- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 28 (1908) /
99

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 15 September 1908 - »Madame Butterfly». Textinnehåll - Ett och annat om Wagners »Lohengrin»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

les svarar undvi kan« le. Butterfly
berättar för konsuln att allt sen
Linkerton for hade Goro förföljt henne med
presenter och bjudit ut henne till minst
ett dussin män, bland dem den rike
Yamodöri. Goro invänder att
Butterfly iir fattig och hela hennes släkt har
förskjutit henne. I detsamma stannar
utanför huset en bärstol och ur den
träder fram Yamadéri, en komisk,
prå-ligt klädd figur. Han friar nu till
Butterfly, som emellertid förklarar att
hon redan är gift. Goro infaller att
hvarje öfvergifven hustru skall
betraktas som skild - — så lyder lagen. Men
Butterfly svarar att så är ej lag i
Amerika. Goro hviskar till Sharpless att
Linkertons skepp är signaleradt i
hamnen. Butterfly låter servera sina
gäster the. Yamadéri aflägsnar sig,
sägande sig ännu hoppas. Sharpless
återkommer till tal om brefvet, som
innehåller att Linkerton öfvergifvit henne
och gift sig i Amerika, men för hvarje
strof ur brefvet afbrvtes han af
Butterfly; då han slutligen säger att han
vill »förbereda henne», tror hon att
det gäller förbereda henne på glädjen
af hennes mans återkomst. Sharpless
kan ej fortsätta. Rörd öfver heunes
tro och glädje samt öfver hennes olycka
säger han för sig sjelf att »han skulle
vilja strypa den skurken Linkertori.»
Då Sharpless frågar livad hon skulle
göra om han ej mer kom tillbaka,
svarar Butterfly bestört; antingen
återgå till en geishas yrke, eller . . .
hellre .. . dö. När Sharpless sedan ger
henne det rådet att gifta sig med den
rike Yamadéri, anar hon sitt öde. Hon
skyndar in i närliggande rum, kommer
sedan ut med sin lille gosse på armen,
och visande honom för Sharpless
yttrar hon: »Och denne? — Kan äfven
sin son han glömma? Då Sharpless
frågar gossen livad han heter, svarar
Butterfly: Jo svara: I dag är mitt

namn »Sorgen», men skrif till min far,
att »Jubel» heter jag den dag han
kommer åter». Suzuki inkommer, berättar
att Goro ropar ut att ingen känner
barnets rätte fader; då han straxt
därpå inträder skyndar Butterfly till
relikskrinet, tager fram en dolk och hotar
döda Goro om han säger detta ännu en
gång. Denne flyr förskräckt. Suzuki
har hört en salut från hamnen, hon
hämtar en kikare och Butterfly
upptäcker ett fartyg med st järnbanerets
flagg. Det är »Abraham Lincoln»
och med detta kommer Linkerton; hon
jublar nu öfver att hennes kärlek får
triumfera och med hjälp af Suzuki
hämtas nu en mängd blommor hvarmed
rummét smyckas till mottagandet af
hennes man. Sjelf låter hon pryda sig
och skall kläda sig i sin bruddräkt,
gossen hämtas, hvarefter Butterfly
ställer sig jämte Suzuki vid fönstret utåt
liafvet. För livar och en af dem göres
ett litet hål på fönstret, hvarigenom de
speja ut efter den väntade. —- Ett
förhänge faller långsamt ned och döljer
scenen.

Tredje aklen. Butterfly står ännu
j kvar vid fönstret, spanande; gossen och
Suzuki ha somnat. Den senare
vaknar och finner att det redan är dager.
Hon uppmanar nu sin matmor att taga
gossen med och söka livila. Butterfly
följer hennes råd, i visshet att hennes
man skall komma. Suzuki tviflar
derpå, och utbrister efter deras uppgång till
sofrummet: »Stackars Butterfly!» Det
knackar. Hon öppnar och tyst inträda
Linkerton och Sharpless. Suzuki
omtalar att heunes matmor vakat hela
natten och väntat; i tre år har ej ett
skepp inlupit i hamnen utan att hon
mönstrat det och sett efter dess färg
och flagga. Suzuki vill liemta
Butterfly, men Linkerton håller henne
tillbaka. Suzuki hör steg i trädgården
och får se en främmande dam; hon
frågar hvetn det är, och Sharpless
svarar beslutsamt: > Det är hans hustru!»
Förfärad faller Suzuki ned med
ansiktet mot jorden, utropande: »Heliga

anor mig hjälpen! För Butterfly har
I solen gått ned!»

Sharpless förklarar att de infunnit
sig deuna tidiga timme för att bedja
Suzuki hjälpa dem. Barnets framtill
är föremålet för deras tankar och
damen därute skall svara för densamma.
Suzuki svarar sorgsen : ȁt mig, arma,
anförtror ni att hedja henne skiljas från
sin son!» J’å uppmaning af Sharpless
går hon ut i trädgården till mstrs
Linkerton. 1’nder tiden har Liukerton
sett sig omkring i rummet och
betraktar de kringströdda blommorna.
Han vill ej stanna längre utan ber
Sharpless följa sig derifrån och
lämnar honom en börs att lindra nöden
för Butterfly. Han känner nu bittra
samvetskval, och Sharpless påminner
honom att han blifvit varnad af
honom för förbindelsen med Butterfly.
Linkerton tager farväl af »den
blommande salen, lyckans fristad» och
skyndar ut. Suzuki inträder åtföljd
af Kate, som ber henne säga Butterfly
att hon förtröstansfullt kan anförtro
den lille åt henne. Suzuki lofvar göra
detta. fJan hör Butterfly utifrån ropa
på Suzuki. Denna skyndar att möta
sin matmor och hindra henne att träda
in, men Butterfly kommer
inspringan-de och utropar jublande: »Han är

här! säg, livar är han gömd?» Hon
får se Kate och utbrister: »Hvem är

ni? Hvad vill denna dam? Ni
gråter. Hvarför? Men kommer han

ej?» — Suzuki svarar: »Aldrig mer».
På Butterflys fråga »hveni är denna
kvinna?» svarar Sharpless: Den oskyl-

diga orsaken till alla cdra kval. Anar
ni det ej?» — Butterfly utropar då:
»Ah, hans hustru! nu mitt lif är
slut. Allt är förbi. Nu kommer man och
röfvar från mig mitt barn». Sharpless
ber henne för gossens eget väl göra
detta offer. Hon svarar slutligen: »Han
är fadern och jag måste böja mig.
Till min man jag vill gifva min son,
I om han vill hemta honom. Om en
i half timme väntar jag honom här.

Kate och Sharpless gå ut. Butterfly
(inner rummet för soligt och gladt,
ber Suzuki stänga till fönstren,
hvarefter rummet blir nästan mörkt. Hon
frågar efter sin son och befaller sedan
Suzuki, som vill stanna hos henne,
att göra gossen sällskap. Butterfly är
nu ensam och knäböjer för
Buddhabilden. Hon tager fram dolken ur
skrinet vid gudabilden och läser
inskriften på densamma: »Ärofullt dö,

den som ej kan tjäna lifvet med ära >
samt för dolken mot strupen. I
detsamma skjuter Suzuki in gossen ge
nom dörren. Butterfly kastar ifrån sig
dolken och störtar fram till gossen som
hon omfamnar och kj’sser, tagande
farväl af honom. Derpå för hon honom
ut i trädgården. Hon tar upp dolken
och går bakom skärmen vid
Buddhabilden. ålan hör dolken falla till
marken. Utifrån hörs Linkerton ropa
Butterflys namn. Hon vacklar fram
till dörren för att öppna den men
krafterna svika och hon faller död till
marken.

Ett och annat om

Wagners “Lohengrin“.

I ny instudering har Wagners
Lohengrin» denna sommar gått öfver
scenen vid festspelen i Bayreuth, der
den icke uppförts sedan 1894.
Ny-instuderingen säges ha väckt
uppseende såsom i mycket skild från det
gamla slentrianmässiga» uppförandet,
och det nya i afseende på detta anses
i flera fall komma att tjäna som
förebild.

Richard Wagner sjelf var
naturligtvis mycket angelägen om en riktig
uppfattning och scenisk framställning
af sitt verk. Han har knappast öfver
något af sina scenverk yttrat sig så
utförligt. Brefven till Franz Liszt
derom bildar ett kompendium af
föreskrifter angående regie, framställning
och sjelfva musiken, hvilket torde
sakna sin like i musik- och
teater-litteraturen.

Man vet att Lohengrin», det fjerde
större verket af Kgl. sachsiske
hof-kapellmästaren Richard Wagner,
egentligen var hestämdt för Dresden och
den scen vid hvilken han verkade.
Likasom Wagner jemt hade att kämpa
mot intriger af alla slag, så hade han
det också när han inlemnat
»Lohengrin till teaterstyrelsen. Verket blef
tillbakavisadt, ehuruväi Wagners
föregående operor haft god framgång på
hofoperan och tillfört den betydande
inkomst; man ville genom denna
vägran att mottaga hans verk straffa den
allt för djärfve och frimodige kritikern
öfver stelnade förhållanden i afseende
på konst och politik. Aret 1849
medförde ju också i flera hänseenden en
omhvälfniug i dessa förhållanden. Wag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1908/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free