- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 29 (1909) /
121

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 1 Nov. 1909 - Från scenen och konsertsalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Okt. 31. Ljungby horn. Roniant.
Sagospel, 5 akt. musik af N. W.
Gade (Matiné).

Operett-teatern.

Okt. 16, 23. V. Herbert: Trollkarlen vid
Nilen. (Nkolföreställn.)

16, 17. Paul A. Rubens: Miss Hook
af Holland.

17, 24, 30. Den ondes besegrare.

18 — 10. H. Talbot: En smekmånad i
Kina.

27—31. Buffalo Bill. Äfventyr med
sång, 5 okt. af E. Wulff.

Musikal, akademien.

Okt. 19. Konsert af hofkapellm.
Richard Henneberg.

20. Afskedskonsert af hofsångaren
John Forsell.
Ackompanja-tör: kapellm. Armas Järnefelt.

Vår danske operagäst,
kammarsångaren Herold, bar under senare
hälften af oktober uppträdt som Canio,
Radames, Alfred i »Den vilseförda»,
för första gåDgeu här, samt Faust allt
med den framgång hans ypperliga
tenor-stämma och konstnärliga framställning
förtjänar. Särskildt utmärkte han sig
i »Faust», där han med bröströst
obe-sväradt skötte det höga läget i
cavati-nan, andra akten i trädgårdsscenen.
Herr Herolds danska framträder ej
med någon skärpa, hvarför det för oss
mindre välljudande danska ordet
»simpelhed» i denna Cavatina i st. f. det
svenska »enkelhet» (Skulle ej en dansk
sångare kunna använda detta ord?)
framträdde utan att störa. I
»Lohen-grin» har hr Herold sjungit på tyska.
Fröken Larsén var i »Faust» en
mycket behaglig Margareta och utför med
sin friska, äfven i höjden behagliga
stämma detta parti mycket anslående.
Med koloraturen i juvelarian redde hon
sig ganska godt. Herr Vallgren är
en ypperlig Mefisto men forcerar ibland
rösten mer än situationen kräfver. Med
sådana stämmor som hans, hr Herolds
och hr Oscars blef trion vid
duellscenen på torget glänsande utförd.

Med ypperlig och väl behandlad
stämma och behaglig apparition gjorde
den norska gästen fru Kaia Eide stor
lycka som Madame Butterfly, de tväune
gånger hon sjöng detta parti här.
Hon blef också varmt hyllad af
publiken och firad med blommor och många
inropningar. Fru Eide, gift med
skådespelaren Egil Eide vid
Nationalteatern i Kristiania, har gjort sångstudier
för Ellen Gulbranson och den berömde
konsertsångaren Raimond von zur
Mühlen i Tyskland. Hon är elev i plastik
af Signe Hebbe och uppträdde för tre
år sedan på Kristiania Nationalteater
som Eros i »Orfeus» under fru Jung
stedts gästspel där. I år har hon å
denna teater sjungit Suzuki i
»Butterfly» vid sidau af fru Cally Monrad i
titelrollen. Om operans senaste
symfonikonsert få vi sedan yttra oss.

Oscarsteatern ger fortfarande den
ny uppsatta operetten »Frånskilda frun»

för fulla hus. En ovanligt bra uvertyr
och flere musiknummer verka
anslående och utförandet af hufvudrollerna
genom fru Meissner, frkn Berentz och
Falk, hrr Barcklind, Ringvall, Ullman,
Ralf och Strandberg väcker stort bifall.
Första akten är väl långdragen men
sedan blir mera »lif i spelet».
Uppsättningen är i det hela berömlig.

Med afseende på f. d.
hofkapellmästaren Rieh. Hennebergs mångåriga
verksamhet här hade man väntat sig
fylld salong i Musikaliska
akademien på hans konsert, helst som han
äfven gjort sig känd som utmärkt
pianist, ehuru han på flere år icke
blifvit i tillfälle att visa denna sin
egenskap. Emellertid var ej mycket
mer än halfva lokalen besatt af
åhörare, hvilkas välförtjänta bifall efter
hvarje nummer på programmet fick ,
lända konsertgifvaren till tröst. Detta
upptog först J. S. Bachs konsert i
italiensk stil, samt därefter Händeis
Fuga Emoll med den bekanta Air con
variazione. Vidare följde Beethovens
Sonata appassionata, Schumanns
»Faschingschwank», Ballade, Ass-dur, och
Andante spianato ur E-dur-polonaisen
af Chopin samt Liszts konsertetyd
»Waldesrauschen» och
Strauss-Tau-sigs valse-caprice »Man lebt nur
einmal». Herr Henneberg besitter en
utmärkt god och klar teknik samt
mycken smak i uppfattningen, hvilket
särskildt intygades af
Beethoven-sona-ten. Det instrument han begagnade
var den af oss förut omnämnda flygeln
med bågklaviatur från G. Pettersson
& C:8 pianomagasin, det första som af
detta slag spelats på någon konsert
här. Tonen skiljer sig ej från andra
flyglars i nämnvärd grad; emellertid
förekom diskanten å detta litet tunn
och skarp emellanåt.

Att hofsångaren Forsell, publikens
afgud, särskildt den femininas, skulle
ha öfverfullt med åhörare på sin
afskedskonsert var nu gifvet. Biljetterna
till den lär ha slutsåldts på två
timmar. Af större nummer innnehöll hans
program Wolframs Preislied ur
»Tannhäuser», Germont8 aria ur »La
tra-viata», Cavatina (Figaros) ur Rossinis
»Barberaren» samt Ballad ur »Gustaf
Wasas saga» af Hallén och Schumanns
»Grenadierna»; vidare sjöng han af
Schubert: Der Neugierige, Gounod:

Chanson de printemps, Lange Müller:
Efteraar, Backer-Gröndahl: Til mit

hjertes dronning, Järnefelt:
Sunnun-taina, Sjögren: Dröm, Alfvén: Skogen
sofver, A. Körling: En spelman,
åtskilliga extranummer oberäknade.
Sångaren var ej fullt disponerad, och fick
därför uppskjuta konserten ett par
dagar. Bifallsstormarne voro
emellertid intensiva och hyllningarne med
buketter, kransar, lyror, ymnighetshorn
etc. knappt räkneliga. I
hofkapell-mästaren Armas Järnefelt hade hr
Forsell den bästa ackompagnatör.

De i förra numret omnämnda
konserterna, för hvilka utrymme då sak-

nades till närmare redogörelse, voro
följande, hvilkas program nu också
skola anföras.

Fru Sigrid Arnoldson-Fischofs första
nummer på hennes första konsert d.
8 okt. var Webers stora aria, Agathas,
i »Friskytten». Ehuru talangfullt
sjungen fordrar dock denna aria en mera
voluminös stämma och större
dramatisk kraft och känsla, än som tillhör
hennes naturel. Hennes följande
nummer utgjordes af Bizets Pastorale,
Gou-nods bekanta »Serenade» och till slut
juvelaria ur Faust, som sjöngs brilliant,
hvarjämte hennes program upptog
Schuberts »Wohin?», Stenhammars
»Irme-lin Rose» och Sjögrens »Ro, ro,
ögonsten», mycket vackert och
uttrycksfullt föredragen. Professor Georg Adler
ackompanjerade henne väl och inledde,
som deltagande solist, konserten med
Bach-Tausigs »Toccata och Fuga».
Han spelade vidare »Impromptu» och
»Berceuse» af Chopin, »Nachtstück» af
Schumann, ett svårt »Scherzo» af
d’Albert, Debussys »Jardins sous la
pluie»,som gör intryck af en aflöfvad
trädgård i höstregn, samt Ungarische
Raphsodie N:o 11. Hos prof. Adler
framträdde mera den korekte
konser-vatorieläraren med högt utbildad tek
nik och äfven förmåga af fin touche,
an en virtuos med varmare poetisk
uppfattning. Så t. ex. utfördes
Schumanns »Nachtstück» med ett
stämningen störande forceradt tempo.
Kon-sertgifvarinnans andra och sista
konsert inleddes af prof. Adler med
»Rhapsodie» af Brahms, h varef ter fru
Ar-noldson sjöng Mozarts Zerlina-aria,
»Batti, batti, bei Mazetto», ur »Don
Juan». Hennes öfriga nummer denna
afton utgjordes af en sång »Mütterlein
sprich» af Robert Fischhof, Schumanns
»Nussbaum och »Aufträge» »Elfenlied»
af Hugo Wolf, »Prinsessen» af Grieg,
»Warnung» af Mozart samt till sist
aria ur »Traviata». Bland de af det
lifliga bifallet framkallade extranumren
på konserterna anslogo särskildt
Dann-ströms polska »Der ä’ så underliga
ställen» och visan »Fjorton år tror jag
visst att jag var». Prof. Adlers
solonummer på denna konsert voro vidare
följande: Chopin: »Nocturne», »Etude»,
»Valse», Liszt: »Liebestraum» och

»Chant polonais» samt Tschaikowsky:
»Paraphrase de Concert» ur operan
Eugen Onegin.

Vår svenska diva hyllades på dessa
sina konserter icke blott med intensiva
bifallsyttringar utan äfven med en
mängd blombuketter. Äfven prof. Adler
fick sin del af bifallet och bjöd på
extranummer.

Harold Bauer framträdde här för
tio år sedan såsom en redan tekniskt
fulländad pianovirtuos, och sedan dess
har hans konstnärlighet i sin helhet
än mera fullkomnats. Han är också
nu erkänd för en af nutidens förnämsta
pianister. Publiken, som på andra
konserten, denna gång, var rätt fåtalig
ägnade honom ock det rikliga bifall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1909/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free