Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. 4 April 1905
- Några bidrag till Runeberg-kompositionernas historik, af W. S.
- Musikpressen
- Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta. Jag tänkte der vid på våra
gamla folkvisor, Bellman, Geijers
Viking m. fl., liksom på våra nu mera
bortglömda, men icke desto mindre
älskeliga och hjertliga, sällskapssånger
från en tid, då visan sjöngs ej blott
för musikens men för poesiens skull,
i motsats mot hvad nu är brnkligt,
då ofta en platt och intetsägande
text blott tjenar till underlag för en
grann och utstofierad sång. Jag har
häruti kanske misstagit mig, men
detta misstag har blifvit mig kärt och
jag får stå mitt kast.
Ordens omkastning i första strofen
af »Vårt land» är föranledd af
felaktigheten i mitt minne.*) Jag mindes
orden orätt utantill och componerade
melodien derefter. Det blef mig svårt
att sedan förändra eller rätta det.
Mitt hjärta har behof af att här
tillägga ett och annat, men som ej
kunde undvika att blifva detsamma
som hela verlden förut uttryckt, och
hvarvid Herr Professoren redan torde
hafva tröttnat. Jag inskiänker mig
alltså blott till att uttala min
tacksamhet, min vördnad, min högaktning
för en man, som ej skall afvisa dessa
uttryck derför att de komma från en
obekant.
Stockholm den 26 november 1856.
Ad. Fr. Lindblad.
*
Den andre svenske kompositör, N.
Möller, organist vid domkyrkan i Lund,
som satt (skral) musik till flere af
Sägnerna, sänder Runeberg 1857 ett
egenhändigt manuskript, omfattande
musiken till »Fänrik Stål» och
»Löjtnant Zidén», troligen de enda, som
då voro komponerade. Hvad Flodin
(s. 257) säger om den förra af dessa
kompositioner, kan ock tillämpas på
den senare, som börjar med ett långt
förspel i moll och sedan öfvergår till
dur, samt slutar med en coda. —
Den förra kompositionen bär i
manuskriptet den kuriösa beteckningen:
Amicitia con energiro — skall väl vara
Alla mareia!
*
Sist vill jag omnämna en
komposition till »Soldatgossen», gjord af en
dilettant och sänd till Runeberg, sedan
stycket blifvit bekant genom en
tid-ningspublikation och ett år innan
sägnernas andra häfte såg dagen. De
två bref, hvilka tjäna sändningen till
vehikel, äro rätt lustiga. Det första
lyder;
Högädle Herr Professor och Riddare!
Från en aflägsen vrå af det gamla
Vikinga Landet, där Kämparnes Drak
Skepp ännu stå ristade på de svarta
Bohusländska hällarne, vågar en
gammal Landtbo, som lika mycket älskar
sitt möderne Land Finland, som han
beundrar detta Lands ryktbare Skalde
*) I det exemplar jag sett, finnes icke
någon dylik omkastning.
Kung, härmed öfversända en produkt
af det ögonblickets förtjusning, då han
uti en Tidning nyligen fick läsa
»Soldat Gossen.» Denna enkla Melodie,
som är utan allt anspråk på
för-tjenst, önskar jag dock kunna vinna
något bifall hos den tappre Finske
Krigaren, som bär »dödens synrör»
på sin skuldra, eller åtminstone, med
lifvad glädje, sjungas af den unge
Soldat Gossen.
Min moder Gustaf va Lembcke, var
född i Äbo, och hennes Enda lefvande
Broder stupade i slaget vid
Austerlitz. Då jag länker på en längesedan
hädangången och älskad moder,
återkallar jag så gerna i minnet, det af
henne älskade fäderneslandet, åt
hvilket jag nu öfverlemnar den lilla
Com-positionen, med de Storsinta orden.
Under ödmjuk anhållan om tillgift
för denna min djerfhet, har jag äran
med största Högaktning framlefva,
Högädle Herr Professorns och Riddarens
ödmjukaste Tjenare
Fredrik Bunds en*)
Godsägare.
Uddevalla & Holma Säteri den 21
februari 1859.
Sin vana trogen, har Runeberg icke
besvarat detta bref, hvarför Bundsen
den 4 juli åter skrifver:
»Under den 21 sistlidne Februarii,
tog jag mig den djerfheten att till
Herr Professoren öfversända under
adress Helsingfors, Ett litet
musikaliskt opus, nemligen den Härliga
Soldat-Gossen uttalad i toner, uti form
af Hilitair-Marche. Den lilla
Compo-sitionen vann bifall inom den bygd
jag har min bostad, hvilket troligen,
till det mästa, berodde på de sköna
orden; men jag har dock önskat att
mitt bref som inneslöt Oompositionen,
hade kommit Herr Professorn tillhanda.
Jag är icke Compositeur ex professo,
men under min Studenttid, så väl som
under mitt engagement i Kongl.
Cantz-liet i Stockholm, var jag bland de
musikaliske Amatörerna, och sedan jag
satt mig i lugnet på min Fidei
Gom-miss Egendom, är musiken bland mina
käraste tidsfördrif.»
Manuskriptet till denna komposition
af »Soldatgossen» har icke blifvit
be-varadt.
W. S.
Musikpressen.
På Wiberghska förlaget har
utkommit:
för piano 2 händer:
Larneau, Eugéne Margaret.salongsstyeke.
Pr. 60 öre;
*) Denne Bundsen torde vara den
hä-radshöfding Fr. Bundsen, hvars dotter
Victoria är en bekant altsångerska, som
uppträdde på Stockholms opera 1861—62
och derefter i utlandet under namnet
Boni; nu sedan länge bosatt i London.
Red. af Sv. M. T.
Strejkmarschen, med bifogad text, ur
Nyårspjesen Stockholmsluft». Pr. 5C öre.
för en röst med piano:
Tre små föser och Ekovisan den första
komponerad, den andra arrangerad af
Julius Wiberyh. Pr. 75 öre.
På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, har utkommit:
för harmonium och piano eller harpa:
Glick Riulolf: Meditation. Konzertstück,
op. 33. Pr. Mk 2,50;
för violoncell och harmonium eller
orgel:
Pönitz, Franz: Adagio, op. 72 Pr. Mk
1,50.
Lameaus pianostycke är enkelt och
melodiskt. Vignetten är prydd med ett
fint porträtt af prinsessan Margareta,
prins Gustaf Adolfs trolofvade, och är
försedd med följande motto: «En
anspråkslös, en enkel melodi;
Dagsländan lik den oberömd skall klinga,
Men i dess fjärilslif dess mål skall bli,
Till Margaret af Connaught hälsning
bringa». Strejkmarschen har ett
porträtt i helfigur af den omtyckte
sångaren och skådespelaren Elis Olson på
Södra teatern, der nyårspjesen
»Stockholmsluft» af Em. Norlander ännu
gifves med stor framgång, tack vare
lustiga kupletter — deribland denna
marsch — lifligt
spelochlysandeuppsätt-ning. De muntra barnsliga visorna
(tilleg-nade »Lille Olle») uppgifvas vara
sjungna på flere konserter af 1-1-årige
Olle Wibergh.
»Méditation» är en enkel melodi
med arpeggieradt ackompagnement. Af
mera värdefullt innehåll är »Adagiot»
för violoncell med harmonium af
Pönitz. Komponisten är en ansedd
harpist vid hofoperan i Berlin och
uppträdde i Stockholm såsom 12-årig
kon-serterade harpspelaie år 1863 på d.
v. Mindre (nu Dramatiska) teatern.
Litteratur.
Finsk Musikrevy. Andra Marshäftet
innehåller: Ett inlägg i frågan om det
blifvande konserthuset i Helsingfors
— En blick på vårt musiklif af G.
A. G. — Beethovens IX Symfoni (Ur
Wagners saml. skr., öfvers. af E. (
Lgs) — Konsertkritik etc.
Neue Zeitschrift für Musik
innehåller följande artiklar: i N:o 11, Eugen
Schmitz: Zur Literaturgeschichte von
Wagners Meistersingern; — Edgar
Istel: Die Gesamtausgabe der
musikalischen Werke von Peter Cornelius.:
— N:o 12. Edgar Refardt: Tonset-
zer der Gegenwart. II Hans Huber.
— Schmitz: Zur Literaturgeschichte
von Wagners Meistersingern (slut), —
Walter Niemann: Hans Hubers
vierhändige Original-kla viermusik. — N:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:13 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1905/0054.html
