Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 1 juni 1906 - Musikkorrespondens från Roma II, af Anteros - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt framgångsrik operett- »stagiéne,
både å Quirino > och > Nazionåle» ett
par ej oäfna operettsällskap med två
charmanta fésrioptretter af Lecocq1 å
den förra, der den synnerligen
populäre komikern Césare Gravina utgör
en stark dragningskraft, »La bulla
ad-dormentAta nel bosco» (Den sköna i den
sofvande skogen\ å den senare »Ali
lUibu» (efier den berömda sagan i
»Tusen och en natt.»)
Den fnrngrekiska musiken har, som
bekant, nästan fullständigt gått
förlorad. A Argentinateatern, nu vorden
Romas stående talscen, gjordes vid
uppförandet af Aiskylo8’ »Oréstias»- ttilogi
eit mera kuriöst än verkligt intressant
experiment att såsom ackompagnemaug
till kören för oboer aptera några
melodifragment, ingraverade å en i Mindre
Asien funnen marmorvas och afsedda
för antikens »auléto»-instrument, men
då de här anlitades för att gifva
uttryck åt alla möjliga känslostämningar,
kunde de ej gerna åstadkomma någon
vidare effekt.
I härvarande »stora verld» är det
en särdeles omtyckt »sport» att, helst
för välgörande ändamål, prestera
offentliga musikdramatiska föreställningar,
och det måste tilläggas, i allo lyckade
sådana. Sålunda har på sista tiden
förekommit: å den förnäma »Teåtro
Vall?», bvi’ken har en greflig egare,
en mäkta sentimental roccocop intoinin
»Le.s- magnets» (Liljekonvaljerna) å la
»Manon Lescaut» med synnerligen
smak och stämningsfull musik af den
uugegrefven Antonio Pietromarchi, som
i besittning af ovanlig melodiös begåf
ning, emellertid är fu’lkoinlig »autodi
dakt» och ej ens i stånd att sjelf ned
skrifva e-ina ingifvelser; & »Grand Ho
tels> festsalong ett af markisinnan T ra
cdssi författadt och af idel
högaristokratiska barn utfördt féeristycke » Sog ni
del bimbo» (Barnets drömmar) samt ett
fullständigt »café-chantant,» der
hertiginnor och prinsar rivaliserade med
vanliga varieté-artister i alla möjliga
konststycken. Bland här förekommande
konserter äro de af S. Cec///«-akademien
föranstaltade obestridligt de mest
betydande. Senast hafva derstädes
exekverats alldeles ypperliga sådana för
orkester under Camille Saint-Saens’ och
Max Fiedlers eminenta ledning,
hvar-vid den förre uteslutande dirigerade
sina egna tonsättningar och den senare,
hvars program voro mera eklektiska,
men förträffligt sammansatta, speciellt
utmärkte sig genom sitt framförande
af Wagner-saker.
Föregången af ryktet om de mest
lysande framgångar, senast i Milåno,
der den jetnväl under stormande bifall
uppträdde å »La Scala» i förening med
denna teaters celebra orkester, kan den
blott elfvaårige österrikisk-polske
pianovirtuosen Miécio Horszövski utan
öfver-drift sägas fullständigt hafva lagt
Romas publik och kritik för sina fötter,
ej mindre än hans apparition i Italiens
metropol utgör musiksäsongens »evéae-
ment» härstädes i lika hög grad, som
i nyssnämnda stad upptagandet af den
nya operan »La figlia di Jörio» J:s
dotteij af Alberto Fnenchetti, hvars
musik, inom parentes sagdt, mpd
syn-I Heiligen lycklig auvändning af
abruz-z-riska och sicilianska folkmelodier, lär
gifva en ypperlig relief åt Gabriele
d’Annnnzios gripaude tragedi.*)
Beträffande den fysiskt lille, men
psykiskt så stora konstnären, förenar
detta sannskyldiga underbarn —
systerson af ingen mindre än Rubins’ein
och elev af den så om musiklärare
utomordentligt renommerade polske
pio-fes8orn Leschetitzki, bland hvars mer
eller mindre illnstra lärjungar
förekommer svensken Bror Möllersten, att ej
nämna en Paderévski och Annette
Essipoff — med den mest fulländade
teknik en rent af genial uppfattning.
I sjelfva verket lär Miécio helt
bän-gifva sig åt den af honom öfver allt
annat älskade musiken, och då han
väl befinner sig vid pianot, tyckes han
fullständigt glömma, att han ej är
ensam med sitt kära instrument, samt
allt-jemt spelande utan noter liksom
fantisera vid detsamma, hvilket, när den
uppenbarligen inom honom mäktigt
vibrerande känslan meddelar sig deråt,
formligen sjunger under hans små
händer och gifver det vältaligaste uttryck
ät de af honom tolkade mästarnes
skiljda inspirationer. Alldeles särskildt
harmonierar emellertid otvifvelaktigt
hans store landsman Chopin med hans
eget artisttemperament, om hvilken
själsfranskap jemväl en liten utsökt
komposition af honom sjelf bär vittne.
Tyvärr lät Miécio ej vid något af sina
flerfaldiga uppträdanden här, först å
»S. Cecilia» och sedan å »Costånzi»,
liksom i Milåno höra sig med orkester.
Till sist må anmärkas, att han absolut
saknar några kropps’iga anomalier eller
andra abnormiteter, hvilka eljest ofta
utmärka s. k. underbarn, utan tvärtom
är en förtjusande vacker och välväxt
pilt med ett verkligt »studiehufvud»,
omgifvet af de grannaste lockar samt
upplyst af en ljuft svärmisk blick . . .
också har denne lille kerub, som till
och med haft den sällsynta äran att
uppträda inför »den helige fadern»,
blifvit framför allt damernas gunstling.
Innan vi lemna mu3ikföreteelserna
af mera »profan» natur, må med varmt
erkännande omnämnas den värdefulla
insats i det romerska musiklifvet,
hvilken bildas af de i ordets bästa
bemärkelse populära konserter, som med
väl valda program och under biträde
af framstående solister från slutet af
förra året i medeltal hvar fjortonde
dag gifvits å »Argentina» och — sedan
nyåret — »Costånzi* af härvarande
ypperliga »orchéstra municipåle» under
*) Scalateaterns framställning af den förra
skall äfven i allo varit den bästa under
anförande af Leopåldo Mngnöne samt med
An-gélicu Tand»/fini »protagonista-, Giovanni
Zenatéllo och Eugenio Giralduni såsom Aligi
och dennes fader Lizzaro.
sin kapellmästare Alessandro Yesellas
energiska ledning. — Af »miisica
sa-cra»* märkps först och främst don från
1878 till Vittorio Emanuéle II:s och
efter 1900 till Umberto 1:3 minne
årligen d. 14 mars i Pantheon firade
sorgme8sa, hvars musikaliska del allt
jemt vant af regeringen anförtrodd åt
Romas kgl. »Accadémia filaramnica»
Vare nog sagdr., att det nu senast un
der sin maestros personliga ledning ut
förda »R-quiem», kompmeradt för en
dast kör utan ackompanjemang af di
rektoren för Bolögna-konservatoriet
Fin-riro Hossi,** ***) så när som på några
nummer af den mot slutet af
1500-talan lefvande och Palestrinas skola
tillhörande spanske tonsättaren
Lltdo-vieo da Vitt Aria, i allo värdigt anslöt
sig till sina förgångare. Oberäknadt
de förnämsta härvarande kyrkornas
fiamför allt under »heliga veckan»**’1
kvantitativt och kvalitativt väl
enastående musikaliska prestationer, bjöds då
jämväl på några präktiga återgifvanden
af både Pergolésis cch Rossinis »Stabat
mater».
Anteros
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern.
Maj 20 Gounod: Romeo och Julia.
(Julia: frk barrar, gäst.)
> 21 K. Wagner: Miistersångar-
ne i Nürnberg (Eva,
Magdalena: fruar Lindberg,
Jung-stedt; lians .Sachs, Pogner,
Beckmesser Walter Stoltzing,
Kothner, David: hrr Forsell;
Wallgren, Oscar, Menzinsky,
Sölerman, Malin;
Vogelge-sang,Nachtigall, Zorn, Eisli
n-ger, Moser, < >rtel, Scbwartz,
Foltz: hrr Hageman,
Graf-ström, Nylander, Ericson,
Strandberg, Strömberg,
Sjöberg, Stiebel.)
Thomas: Mignon (Mignon:
frk Farrar.)
Halévy: Judinnan.
Verdi: Aida.
Gounod: F’aust (Margareta:
frk. Farrar: Mefistofeles: hr
Wallgren.)
Mozart: Don Juan.
Första svenska musikfesten.
Djurgårdsteatern.
M. Hervé: Lilla Helgonet
(Deniso: fru Castegren, gäst;
priorinnan: fru Bodén:
Ce-h-stin, grefve Chåteau-Gibus,
Fernand, Gustave: hrr Lund,
Ringvall, Ullman, Schttcker.)
Östermalmskyrkan
Maj 27. Konsert af svenska K. F.
U. M:s-kören. Dirigent hr H.
Lindquist.
» 30. Konsert af finska sångkören
• Suomen Laulu.»
» 22, 20
» 25
> 27
» 28
> 30
> 311
Juni 1 f
Maj ] 19-31
*) Ital. uttrycket för »andlig» musik.
**j Nyligen invald till medlem af Musik,
akademien i Stockholm.
***) »Settimåna santa»: från palmsönd.
till och med påskdagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
