Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 16 okt. 1907 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från seenen oeh
konsertsalen.
Kungl. teatern
Okt. 3 Boi to: Mefistofeles
(Margareta, Helena: frk
Larsén. fru Lizell;
Faust, Mefistofeles; hrr
Ödmann, Wallgren).
4 Mozart: Figaros
bröllop.
5 Donizetti: Regemen-
tets dotter; Balett:
Sal-tarello.
6 R. AVagner: Den
flygande Holländaren.
7, 10 Mozart: Bastien och
Bastienne; Georges
Marty: Daria. Lyrisk
drama i 2 akter, af
Adolphe Aderer och
Armand Ephraim
(Daria: frk. AValleni: Boris:
hrr Nyblom o- Ödmann;
Iwan, Popen: hrr
Forsell, Svedelius; en
jakt-hetjent, en vakt: hrr
Ericson, Schweback.)
9 Goiinod: Romeo oeh
Julia.
11 Puccini: Boheme.
12 Auber: Fra Diavolo.
13 Tschaikowsky:
Eugen Onegin.
15 l:a symfonikonserten 1.
Tschaikowsky: Sym-
phonie pathétiqne, n:o
6; 2. Franz Berwald:
Elfenspiel. 3. Joh.
Svendsen: Norsk
konst-nftrskarnaval; 4. W.
Stenhammar: »Itba-
ka>, dikt af O.
Levertin för baryton o ork.
5. Peterson-Berger:
»Florez och Blanzeflor»,
dikt af O. Levertin för
baryton och ork.; 6.
Rimsky-Korsakow:
Capriccio espagnol.
Oscarsteatern.
Okt. 3—15 Léhar: Den glada
änkan.
13 Nerkingarne (matiné).
Musikal, akademien.
Okt. 4, 5, 7 Konserter af dr Ludw.
AViillner. Bitr. pianist:
hr Coenraad van Bos.
Vetenskapsakademien.
Okt. 7, 11 Svensk Folkviseafton af
Elsa Stenhammar.
10 l:a Kammarmusikafton
af frök. Märtha
Ohlson, hrr Ax.
Runn-q vist och Carl
Lin-dhe. 1. César Franck:
Sonat, A dur, för violin
och piano; 2.
Beethoven: Sonat för
violon-cell och piano, G m.,
op. 5 n-o 2: J. Brahms:
Trio för piano,
violon-cell och violin, H d,
op. 8.
Brist på intresse hos vår
operapu-blik att bevittna en premiär visade sig
äfven vid första uppförandet af
nyheten »Daria», som gafs för långt ifrån
fylld saloDg. Bifall och framropningar
saknades emellertid icke, hufvudsakli-
gen gällande de utförande, främst hr
Forsell, som har ett mycket tacksamt
parti som Ivan. För operans
handling redogöres på ett annat ställe här
i dagens nummer. Någon succés kan
för öfrigt ej konstateras. Musiken, i
nyare deklamatorisk stil, är föga originell
utom i den nationelt ryska folktonen,
hvilken ingår i balettmusiken.
Välljudande vokalpartier förekomma
emellertid i båda akterna, såsom Ivans
kärleksförklaring till Daria och dennas
vaggvisa. Äfven kören i första akten
låter höra sig, och Ivans sång under
dansen och det låtsade ruset är, äfven
till ackompangemanget, af kraftig
verkan. Instrumenteringen röjer för öfrigt
talang i orkesterbehandling. Fröken
Walleni återgaf titelrollen förtjenstfullt
och behagligt, men i första akten lät
sången ansträngd i höjdtonerna.
Boris’ roll utfördes först af hr Nyblom,
sedan af hr Odmann. Vi hade icke
tillfälle att höra den senare. Partiet
är vokalt mindre betydande än Ivans
och Darias.
Operans första symfonikonsert för
säsongen gafs under hr Järnefelts
utmärkta ledning för fulitalig publik och
med omvexlande nordiskt program,
hvilket inleddes med Tschaikowskys s sta
symfoni, den »patetiska», fornt: gifven
på operan å en symfonikonsert 1899,
och den af hans symfonier som mest
gifves i utlandet. Hans G
moll-symfoni fick man på operan höra 1890.
»Pathétique» innehåller åtskilligt
stor-tänkt och vackert, alltifrån den något
dystra inledningen till finalen, som med
sitt gripande mollmotiv tycks utgöra
tonsättarens svanesång. Första satsen
har vackra melodiska partier, och den
andra är med sin femfjerdedels takt
rätt originell och underhållande. Af
öfriga instrumentalnummer framstod
mest Svendsen muntra, klangfullt
instrumenterede »Karneval». Berwalds
»Elfenspiel» hör icke till hans mera
originella tonsättningar och musiken är
något för tung för ämnet,
Rimsky-Korsakows »Capriccio» fängslar med
sin brokiga och kraftiga instrumentala
behandling af spanska motiv. Af de
två vokalnumren, båda till dikter af O.
Levertin, gaf Peterson-Bergers »F.orez
och Blanzeflor» den bästa musikaliska
behållningen; W. Stenhammars »Ithaka»
gjorde ej fullt klart intryck, helst som
text saknades i programmet. Herr
Forsell utförde båda sångerna med
vanlig uttrycksfullhet och framgång.
Ludwig Wiillner gaf äfven sina tre
sista konserter för fullsatt salong och
entusiastiskt bifall, som särskildt
kulminerade vid afskedskonserten, då han
derjemte blef firad med kransar och
buketter. Om den utmärkte
konstnärens prestationer hänvisa vi till en
uppsats af en insändare i dagens nummer.
Programmet upptog på 4:e konserten,
sånger af Fr. Schubert: Totengräbers
Heimweh, Vor meine Wiege, Die Stadt,
Der Atlas, Erlkönig; R. Schumann:
Dichterliebe (16 sånger); H. Wolf’-
Fussreise, Der Freund, Der Gärtner,
Liebesglück; C. Löwe: Archibald
Douglas; på 5:e Brahms: Mit vierzig Jahre,
Ruhe süss Liebchen, So willst du des
AuneD, Erinnerung, Kein Haus, Keine
Heimat, Salamander, Von ewiger Liebe;
Fr. Schubert: Sei mir gegriisst,
Geheimnis, Fiseberweise, An die Laute,
Eifersucht und Stoltz, Das Lied im
grünen, Der Musensohn; C. Löwe: Die
Lauer, Der getreue Eckart,
Hochzeitslied; Weingartner: Liebe in Schnee,
Rubinstein: Der Asra, A. Mendelssohn:
Aus den Nachtliedern Zarathustras;
Schumann: Die beiden Grenadiere; 6:te
konserten: Beethoven: An die ferne
geliebte. Liedercyklus; Schumann:
Belsazar, Der Soldat, Der Spielmann,
Waldesgespräch, Der Hidalgo; Wolf: Auf
einer Wanderung, Auf ein altes Bild,
Lied vom Winde, Epiphanias, Zur
Warnung, Der Abschied; M. Schillings: Das
Hexenlied. — Vi ha velat anföra
programmen till bevis på konstnärens
J mångsidighet och stora repertoar af
sånger, alla sjungna ur minnet
Triosoarén gafs för talrika åhörare,
som skänkte de utförande varmt bifall.
Fröken Ohlson skötte mästerligt
pianopartiet och hrr Runnquist och Lindhe
bidrogo till en utmärkt ensemble.
Deras konserter omfatta nu endast tre
tonsättare: C. Franck, Brahms och
Beethoven. Den förres nu gifna
violin-sonat är en gammal bekant och ovanligt
lättfattlig att vara af denne komponist;
mellannumret var Beethovens vackra
och intressanta G mollduo för
violon-cell och piano, hörande till hans tidi,
gare verk, likasom Brahms’ H
dur-trio-slutnumret, äfven hör till hans
förstlingsarbeten, ehuru han sedan
omarbetade trion, hvilken i sin helhet är
ganska underhållande.
Fröken Elsa Stenhammars visaftnar
få vi först i nästa nummer utrymme
att närmare omnämna.
Musiknotiser från
huFvud-staden oeh landsorten.
Kgl. teatern. Verdis »Rigoletto»
har upptagits med delvis ny
rollbesättning. Operan gafs senast i slutet
af mars 1901 med fröken Gurli
Carl-ström (l:a debut) som Gilda, hvilken
roll nu innehafves af fröken Hesse.
Af hufvudpartierna utföras, likasom då,
Rigoletto af hr Forsell, Maddalena af
fröken Elström. Hr Svedelius har
efterträdt hr Sellergren som
Sparafu-cile, hr Wallgren hr Lundqvist som
grefve Monterone. B irsas, Cepranos
och Marullos partier utföras nu af hrr
O. Strandberg, Stiebel och Mandahl,
hvilken förut innehade grefve Cepranos
parti.
Peterson Bergers »Ran» håller på att
inöfvas under författaren-kompositörens
ledning. Rans parti kommer att efter
fru Jungstedt utföras af fröken Ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
