Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 4 Dec. 1905 - Om musiken som uttrycksmedel. Ett litet bidrag till tonkonstens estetik, af C—l L. (forts.) - Musikbref från Göteborg, af H—t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vens uppgift var det en art af
»Goldammer» (gulsparf) — namnes ej
heller i partituret. — Öfver hufvud kan
man väl om tonmålningar säga, att de
— så moderna de för närvarande äro
— utgöra en afart af musiken, en
lägre genre. Ty dels blir målningen
alltid högst ofullkomlig, kan aldrig få
en sådan grad af åskådlighet, att
åhöraren utan ledning af programmet
skulle kunnna förstå, hvad det är, som
tonsättaren velat skildra; dels är
men-niskans inre känsloverld, hennes
själs-lif det egentliga föremålet for tonkons
tens skildringar och ett mycket
värdigare, mer intresseväckande föremål, rå
visst som menniskan står öfver
naturen, det andliga öfver det kroppsliga.
Hvad jag nu i fråga om
programmusik sagt om 8. k. tonmålningars
relativt ringare konstvärde, gäller icke
om sådana i ackompanjemang till siörie
eller miudre sångstycken. Här — ja
äfvt-n i sjelfva sångstämman eller
sångstämmorna — kan tonmålning mycket
ofta vara på sin plats, liksom den är
mycket använd. Förutsatt, att den är
med konstnärlig smak anbragt, är den,
enär ord och toner omedelbait följas
åt, lätt att till syftning fatta och
bidrager då vä8eniligeD till att göra
intrycket af texten och musiken lifligare.
Men äfven for dylik tonmålning bör
det gälla som regel, att den al irig
får öfvergå till fullständig härmning
af ljud, så framt icke meningen är att
göra ett komiskt intryck. En annan
vigtig regel är, om jag icke misstager
mig, att tonsättaren helst bör använda
enkla medel, icke onödigtvis hopa
tonmassor och tonfigurer.
(Forts.)
Musikbref från Göteborg.
Orkesterföreningens konserter lägga
alltjämt beslag på den
musikintresserade allmänhetens i vår stad
uppmärksamhet. Det vackra företaget går
allt-jemt framåt och tillvinner sig allt
allmännare intresse, trots — eller kanske
snarare genom — det motstånd som
på vissa håll gör sig gällande. Ty
man vet ju, att ingenting blir så
intressant som en sak, om hvilken
delade meningar råda. Om dessa
meningar förest af vas af mer eller mindre
| vackra grunder, är en sak, som
allmänheten ej bekymrar sig om. Att
orkesterns sammansättning är god har
till och med en af motståndarnes
förnämsta auktoriteter offentligen erkänt
och efter detta medgifvande torde det
ovederhäftiga pratet om andra och
tredje klassens musiker var« reduceradt
till sitt sanna värde. Det ofta
framhållna faktum, att dirigenten varit
anförare för ett musikrestaurantkapell
(hvilket för 20 år sedan var fallet),
torde, dä det användes i nedsä’tande
afsigt, fullständigt förfela målet, då det
ju tvärtom är ett bevis pä stor dug- |
lighet att från en så ringa början ba
arbetat sig upp till en ansvarsfull och
ansedd ställning.
Den som lugnt och lidelsefritt ser
på saken, kan endast konstatera, att
allt hittills är godt och väl och att
företaget utvecklar sig i den rätta
riktningen. Programmen äro i det stora
hela väl valda; under den månad, som
förflutit sedan mitt sista bref, bar man
fått höra bland annat följande: Symfo
nier: Beethoven n:o 2, Norman u:o 2,
Beethoven n.o 1 och Schubert H-moll.
Konserter: Gade D-moll op. 56 för
violin och orkester (solist fröken B ) 1
man); Mozart n:o 6 Ess-dur för
violin och orkester (s-dist, konsertmästare
Snoeck); Wieuiawski D-moll för violin
och orkester (solist herr 8’auislavv
Dabrowski); Haydn D-dur för violoncel 1
och orkester (solist prof. Hugo Becker i;
Saint-Saéns A-moll för violoncell och
orkester (solist prof. Hugo B-ckeri;
Liljefors F-moll för p’ano och orkester
(solist tonsättaren). Ouvertyrer:
Cornelius, • Barberaren i Bagdad •; Mozart,
»Trollfi >jten»; Adam »Konung for en
dag ; Wagner, »Lohengrin»; Weber.
»Euryantbe»; Rossini, »Wilhelm Teil»;
Thomas, »Raymond» ; Massenet,
»Ph«e-dra» ; Humperdinck, »Hans och Greta» ;
Cherubim, »Anacréon» samt Sjöberg,
»Gustaf Wasa» (under tonsättarens
ledning). Dessutom kan nämnas:
Weher-Berlioz, Aufforderung zum Tanz;
Rubinstein, balettmusik ur »Feramors»;
Kajanus ihapsodi n:o 2; Wagner,
potpourri ur »Mistersångarne l Nürnberg» ;
Wagner, marsch och kör ur
»Tannhäuser»; Saint-Saeus, »le rouet
d’Om-phale», symfonisk dikt; Meyetbeer,
krö-ningsmarsch ur »Profeten»;
Saint-Saens, »rondo capri»cioso» för violin
och orkester (solist konsertmästare
Snoeck); Wagner, tonbilder ur
»Valkyrien * -
Den som inte är nöjd med att i
Göteborg på en månads tid få höra
så mycket god musik, utförd på ett i j
det hela förträffligt sätt, den får san- |
nerligen se sig om efter en annau
marknad.
Af de omnämnda solisterna är
naturligtvis professor Becker, den
världsberömde Violoncellisten från Frankfurt
a/M., att sätta i främsta rummet. Den
utomordentligt högt nppdrifna tekniken,
den strålande tonen och det nobla,
manliga, stilsäkra föredraget, allt
förenar sig till att göra proffs-orns spel
till en ogrumlad njutning.
Konsertmästare Snoeck visade sig som en
framstående Mozartspelare, med ovanligt
vacker ton, saker teknik och en
stil-fullbet i utförandet, som tyol gen be
visade den unge mannens stora
musikaliska begåfning. Den uuge
Dabrowski visade i Wieniawskis violinkonsert
prof på en nppdrifven teknik och ett
lidelsefullt temperament.
Inom orkestern har bildats den så
kallade Holländska sbåkkvarUtten,
bestående af herrar Snoeck, Appelboom,
van Prang och Schroeder, som ämnar
att under vintern gifva tvenne kam
marmusiksoareer härstädes. Alla fyra
äro f’amstående krafter inom orkestern
och de komma säkerligen att prestera
ett vackert utförande af de program
som väljas. De ämna att med sig
emellanåt adjungera den framstående
soloklarinettisten inom orkestern herr
Hofmeester för utförande af kvintetter.
Eudast få andra konserter ha ägt
rum under månaden. Bland dessa böra
omnämnas:
Prager Stråkkvartettens vackra
konsert i Handelsinstitutet den 7 nov.
Det ypperliga samspelet och starkt
lif-fulla föredraget kom i främsta rummet
väl till sin rätt i Smetanas vackra
kvartett »Aus meinem Leben» samt
till stor del äfven i Schuberts
D-moll-kvartett (Der Tod und das Mädchen).
Beethovens kvartett G-dur op. 18 n:o
2 tick däremot ej i afseende på
stil-riktighet ett tillfredsställande utförande.
De olika instrumenten utmärkte sig ej
genom klangskönhet, men maken till
firedrag och intressant spel, som af
dessa herrar presterades, får man leta
efter.
Den 17 nov. gaf fröken Karin Schrey,
on ung tiusk sångerska, konsert i
Handelsinstitutet. Fröken S. befinner sig
ännu på elevstadiet och mycket i
röst-utbildningen är ännu ofärdigt, hvarför
en konsert af henne nu nö ivändigt
måste gifva anledning till anmärkningar
ur rent teknisk synpunkt. Fröken S.
hyllar en uppfattning af
röstutbildningens svåra och omstridda konst,
som ännu är ganska ny och på grund
deraf har många motståndare. Ur
denna synpunkt var det kanske litet
obetänksamt att- framträda inför
offentligheten, innan utbildningen var
afslu-tad. Emellertid kunde man konstatera
1 ett godt material och ett omisskänneligt
konstnärsgry, som gaf sig uttryck i
ett träffan le och intelligent föredrag
af det med fin smak sammansatta
programmet, som uppiog namnen
Schubert, Bruch, Schumann, Sibelius och
Järnefelt samt dessutom finska
folkvisor. Hou biträddes af konseitmästare
Snoeck, som spelade Bruchs romans
för violin och piano samt en ungersk
dans af Brahms-Joachim. På det
moderna området rör sig herr S. ej med
samma säkerhet och framgång som på
det klassiska. Han äger ej ännu *
passionerad glöd och mognad i lika
hög grad som musikalisk stilkänsla.
Detta bevisade han bä«t i den extra
gifna chaconnen af Bach, som spelades
mästerligt. Ackompaujementet till
samtliga mimrner sköttes väl af fru
Ellen Nilsson.
Hr John Forsell gaf en konsert den
24 nov. i Konserthuset. Piogrammet,
som var sammansatt af visor och
operaarior, upptog först en afdelning egnad
åt Mozart. Den ståtliga cantate, som
inledde konserien, samt anan ess-dur
ur »Figaros bröllop» fiugo ett förträff-
* Han är blott 20 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
