Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 2 April 1906 - Om »Faust»-musiken - Karl Maria v. Weber i Stuttgart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parentes sagdt må erinras om, att
Faint-sagan har behandlats af Marlowes,
Shakespeares store föregångare, och
efter Goethe i Faust-dikter af Grubbe,
Bechstein och Lenau. I Spobrs
»Faust» är handlingen ett brokigt
virr-varr, starkt erinrande om Mozarts Don
Juan» men blott som en svag
afklapp-ning af dess libretto. Om ett Faust
-problem är här alls icke någon fråga.
Faust är en utsväfvande sälle, som
för-skrifvit sig åt satan och mördar
brudgummen till en adelsdam under
bröl-lopshögtidligheten och förför bruden
medelst användandet af trollmedel, som
satan förskaffat honom. Musiken i det
1810 uppförda verket står långt efter
»Jessondas», och det är sålunda icke
underligt, att operan länge sedan
försvunnit från repertoaren.
(Forts.)
Karl Maria v. Weber
i Stuttgart.
De tre år Weber tillbragte i
Stuttgart voro väl de tyngsta i hans lif:
men om än ungdomlig obetänksambet
tillskyndade honom mycket bekymmer,
så vann han å andra sidan här en
erfarenhet, som för konsten och lifvet ej
var utan värde.
Sedan den tjuguårige Webjr år
1800 lemnat sin plats som
kapellmästare vid stadsteatern i Breslau, hade
han först jemte sin gamle fader funnit
en asyl hos den älskvärde och
konst-älskande hertig Eugen af Wärt enberg
på hans slott Karlsruhe i öfre
Schlesien. Utan särskild anställning lefde
han der några månader i umgänge
med den hertigliga familjen och
med-lemmarne af det lilla kapell, som
hertigen underhöll, då det mellan
Preussen och Frankrike utbrutna kriget
kallade hertigen till armén, under det
hertiginnan stannade på Karlsruhe.
Krigets olyckliga förlopp ändrade
alla dessa förhållanden. Hertiginnan
lemnade Karlsruhe, kapellet blef
upplöst och Weber, utan anställning eller
någon utsikt till sådan, skulle jemte
fadern ha stått sig slätt, om icke den
ädelmodige hertigen i all sin egen
olycka rekommenderat honom hos sin
broder, hertig Ludvig Eugen i
Stuttgart och denne förklarat sig beredd
att taga den unge Weber i sin tjänst
som privatsekreterare, en anställning,
som, väl skött, ansågs för en
guld-grufva.
Den 17 juli 18U7 inträffade Weber
i Stuttgart och blef genast installerad
som hertigens geheimesekreterare och
affärsförvaltare. Den unge konstnären
egde emellertid hvarken underbyggnad
eller erfarenhet för en sådan
befattning, hvilken var så mycket
kinkigare, som hertigens finanser ingalunda
voro i någon god ordning. Utgifterna
öfverstego alltid betydligt inkomsterna,
envisa fordringsegare af alla slag
saknades icke, bvilka nu vände sig till
den hye geheimesekreteraren för att
tälla om hans gunst, hvilket gjnrde
lians ställning än farligare och utsatte
honom sjelf för allehanda frestelser.
Dessutom anförtrodde man åt Weber
musikundervisningen för de hertigliga
barnen, prins Paul och de små
älskvärda prinsessorna: Pauline — seder-
mera drottning af Wiirtenberg och
Elise, sedan markgrefvinna af Baden.
När köpmän, leverantörer, judar etc.
blefvo för enträgna, fauns det ingen
annan utväg än att söka hjelp hos
kung Fredrik, hertigens broder, ehuru
de båda bröderna alltid stodo i spändt
förhållande till hvarandra. Weber
ombetroddes nu att sköta dessa
underhandlingar, och de stunder han måste
tillbringa i den stränge monarkens
kabinett voro förfärligt pinsamma för
honom. Allt konungens misshumör
öfver de obehagliga bekännelser den
unge geheimesekreteraren bade att göra
utgjöt sig i vredesutbrott mot den
olycklige uiderhandlaren. Ofta fick
han sii ta timtals i autichambren, och
när lian slutligen fick oörja sitt
föro-drag för konungen, skickade denne
honom barskt ifrån sig utan att höra
honom till slut. Webers förargelse
här-öfver kom honom en gång nästan att
föranleda en katastrof. Då Weber en
dag bhfvit på detta sätt bortkörd
företog han sig i sitt ungdomliga
lättsinne en något malplacerad revanche.
I korridoren till de kungliga gemaken
mötte han nämligen en gammal fru,
som frågade honom efter
hoftvätter-slcan. Weber svarade henne: Der
bor hon», och pekade dervid på
dörren till rummet, der konungen befann
sig. Den gamla gick in och då
kungen — som ej kunde tåla gamla frun
timmer — häftigt for ut emot gum
man, framstammade denna, att en ung
herre, som just kom ut från rummet,
sagt henne, alt den kungliga tvättfrun
bodde der.
Konungen, högst förgrymmad,
förklarade Weber sin fulla onåd och lät
sätta honom i kammararrest. Under
denna fångenskap skref Weber sin
vackra sång: »Ein steter Kampf ist
unser Leben»
För öfrigt kunde den obetänksamme
unge mannen prisa sig lycklig att han
genom hertig Ludvigs bemedling
benådades af konungen och förskonades
från vidare straff. Då emellertid
sekreteraren fann, att hans bemödanden
att bringa sin furstlige herres finanser
i ordning totalt saknade utsikt till
framgång, lemnade han dem å sido och
inskränkte sin verksamhet åt andra honom
anförtrodda åligganden. Sålunda vann
han tid för omhuldande af skön konst
och sällskapligt umgänge med vänner
deraf. Genom hertigens lifinedikus d:r
Kollin blef han sålunda introducerad i
sådana familjer på platsen, i hvilka
sinne för högre konst- och själsodling
herskade. För att fylla luckorna i sin
bildning tillbragte Weber en god del
af sina lediga stunder i kgl.
biblioteket, der han under ledning af den
älskvärda bibliotekarien, hofrådet Lehr,
sysselsatte sig med historiska och
filosofiska studier. I det hänseendet har
Webers vistande i Stuttgart icke haft
så ringa betydelse för honom.
Men ungdomen tog också ut sin rätt,
och snart såg sig den lefnadsfriske,
liflige och för lustiga streck upplagde
unge konstnären indragen i en
uppsluppen krets af unga kavaljerer och
officerare, i hvitkas lif och tidsfördrif
han icke utan behag deltog. Det gick då
ganska fritt till vid ölkneipen i slottet,
i hvilket Weber hade sin bostad,
likasom i »Konungen af England»,
Sehwaderei.s berömda restaurang, likasom på
utvärdshusen om sommaren. Till dessa
unga vivörer hörde också den joviale
och älskvärde skriftställaren Hiemer,
som förut varit officer, derefter
skådespelare, och som sedermera kom i
närmare beröring med Weber genom
diktandet af texten till hans opera »Silvana».
Det största inflytandet på Webers
konstnärliga utveckling hade emellertid
Franz Danzi, kgl hofteaterns
kapellmästare, hvilken icke allenast var en
särdeles duktig musiker utan iifven en
man af omfattande bildning och
utmärkta karaktärsegenskaper. Den
44-årige Danzi blef för den geniale unge
konstnären en faderlig vän och
rådgif-vare, icke blott i afseende på musik
utan i alla lifvets förhållanden, ja, man
kan verkligen räkna honom för Webers
goda engel under en tidsperiod, då
denne stod i fara att gå förlorad på
slippriga vägar, om det ej lyckats Danzis
inflytande att skydda den unge
konst-brodren för alla slags förvillelser och
deras följder.
Danzi var mycket musikalisk, en
äkta lärjunge af den skola som
huf-vudsakligen var riktad på det
melodiska och rytmiska, äfven uti
Instrumentalmusiken, och det är omisskänneligt
att han i det hänseendet utöfvat stort
inflytande på Weber. Under det man
i hans tidigare instrumentalverk klandrat
bristen på sång, prisade man under
senare år rikedomen derpå. Danzis
talrika kompositioner på operan och
kammarmusikens områden, mycket
värderade på hans tid, äro nu förgätna;
oförgätlig är deremot hans
fruktbringande inverkan på hans geniale lärjunge,
i hvars verk en oförminskad, aldrig
sinande kraft innebor.
När år 1808 den förut i utlandet
sig uppehållande amtman Faber,
förvaltaren af hertig Ludvigs fasta
egendom, återkom, blef Weber derigenom
befriad från åtskilliga göromål men måste
på prinsens önskan fortfarande sköta
hans kassa äfvensom meddela de
hertigliga barnen mera utsträckt
undervisning och leda de musikaliska
tillställningarna i hertiginnans salong. För
sistnämnda ändamål skref Weber de
hertiginuan tillegnade förtjusande Six
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
