Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 4 Maj 1909 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.
Maj 1. Donizetti: Regementets dotter.
Balett: Dockfeen.
4. Wagner: Lohen grin. (Lohengrin:
hr Menzinsky.)
Oscars-teatern.
April 21 — 27 H e r v é: Litla helgonet.
(Mamsell Nitouche: frk. Berentz.)
25. Millöcker:
Tiggarstudentcn.(Ma-tiné.)
Vetenskapsakademien.
April 27. Konsert af pianisten frök. Maria
S? m nelson. Biträdande: hr
Henry Jackson-Norris, dir. Patrik
Vretblad, ackomp.
28. Konsert af sångsällskapet Sjun g ,
sjung. Dirigent: dir. O.
Sandberg.
Musikal, akademien.
April 2. Konsertföreningens sista
abonnemangskonsert. Biträdande:
prof. Henri Marteau. 1.
Mendels-sohn-Bartholdy: »Meerestille und
glückliche Fahrt»; uvertyr: J.
Brahms: violinkonsert, D-dur; 3.
Berlioz: »Harold i Italien»,
symfoni med altviol-solo.
28. Konsert af violinisten Fri tz Ah
1-berg. Biträdande: fru Mally
Högberg, frk. Märtha Ohlson.
Östermalmskyrkan.
April 20. Konsert af K. F. U. M.-kören.
Solist: hr John Johanson.
Dirigent: hr Hugo Lindquist.
Gustaf Vasa-kyrkan.
April 26. Musikföreningens 81 konsert.
Biträdande solister: fruar D.
Möller, J. Claussen; hrr N.
Fahl-man, John Johansson. Organ.
Otto Olsson: medlemmar af
Konsertföreningens orkester. Dirigent:
prof. Neruda. 1. Pergolese: Stabat
mater för solostämmor, damkör,
stråkorkester, orgel: 2. J. S. Bach:
Kantat N:o 03 för solostammor,
kör, orkester orgel, i arrangement
af Max Reger; 3. Mendelssohn:
»Ave Maria», ur op. 23 för
åtta-stäm. kör med orgel; 4. A
Bruckner: Antifon för kör och orgel;
Graduale för kör och orgel. 1
1 »André Chenier» har hr Nj-blom
nu sjungit titelrollen och fröken
Karl-sohn eftertädt fru Jungstedt som gamla
Madelone. Vi hade emellertid ej
tillfälle att närvara vid deras första
uppträdande i dessa partier. Med rik
hyllning af publiken liar hr Menzinsky
börjat gästa som Simson, Lohengrin
och Tannhäuser. Detta hans gästspel
är ett ovedersägligt bevis på behofvet
för vår opera af en tenor med så
mäktig stämma och konstnärlig
framställning, som hr Menziuskys. En
särdeles lofvande debut gjorde hr Josef
Herou som Escamillo i »Carmen» och
rönte i hög grad publikens
uppmuntran. Sångaren, som efter att ha
tillhört arbetarklassen och sedan hans
goda röst bemärkts fått tillfälle att
under ett par år studera vid
Konservatoriet, med hr O. Lejdström som
lärare, visade sig i besittning af en
särdeles kraftig och välljudande stämma
samt återgaf toreadoren med verklig
konstnärlighet både i sång och sp*-l.
»Simson och Delila» upplefde bär d.
24 april sin 50-de fnreställuing med
fru Jungstedt som Delila, hvilken roll
här kreerades af henne vid första upp
förandet d. 11 febr. 1903. Simson
sjöngs då af hr Odmann, Dagons
öfver-ste präst, likasom nu, af hr Wallgren,
Abimelek och en gammal bebré af brr
Söderman och Sellergre» . Delila bar sedan
sjungits af fröken Edström och fru
Claussen, Simson af hr Nyblom,
Menzinsky och förra året af hr Cornelius
som gäst.
D. 13 april uppfördes
»Vennländin-garne» på operan för 400:de gåugen,
hvarföre denna föreställning fick en
synnerlig festlig karaktär genom lifliga
! hvllningar af kufvudrollernas
innehaf-| vare i form af inropningar och
blommor. När lidån fallit efter sista
af-delningen ägnades en särskild hyllning
åt herr Jean Grafström, som nu på sin
femtioårsdag utförde Stor-Svens rol för
21o:e gången. Under applåder på
ömse sidor om rampen öfverlämnad»-s
till denne, sedan 1886 vid operan
verkande sångare, en silfverpokal från
kamraterna i solistkåren samt tre
lagerkransar från operachefen, kören,
kapellet m. fl., hvarjämte han erhöll
en mängd blombuketter från enskilda
kamrater ocb vänner. Man kunde vid
detta 400:de uppförande ha väntat en
hyllning af Dahlgrens och Randels,
författarens och tonsättarens, minne, men
någon sådan var ej påtänkt. Den
populära folkpjesen gafs sista gången under
denna säsong, som matiné, d. 2 maj,
hvarvid särskildt rikt bifall ägnades
I åt frök. Larsén och hr O. Strandberg,
Annas och Eriks representanter, för
deras vackra sång och sympatiska spel,
samt åt den utmärkta balettprestationen.
Konsertrevy. Den sista
abonnemangskonserten af »Konsertföreningen», h
varom ej kom att nämnas i vårt förra num- |
mer, ägde rum d. 2 april under medver- |
kan af prof. Marteau, hvars
konstnärsju-j bileum här kort därefter af oss refererats.
Den berömde violinisten hade myrcket
j på sin anpart äfven denna afton, ty
[ efter Mendelssohns uvertyr
»Meere-stille und glückliche Fahrt» — en
hyllning åt komponisten, hvars
födelse-j dag för 100 år sedan inträffade d. 3
febr. — framträdde hr. Marteau först
med Brahms’ omfångsrika, svåra och
symfoniska konsert i D dur, briljant
tolkad af konstnären, som vid sitt första
besök i Stockholm spelade densamma
å k operan. Därefter utförde han
altviol-solot i Berlioz’ symfoni »Harold
i Italien», detta stort anslagna verk,
som jämte sköna melodiskaochorkestralt
klangfulla satser äfven betydligt skattar
åt det bullrande effektsökeriet. Då
denna symfoni för tre år sedan
utfördes af Konsertföreningen, torde det
vara obehöfligt att nu närmare
redogöra för dess särskilda afdelningar,
börjande med »Scéne de melancholie,
de bonheur et de joie», (Adagio
Allegro) hvarpå följer den vackra »Marche
de Pelerins, chantants sa priére du
soir» och därefter Sérénade d’ un
Mon-tagnard des Abruzes å sa maitresse»
och sluiligen »Orgie de Brigands,
souvenirs de scénes précedentes», hvars
tempobeteckning, allegro freuetico
tillräckligt karaktäriserar den dynamiska
kraften i denna finalmusik. Orkestern,
under hr Aulins säkra ledning löste
med heder sin svåra uppgift vid denna
konsert, och publikens bifall under
aftonen var särdeles rikligt, gällande
såväl prof. Marteau som hr Aulin och
hans orkester.
Efter denna konsert ha vi, med
följande af den kronologiska ordningen,
att nu omnämna fru Mally Högbergs
i Musikakademien d. 5:te april med
biträde af barytonsångaren, löjtnant
Elfgren och fröken Märtha Ohlson,
som ackompaujetris, Den omtyckta
sångerskan utförde sina nummer
vår-dadt och vackert, ehuru med något
jämnstruket uttryck. Rösten hale
denna afton ej samma klangfullhet i
mellanläget, som förr utmärkt
densamma. Efter konsertens
inledningsnum-mer, recitativ och aria ur Paesiellos
opera »Proserpine», ett gammalt rätt
intressant stycke, sjöng fru Högberg
följande sånger; af Rob. Franz: »Im
Herbst», »Stille Sicherheit» af P.
Cornelius: Wiegenlied, och »Komm, wir
wandeln»; Rich.Strauss:Liebeshymnus,
die Zeitlose, Ruhe, meine Seele; af
Weingartner: Liebesfeier; vidare af
Bror Beckman: »Rosmarin», en rätt
vacker och enkel sång; »Den långa
dagen» och »Aftonstämning», en
nyhet, tydligen påverkad af den
smak-löse mr. Debussy; till slut Karl
Valentins »Skogen sofver», och
»Islossning». Löjtnant Elfgrens nummer
utgjordes af Brahms: »Ruhe Süssliebchen,
Zigeunerlieder, op. 112, »Meine Liebe
ist grün», Emil Sjögren: »Lehn deine
Wang», »Og jeg vil drage», Sindning;
Sylvesternat, Peterson-Berger: Höst-
sång. Sångarens goda röst skulle
göra sig bättre gällande med stundom
mera behärskadt och nyanseradt
föredrag. Fröken Ohlson ac kompan gerade
utmärkt, som vanligt, och publiken
var ej njugg på bifall under aftonen.
Ruben Liljefors, den seduD 1902 i
Göteborg bosatte och verkande
musikern, hade en rätt talrik och tacksam *
publik på sin konsert med endast egna
kompositioner i K. F. U. K:s salen,
en 2 tr. upp belägen otreflig och
akustiskt ofördelaktig lokal, hvars enda
fördel är tämligen central belägenhet
nära Stureplan. Programmet upptog
nyare och äldre tonsättningar, 8 sånger
och en sonat för violin och piano, op.
2. E moll, förut spelad här i okiober
1901 på Risler och Marteaus tredje
konsert i Musikaliska akademien. Detta
programmets hufvudnummer, vittnande
om komponistens goda studier och
egenskaper som tonsättare, utfördes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
