den |
14 mars 1846 i Trosa. Hans
föräldrar voro handlanden Carl Erik
Lindgren och hans maka, född Burman.
Han blef student i Upsala 1863,
studerade där filosofi, estetik och
musikteori och aflade 1873 den gamla
af-slutande filos, kandidatexamen. Trots
ifriga uppmaningar af professorn i
estetik kunde han ej förmås att
disputera på den afhandling (Om
scher-zot) han lemnat till examen. Efter
afslutade studier har han uteslutande
ägnat sig åt musikskriftställarskap.
Ar 1874 blef han musikkritiker (A. L.)
i “Aftonbladet”, hvilken verksamhet
han fortfarande utöfvar; 1881
grundläde han tillsammans med Fr. Vult v.
Steijern “Svensk Musiktidning”, hvars
redaktör han var 1881 — 84.
Alltsedan “Nordisk familjebok“ började
utkomma har han där författat
samtliga artiklar i musik och biografier
öfver musici; han har vidare skrifvit
revyer i “Illustrerad Tidning’,
korrespondenser till “Nordisk Musiktidende”
i Kristiania under dessa publikationers
tillvaro och han har länge lemnat
bref till tyska musiktidningar.
I bokform har Lindgren utgifvit en
god tolkning på vers af Shakespeares
episka dikt “Lucretia“ 1876, en
öfver-sättning af Lobes “Musikens katekes“
och åtskilliga operatexter, “Satser i
svensk verslära“, 1880, “Versläran“
(i E. Schwartz’ och A. Noreens “Svensk
språklära“ 1881). r0m Wagnerismen“,
(1881),“Svenska hofkapellmäst&re 1782
—1882“. (1882), ”Om
polskmelodiernas ursprung“ (i Bidrag till kännedom
om de svenska landsmålen“ XIII. 5),
“Musiken i Sverige“ i det stora
danska verket “Illustreret Musikhistorie“
och K. Valentins “Musikhistoria” samt
“Musikaliska studier“, 1896, — en
betydande samling estetiska uppsatser
om tonkonstens väsen och arter,
biografier af tonsättare m. m.
I Sv. Musiktidning 1881—1884 skref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
