Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 3 Juni 1909 - Joseph Haydn (med porträtt) - Ett bref från Joseph Haydn - Våra operaförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med altare samtbänkar kliidda medsvart
kläde. Haydns kvarlefvor fördes
sedermera 1820 till Eisenstadt.
En präktig bildstod af Haydn är
uppförd i Wien till hans minne.
Hajrdns styrka låg väsentligen i
instrumentalmusiken, om än hans
barnsliga fromhet och humor trädde
glänsande fram i de på det gränsen till
världsliga oratoriet stående
mästerverken i »Skapelsen och »Årstiderna».
De förut tämligen fast organiserade
symfoniska insti umeutalformerna
utvidgades af honom, så att han väl
kan räknas som nyskapare af
symfonien. En af hans största förtjänster i
sonatformen är utbildningen af det
fria tematiska arbetet. Ännu mera
ursprunglig än i symfonierna är Haydn
i sina kvartetter; hans mest kända
symfonier, de 12 »engelska», äro
skrif-na efter Mozart och under inflytande
af dennes. I kvartetten däremot
erkände Mozart själf Haydn för sin
lärare.
Ett hufvuddrag i Haydns ädla
karaktär var hans blj’gsamhet, hvarpå
lämnas ett bevis genom det intressanta
bref af honom, som vi fått tillfälle att
införa i detta nummer.
Af Haydns operor uppfördes
»Kapellmästaren» i Stockholm å
Djurgårdsteatern 1819, å Mindre teatern 184G,
Oratoriet »Skapelsen» uppfördes här
först, som förr nämnts, 1801. Vi vilja
slutligen nämna att Haydn år 1798
invaldes till ledamot af vår
Musikaliska akademi.
Ett bref af Joseph Haydn.
I staden Bergen på Rügen
bildades i början af 1800-talet i Assessor
K:s våning, under ledning af kantor
D., en slags musikforening, och då
man där första gangen utförde Haydns
»Skapelsen», samt intrj-cket af detta
verk, trots så svaga musikkrafter och
vid ackompanjemang af endast ett
s. k. flöjt-fortepiano, blef
utomordentligt, höjde den beundrande doktor K.
sitt glas och tackade skaparen af
detta verk för en så storartad
musikalisk njutning.
Men ett högt enstämmigt jubel
följde då han föreslog att afsända till
den store kompositören ett innerligt
och enkelt tack, som ett uttryck af
sällskapets känslor.
Brefvet uppsattes och
undertecknades af båda grundarna af denna
musikförening samt afsändes.
Så berättar en son till en af
uuder-tecknarne, hvilkenson ett
halftårhnndra-de därefter af sin fader erhöll som
gåfva Haydns brefsvar, som hela tiden
legat bevaradt i det gamla
flöjt-piano-fortet.
Brefvet lydde så:
»Mina herrar.
Det var en i sanning för mig ange-
näm öfverraskning att mottaga en så
smickrande skrifvelse från Eder trakt,
hvarthän jag icke kunnat vänta att
ett verk af min ringa talang kunnat
tränga.
Då jag nu ser att mitt namn hos
Eder icke endast är bekant utan att
också mitt verk blifvit utfördt med
nöje, så går därigenom mitt hjärtas
ifrigaste önskan i uppfyllelse; att
från hvilken nation som helst, dit
mina arbeten kunna finna väg, jag må
bedömas som icke ovärdig tolkare af
denna heliga konst. Ni visa mig i
detta afseende ett bevis från Edert
fädernesland, ännu mer, Ni gifva mig
den första öfvertygelsen som i min
sjunkande ålderdom ger mig den största
tröst, att jag ofta kan bli den källa,
ur hvilken Ni och många för hjärtliga
tankar mottagliga familjer i huslig
stillhet kunnen hämta nöje och
tillfredsställelse.
Hur salig är icke denna tanke för
mig.
Ofta då jag stred mot hinder af
alla slag i mitt arbete, då ofta mina
andliga och kroppsliga krafter sjönko,
och det blef mig svårt att hålla ut
på den anträdda banan — då kom
det för mig en hemlig tanke: »det
gifs här nere så få glada och
tillfredsställda människor, öfverallt
förföljas de af bekymmer och sorger;
kanhända kan ditt arbete ibland blifva
en källa, ur hvilken den sorgfyllde
eller den af lifvets sträfvan tyngde
några ögonblick kan skapa sig ro och
upplvftning.»
Detta blef en mäktig orsak att
sträfva framåt och detta är orsaken
att jag ännu med hjärtlig glädje
blickar tillbaka på den långa rad af år,
som jag användt i oafbruten
ansträngning och möda för denna konst.
För öfrigt tackar jag Eder af
fullaste hjärta för Eder goda tanke
och ber blott om tillgift att mitt svar
kommer så sent Bräcklighet, den
oskiljaktiga följeslagarinnan för en
TO årig gubbe, och arbeten som icke
kuunat uppskjutas, har tills nu
be-röfvat mig detta nöje.
Kanhända medgifver naturen mig
den gjädje att förfärdiga ännu ett
j minnesmärke för Eder, utaf hvilket
Ni må kunna erfara en snart
bort-döendes tankar, hvilken skulle önska
att äfven efter sin död få lefva i en
omgifning, af hvilken Ni gör en så
hjärtlig skildring-
Jag har den äran att blifva Eder
med fullkomlig högaktning
vördsammaste tjänare
Joseph Haydn.
Wien den 22 Sept. 1802.
(F.fter Leipziger Allg. Musik Zeit. 1S44.)
Våra operaförhållanden.
Utsikterna för kgl. lyriska teatern,
eller vår operas framtid äro allt annat
än ljusa. Den ekonomiska ställningen
för densamma under detta nu
tillända-gångna spelår har ej varit gynsammare
än under det föregående, kanske
snarare tvärtom, och därtill har under
dera månader en strid mellan
hofka-pellet och teaterns direktion pågått,
som tyckts leda till dettas upplösning.
De missförhållanden, som ledde till
den föregående direktionens afgång,
beroende på de skarpa anmärkningarna
i pressen mot bristande diciplin inom
anstalten, äro för välbekanta att här
vidare behöfva relateras. Ledningen
af operans öden anförtroddes med detta
spelårs början, som man vet, åt heir
Albert Ranft, hvilken ansågs såsom
rutinerad teaterchef kunna föra rodret
med säker band. Herr Ranft hade ju
kungl. teatei ns styrelse bakom sig och
vid sidau för operaverksamheten en
sakkunnig hjälp i kapellmästare och
artister vid teatern. Början af herr
Ranfts regemente visade också en energi
och en humanitet, som vann
erkännande. Personalen vid operan
undergick nästan ingen förändring,
löneförhöjningar beviljades åt en del af
personalen, äfven åt hofkapellister som
voro mest i behof däraf, och för
in-öfningar af operapartier vidtogs en
regim, som underlättade, och
påskyndade arbetet. Också inträffade det
ovanliga, att den nj a säsongens första
föreställning bjöd på en premiär,
nämligen af »Madame Buttertlj’». En
månad därefter uppfördes ock så godt
som en nyhet »Nordens stjärna», och
ett par veckor senare inträffade
premiären af d’Alberts »Låglandet».
Båda nyheterna hörde till de mest
framgångsrika af nyare operaalster.
Man kan ej säga annat än att detta
visade en berömvärd energi och
vaksamhet hos direktionen. I år har den
återstående af de stora
Wagner-dra-merna »Tristan och Isolde» införlifvats
med vår operareportoar och ännu en
värdefull nyhet, Giordanos »André
Chenier», gått öfver scenen på k.
teatern. Alla dessa nyheter i den bästa
uppsättning och med godt utförande.
Visserligen måste det erkännas att vi
detta år varit i saknad af en här
be-höflig hjältetenor, särskildt för
Wagners musikdramer, och att därför hr
Menzinskvs engagement varit behöfligt,
men hans fordran på dubbelt högre
gage, än hvad någon af operanä
andra främsta artister åtnjuta stod ej i
förhållande till dess ekonomiska
villkor. Att hr Forsell lemnat vår
operascen är nog ej operastyrelsens fel.
Om man därvid än kan komma att
tänka på det historiska uttrycket »Vår
nåd och er uåd o. s. v.», så är det
gifvet, att denne högtsträfvande
fnll-blods-konstnär i längden icke skulle
ha nöjt ig med en så obemärkt arena,
som den svenska operascenen. Han har
ju redan förut haft både Bayreuth och
Wien i kikarn. Fröken Hesses
afgång har ju sin orsak i denna
framstående konstnärinnas sträfvan att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
