Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 15 november 1906 - Carl Lejdström (med porträtt) - Jan Kubelik (med porträtt) - Berlioz i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfvensom Frans Schartaus
Handelsinstitut egnade han sig åt konsten på
allvar och hade operascenen till mål,
hvar-för han ock i två år tog undervisning
i plastik af en så god lärare som
Anders Willman. Innan han trädde fram
på scenen fick man tillfälle att i
konsertsalen göra bekanskap med den unge
sångarens vackra, fylliga och rätt
omfångsrika, dock ännu litet tunga
röst.
Sin första debut på operan gjorde
herr Lejdström med framgång d. 14
febr. 1894 såsom Max i »Alphyddan»,
hans nästa debutrol blef under april
Escamillo i »Carmen», där sångarens
för scenen fördelaktiga figur och
apparition gjorde sig än mera gällande.
Härefter följde samma år engagement.
Bland öfriga sedan af honom utförda
partier kunna vi nämna Lothar io i
»Mignon», Diego i »Estrella di Soria», Bo sii
i »Barberaren», Silvio i »Pajazzo»,
Härroparen i »Lohengrin», Alfonso i
»Leonora», Lescaut i »Manon», Richard
i »Vårdrottningen», Belcor i
»Kärleksdrycken», Frederic i »Lakmé»,
Busta-mente i Navarresiskan», Valdemar i
»Valdemarsskatten», titelrollen i
»Mefi-stofeles», Papageno i »Trollflöjten»,
Mazetto och Leporello i »Don Juan»,
Almaviva och Figaro i »Figaros
bröllop», och under de sista åren, 1901:
Mercutio i »Romeo och Julia», Nevers
i »Hugenotterna», Donner i
»Rhen-guldet», Marcel i »Bohéme», hertig
Robert] i »Jolantha»; 1902: Holländaren
i »Den flygande Holländaren»,
Junker Kurt i Halléns »Valborgsmässa»,
Hans Sachs i »Mästersångarne» och
Wolfram i »Tannhäuser». Särskildt
som Hans Sachs gaf hr Lejdström
en framställning af stort konstnärligt
värde. Hans här förut vunna
framgångar och fortsättning af dessa i
Tyskland, med dess stora fordringar
på en operaartist, gifva oss skäl att
med stort intresse motse hans nu
till-ämnade gästspel här, hvilket vi hoppas
skall blifva en verklighet.
■rWWr
Jan Kubelik.
Ännu en främmande violinvirtuos
kommer att i denna månad konsertera
här, en af nutidens mest renommerade
och som för första gången låter höra
sig i vårt land — böhmaren Jan
Kubelik, hvars portiätt vi med anledning
dtraf intagit i dagens nummer.
För vår musikpublik vilja vi nu ock
presentera konstnären med några
biografiska meddelanden.
Jan Kubelik är son af en
handels-trädgårdsmästare och född d. 5 juli
1880 i Michle vid Prag. Fadern
upptäckte tidigt hans musikaliska anlag
och lät honom redan vid fem års ålder
undervisas i violinspelning. Endast
åtta år gammal spelade han på en
offentlig konsert i Prag med stor
framgång etyoken af Alard, Wieniawski
och Vieuxtemps. Han togs sedan in
som elev i Pragkonservatoriet, som han
med utmärkelse lemnade 1898. bLmma
år drabbades han af sorgen att förlora
sin far och hade nu att arbeta för sin
mors och en yngre hroders uppehälle.
Med sin Mittehvalder-violin begaf han
sig först till Wien, der han genast
väckte uppmärksamhet med sitt spel
på ett par konserter. Ea kritiker,
hof-rådet Wörz, yttrade om honom: »Gif
den unge mannen en violin i handen
och han skall eröfra hela världen.» Då
erhöll Kubelik af en Wien-fabrikant
till skänks en Guarnerius-violin. Med
en framgångsrik turné genom Böhmen
i början af säsongen 1899 började hans
triumfer. Han lät sedan höra sig i
Uogern, Österrike, Rumänien, Italien,
Frankrike och England, öfverallt
väckande förvåning, särskildt för sin högt
uppdrifna teknik. I London väckte
han 1901 särskildt stor beundran och
fick spela på ett par soaréer hos kung
Edvard, som förlänade honom en
dyrbar ring med diamanter och rubiner.
Der fick han ock af en rik amerikanska,
fru Palmer, mottaga en
Stradivarius-violin, som lär af henne ha betalts med
50000 francs.
Ar 1902 gjorde han s’or lycka i
Amerika under en turné genom Förenta
staterna. Han hemförde derifrån en
skörd af 580000 francs och fem stora
kistor med presenter, som han erhållit
af sina beundrare. Samma år blef han
hedersledamot af Filharmoniska
sällskapet i London, som tilldelade honom
dess högsta utmärkelse:
Beethoven-medaljen, af hvilken förut bland
violinister endast Joachim och Ysaye voro
innehafvare. Ordnar ha föröfrigt
förlänats honom af påfven och flere
suveräner. Efter sitt giftermål 1903 slog
han sig ned i Lo3chwitz nära
Dresden, men företog samma år en stor
turné, då han äfveu besökte Ryssland
der han blef mycket tirad och väl
emot-tagen på hofvet. Kubelik säges för
öfrigt icke allenast genom sin konst
vinna sympatier utan äfven genom sin
älskvärda och blygsamma personlighet.
Ur hans bruna ögon talar ett godt
hjärta, heter det, och han eger stort
sinne för välgörenhet. Då han under
sin första Amerikaturné på tre
konserter inhöstat 4620 dollars, skänkte
han deraf 2000 till Filharmoniska
sällskapet i Prag.
Det skall bli intressant att göra
denne mycket omtalade konstnärs
bekantskap och erfara af hans
uppträdande här om uppgifterna beträffande
hans stora konstnärsskap skola
besannas, hvilka vi ur tyska musiktidningar
inhemtat.
—-’i%=iS=W—
Berlioz i England.
Berlioz har upprepade gånger besökt
England och alltid blifvit mottagen
särdeles välvilligt, ofta till och med
entusiastiskt. England uppskattade
honom nästan lika högt som Mendelssohn,
huru totalt olika konstriktniug dessa
båda representerade.
Berlioz’ första gemenskap mod de
brittiska öarna finna vi i hans
giftermål med en irländska. Hans hjärtas
utvalda, m ss Harriet Constance
Smith-son, var en särdeles i Hhakespear-roller
framstående skådespelerska; ’kort före
siu 80:de föde’sedag (11 dec. 1833)
hade Berlioz hemfört som sin m ,ka,
den tre år äldre konstnärinnan.
Såsom handliogarne i brittiska konsulatet
i Paris utvisa, befann sig bland
bröllopsvittnena äfven Fraoz Liszc, eom
då var Parisersalongernas förguda le
älskling.
Det förgick emellertid lång tid
innan Berlioz satte sin fot på öriket.
Först d. 6 nov. 1847 se vi honom
inträffa i London, der han af
konsertagenten Jullien, förut i Paris, blef
engagerad att leda en eftersäsong af
operaföreställningar på Drurylane-teatern.
Som honorar var han tillförsäkrad en
summa af 400 Pd. sterling för tre
månaders verksamhet, och en
ytterligare inkomst af 800 Pd. sterl. hade
han utsikt att bekomma, ifall han skref
en ny opera. 70 föreställningar voro
som vidare vilkor utsatta. Den sista
»uppgörelsen» blef ej perfekt, likasom
så mycket som Jullien hade »uppgjort».
Men denna helt nya ställning försatte
vår sangviniker i den gladaste
stämning, så som man kan se af ett hans
bref af 10 nov. till en vän i
Petersburg. Det beter deri: »Du har ingen
idé om hur jag hale det i det
infernaliska Paris, som inb.llar sig vara
konstens centrum,» Jag är glad att
jag är derifrån. Här lefver jag i ett
så oberoende läge, att jag aldrig
kunnat hoppas något sådant . . . Direktoren
för operan är färdig att offra allt för
mig och är beredd att för nästa år
lägga vantarna på mig . . . Kör och
oike3ter äro praktfulla. Jnllien är en
intelligent och courageus man, som
känner London och dess publik bättre än
någon annan. Han har redan
förvärf-vat sig en förmögenhet och satt sig i
hufvudet att äfven göra mig till en
rik man ...»
I ett senare bref meddelar han, full
af fröjd, att hans »Aufforderung zum
Tanze» — den superba orkestern, som
endast saknade en viss presicion hos
blåsarne, hade spelat den på en
»promenadkonsert» — begärdes da capo.
Åt denna allmänna tillfredsställelse ger
en kritiker i »Musical World» uttryck
d 11 dec 1847. Han skildrar Berlioz
vid utförandet af »Leonora»-uvertyren
såsom alldeles försänkt i Beethovens
partitur och fortsätter: »Den nye di-
rigenten, mr Hector Berlioz, har i mån
dags afton här faststält sitt rykte
såsom en af de förnämsta chefs
d’or-cheslre i nutiden. Hans så
utomordentligt verkningsfulla, konstnärliga
sätt att beherska massorna förtjenar
högsta loford. Mr Jullien har
omöjligen kunnat välja en mera lämplig och
kompetent chef.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
