Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 17 Okt. 1905 - Musikpressen - Litteratur - Följetong: Kejsarinnans violinist. Musikhistorisk novell af H. Klein (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjön synes i bakgrunden.
Rekommenderande för Bellman8sånger tycks vara,
att de äro utgifna af — ett fruntimmer.
Litteratur.
På Barthold Senffs förlag, Leipzig,
har utkommit.
Walter Niemann: Musik und
Musiker des 19 JahrJmnderts bis zur
Gegenwart in 20 farbigen Tafeln dat
gestellt. Detta originella och intressanta
verk, en grafisk musikhistoria i
tabeller, har följande innehåll: 1 Vorwort
(Förord på tyska, spanska, engelska och
danska), 2. Erleuterung zum Gebrauch
(upplysningar om bruket af tabellerna),
3. Tabellerna. 4. Alphabetisches
Namenregister. Tabellerna innefatta: A.
Deutschland. Tab. 1 Die deutsche
Musik des 19 Jahrh., 2 Die Wienerschule,
3 Die romantische Schule, 4 Die
deutsche Opera und Spieloper der
Romantik. 5 Die norddeutsche
vorromantische und romantische Schule. 6 Die
neudeutsche neuromantische Schule. 7
Der deutsche Männerchorgesang. B.
Ausland. Tab. 8 Nationale Schulen in
Dänemark und Norwegen, 9 Nationale
Schulen in Schweden und Finland, 10
Holland, Spanien, Portugal, 11 England,
12 Italien, 13 Frankreich, 14
Nationale Schulen in Böhmen, Ungarn,
Polen, 15 Russland.
Med »Musiker» menas här tonsättare,
icke utöfvande musiker. Tabellerna
ha för indelningen olika färger,
ton-sättarnes namn med födelse- och dödsår
och deras särskilda musikaliska
betydelse (de förnämsta med större stil)
an-gifvas, med pilar hänvisas till den
inflytelse en tonsättare rönt af en skola
eller förgångare. Så visar på svenska
tabellen pilar vid namnet Hallén,
dennes inflytande af nytyska skolan och
af Berlioz, Norman ansluter sig till
Schumann o. s. v. Bokstäfver vid
namnen utmärka särskilda instrument eller
konstarter, så är L (Lied) = sång, Kl
= klaver, V = violin, Opt. = operett,
D = opera, musikdrama, O = orgel
o. s. v. Vid operakomponisters namn
utsättas deras verk och tiden för dessas
uppkomst. Så t. ex. vid W.
Sten-hammar: »Tirfing» 98, »Fest auf
Sol-baug» 99. Att ingå i ännu närmare
redogörelse för bokens innehåll saknas
nu utrymme, men vi torde konna
återkomma till den oss särskildt
intresserande svenska tabellen.
Finsk Musikrevy, n:o 19, första
okto-beihäftet, har utkommit och innehåller:
Ur Pacius’ brefsamling. Bref till
Pa-ciuä från Z. Topelius. Meddelade af
Otto Andersson. — Felix Draeseke af
A. Ingmann. — Harmlösa aforismer,
till-egnade teater- och konsertbesökare af
Paul Massop. — Den ungerska folk-
och zigenarmusiken, af Andor Cserna.
— Kritik. — Arturo Vigna (med
porträtt). — Smånotiser.
Zeitschrift der Internationalen
Musikgesellschaft bar börjat sin 7:de årgång,
hvars Heft. 1, oktober 1905,
innehåller: Amtlicher Teil: An die Mitglieder
der Internat. Musikgesellschaft;
Redaktionelle Teil: Hugo Goldschmidt
(Berlin): Welche Bedeutung besässe für
die Praxis der Gegenwart eine
Geschichte der Methode der Gesangkunst?
— Rosa Newmarch (London):
Rim-sky Korsakow. — J. G. Prod’homme
(Paris): Note sur deux Librettistes
fran-pais de Gluck: du Roullet et Moline.
— Hugo Riemann (Leipzig): Les
»Heir-moi» de Påques dans l’office grec.
— Musikberichte, etc.
Neue Zeitschrift für Musik n:o 41.
Innehåller: Dr. Georg Göbler: Felix
Draeseke (med porträtt). — Prof. Felix
Draeseke: Mein erster längerer Besuch
bei Franz Liszt in Weimar (Sommer
1858) — Dr. Arnold Schering:
»Christus». Ein Mysterium in einem Vorspiel
und drei Oratorien von Felix
Draeseke. — Noten am Rande, Nette
Musikalien etc. — N:o 42. Innehåll: Dr
Julius Korngold: Jacques Offenbach
(Anlässlich der 25 Wiederkehr seines
Todestages am 5 oktober 1905. — Dr
Walter Niemann: Neue Klaviermusik,
I. — Noten am Rande, Neue
Musikalien, etc.
gjr’
FÖLJETONG.
Kejsarinnans violinist.
Musikhistorisk novell af H. Klein.
(Koris. fr. nr 14.)
Redan denna afton hade mången
hånande blick träffat furst Gregor och
det visade sig sedermera att Antonio
Lolli tlifvit honom en farlig medtäflare
i furstinnans gunst. Italienaren var
en utmärkt sällskapsmenniska, som sett
sig om i världen och besökt många
länder. Dagligen måste han ett par
timmar underhålla kejsarinnan, spela
för henne och berätta om sina
lefnads-öden, hvilket han gjorde på ett
ganska spirituelt sätt. Redan efter
första veckan bade kejsarinnan utnämt
honom till hofviolinist och anvisat
honom ett rätt betydligt gage såsom
sådan. En ny stjärna, hviskades det i
societeten, stod i uppgående.
Endast Gregor Orlow log inom sig
ech lät kejsarinnan hållas; han kände
hennes fantastiska lynne och visste att
hon alltid skulle återkomma till
honom. Från den höga damens närma
ste omgifning hade han ock säkra
uppgifter, att Katharina aldrig språkat
ensam med violinisten; alltid hade några
af hennes hofdamer och konstnärens
lilla ackompanjatör varit med vid de
j musikaliska föredragen. Slutligen hs de
han erhållit en underrättelse, som gjorde
honom mycket tillfredsställd och
skingrade alla hans farhågor.
Vid början af andra veckan tilldrog
sig något mycket öfverraskande.
Kejsarinnan, som denna morgon ej kallat
violinisten till sig, begaf sig själf till
honom, endast åtföljd af en hofdam,
som anvisades att vänta i
antieham-\ bren.
Konstnären bebodde hos den tyske
grefve K . . . en trädgårdspaviljong, en
gammal, vacker, men något förfallen
byggnad i en stor vildt romantisk park.
Kejsarinnan hade icke låtit anmäla sig,
och då hon visade sig i den öfvergifna
byggnaden, hade en lakej jemnt och
nätt tid att skynda in i musikrummet
och förkunna Lolli den ära som
beskärdes honom.
Violinisten visade sig helt förlägen
och förvirrad då den höga damen
inträdde i rummet.
»God morgon, min kära Lolli», sade
Katharina, i det hon nådigt räckte
honom handen till kyssning. Jag ville
en gång se hur du hade det. Här är
härligt, förtjusande! Det här lilla
slot-| tet är ett paradis, och så begrafvet
som det är i denna gamla parkens }
grönska måste det stämma väl
öfver-| ens med din konstnärliga och poetiska j
i natur. Jag vore sjä f frestad att falla
i drömmerier, fast jag just ej har
böjelse för sådant. Jag gissar att detta
lilla slott en gång tjenat sin egare till
1 att dölja alla slags kärleksäfventyr.
i Tror du inte det också, min musikant?»
»Väl möjligt, ers majestät. Men
tillåt mig först få betyga min stora
1 tacksamhet för den höga ära, som i
dag . . .»
Konstnären hade hunnit så långt i
! sitt tal, då ett lätt buller förmärktes
bakom den höga skärm, som till
hälften dolde kaminen.
»Hvad är det?» frågade kejsarinnan.
»Ah ingenting, ers majestät... I
denna vackra gamla och intressanta
byggnad äro råttor icke sällsynta . . .
Ständigt får man höra prasslet af
dem ...»
»Råttor!... Antonio, vet du hvad
du säger? Det kunde förmå mig att
taga till flykten —»
»Ab, ers majestät!»
Jag är visserligen kejsarinna men
också en kvinna. Och alla kvinnor
äro rädda för råttor. Till all lycka är
jag van vid dem. I Peterhof fins det
legioner med råttor och jag har haft
tillfälle att bli förtrogen med dem.
Under det min gemål firade sina fester i
St. Petersburg, kunde jag i min
öf-vergifvenhet timtals betrakta de små
mössen, som hoppade och kilade fram
på golfvet . .. En förströelse så god
som någon annan! Nu är sådant för-
bi! ... Men se här, Antonio, hvad jag
har med mig åt dig: en stråke,
som jag ejelf har snidat åt dig —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
