Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 1 April 1910 - Följetong: Operakritik för 130 år sedan - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande omnämdes. Endast musiken blef
föremål för granskning. Man spårar
i denna kritik en viss förvåning öfver
arten af detta slags musik, för
hvilken den tidens auditorium tycks hafva
varit alldeles främmande.
Stockholms-Postens recensent liknande operan vid
»de slags Fruntimmer, om hvilka man
vid första anseendet hvarken tör säja
att de äro fula eller vackra; men som
tilltaga i behag, ju mera *man njuter
deras omgänge, tills man ändteligen
tycker att ingen ting kan vara
vackrare».
Sedan recensenten därefter
konstaterat, att »Ouverturen och Choeuierna
äro förträffeliga» och att ingen kan
förneka »recitativets vackerhet»,
fortsätter han sålunda: »Hvad Ar i erna
angår, så äro meningarna därom mera
olika, men torde snart förenas, om man
behagar mera dömma efter harmonien,
än efter melodien. Det är sannt, att
här är ingen Aria di Bravura
egentligen satt i af sikt att en Virtuose der
skulle visa vidden elller böjeliglieten
af sin röst; intet tillfälle till granna
och långa Cadencer; men kanske at
detta är en dygd i en Piece, satt för
Action. Kan väl annars någon ting
vara mera ljufligen vackert, än den
Arien hvarmed Clitemnestra börjar, och
mera rörande än den, hvari Iphigenie
tar afsked af sin Achilles?» ... Sedan
recensenten ägnat några rader åt
kompositionens olika delar, sammanfattar
han helt generellt sitt omdöme om
själfva utförandet i följande passus:
»Föröfrigt blir denna opera bättre
agerad, än man kunde hoppas om en
Piece, som i så liten grad är i de
Agerandes tycke.» Recensionen slutar
med att »Decorationerna äro efter
vanligheten väl passade och lysande» och
att »Dansen är till slut rätt indifferent».
Som man ser, nämnas ej ens de
uppträdandes namn. Och likväl märktes
bland de »agerande» sådana konstnärer
som »den svenska Erato», fru
Elisa-heth Olin, hennes icke mindre
upp-burne moitié, (Jarl Stenborg, den unge
Christoffer Karsten, som redan då
skaffat sig ett berömdt namn som
sångare.
(.7. Sbg.)
sommar); 3. Ture Rangström:
»Dityramb«, motto: Aug.
Strindbergs »Sångare»; 4. H. Alfvén.
Sånger med orkester, (fru Clary
Morales); A. Hallén:
»Requies-cat», dikt af Edv. Fredin, för
solo, kör och orkester.
28. Donizetti: Regementets dotter-.
I.eoncavallo: Pajazzo.
29. Wagner: Den flygande
holländaren.
30. Wagner: Tristan och Isolde.
Oscarsteatern.
Mars 18. R. Planquette: Cornevillei
klockor.
19, 22. Ljungby horn. (Matiné.)
19—31. Franz Lehår: Grefven af
Luxemburg. Operett 3 akter,
af A. M. Willner och Rob.
Bo-dansky, öfvers. af Bj. Halidén,
(Grefvinnan Stasa Kokozow,
Äugele Didier, Juliette Wermont:
fru Orünberg-Rowe, frk.
Grönberg, fru Meissner; René, grefve
af Luxemburg, Furst
Basilo-witsch, Armand Brissard, Sergei
Mentschikoff, von Pawlovntsch,
Pelegrin: hrr Barcklind,
Ringvall, Allum, Ralf, Schröder,
Bergström).
Operett-teatern.
Mars 19—21 P. Rubens: Grefve von
Rasmussen (Dear little Denmark).
16, 17. P. Rubens: Miss Hook of
Holland.
Vetenskapsakademien.
Mars 22. Romansafton af Gerda Fahl- !
roth. Biträdande:
Violoncellisten frk. Nini Wærner, pianisten
frk. Aurora Molander.
Musikal, akademien.
Mars 16, 18. Konserter af pianovirtuosen
Ignaz Friedman.
19. Konsert af Lunds
studentsångförening. Dirigent
kapellm. Alfred Berg.
23. Konsert af frök. Davida Hesse
och hr Carl Lejdström.
Ac-kompangatör: hr Nath. Broman.
27. Bellmanskörens vårkonsert.
Biträdande: frk. E. Linnander.
Gustaf Vasa-kyrkan.
Mars 25. Symfonikonsert af Svenska
Musikerförbundet. Solist:
fru Mally Högberg; biträdande:
orkester under hr A. Jämefelts
direktion.
Djurgårds-cirkus.
Mars 20. Konsert af Lunds
studentsångförening.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Mars 15. Gluck: Orfevs; J. Foroni:
Advokaten Pathelin.
16. Verdi: Den vilseförda.
18. Mozart: Trollflöjten.
19, 28. Vermländingarne, (Matiné).
19. 26. Puccini: Madame
Butterfly-
20. Puccini: Boheme.
21. Tschaikowsky: Eugen Onegin.
22. Bizet: Carmen (Carmen: frk.
Edström; Micaela: frk.
Linnander, debut.)
23. B o i t o: Mefistofeles.
27. Symfonikonsert. 1. Franz
Ber-wald: Sinfonie singuliére; 2.
O. Morales: Ouverture (För-
Östermalmskyrkan.
Mars 25. Frimurarbarnhusets konsert.
Biträdande solister: fruar Schjerven,
Bartels, hrr Malm, Sjöberg,
Sve-delius; kör: operakören;
orkester: k. hofkapellet. Jos. Haydn:
»Skapelsen» oratorium.
Operans nyheter låta länge vänta
på sig och under tiden håller man sig
till den gamla repertoaren. »Orfevs»
har, såsom förut nämnts, fått i
titelnden en ny utmärkt representant i
fru Claussen, ny var äfven frk.
Os-borne som Eurydike, men lämpade sig
ej hvad sång och apparition beträffar
för denna roll. Som Micaela har
fröken Linnander med framgång gjort
sin 3:e debut. Operans märkligaste
tilldragelse bar under mars månads
sista veckor varit den sedvanliga
påsk-dagskonserten. Denna hade alltigenom
svenskt program. Men en svensk, som
vederbörande vid programmets
uppgörande borde ha tänkt på, är Ludvig
Norman, den mångårige chefen för
hofkapellet, till hvars förmån denna
konsert ges, och hvilkens dödsdag för
25 år sedan inträffade dagen efter
konserten. Det hade visats berömvärd
takt och vördnad för hans minne om
man på programmet upptagit ett eller
ett par verk af honom, t. ex. någon
uvertyr eller hans D-moll-symfoni, eller
också någon af hans körer, allra minst
en solosång, då sådana förekommo på
aftonen. Hofkapellet torde då också
ha haft att fägna sig åt talrikare
publik. Berwalds »Siinfonie singuliére»,
som inledde konserten, är för icke så
länge sedan uppförd här och väcker
alltid intresse såväl genom melodiska
motiv som genom spirituell instrumentering.
Nyheterna bland orkesternumren, O.
Morales’ uvertyr »Försommar» och
T. Rangströms, »Dityramb», voro
aktningsvärda prof på orkesterbehandling
ehuru utan större originalitet.
Sparsamma i melodiskt hänseende skattade
båda åt nutidens oorganiska stil af
sammanflytande satser och, synnerligast
den sistnämnda, med extravaganta
instrumentaleffekter och djärfva
dissonanser. De tre solosångerna af Alfvén
utfördes af fru Morales med hennes _
sympatiska stämma och smakfullhet i
föredrag på ett sätt som inbringade
rikt bifall. Slutnumret, Halléns
»Re-quiescat» för solo, kör och orkester,
hvilket utkom i julas på Gehrmans
förlag, omnämnde vi då såsom en
stämningsfull komposition med vackra
körer och intagande soloparti. Detta,
som är af mindre omfång, tolkande
den döende drottningens önskan att få
jordas i naturens sköte, »där fåglarne
skulle sjunga requiem kring hennes
bår», sjöngs äfven af fru Morales.
Det utfördes nu med biträde af operans
kör, förstärkt med en del manliga
aitister och vann välförtjänt bifall.
Konsertrevy. Ignaz Friedman hade
på sina talrikt besökta konserter denna
gång tilifälle att ådagalägga sin
utomordentliga pianistiska förmåga genom
högst omvexlande och innehållsrika
program, hvilkas alla nummer utfördes
med såväl tekniskt som stilfullt
mästerskap. Programmen upptogo på
första konserten d. 14 mars: 1.
Bach-Tausig: Toccata och fuga, D-moll; 2.
Beethoven: Sonat op. 90; 3.
Schumann: Carneval; 4. Chopin:
Impromptu, Etude, Valse; 5. Suk: Menuett
samt ett behagligt stycke »Elle danse»,
mazurkatempo af honom själf samt 6.
Schulz-Eoler: Paraplaras öfver
Donau-valsen af J. Strauss, ett
konsertnummer af det mest svåra brillanta slag.
På andra konserten, d. 16 mars
utförde han. 1. Beethoven: Sonata
appassionata; 2. Mozart: Rondo, Scar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
