Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 16 Nov. 1907 - Roger och Jenny Lind - Musikpressen - Litteratur - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p
S VENSK MUS1KT1 DN IAO.
I sista akten under ritornellor till
slutordet sade Amina-Iiind sakta till
El-vino-Uoger: »Hör nu väl på min
aria, Höger, det är de sista toner
på teatern ni får köra af iiiig.
Roger studsade; Skulle det vara
sannt? Hennes karriär skulle vara
slut! I zenith af sitt rykte sade kon
scenen farväl!... Han kade icke tid
att affordra kenne någon förklaring . . .
Hon sjöng — den känförda publiken
applåderade utan en aning om att den
förlorat kenne. Ock när turen kom
till konom måste kan sjttnga med
lycklig min trots att lians hjärta var så
bedröfvadt.
Hvarför skulle hon öfverge scenen.
Så länge hon verkade som konstnärinna,
kade hon lefvat som ett helgon. Man
talade om en kyrkofurste som satt i
hufvudet på henne skrupler öfver
ut-öfvandet af sitt konstnärskall. Hvem
vet!
Några år derefter fick Roger köra
att Jenny Lind gift sig med pianisten
Otto Ooldschmidt.
»Hon har alltså dock funnit en äkta
konstnär!» — tänkte han.
(Efter E Vacano.)
4 iS~
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts förlag
kar utkommit:
för piano 2 händer:
hörberg, Gustaf, Impromptu- Vals
Pris 1 kr.
I Henr. Carlsons bokhandel,
Linköping, har utkommit:
för en röst med piano:
Döring, Edvard: Lifvets gåta för bas
eller baryton (g eller h —e): äfven med
sångstämma för alt eller mezzosopran. Pr.
75 öre.
Valsen af Förberg är ett rätt
väl-klingande salongsstycke, som tillika
är lätt att spela. Den Diiringska sången
ger ett godt melodiskt uttryck åt
texten af Elof Jansson. Karaktären
»Allvarligt» är också af tonsättaren
uppgifven som tempobetecknig. Det
kela är till fakturen enkelt och sången
lämpar sig för de flesta röster.
138
Hägg hafva, som rubrikerna antyda
ett omvexlande innehåll och äro hvar
för sig förträffliga samt taga sig äfven
väl ut på pianot. Otto Olsson är äfven
fördelaktigt bekant som organist och
tonsättare, som man ser redan hunnen
till op. 26 i senare egenskap. De här
nämnda »Pedalstudierna» symes erbjuda
orgelspelare ett godt öfning6inaterial
på samtna gång som de innehålla god
musik. Häftets innehåll är följande:
I. Legato, II, Arpeggios, III.
Vorbereitende Doppelgriffübung, IV.
Doppelgriffe, V. Staccato.
Literatur.
I Ringnér & Enevalds bokhandel,
, Göteborg, har utkommit:
Kjärrström, E. J. Handbok i
Piano-och Orgelstämning.
Författaren till detta lilla häfte om
26 sidor är organist och kantor i
Göteryd. Det illustreras af
notexem-pel och afbildning af verktyg för
stämningen. Förf. tilltror egentligen
endast organister och musiklärare att
kunna inhämta stämningskonsten men
vill äfven låta andra försöka sig ifall
de ha godt gehör, tillrådande att för
öfning använda ett klaver eller
ut-dömdt gammalt taffelpiano. Bokens
innehåll är: 1. Tonernas uppkomst.
2. Pianostämningen. 3. Resultatet af
temperingen. 4. Stämningens bestånd.
5. Orgelstämningen. 6. Orgelverkets ’
stämning. 7. Pris. Det sistnämda
rör en vid Nordiska läraremötet 1880
af ett antal organister och lärare
bestämd prislista för stämning. Något
pris på boken är ej utsatt.
Vereinigte musikal Wochenschriften
innehålla i N:o 42: Eugen Segnitz.
Alfred Reisenauer f. (med porträtt och
facsimile af en hans sångkomposition);
J. Baunack: Anklänge an Earipides’
»Iphigenie bei den Taurern» im Text
von Beethovens «Fidelio» — N:o43:
J. R. Würz: Modulation und
Harmonik bei Max Reger; Adolf Priimers:
Schule und Praxis des Operndirigenten;
N:r 44: W. A. Thomas: Über Musik
und Leben; Beruh. Scharlitt: Ein Brief
und Fragebogen Liszts an die
Schwester Chopins; —Tagesgeschichtliches,
Verschiedenes etc.
Hon sade ingenting.
»Ar du ännu svartsjuk?» frågade
lian. Hon lade sin hånd i hans och
såg honom öppet i ögonen. »Nej»,
sade hon okonstladt.
Resan fortsattes, öfver Newcastle
till Edinburg, Berwick och vidare till
Dublin. Ofverallt försatte Lind den
mest kalla och kritiska ptihlik i ett
rus af hänförelse. Återresan till
England gjorde man på skeppet
»Bradshe»-Det var ett härligt väder. Tusentals
personer voro samlade på stranden att
för sista gången få se Jenny Lind och
uppstämma entusiastiska hurrarop för
henne. Lumby lät på öppna sjön sitt
kapell spela. Roger tog under en
vals Jenny Lind om lifvet, andra
be-mäktigade sig andra damer, och snart
stod en lustig bal i gång på fördäck
tinder klaraste solsken medan fartyget
sköt god fart. Under en paus befann
sig Roger nästan ensatn med Jenny
Lind på mellandäck, dit de dragit sig
undan, konverserande.
»Vi skola nu snart skiljas», sade
han, »och det förefaller mig som om
jag dermed skildes från den bästa
delen af min konst.» —
Leende svarade honom Jenny Lind:
»Ni skall sjunga med andra sångerskor,
monsieur Roger, det blir hela
skilna-den.»
»Tror ni det? — Jag skall då åter
blifva ensam med mig sjelf på
scenen. Jag ekall gifva mitt bästa, men (
det blir aå ringa. När jag sjunger
med er får jag af er inspirationen, det
sanna. Det är emedan ni ej sjunger
utan jublar eller gråter med er stämma.
Hvad är det som lefver i ert hjärta
efter det kan så blomstra upp i sången
och berusa alla med sin doft — de
medverkande likasom publiken?»
»Kanske konsten.»
Endast konsten?» sade han och
blickade in i hennes glänsande ögon.
»Kanske ännu något annat», sade
han tankfullt och blickade ut i
rymden, »ni kan nog inte gissa hvad det
är!»
»Religionen?» svarade han sakta.
De slogo sig ned på en soffa och
fortsatte samtalet. Jenny Lind talade
om sitt förflutna om sina väninnor och
deras framtidsdrömmar, deras
tillkommande skulle alla vara stora och
förnäma herrar, hon hade icke några
sådana sträfvanden. »Då jag blef
sångerska och all världen firade mig»,
sade hon, »samt högt stående personer
täflade om min gunst, då visste jag
att min tillkommande endast kunde
vara en äkta konstnär, som förmådde
ur sitt hjärta skapa liksom jag sjelf.»
»Och har ni ej funnit densamme?»
»Aldrig. Och då har det skett att
jag till slut egnat himlen all min
kärlek.» I
I London gaf sällskapet sin sista
föreställning, för att sedan skingras åt
alla håll. Man gaf »Sömngångerskan».
På Friedr. Hofmeisters förlag
(Leip-z’g) har utkommit:
för orgel och harmonium eller orgel:
Hägg, Gustaf: 7 leichte Stucke für
Harmonium oder Orgei. (Festhymne.
Hoch-zeitsmarsrh. Meditation. Trauernmarsch.
Scherzo. Pastorale, Fuga . Pr. Mk 2,50.
Olson, Otto: Fünf Pedalsluilien für
Orgel Op. 21« Pr. Mk 2.
De ofvannämnda 7 stycken för
harmonium eller orgel af vår ansed
de orgelspelare och komponist Gustaf
Från scenen och
konsertsalen.
Kungl. teatern
Okt. 30 Saint-Sacns: Simson och
Ddt/a (Delila: fruClaussen;
Simson: hr Menzinsky).
31 Verdi: Bigolelto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
