Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 Januari 1910 - Signe Rappe (med porträtt som Margareta i »Faust») - Carl August Söderman (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
donnas förnämsta partier, sådana som K va
i »Mästersångarna», Rezia i »Oberon»,
I Isa i »Lohengrin» m. fl. Och likväl
liar fröken Rappe icke genomgått någon
»operaskola» eller gjort omfattande
scen-studier, endast tagit en kortvarig kurs i
plastik för en professor i Berlin före
hennes första scendebut, hvilket vittnar om
ovanlig begafning och stora anlag.
Fröken Rappes stämma är en särdeles i
höjden glansfull sopran, väl utbildad äfven
för koloratur. Med sangtalangen förenar
sig hos henne en för scenen mycket
fördelaktig apparition och ett lifligt
temperament, hvartill ock kommer en tillit till
sin förmaga, som skänker en
konstnärin-na en för den sceniska framställningen
nödig säkerhet, speciellt den dramatiska,
hvilken hos fröken Rappe är mycket
framstående. Som ett exempel pa denna tillit
kunna vi anföra, att hon under sitt
första operaar, da framställarinnan af Rezia
i Oberon* plötsligen anmälde sig sjuk
den dag operan skulle gifvas, atog sig
utföra detta svara parti utan repetitioner,
efter att ett är förut ha företagit sig
säng-rollens instudering.
Signe Rappe, dotter af generalen,
f. ti. generalstabschefen frilt. Axel
Rappe och hans maka, f. Sandahl, röjde
tidigt i Stockholmshemmet stora
sänganlag och fick först i hufvudstaden utbilda
dem under ett par år för den ansedda
sanglärarinnan fru Thekla Hofer. Som
sångerska uppträdde hon offentligt först
pa några välgörenhetskonserter här.
Sedan medverkade hon 1902 pa en stor
konsert i Jönköping, där hon sjöng
Delila i Händeis »Simson», och samma år
biträdde hon pä »Sydsvenska
filharmoniens» konserter med sopranpaniet i
Mendelssohns »Klias», äfven gifven i
Köpenhamn, där kritiken berömde hennes »ljusa,
vackra sopran af äkta nordisk klang», i
januari 1004 gaf fröken Rappe i
Vetenskapsakademien hörsal en mera privat
soaré, då hon bland sina åhörare äfven
hade grefvinnan de Casa Miranda, som
skänkte den unga sångerskan rikt bifall
och, sedan fröken Rappe efter soaréns
slut för henne blifvit presenterad, erbjöd
henne sin rekommendation till utländska
sånglärarinnor, da hon fick höra att
fröken Rappe under närmaste tiden
ämnade sig till utlandet för sångstudier. Kort
därefter begaf hon sig också till
Berlin, där hon tänkte taga lektioner för fru
I illi Lehmann, den berömda sångerskan,
men dennas osäkra vistelse i Berlin
gjorde det mindre lämpligt att vända sig
till henne. I stället blef den som
sångerska och lärarinna berömnda Thérese Behr
hennes lärarinna där. Sedermera, 1905,
utbildade hon sig vidare i den tyska
kejsarstaden för den utmärkta f. d.
operasångerskan I telka Qerster-Qardini och
åtföljde henne under sommaren till
hennes villa vid Bologna i och för
studiernas fortsättande. Sedan fröken Rappe
atervändt till Berlin, där hon gjorde sig
fördelaktigt känd pa en »Liederabend» i
Bechsteinsalen, idkade hon där, som vi
nämnt, äfven plastiska studier för
uppträdande som operasångerska, hvartill hå-
gen mäktigt drog henne. Operascenen
är ju ock rätta fältet för en talang med
pä en gång vokal och dramatisk förmåga,
som där ock kan vinna sina högsta
triumfer.
I lon antog sålunda, ehuru naturligt nog
som nybörjare pä anspråkslösa villkor,
engagement för tre års tid vid operan i
Mannheim och debuterade där med
framgång den 9 sept. 1906 som Pamina i
»Trollflöjten». Inom två månader
därefter kreererade hon S a 1 o m e s svåra
parti pä ett sätt som hänförde
publiken, och operans kapellmästare skref till
hennes far ett högst lofordande bref om
denna prestation. Under samma och
följande år sjöng hon partiet 11 gånger.
Hon har sedan som gäst ätergifvit det i
Wiesbaden, flera gånger, i Köln,
Strassburg, Stuttgart, Frankfurt, Nürnberg och
2 gånger i Berlin. Genom
sjukdomsfall vid hofoperan i sistnämnda stad blef
hon telegrafiskt kallad att där uppträda
som Salome. FTter en natts resa
inträffade hon i Berlin och utförde rollen
på ett sätt, som inbringade henne stort
beröm af den dirigerande tonsättaren, och
en kritiker yttrade att »bland alla
Salomes framställarinnor därstädes var
fröken Rappe den mest fulländade».
Andra uppträdandet i rollen föranleddes
af denna framgång och efter
operastyrelsens anmodan,
I Mannheim sjöng fröken Rappe 1906
utom ofvannämnda partier En R h e
n-dotter i »Rheingold», H e 1 m v i ge i
»Valkyrian» och en Norna i
»Götterdämmerung». Vidare 1907: Venus i
»Tannhäuser», Gerda i »Sonnenwende»
af E. Hartmann, Eva i
»Mästersångar-ne», S u 1 a m i t h i »Drottningen af
Saba» af Gold mark samt Rezia i
»Oberon». Ar 1908 uppträdde hon som Elsa
i »Lohengrin». I) e s d e tn o n a i »Otello»,
Senta i »Den flygande Holländaren»,
Aida och slutligen som Margareta
i »Fäust», d. 2 juli vid spelterminens
slut. Under dessa år i Mannheim hade
hon uppträdt 78 ganger, däraf 19 som
Salome.
Sedan den berömde dirigenten vid
hofoperan i Wien, Felix Wcingarter, fått
tillfälle att höra fröken Rappe, blef hon
af honom, från hösten 1908 engagerad
vid sistnämnda ansedda operascen för sex
år, utan föregående debuter på
densamma och sedan hon blifvit fri från
kontraktet med Mannheimsoperan.
I Wien har fröken Rappe haft nya
roller såsom Gutrune i
»Götterdämmerung» och Constance i Haydns »Die
wüste Insel». Hon har dessutom
medverkat i större körverk och sjungit flera
gånger det svara sopranpaniet i
Beethovens 9:de symfoni, äfven i
Mattheupas-sionen af Bach, i Piernés
»Kinderkreuz-zug» och Wolf Ferraris »Vita nuova».
I Tyskland gjorde sig fröken Rappe
först bemärkt på konserter som
romans-sångerska genom sitt intelligenta, varma
och uttrycksfulla föredrag och har
speciellt blifvit berömd genom utförande af
Hugo Wolfs intressanta sånger.
Dä fröken Rappe 1908 från I till 30
dec. först gästade Stockholmsoperan,
inleddes hennes gästspel med titelrollen i
»Salome» och fortsattes med Margareta
i »Faust», Elsa i »Lohengrin», Aida och
Senla i »Den flygande Holländaren». Vid
det förnyade gästandet hos oss, som
började d. 6 sistl. december, har hon
uppträdt i de fyra sistnämnda partierna,
sjungna på tyska, och i dessa dagar haft
ett nytt sådant som Elisabeth i
»Tannhäuser», hvilket hon sjungit på sitt
modersmål. Fröken Rappe har äfven vid
detta gästspel rönt lifligt bifall af
publiken och hyllats med många inropningar
och blomsterbuketter. Konungen och
drottningen samt flere medlemmar af det
kungl. huset ha vid hennes uppträdande
bevistat föreställningarna.
Då konstnärinnan i denna manad
återvänder till Wien kommer hon att
konsertera i Köpenhamn och mot slutet af
februari är hon engagerad att sjunga i
London pä Coventgardenteatern under
dess vintersäsong, då hon där lär komma
att uppträda som Michaela i »Carmen»,
Julia i ny opera, Romeo och Julia», af
Fredrik Delhis — en engelsk komponist,
f. 1861 af tyska föräldrar — och
möj-ligene äfven i Sullivans opera »Ivanhoe».
Fröken Rappes framgångsrika
konserte-rande i London förra året ha vi förut
omnämnt.
Under vistelse med sina föräldrar i
Borgholm förra sommaren, var, såsom
förut nämnts, fröken Rappe inbjuden af
drottning Victoria till hennes sommarhem,
Solliden, då hennes sång
ackompanjerades af drottningen själf. Vid
nuvarande besöket i Stockholm var sångerskan
inbjuden att medverka vid en af
kungaparet anordnad musiksoaré, som dock
blef inställd med anledning af den
belgiske konungens död. Fröken Rappe har
emellertid hos konungen och drottningen
sedan fått sjunga tvänne aftnar, ena
gängen ackompanjerad af fröken Märtha
Ohlson, andra gången inviterad tillsammans
med hr Menzinsky och kapellmästare
Jär-nefält. Den 2 jan. var hon inbjuden
till den musikälskande hertiginnan af
Dalarna att sjunga för henne på Haga.
Fröken Rappe blef den sista
december hedrad med, att af konung Gustaf
utnämnas till hofsångerska.
’i»
Carl August Söderman.
Ät en af kgl. teaterns äldsta och mest
verksamma sångartister, Carl August
Söderman, vilja vi i detta, årets första
nummer rikta vår uppmärksamhet, jämte
meddelandet af hans porträtt. Särskild
anledning därtill gifves oss, i det han
detta år kan fira sin lefnads 50-årsdag och
sitt 25-årsjubileum vid operan, räknadt
från hans första debut å densamma. Icke
blott som sångare utan äfven som
regissör vid operan har han under mångårig
anställning vid densamma flitigt och
förtjänstfullt arbetat i konstens tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
