Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 16 Januari 1907 - Minnie Tracey och Mary Olson (med porträtter) - Abnorm musikutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion och sympatiskt väsende vann hon
öfverallt stora framgångar. Af operor
hvari hon utfört hufvudpartier,
kunna nämnas: »Hngenotterna«, »Judin-
nan», »Lohengrin», »Tannbäuser»,
»Yalkyrian», »Trubaduren»,
»Afrikanskan», »Faust», »Pagliacci», »Le Cid»,
»Salambö», »Andrea Chenier» (af
Gior-dano), »Norma», »Rigoletto»,
»Attaque du moulin» (Bruneau),
»Iphigenie en Tauride», »Tristan et Isolde»,
»Robert», »Profeten», »Don Juan»
(Donna Anna), »Herodiade», »Sigurd»,
»Figaros bröllop», (grefvinnan),
»Fide-lio», »Gioconda», och >Arlesiana» af
Cileå.
Af vår bekante impressario, Gustave
Thalberg, introducerades miss Tracey
hos oss. Han berättar i sin bok
»Bland stjärnor» hur detta gick till.
I Newyork beredande sig på hemresa
till Sverige, mars 1901, erhöll han
der på sitt kontor ett par visitkort.
A det ena stod Martina Johnstone å
det andra Miss Minnie Tracey. Han
skyndade ned till »parlourn, för att
träffa dem; Martina Johnstone
(Johnson), vår utmärkta svenska violinist,
var han sedan gammalt bekant med,
och miss Tracey hade lian kort förut
haft tillfälle att beundra på
Metropoli-tan-operan i »Hngenotterna». Efter
presentationen berättade frök.
Johnstone att hennes väninna miss Tracey
fått en obetvinglig lust att fara till
Sverige för att der konsertera eller
uppträda på operan. Hon sade nu
sjelf att denna lust uppstått hos
henne allt sedan hon sommaren förut hört
de svenska studenterna på Trocadéro
i Paris. Hon önskade nu att få hr
Thalberg, som hon hört så väl
omtalas, till impresario. Kontrakt för den
skandinaviska turnen blef också genast
uppsatt.
Den 15 okt. 1901 gaf miss Tracey
sin första konsert i Stockholm på
Musikaliska akademien och åter en d.
20 båda med stor framgång. Hon
gästade sedan följande månad på kgl.
operan som Aida och Valentine i
»Hu-genotterna», dock med mindre lycka än
på konserterna. I dec. samma år gaf
hon en konsert å Grand Hotel och
återkom i oktober 1902, då hon d. 12
okt, å Musikal, akademien gaf en
konsert till förmån för »dramatiska och
musikaliska artisternas
pensionsforening».
Mary Olson. Tillnamnet föiråder
svensk börd, förnamnet är deremot
engelskt. Fröken Olson har också sitt hem
i England och är född af svenska
föräldrar i Hull d. 1 mars 1867. Vid 5 års
ålder började hennes musikaliska studier
i Hull för miss Annie Martin. Dessa
fortsattes der till hennes 18:de år,
under hvilken tid hon tog alla
examina, både i pianospelning, harmoni och
kontrapunkt, vid kongl. musikaliska
akademieir i Dondorr samt erhöll
slutligen det högsta diplomet der, näm-
ligen: »Licentiate of the Royal
Academy of Music» (L. R. A. M.).
Sedan dessa studier afslutats, gaf
fröken Olson ensam konsert i London
med stort bifall af både pressen och
allmänheten. Derefter gjorde hon en
lång konsertturné i England och
Irland tillsammans med M:me Albani,
Signor Bottesini m. fl. Kort efter
denna turné fick fröken Olson höra
Clara Schumann spela i London och
blef så intagen af hennes genialiska
och ädla spel, att hon ej fick någon
ro förrän hon hade fått spela för henne
och blifvit mottagen som hennes elev.
Så for hon till Frankfurt a. M. och
stannade der i fyra år, ifrigt
studerande såsom fru Schumanns enskilda
elev. Efter att i Frankfurt hafva
upp-trädt flere gånger offentligt, gjorde
hon på fru Schumanns inrådan
kon-sertresor, sommaren 1892 besökande
Norge med fröken Gina Oselio. De
gåfvo då 30 konserter i de förnämsta
städerna derstädes.
Fröken Olson omnämndes i norska
tidningar som en framstående pianist
och god ackompanjatri8 vid konserterna
med Gina Oselio. Jemte Saint Saens’
G-moll-konsert, spelad med orkester på
en konsert af Musikföreningen i
Kristiania, spelade fröken Olson å
konserterna i Norge bl. a. Liszts Grand
Polonaise i E-dur, saker af Schumann
m. m. Aret derpå lät hon som sagdt
första gången höra sig i Stockholm.
Fröken Olson begagnar sig ledigt
af svenska språket ehuru med någon
brytning, och vi kunna på grund af
hennes börd räkna henne som vår
landsmaninna-
Abnorm musikutveekllng.
Grundprincipen för all kultur är alla
krafters, äfven de mest fria och subtila,
underordnande under ett helt. Det är väl
också derfor, som gamla filosofer försökt
att införlifva konsten med stadsväsendet
och tillmäta den sina pligter och
rättigheter. Då allt endast skulle ha till
mål att befordra a9as bestånd och
välgång, så skulle äfven allt förhindras
och förbjudas, som kunde stå i vägen
för uppnåendet af detta mål. Detta
var under en tid, då man höll vissa
tonarter för förvekligande och
derige-nom farliga för staten och då man
behandlade som en förbrytare en
konstnär, som förökade ett instruments
storlek eller antal strängar.
Vi le nu åt de gamla filosofernas
bekymmer öfver att ett statsväsende
kan störas af akustiska rörelser; vi
tillmäta konsten ringa politisk
betydelse. Konsten är fri och har lönat
denna frihet med att lyckliggöra
mensk-ligheten.
Vi lefva nu emellertid i en tid som
visar i många hänseenden kännetecken
på öfverkultur. I stället för läran om
alltings underordnande under ett helt
till det helas hästa, har läran om
individens rätt att fritt lefva ut — på
det helas bekostnad — uppdykat. Äfven
konstnärerna hafva till en del
accepterat denna uppfattning.
Äfven musiken har dragit sitt strå
till en sådan utveckling, och det vill
synas som om den icke så snart ville
upphöra dermed. Litet
storhetsgalenskap, världsförakt och sväfvande »ins
Blaue» har väl alltid tillhört den kära
fru Musica, men så gigantiskt som nu
har det väl aldrig framträdt. Såsom
fortsättning af den klassiska och
romantiska perioden kan man nu tala
om en öfvermensklighets-period. Högt
öfver stjärnehären reser sig nu
kom-ponist-titanerna; den ene har upptornat
ett Chimborazzo, den andra ett
Himalaja af toner och sitta deruppe i sin
isande höjd, medan vi stackars dvärgar
ner i djupet skaka våra hufvuden,
göra dem vår reverens — hemligen
vanvördigt leende — eller stå der
be-dröfvade öfver att vi icke mera förstå
fru Musica. Och som det är med
komponisterna, så är det ock med
virtuoserna. I en storstad gifves
exempel nog härpå, der en hop konserter
på samma dag kanske förekomma.
Nå, efter en dag af arbete vill jag ha
en forfriskning för mina nerver.
Alltså vill jag söka att få njuta af musik.
Studera tidningarnes konsertprogram.
Här ha vi n:o 1, En pianist: »Don
Juan-Fantasi» af Liszt, »Karneval» af
Schumann, samtliga etyder af Chopin
. .. Omöjligt; n:o 2, likaledes en
pianist: »Don Juan-Fanta9i», »Symfoniska
etyder»... nejl, n:o 3 en violinist;
tre violinkonserter! och så fortgår det.
Den ene grandiosare än den andre.
Ingenting för mig stackars dödlige, j
som behöfver förlossning ur
järnbojorna. Vi lida af ett falskt Liszteri.
Ja en Liszt, en Bfilow, en Menter —
de voro gudar, men en legion
Litszt-imitatörer, en armé piano-valkyrior!
Det är bara en ny schablon i all
denna bombastiska exekution. Ett
undertryckande af det verkligen individuella.
Men hvad döljer sig bakom denna
nutidens musikaliska abnormitet annat
än en enorm ensidighet? Emot dessa
titanimitatörer kunna vi påvisa dessa
konungsliga andar, som härska genom
det fina i konsten, hvilken ingenting
förlorar, om den gör koncessioner åt
det verkliga lifvet med den själfulla,
sinnet uppfriskande, tekniskt fina
säll-skapsmusiken, musik, som ej träder in
i de lefvandes krets såsom en
öfver-mensklig gestalt utan såsom en
älskvärd, lifvande väninna. Man må ej
förvexla denna fina sällskapsicusik med
den bifallshungriga virtuosmusiken
eller den triviala »salongsmusiken».
Skilnaden är himmelsvid. Händeis
kammarmusik, åtskilligt af Haydn, och
Mozart, Beethoven — t. ex. hans
septett — detta är den musik, hvarom
här är fråga, den konst, som man
numera ej »kan», en hel konst, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
