Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 9. 5 Maj 1905
- Om sångkonst och den utbildade röstens vård
- Konsertrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sångare bör hålla sin mun så, som han
vanligen gör när han ler naturligt,
d. v. s. på det sätt, att öfre tandraden
är perpcndiculairement et mcdiocremcnt
skild ifrån den nedre. Om kroppens
ställning säger han: Håll kroppen rak,
otvungeD, skild från allt stöd, d’aplomb
sur les deux jambes. Armarna måste
hållas något bakåt, »afin de ne pas
gener le jeu de la poitrine.»
* *
*
Skulle vi vilja, säsom ett
illustrerande tillägg till ofvanstående
framhålla ett sångarideal, så kan man taga
till exempel den store konstnären
Giovanni Rubini (1795—1854), om
hvilken Isidor Dannström talar i sina
»Minnesanteckningar».
Rubini — säger D. — egde af
naturen en ovanligt skön metallisk stämma,
med sydländsk timbre och af stort
omfång. Hans teknik var lika
förvånande som hans förmåga att
konstnär-ligt behandla rösten. Denne sångare
var ej allenast mäktig att låta ett haf
af väldiga härliga toner strömma ur
bröstet för att nästa stund dö bort i
ett tjusande mezza di voce; han utförde
dessutom med förvånande lätthet och
renhet de mest halsbrytande saker.
Gruppetter, kedjedrillar, kromatiska skalor
o. 8. v., allt snart sagdt lektes fram
af denna märkvärdiga strupe. Mest
beundransvärdt af allt var dock hans,
äfven för ett fint öra, omärkliga
öfver-gångar från det ena registret till det
andra, t. ex. från bröst till falsett, från
falsett till hufvudröst o. s. v., en
förmåga, som tydligtvis endast kan
uppnås genom sångarens trägna iakttagelse
på sig sjelf och äfven på andra, i
förening med de mest ihärdiga och väl
dirigerade studier. Genom sitt
herravälde öfver sångorganet var Rubini ej
allenast mäktig dessa af texten
påkallade skiftningar i röstens olika
klangfärger, utan äfven att särskildt i sina
solopartier inlägga de mest superfina
och öfverraskanda nyancer.
Våra nutida sångare, hvilka med
hänsyn till de af Wagner framkallade
storartade orkestrala verkningsmedlen
nästan uteslutande i sin sång lägga an
på det voluminösa, deklamatoriska
uttrycket ooh betrakta stämmans tekniska
utbildning, dess volubilitet, som en
bisak, om de egt tillfälle att höra och
studera Rubini, denne högt uppburne
representant af den gamla italienska
skolan, skulle säkerligen, äfven de,
skänkt honom sin varma och uppriktiga
hyllning.
Konsertrevy.
Här i Stockholm liksom i andra
huf-vudstäder, specielt de tyska, ha
konsert- och musiktillställningar på senare
år tilltagit i, man kan väl säga,
oroväckande grad. Oroligt måtte det
kännas för konsertgifvarne, som i den stora
konkurrensen kunna befara ekonomisk
förlust i stället för vinst af sina med
stort besvär arrangerade konserter, och
hvad musikanmälare beträffar lemnas
de ingen ro; ja, då två eller flere
konserter och dessutom kanske
operaföreställning, som bör bevistas, inträffa på
samma dag, så kunna de blifva jagade
från den ena tillställningen till den
andra. Beträffande sjelfva
musikan-mälningarne hafva dessa, emot hvad
förut var fallet, tilltagit i utförlighet
och omfång, synnerligast i de större
dagliga tidningarne. Referenten i en
sådan eger också nästan obegränsadt
utrymme till sin disposition för
detal-jeradt bedömande af förekommande
prestationer. Denna fördel saknar dock
anmälaren i en vecko- eller
halfmånads-tidning af mindre omfång, hvari
sålunda anmälniDg af flere
musiktillställningar på en gång måste ske och denna
koncentreras till ett omfång, som
utesluter en mera detaljerad framställning.
Då Sv. Musiktidning för 25 år
sedan började utgifvas, hade
musikanmäl-ningarne i tidningarne vanligen icke
samma omfång scm nu, och
musiktill-ställningarne voro ej heller så många.
Redogörelse från »scenen och
konsertsalen» förekom icke i hvarje Sv.
Musiktidnings nummer liksom icke heller
den kontinuerliga förteckning öfver
operaföreställningar och konserter,
hvilken af nuvarande Red. af Sv.
Musiktidning under en tid af tjugu år i den
införts, i tanke att en sådan kunde
vara af vikt för vår konsthistoria. Af
mera betydelse i en sådan facktidning
torde ock vara redogörelsen för hvad,
som utföres på operan, operettscenen
och i konsertsalen än kritiken öfver
utförandet, hvarmed dagspresssen
utförligare kan sysselsätta sig. Till
någon del måste dock naturligtvis, i min
af tillgång på utrymme, en
musiktidning äfven taga detta i betraktande.
Efter dessa förutskickade
anmärkningar gå vi nu att lemna en
månads-revy från konsertsalens område af hvad
som hittills till omnämnande måst
uppskjutas.
Af de förut i den vanliga
redogörelsen — »Från scenen och konsertsalen»
— omnämnda konserter, hvilkas
program nu skall meddelas i kronologisk
ordning ha vi att börja med
Sinding-konserten i slutet af februari. Denna
följde, som man vet, på
Konsertföreningens af den norske komponisten
delvis dirigerade konsert, som upptog
hans stora D-moll-symfoni och Suite för
violin och piano. Vid hans egen
konsert hade han icke tillfälle att sjelf
medverka, men blef dock äfven nu
föremål för publikens varma hyllning.
Konserten i fråga inleddes med en ny
Stråkkvartett (A-moll), mera djuptänkt
och polyfon än lättfattlig och anslående,
emellertid väl utförd af Aulinska
kvartetten, som jemte hr. Stenhammar
utförde 3:e numret, den verkligt
musikaliskt inspirerade, intressanta och
välbekanta Pianokvintetten (E-moll). Öfriga
nummer upptogo 8 sånger: »Maria
Gnademutter», »Höst paa Heien»,
»Mai-nat», »Ein Weib» samt »Fyrestev» (ur
»Symra»), »Heim», »Ljos» och »Jeg
baerer den Hat, som jeg vil». För
utförande af dessa sånger hade tonsättaren
fått biträde af sin landsmaninna fru
Sigrid Wolf-Schöller, bosatt i
Köpenhamn. Den hos oss välkända, vid K.
operan här en tid verkande sångerskan,
visade sig vid föredragande af dessa
sånger fortfarande i besittning af stor
och klangfull mezzosopran och utförde
dem förträffligt. Sindings framstående
förmåga som sångkomponist är här väl
känd. Fru Schöller vann rikt bifall af
den fullsatta salongen.
Vi öfvergå nu, i sammanhang med
det föregående, till fru Schöllers egen
konsert några dagar senare. Vid denna
medverkade hr. Vilh. Stenhammar dels
som solist med tre »Skovstykker» för
piano af Lange-Miiller, dels och
huf-vndsakligen som aokompagnatör.
Programmet upptog af sånger följande:
Chr. Sinding: »Rav», »Mainat»; H.
Kjerulf: »Just som jeg favned dit
liv», »Og vil du være Vennen min?»;
E. Grieg: »Möte», »Blåbärlie», »Elsk»
»Killingdans» (ur »Haugtussa»); E.
Sjögren: »I Seraljens lustgård»,
»Sommarens sista ros», »Falks sång» samt
af W. Stenhammar: »Kom vänner»,
»Du hade mig kär», »Dottern sade
till sin gamla moder». Konserten var
ej mycket talrikt besökt, men bifallet
rikt ooh hjärtligt.
Dagen efter Sinding-konserten
kon-sorterades i Musik, akademiens
orgelsal af fru Ebba Nilson, sångerska,
hvars konserterande under förra
sommaren vid vår östra och Tysklands
norra kust i förening med fr. Märtha
Ohlson vi förut omnämnt. Fru Nilson
är begåfvad med rätt stor och god
röst samt vann åhörarnes lifliga bifall
för sin sång. Börjande med Cavatina
ur »Figaros bröllop», utförde hon
vidare af Schumann; »An den
Sonnenschein», Waldesgespräch»; Grieg:
»Med en vandlilje», »Modersorg»,
»Ein Traum»; Leroux: »Le Nil» (med
obligat violin); E. G. Geijer:
»Vallgossens visa»; A. Söderman: »Träet»;
J. A. Josephson: »Längtan från
haf-vet» och »Sotargossen» af A. F.
Lindblad. Violinisten Henry Bonnevie
biträdde med violinnummer af Grieg:
Sonat, G-moll; Thomé: Andante
religi-oso; Wieniawski: Mazurka.
Ackom-pagnemanget och pianopartiet sköttes
på bästa sätt af fröken Märtha Ohlson.
Fru Maikki Järnefelt hade en
talrik och animerad pnblik på sina
konserter i början af mars, af hvilka den
sista betecknades »stor populär». Fru
Järnefelts präktiga röst och stora
sångtalang har förut, som bekant, gjort sig
känd här både från scenen och
konsertsalen, der romansen också en och
annan gång får en väl kraftig dramatisk
accent. Sångerskan biträddes äfven nu
af sin man Armas Järnefelt, hvars
utmärkta förmåga som ackompagnatör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:13 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1905/0069.html
