Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 Nov. 1907 - Ernst von Dohnànyi (med porträtt) - Elsa Stenhammar och hennes folkvise-aftnar (med porträtt) - Alfred Reisenauers kompositioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yi gå nu att till slut omnämna
Dohnanyis kompositoriska verksamhet,
så vidt den är oss bekant, och följa
dervid opustalet på hans verk.
Märkligt nog är lians opus 1 ett så
betydande arbete som PianokrartetUn i
C-moll, som ofvan omtalats. Därefter
följer som op. 2 Vier Klavierstücke
(1 Scherzo, 2 Intermezzo (Am.), 3
Intermezzo (Fm-), 4 Capriccio (Hm.);
Op. 3 Walzer för piano 4-händ ; Op.
4 Variationer o. Fuga öfver ett tema
af E. G. (spelas på hans 2:dra
konsert här); Op. 5 Konsert, E-moll för
piano och ork. (arr. för 2 pianon);
Op. 6 Passacaglia för piano; Op. 7
Kvartett för 2 violiner, viola och
vio-loncell; Op. 8 Sonat, B-dur, för
vio-loncell och piano; Op. 9 Symfoni,
D-moll (arrang. för piano 4: händ.); Op.
10 Serenade för violin, viola och
vio-loncell (arrang. f. piano 4:bänd); Op.
11 Vier Khupsodien för piano; Op. 12
Konsertstäck för violoncell och piano;
Op. 13 Vinterreigen, 10 B igateller för
piano (1 Widmung. 2 Marsch der
lustigen Brüder; 3 An Ada. 4 Freund
Victors Mazurka. 5 Sphärenmusik, ß
Valse aimable. 7 Um Mitternacht. 8
Tolle Gesellschaft 9 Morgengrauen. 10
Postludium); Op. 15. Stråkkvartett,
Dess-dur, n:o 2; Op. 17 Humoresken,
för piano (däraf spelas på hans 2:dra
konsert här n:o 1 Marsch och n:o 4
Pastorale). Af andra hans
kompositioner ha vi sett nämnas en Gavotte
\ och Musette for piano och här spelar
Dohnanyi på sin första konsert Naila,
en vals, på programmet angifvea vara
af Delibes-Dohnauyi. Till Beethovens
4:de pianokonsert, G-dur, har han
dessutom komponerat kadenser.
Ernst von Dohnanyi hör
otvifvel-aktigt till nutidens intressantaste
konstnärer på samma gång som pianoartist
och tonsättare. Vi önska honom
derfor välkommen till vårt land och
hoppas att detta hans första besök hos
oss skall efterföljas af flera, såsom det
skett i den danska hufvudstaden.
Elsa Stenhammar
och hennes folkvise-aftnar.
Namnet Stenhammar har god klang
inom vår musikvärld och har på senare
tid sär8kildt fått detta genom Wilhelm
Stenhammar, vår utmärkte pianist och
kompositör. Hans fader, arkitekten P.
U. Stenhammar, har gjort sig känd som
tonsättare hufvu Isakligen på den
andliga musikens område, och gå vi till
operan, så tillhörde på sin tid Fredrika
Stenhammar, född Andrée, densamma
i tjugutre år till sin död 1880 och
utgjorde en af dess bästa förmågor.
Hennes man, Oscar Fredrik Stenhammar,
broder till P. U. Stenhammar, hade en
stark och omfångsrik tenorröst samt var
äfven anställd vid operan 1802—05.
Är 1803 ingick han äktenskap med
Fredrika Andrée och anställdes efter slu-
tadt operaengagement vid tullverket,
der han tjenstgjorde till sin död 1884.
Vi ha något utförligare talat om de
båda sistnämnda, ty fröksn Elsa
Stenhammar, som är föremål för denna lilla
uppsats, är dotter till dem; vi se
sålunda att hon kan berömma sig af
ton-konstnärlig börd och hon har äfven
sjelf egnat sig åt tonkonsten, såsom vi
här nyligen fått bevittna genom de
»svenska folkviseaftnar» hon i början
af oktober med biträde af en genom
henne bildad och vä’, inöfvad damkör
gifvit i Vetenskapsakademiens hörsal.
Idén till och arrangementet med dessa
visaftnar är rätt originel. De utföras i
solo- och kör-föredrag på en scen,
föreställande en bondstuga med
väggbonader och en fond med ett fönster, genom
hvilket man skådar ut till ett
skörde-I fält. I Vetenskapsakademiens hörsal,
der visaftnarne här egde rum, var en
skärm anbringad från estradscenen till
dörren åt de konserterandes förmak,
hvarigenom doldes de från detta in till
scenen passerande medverkande liksom
den sången stundom ackompanjerande
harpan och dem som i förmaket utförde
hornlåtar och klingande af skällkoinas
klockor, hvilket skedde på ett sätt som
åstadkom illusion af långa afstånd.
Äfven en manlig sångares stämma från
detta rum gjorde samma verkan.
Damkören bestod af ett- dussin unga
fruntimmer i svenska nationaldräkter. Eit
par af dem med goda röster uppträdde
i solo- och duettsång, hvarjemte fröken
Stenhammar sjelf med en behaglig
altstämma samt ett till deklamation och
intonation utmärkt föredrag utförde
solopartier och derjemte med
tongif-vande och nästan omärklig ledning
ordnade det hela.
För att gifva ett begrepp om dessa
folkviseprestationrr må här programmet
till första aftonen anföras. Detsamma
började med »Yalborgsmässedans och
hornlåtar». — Vid skymningens
inträdande kvällen före l:a maj begåfvo sig
de yngre i byn till en närliggande höjd,
der en väldig eld antändes. Ungdomen
rörde sig sedan i dans kring elden och
sjöng denna sång, hvarunder afiägsna
lurlåtar hördes. Till aftonens
högtidlighet hörde, att valdhornen då skulle
efter vinterns hvila först låta höra sig.
— Efter detta nummer följde: 2.
Majvisa (Skåne), »Jungfrun är så sorgeligt
bedröfvad» (Nerike); 3. »Och inte vill
jag sörja», »Glädjens blomster», »När
jag var ett litet barn», (altsolo och
damkör); 4. Vallåt (fr. Elfdalen, valdhorn),
Locklåt (Mora), för sopran, Vallåt
(Skat-tunge); 5. Dalvisa (altsolo); 6.
»Blomman bland blommor», »Vefslupsvisa»
(sopransolo och damkör), »Köre vatten
å köre ve’» (Norrland); 7. Vallåt
(Dalsland), växelsång); 8. Morapsalm; 9.
Hornlåt (Helsingland), Locklåt,
(Elfdalen), för sopran; 10. »Till Österland
vill jag fara» (altsolo), »Tiggargossen»
(sopransolo och damkör); 11. »Objuden
bröllopsgäst», »Flickan gick på ängen»;
12. Vallvisa (Dalsland, växelsång); 13.
»Liljorna», »Alundavisan»,
»Delsbovi-san och Hanboskan», »Vingåkersvisan»;
14. Gånglåt (Dalsland). Visorna voro
utmärkt behandlade för 4-stämmig
damkör af fröken Stenhammars moster, den
bekanta organisten vid domkyrkan i
Göteborg, och tonsättarinnan frök.
Elfrida Andiée.
Dessa folkviseafinar togo sin början
i febr. förra året i Göteborg, och man
yttrade då der om dem i en tidning:
»Det är en mycket vacker tanke att
söka bringa till heders den rika skatt
af äkta folklig musik och diktning, som
våra tyvärr allt för litet sjungna
folkvisor representerar». I Göteborg har
äfven en ung sångare och fiolspelmän
medverkat.
Elsa Stenhammar är född i
Stockholm d. 23 maj 18ßß och har aflagt
orgauistexamen i Musikaliska akademien.
Hon har sedan idkat musikalisk
verksamhet i Göteborg, dels såsom
lärarinna, dels såsom deltagande i
konsert-lifvet derstädes. Tillsammans med frök.
Andrés har hon under de sista tolf
åren anordnat omkr. 20 s. k.
»folkkonserter» årligen (med stadsunderstöd).
För närvarande är hon tillförordnad
kautor vid Göteborgs domkyrka.
Alfred Reisenauers
kompositioner.
Nekrologen öfver Alfred Reisenauer
i vårt förra nummer uppgaf såsom enda
komposition af honom ett sånghäfte
»Wanderlieder» — detta efter en
uppgift i Riemanns musiklexikon. Vi kunna
emellertid nu efter att ha erhållit
tillgång till tyska forlagskataloger
fullständiga redogörelsen för haus
tonsättningar. Dessa Wanderlieder utkommo
1892, då Reisenauer var nära trettio
år. Efter dem följde 1896 Gesänge und
Lieder aus Goethes » Wilhelm Meister»;
samma år utkom Traurige Lieder, Fünf
Gedichte von Heinrich Heine, och året
derpå Sieben Gesänge ur Gustav
Kas-tropps lyriska rhapsodi »König Elf».
Af hans kompositioner äro oss vidare
bekanta Sieben Gedichte (op. 12) för en
röst och piano, ord af P. Heise,
Balladen und llomanzen (op. 13) för en röst
med piano, ti Gedichte för en röst med
piano, Iteisebilder (op. 14), 5
Klavierstücke, 4 händ. (1. Am schwarzen See;
2. Am Staubbach; 3. Mittagsstille am
Brienzer-See; 4. Aus den finnischen
Schären; 5. Auf Isola Bella), jemte
50 Uebungsstiicke för piano.
Reisenauer hade emellertid i
manuskript en mängd sånger, som ej
ut-gifvits, och äfven Variationer för stor
orkester. I konsten att improvisera och
fantisera hade han stor förmåga. Såsom
lärare har han under senare år varit
mycket eftersökt af pianister.
I afseende på hans verksamhet som
konserterande pianist slöt han 1887
med en rysk impresario ett fördrag om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
