Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 o. 20. 18 Dec. 1905 - Om musiken som uttrycksmedel. Ett litet bidrag till tonkonstens estetik, af C—l L. (forts. o. slut) - Musikpressen - Litteratur - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
dan musik kan naturligtvis i och för
sig vara vacker. Men om någon tror,
att just det i programmet omnämda,
individuellt bestämda känsloinnehdllet
är inlagdt i tonerna, så att det medelst
dessa liksom öfverflyttas 1 ill åhöraren,
så misstager han sig. Hvad musik
uttrycker är — såsom redan sagts
städse något allmänt, till en viss grad
obestämdt. Härmed nekas dock icke,
att åhörarnes fantasi, som för hans
medvetande framkallar den situation,
hvarom programmet talar, kan i
öfver-ensstämmelse med detta program ge
en speciell karakter åt den stämning,
som tonerna hos honom väcka, så att
denna stämning kommer att i viss mån
motsvara den, åt hvilken komponisten
velat ge uttryck. »I viss mån», säger
jag, ty åhörarens individuella skaplynne
inverkar naturligtvis väsentligen, eå |
att stämningen hos åhöraren ej kan
bli alldeles indentisk med den, som,
då konstverket skapades, var rådande
hos tonsättaren. Ett lifligt intryck
kan ju dock sådan programmusik göra
på en mottaglig åhörare. Men det
kan sättas i fråga, huiuvida icke
intrycket skulle bli djupare, om
programmet vore borta. Njutningen stöies, som
jag ofvan sagt, af den tanken, för hvil
ken man har svårt att värja sig, att
tonerna lika väl skulle kunna betyda
någonting annat än det, som namnes
i programmet. En musik, som enligt
programmet skulle betyda t. ex. en
ung kvinnas sorg öfver makens död,
skulle lika väl kunna återge en
landsflyktings längtan efter fäderneslandet.
Förhåller det sig så, kan man väl säga,
att programmet icke är egnadt att
stärka intrycket af musiken, utan
soa-rare tvärtom. En sådan vid
konstverket fäst etikett drager — eå synes
åtminstone mig — detta ned ur
idealets fria rymder. Den hindrar
fantasien i dess flykt och kan lätt på
tonskapelsen sätta en prosaisk prägel.
Beethovens verldsberömda pianosonat
i ciss moll har, som bekant,
tillkommit i följd af en alldeles speciell
an-I ledning. Hvad skulle man säga, om
komponisten i stället för den enkla
dedikationen försett densamma med ett
mer eller mindre utförligt program,
handlande om tonskaldens förhållande
till Julie Guieciardi, och då äfven
naturligen anbragt särskilda upplysande
öfverskrifter eller program öfver hvar
och en af sonatens tre satser? Enligt
min mening hade tonverket icke vun
nit derpå.
Programmusik i allmänhet är sålunda,
enligt hvad jag sökt visa, en lägre
musikart. Men vissa komponisters för
kärlek för densamma är emellertid rätt
förklarlig. Ar tonsättaren en man med
allmäot menskliga intressen, en man,
som med öppen blick skådar omkring
sig i naturen och lifvet, så kan man
icke undra på, om han frestas att på
sitt språk, tonernas, söka tolka de in
tryck, han dervid mottager, att i toner
efterbilda de taflor, som för hans syn
upprulla sig. Förklarligt är det också,
om han för att göra sina skapelser
fullt begripliga tager ordet till bjelp
och söker genom program vägleda
åhöraren. Att han härvid stundom råkar
öfverskrida gränserna för sin konst och
inkräkta på den bildade konstnärens
eller skaldens område, märker han kan
hända icke.
Jag har nu sökt gifva svar på den
till mig framställda frågan. Detta svar
innebär i korthet, att musiken
företrädesvis är ett känslans språk, att den
jemte vår känsla äfven i ej ringa mån
tilltalar åskådningsförmågan, men att
den deremot icke är användbar som
medel att i egentlig mening uttrycka
tankar. Angående den med min
uppgift nära sammanhängande frågan om
s. k. programmusik har jag uttalat den
åsigten, för hvilken jag sökt gifva skäl,
at.t sådan musik väl delvis har sitt
berättigande, men att den är af
un-derordnadt konstvärde.*
Musikpressen.
C. A. Fahlgrens bokhandel,
Vester-ås, har utsändt följande musikalier (i
distribution):
för piano, 2 händer:
Bed in ger, Hugo: Skolungdomens
Skytte-marsch. 75 öre.
för unison eller blanda! kör med
piano:
Bed inger, Hugo: Ur Oscar Fredriks
dikter. 1. Inledning. 2. Östersjön.
3. Flaggan opp. 4. Svensk
gardes-sång. 5. Vak upp. 6. Påskpsalm.
7. Till aftonstjärnan. 8. Pen första
lärkan. X:o 1—3, 8 unison, N:o
4—7 bland. kör). Tillegn. Sveriges
ungdom. Pr. 00 öre.
Gleerupska universitetsbokh., Lund,
har utsändt (i distribution):
Nodermann, Preben: Violinduetter med
piano, för barn och ungdom. N:o 1
D-dur, 2 G-dur; Serenader, X:o
1—9 G, F, A dur; d, h moll; G-dur,
a, d, g moll.
W. Hansen, Köpenhamn, har ut
gifvit:
för violin och piano:
Sjögren, Emil: Poeme■ Op. 40; —
Mor-ceau de Concert. Op. 45. Tillegn.
Sven Kjellström.
Skolungdomens Skyttemarsch, af }
Bedinger, innehåller en hurtig, väl
klingande musik. Trion skall äfven
sjungas unisont och har lämplig text
som dock i slutet är mindre lyckad,
der det heter »må ögat och vår hand
då i tid vi söka laga så att ingen j
kula då bomma må». Ordet »bomma»
är ej sångbart. Versen skulle, äfven
*) Denna som broschyr förut utgitna
intressanta uppsats har med författarens
med-gifvande i Sv. M. T. intagits. Bed.
för sången, ha bättre innehåll sålunda:
»För vår konung och vårt land gerna
vi på striden pröfva. Men, vårt öga
och vår hand må i tid vi träget öfva,
Så att hvarje kula då Målet skall nå».
— Sångerna »till Sveriges ungdom»
äro enkla och tilltalande.
De små violinduetterna »för barn och
ungdom» äro i violinstämman mycket
lätta. Pianostämman är mera fordrande.
De äro alla vackra och underhållande.
Sjögrens stycken för violin och I
piano utfördes här på en hans
musikafton för ett år sedan. Konsertstycket
är en fantasi öfver ett par kända
svenska folkmelodier,
Litteratur.
Finsk Musikrevy N:r 21. Första
novemberhäftet innehåller: Konstens
framtid i Finland oeh de unga, af Er.
Furuhjelm. — I frihetens tecken, af
Elis Lagus. — Byspelmän (med plansch)
af O. Andersson. — Musiken som
läkemedel, af M. Matras. — Polemik.
— Smånotiser. — N:r 22: Sången i
skolan, af Anna Bergström (Föredrag
vid allm. flickskolemötet i Göteborg d.
13 juni 1904). — Ur Pacius’
bref-samling, af O. Andersson (forts.).
Privat musikundervisning m. m.
Zeitschrift der Internationalen
Musikgesellschaft. Jahrg. VII. Heft. 3,
innehåller: E. M. von Hornbostel,
(Betlin): Die Probleme der vergleichende
Musikwissenschaft. — H. Thompson
(Leeds): Woicester, Sheffield and Bristol.
— Musikberichte etc.
Neue Zeitschrift för Musik innehåller
i Heft. 47: Eugen Schmitz: Hugo Wolfs
Operafragment »Manuel Venegas»,
Heft. 48: Tornsetzer der Gegenwart
XIII. Siegmund v. Hausegger (med
porträti) af Oskar Noe. Musikbilaga
»Siehst du den Stern», sång med piano,
medföljer. — X:r 49: Caligula:
Zeit-und Streitfragen in Musikleben: 4 Kunst
und Eitelkeit. — N:r 50: Dr. Arn.
Schering: Neue Violinschulen. — K.
Thie8seu: Neue Lieder. Alla häften
dessutom: Noten am Rande, Neue
Musikahen, Oper und Konzert, m. m.
Från seenen oeh
konsertsalen.
Kgl. teatern.
Pec. 4. Tschaikowsky: Jolantha.
Leoncavallo: Pajazzo.
5. Nya FiIharmoniska säll-
skapets l:a
abonnemangskonsert. 1. G. F. Händel:
Trauerbymne»,
orkesterbe-arb. af W. Stenhammar; 2. Be
ethoven: Fantasie för piano,
kör o ork. op. 8<>; 3. W.
Stenhammar: »Ett folk» sånger af
V. v. Heidenstam, komp. för
bariton och orkester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
