Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 Nov. 1909 - Julia Culp (med porträtt) - Richard Henneberg (med porträtt) - Brefkort från Rom af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rarinna den ansedda sångpedagogen
Cornelie van Zanten, hvilken äfven
Tilly Koenen har att tacka för sin
utbildning. Under denna ledning
utvecklade sig den härliga stämman, och
i sång- och föredragskonst gjorde den
sträfsamma lärjungen de vackraste
framsteg. Under och efter studietiden
uppträdde fröken Culp på konserter
flere gånger i Groningen och gjorde
under denna tid äfven konsertturer till
Belgien och England. I oktober 1902
lät hon första gången höra sig i Berlin.
Hon har sedan konserterat flerstädes
i Tyskland med största framgång och
gaf i början af detta år
romanskonserter i Kristiania, där hon vann stora
sympatier. Hon har äfven åtnjutit den
furstliga gunsten att ha blifvit den
älskliga drottning Wilhelminas af
Nederländerna stipendiat.
Detta är hvad vi ha oss bekant om
den nu ryktbara sångerska, som i
dagar gästar oss första gången och
hvars konserterande här vi motse med
stort intresse.
Richard Henneberg.
Då vår f. d. hofkapellmästare Richard
Henneberg nyligen konserterat här som
pianist och såsom sådan lär under
närmaste tiden göra en konsertturné i
landsorten, ha vi nu velat fästa
uppmärksamheten på den förtjänstfulle
tonkonstnären, som vi i två decennier
sett svänga taktpinnen i operaorkestern.
Det var vid slutet af vårterminen
1905, som Henneberg lämnade sin
befattning som operans kapellmästare
och från hösten 1907 finna vi honom
som dirigent för orkestern i Berns’
salong, där han i denna egenskap
verkat till förra musiksäsongens slut.
Hofkapellmästare Henneberg har sedan
ägnat sig åt musikundervisning och
nu, som sagdt, velat göra sin utmärkta
talang som pianist fruktbärande.
Under hans anställning vid operan fick
man en och annan gång göra
bekantskap med densamma. Så minnas vi
honom på en operakonsert vid ett
tillfälle utföra Mozarts pianokonsert i
D-rnoll, och å en symfonikonsert i april
1890 spelade han där en sin egen
pianokonsert, A-moll med orkester,
hvilken erkändes såsom effektfull och
väl utarbetad. På flere operakonserter
har han medverkat som förträfflig
ackompanjatör till sång.
Carl Wilhelm Albeit Richard
Henneberg är född i Berlin den 5
aug. 1858 Hans far, länge tillhörande
operans sångscen, blef mycket populär
i Berlin som stiftare och ledare af
den s. k. Hennebergska sångkvartetten,
som hösten 1905 firade sitt
OO-års-jubileum, då Richard Henneberg, som
bevistade} detta, utnämndes till dess
hedersledamot och skref festkantaten
vid tillfället. Hennebergs mor var
ock musikaliskt begåfvad och god
sångerska. Vid 7 års ålder började unge
Richard sina pianostudier, kom året
därpå in i den berömda domkören och
äfven i operans kör, som ofta förstärk
tes af gossröster. Piano- och äfven
violinspel idkades därjämte. Att den
klent byggde gossen hade en seg natur
kan man finna, då man tänker på allt
hvad han hade att sköta. Erån kl. 8
på morgonen till 4 skoltid, 5—1/2 7
öfningar i domkören, så tjänstgöring
på operan och hemarbete för skolan.
Verksamheten vid körerna slutade
han, då han nu 14 år, började
musikstudier på allvar under ledning af W.
Rust, den ansedde konservatorieläraren.
Sin första utflykt som konstnär
gjorde Henneberg som sextonåring.
En tillfällighet föranledde den. Han
satt nämligen en dag och spelade i
Bechsteins pianomagasin, då en
musik-älskande dam, grefvinnan von Gaschin
gjorde besök där. Intresserad af hans
spel inbjöd hon honom till sitt gods i
Oberschlesien, där han en tid fick
åtnjuta piauolektioner af sin värdinna
som var skicklig pianist och elev af
Liszt. Återkommen till Berlin gjorde
Henneberg framgångsrika konsertturer
och som ackompagnatör en längre
konsertresa 1870 med operasångerskan
Mallinger, Sophie Menter och
Violoncellisten de Swert. I Berlin anlitades
han mycket för inöfning af operapartier
och detta blef en anledning till att
han kom att vända sig till norden.
Då nämligen Oscar Arnoldson och
Conrad Behrens 1871 skulle börja
gästspel i Berlin, blef Henneberg dem
rekommenderad som ackompagnatör.
Bekantskapen ledde till att han och
Behrens sommaren 1872 gjorde en
konserttur i Norge och vid svenska
västkusten. Ater i Berlin blef han
där operadirigent vid en mindre teater.
Ar 1873 är han åter i norden
tillsammans med Behrens, som engagerat
ett t3’skt operasällskap, hvilket
uppträdde i Malmö, Göteborg och Bergen
med Arnoldson som gäst. Hösten
samma år antog han dirigentplatsen
vid musikföreningen »Harmonien» i
Bergen, där han stannade två år och
gjorde sig känd som tonsättare genom
en Pianokvintett och en Kantat för solo,
kör och orkester. Från Norge begaf
han sig till London, där Behrens var
anställd vid italienska operan. Han
dröjde där till 1875 och gjorde sig
bemärkt som pianist. Hösten
sistnämnda år deltog han i den första
svenska Trebelli-turnéen med Conrad
Behrens och harpisten Cheshire,
hvar-efter han återvände till Berlin. Här
samlade han en operatrupp och
började med den en turné i norden, först
i Norge, sedan i Stockholm, där den
uppträdde på Hammerska Mindre
teatern med en repertoar som upptog
»Trubaduren», »Judinnan», »Zar och
timmerman» samt »Tannhäuser», då
första gången gifven, ehuru
anspråkslöst, på svensk scen. Goda sångkraf-
ter funnos dock, däribland tenoren
Ferenczy.
År 1877 konserterade Henneberg
åter här med Henri Wieniawski och
Behrens, begaf sig därpå till London
och deltog åter i en nordisk
Trebelli-turné som orkesterdirigent. Henneberg
hade nu förlofvat sig med en dotter
till Conrad Behrens och fick fast
anställning här vid Mindre teatern 1878
samt året därpå vid Nya teatern hos
Josephson & Holmquist. För denna
scen komponerade han sin komiska
opera Drottningens Vallfart, som (1882)
vann mycket bifall, och dessutom musik
till Ibsens »Brand», Shakspearstycken,
»Lycko-Pers resa», »Erik XIV»,
»Diamantbröllopet» m. m. År 1885 blef
Henneberg kapellmästare vid operan,
och 1894 hofkapellmästare. 8edan
1885 är han ledamot af Musikaliska
akademien.
Då Hennberg i oktober 1902 kunde
fira sitt 30 års-jubileum som
orkesterdirigent blef den liflige, värderade
orkesterchefen föremål för varm hyllning,
hvilket äfven ägde rum ute på hans
sommarresidens Lillyhill bortom
Vaxholm, när han fyllde 50 år.
Af Hennebergs kompositioner kunna,
utom redan omtalade, nämnas musik
till baletten Undina, Tre
Bcllmansme-lodier, behandlade för orkester. Han
har därjämte instrumenterat
Södermans »Kung Heimer och Aslög»,
m. m. och skrifvit balettmusik,
kammarmusik, pianosaker, kör- och
solosånger. För omkr. sju år sedan
berättades att Henneberg fullbordat en
opera, hvartill libretton skulle vara
bj’ggd på Shakspears
»Trettondagsafton», men man har ej vidare hört
något härom. Tilläggas må att Rich.
Henneberg nitiskt arbetat för
Wagner-dramernas upptagande på vår
operascen äfvensom att han såsom dirigent
för sångk’rer i Stockholm gjort sig
särdeles omtyckt.
Under Hennebergs dirigentskap i
Berns’ salong föranstaltade han
emellanåt s. k. familjeaftnar, då gedigen
musik efter väl valda program kom till
utförande.
Brefkort från Rom,
Den här så populäre maestron
Mas-cagnis utnämning till direktör och
förste kapellmästare under förestående
opera-»stagione» å Costanzi har
hälsats med allmän tillfredsställelse,
likaledes valet af då till uppförande
bestämda operor, nämligen Wagners
Lo-hengrin och Tristan, Verdis Don
Carlos, Boitos Mefistdfele ocb Bellinis
Norma äfvensom Mascagnis Iris m. fl.
redan uppförda musikdramer, samt af
noviteter Finos La festa del grano,
Le-oncavallos Maia och möjligen
Man-cinellis Paole Francesco.
En betydande nyhet i perspektiv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
