Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 18 Sept. 1905 - Från Londons musiksäsong, af O. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
09
Från Londons
Musiksäsong.*)
Den angenämaste tiden för ett besök
i London är »the season», d. v. s. från
början af maj till midten af juli.
Bestämmande för säsongens förläggande
till den varmare årstiden torde vara
parlamentet, då engelsmännen i
motsats till alla andra nat:oner föredraga
att under våren och sommaren samlas
till parlamentets sessioner, och med
sammankallandet af dessa 1,200
representanter för det britiska världsriket
följer gifvetvis en stegrad lifaktighet
å andra områden. För främlingen
visar sig under denna tid
verldsmetro-polen med dess bortåt sju millioner
menniskor från sin älskvärdaste sida.
Londons fruktade svarta dimma har
vikit, och vädret är vanligen strålande.
De storartade parkerna stå i saftig
grönska, och de vackra omgifningarna
inbjuda till utflykter såväl till de
historiskt och konstnärligt intressanta
slotten och orterna som uppefter den
id3’lli8ka Themsen.
De förströelser, som erbjudas under
säsongen, finnas visserligen äfven
under den öfriga delen af året, men med
vårens ankomst stegras nöjeslystnaden,
och man hängifver sig med intensitet
åt alla de förströelser och njutningar,
som verldsstaden erbjuder i
mångfaldiga former. Hofvet och den högre
societeten samlas för denna tid i
London. Baler, middagar och soaréer
omväxla med banketter, mottagningar och
bazarer. Teatrarne utsända sina mest
lockande program, konsert hallarne
prunka med de mest lysande
konstnärsnamnen, kapplöpningarne vid Epsom,
Ascot och Sandown,
blomsterutställnin-garne i Royal Botanic och
Horticultu-ral Societies, fyrverkerierna vid Crystal
Palace, militärrevyer och sporttäflingar,
allt är egnadt att tillfredsställa de mest
skilda smakriktningar.
Bland alla dessa förströelser intager
musiken ett framstående rum. Med
musik illustreras societetens fester, och
äfven inom anspråkslösare kretsar äro
musikaliska tillställningar vanliga.
Formen för dessa privatsoaréer kan vara
olika, dock gifvas de vanligen i
hemmen antingen i förening med
5-o’clock-téet eller efter middagen vid niotiden
på aftonen, hvarvid förfriskningar
serveras. Vid dessa soaréer, till hvilka
ofta ett ob’gränsadt antal personer
inbjudas, medverka äfven de främsta
artister, som härför ibland betalas med
enorma summor. Så erhöll nyligen
Caruso 4,820 kronor för några sånger
vid en fest hos Savoyhotellets egare
Kessler. Vid såväl privatsoaréerna som
vid de offentliga konserterna märkes
vanligen en förvånande brist på smak
hvad sammanställning af program
beträffar. Att vid en solistkonsert finna
bortåt ett tiotal medverkande solister
*) Ur Göteborgs Hand. o. Sj. Tidn.,
benäget meddelad af författaren.
och att vid en orkesterkonsert under
2—3 timmars tid höra alla möjliga
stilarter hopblandade, oftast med
mycket korta pauser, är ganska vanligt.
Behållningen af en sådan kaleidoskopisk
konsert blir naturligtvis ytterst
obetydlig. Visserligen kan man äfven få
höra s. k. enhetliga program,
exempelvis Wagnerkonserter, men då det
bju-des på ett tiotal af mästarens stora
orkesterverk nästan utan afbrott
förefal-j ler detta lika smaklöst.
Af Londons 60 teatrar äro en stor
del egnade åt operetten, men blott sn,
den kungliga italienska operan eller
Covent Garden-teatern, åt operan och
detta i allmänhet endast under
säsongen. I öfrigt är den upplåten för
maskeradbaler, utländska teatertrupper
o. d.
Teatern, som rymmer 3,500
perso-[ ner och närmast kan jemföras med La
I Scala i Milano, är oaktadt dess knappt
i femtioåriga tillvaro bland de sämst
inredda, bristfälligaste och eldfarligaate,
{ som kunna tänkas. Korridorerna till öfre
raderna tillåta knappt tvänne personer
att passera förbi hvarandra, hvarför
här och der i väggarne mindre
fördjupningar eller nischer äro anbragta,
och oaktadt trätrapporna tillätes
rökning i korridorer och trappor.
Operans portar öppnades den 1 maj,
och den nya säsongen invigdes med
två cyklar af Nibelungenriog samt med
Tristan och Lohengrin. Bland
solister-< na glänste fruarna Wittich och Fleischer
Edel samt herrarne Whitehill och van
Rooy. I spetsen för den utmärkta
orkestern stod Hans Richter, den
oförliknelige Wagner-tolkaren. Frånsedt en
| enastående dålig regie voro dessa
representationer verkliga
mönsterföreställningar. Titelrollen i Tannhäuser och
Walters parti i Mästersångarne
åter-gåfvos af skandinaviska gäster,
Men-zinsky från Stockholmsoperan och
Herold från Köpenhamn, hvilka dock ej
visade sig i besittning af fullt
tillfredsställande röstmedel för lokalen.
Omvexlande med Wagneroperorna
gåfvo3 de gamla välkända italienska
operorna af Verdi, Rossini och
Doni-zetti samt den moderna .Boheme af
Puccini; dessutom några franska
operor, Hugenotterna, Faust, Romeo och
Julia samt Carmen. Säsongens enda
nyhet, enaktaren Oraklet af Leoni, blef
mycket kyligt mottagen. Af solisterna
framstodo de tyska sångerskorna Kurz
och Destinn, den senare denna gång
ej helt till sin fördel, samt den
ypperliga barytonen Scotti. Högat i
publikens ynnest stodo dock fru Melba och
tenoren Caruso, den förstnämnda en
sedan många år berömd stjärna, hvars
kalla och något bleknade strålar ej
förmå värma, den senare, som under de
sista åren vunnit sitt verldsrykte, ännu
lysande i sin fulla glans. Dock torde
Caruso vara något öfverskattad, ty
visserligen är stämman af naturen
sällsynt vacker och kraftfull samt ovanligt
j omfångsrik, men Caruso gör intet un- I
I dantag från italienska sångare i
allmänhet, som tyckas anse, att en af
naturen rikt utrustad röst ej kräfver
j vidare konstnärlig utbildning, hvarför
1 de i visst fall alltid förbli
natursångare.
Elt nytt operaföretsg startades i maj,
j då den nya Walldorfteatern invigdes,
naturligtvis af ett italienskt
operasällskap med italiensk repertoar.
Dramatiska stycken skola omvexla med
operaföreställningarna, och en lysande
början har gjorts med Duses gästspel.
Ett försök att starta en engelsk
na-’ tional opera misslyckades fullständigt,
och den härför byggda präktiga teatern
har förvandlats till en varieté, som lär
bära sig förträffligt att döma af de
öf-ver 400 dylika etablissement det
nöjes-lystna London består sig med.
Konsertlifvet har under de senare
åren utvecklats oerhört, och den ena
stora konsertlokalen har uppstått vid
den andra, dervid i främsta rummet
den enorma Albert Hall med plats för
8.000 personer samt Queen’s Hall för
3.000 personer. Dessutom finnes ett
stort antal mindre konsertsalar,
vanligen byggda i förening med
utställningslokaler för olika instrumentfirmor
såsom Steinway, Erard, Bechstein och
Aeolian Company. Den gamla St.
James’ Hall med de*s Ij-sande minnen
håller nu på att rifvas, men lär
komma att ersättas af flera nya konsert-
j palats. Af ofvan nämnda lokaler är
Albert Hall den för konserter minst
anlitade, men i de öfriga gifvas under
säsongen vanligen två konserter om
dagen, en kl. 3 och den andra kl.
half 9 på aftonen. Till
monsterkon-serter och populära konserter användes
ibland centralskeppet i Crystal Palace,
hvars stora podium rymmer 4,000
medverkande, men som i alla afseenden är
ovärdigt att användas för god musik.
Orkesterkonserterna intaga en
framstående plats i Londons musiklif, och
de båda förnämsta orkestrarne, Londons
symfoniorkester på hundra man under
d:r Cowens dirigentskap samt Queen’s
Hallorkestern under Henry Woods
ledning kunna fullt mäta sig med de
yppersta orkestrar å kontinenten. Den
förstnämnda har under säsongen gifvit
sju stora symfonikonserter med
framstående solister, bl. a. Casals, Vecsey
och Pugno. Såsom gästdirigent
medverkade vid en af konserterna den
äfven i England synnerligen populäre
Nikisch, som excellerade med sitt
paradnummer, Tschaikov.skys »Patétique».
Queen’s Hall-orkestern, hvars
medlemmar till större delen äfven tillhöra
Londons symfoniorkester, gifver under
vintern populära söndagskonserter, hvarvid
abonnementet för de samtliga 26
konserterna kostar frän 57 till 19 kronor.
Dessutom gifves en symfonikonsert
första lördagen i hvar månad samt från
midten af augusti till slutet af oktober
dagligen promenadkonserter. Förutom
vid orkesterns egna konserter anlitas
dess krafter ofta vid solistkonserter etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
