- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 30 (1910) /
130

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 18 November 1910 - Ernst Wallmark † (med porträtt) - »Izeyl», musikdrama i 3 akter, af Rud. Lothar. Musik af Eugen d’Albert. Textinnehåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och danska musikförläggare.
Wallmark blef 1866 invald som Associé i
Musikaliska akademien och erhöll vid
dess sekularfest 1871 dess
silfvermedalj.

Det är, som sagdt, hufvudsakligen
såsom författare och i synnerhet
öfversättare af opera- och operett-texter
Wallmark gjort sig känd. Redan 1859
ha vi funnit Wallmark som
öfversättare till Den svaga sidan med musik
af Aug. Söderman, uppförd på Mindre
teatern (Stjernströms, sed. Dramatiska).
På samma teater gafs året därpå Sista
natten
, komedi i 1 akt med kupletter
i hans öfversättning, musik af H. C.
Lumbye, arrangerad af Söderman,
äfvensom Marinettes små skälmstycken,
hvartill denne äfven arrangerat
musiken. 1860 framträdde på
Djurgårdsteatern Offenbachs »Orfeus i
underjorden
» med musiktext af Wallmark.
Från 1861 började han öfversätta för
Kungl. Operan och i ett sammanhang
må här följa kronologiskt hans
öfversättningar af på denna teater uppförda
verk.

1861. Prinsessans trumpetare, opera
com, 1 akt, musik af Bazin; Verdis
Rigoletto. — 1862. Offenbachs
Fortunios visa, Berwalds Estrella di Soria,
Gounods Faust. — 1863. Aubers
Brahma och Bajadären. — 1864. Läkaren
mot sin vilja
af Gounod. — 1865.
Quentin Durward af Gevaërt. 1866.
Gounods Sylvia. 1867. Afrikanskan och
Aubers Marco Spada. — 1868. Romeo och Julia
och Den beslöjade sångerskan af Massé. —
1869. Donizettis Don Pasquale. — 1870.
Fel. Davids Lalla Rookh och Meyerbeers
Aflatsfesten i Ploërmel (»Dinorah»). —
1876. Ölanders Blenda (tills. med Ludv.
Josephson). — 1881. Nordens stjärna,
Den vilseförda
och Ett litet huskors
(»La serva padrona») af Pergolese.
— 1882. Konung för en dag. — 1883.
Mefislofeles. — 1886. Paul och Virginie
af Massé samt Trumpetaren från
Säkkingen
af Viktor Nessler. — 1890.
Lakmé. — 1892. Messagers
Skrifvarkungen. — 1894. Hexan af Aug. Enna.
— 1895. Massenets Navarresiskan,
Humperdincks Hans och Greta samt
Mascagnis Vännen Fritz. — 1903.
Eugen Onegin. — 1909. André Chernier
af Giordano.

Alla operetter och andra pjeser som
Wallmark åtminstone till musiktexten
öfversatt och bearbetat kunna här icke
uppräknas. Ibland har han ej på dem
utsatt sitt namn; ofta endast initialer.
Ett antal af de mera bekanta
operetterna må dock här anföras.
Tidigast bland dem finna vi Offenbachs
Orfeus i underjorden 1860. 1861 gafs
på Djurgårdsteatern en pjes af den
norske komponisten Valdemar Thrane
Ett äfventyr i norska fjällen, hvartill
Wallmark skrifvit sångtexten. Det
nämnes här såsom ett af hans tidigare
arbeten och föga kändt. Samma år
uppfördes på Mindre (= Stjärnströms)
teater Ba-Ta-Clan och Förlofningen vid
lyktsken
, små Offenbachs-operetter. De
teatrar som uppfört följande operetter
med Wallmarks textöfversättning
utmärka vi förkortadt så att Dj. T. är
= Djurgårdsteatern, M. T. = Mindre
teatern (Hammerska), N. T. = Nya,
sed. Svenska = Sv. T. teatern, Sö. T.
= Södra teatern, V. T. = Vasateatern,
O. T. = Oscarsteatern, Ö. T. =
Östermalmsteatern. Vid en och annan pjes
kan tid och teater för första
uppförandet ej bestämdt angifvas. Vi
börja härmed uppräknandet.

1867 gafs Offenbachs Riddar
Blåskägg
på Dramatiska teatern. Samma
år uppfördes Storhertiginnan af
Gerolstein
; 1869 Theblomma af Lecoq, 1870
Frihetsbröderna, 1873 Offenbachs
Tjufskyttarna, 1874 Lecoq’s
Giroflé-Girofla, 1875 Offenbachs Fru Ärkehertigen,
1877 hans Från jorden till månen,
1878 (med A. Bosin) Lilla hertigen af
Lecoq Sö. T.; till denna tid hör väl
ock dennes Madame Angots dotter samt
Joh. Strauss’ Läderlappen; 1879
Suppés Boccaccio Sv. T.; 1880 Offenbachs
Stella eller Tamburmajorens dotter N.
T.; 1881 hans Hoffmans äfventyr N. T.,
Lecoq’s Röda panaschen M. T.,
Sjökadetten af R. Genée M. T.,
Musketörerna i klostret af L. Verney M. T.,
Drottningens spetsnäsduk af Joh. Strauss
N. T.; 1882 Det lustiga kriget af Joh.
Strauss N. T.; En utflykt i det gröna
(förut kallad Prinsen af Conti) M. T.,
Infantinnans dockor af Alb. Grisar N. T.
och Zellers Carbonarerna M. T.,
Mamsell Ettermygg af Offenbach N. T.;
1883 Millöckers Bellevilles mö, De
pratsjuka
af Offenbach, Millöckers
Tiggarstudenten M. T., Alb. Grisars God natt,
hr Pantalon
N. T., Både hjärta och
hand
, af Lecoq; 1884 Ruter kung af
Lajarte N. T., Rip-Rip af R.
Planquette N. T.; 1885 Fågel blå af
Lecoq N. T., Vapensmeden af Lortzing
N. T., Gasparone af Millöcker Dj. T.;
1886 Nanon af Genée N. T., Stora
Mogul
af Audran Sö. T.; 1887 Josefine,
såld af sina systrar
, af V. Roger Sö. T.; 1888
Farinelli af Zumpe; 1890 Stackars
Jonathan
V. T., Prinsessa för en dag af
Herm. Berens jun. V. T., Mikadon af
Sullivan V. T.; 1894 Lilla frun af
Lecoq V. T.; 1897 Blåa frun af Varney
Sö. T.; 1901 Gycklarbandet af L. Ganne;
1903 Vagabonderna af Ziehner; 1904
Surcouf af Planquette Ö. T., d’Artagnan
af Varney; Slovakerna af Lehár Ö. T.,
Trollslottet af Millöcker V. T.; 1905
Advokaten Peronilla af Offenbach Ö. T.;
1906 Hertiginnan af Danzig af Caryll
Ö. T., Toto-Tata af Banés Dj. T.; 1908
Geishan af Sidney Jones V. T., Musette
af Hirschman O. T.; 1910 Muhameds
paradis
af Planquette O. T.

Tillsammans med A. Bosin har
Wallmark bl. a. skrifvit folklustspelet
Mjölksurran, musik af W. Mannstedt
och Lärkan, lustspel med sång, på
samma teater, och en af honom
öfversatt dram, De öfvergifna, af Dennery
och Cormon, uppfördes på Mindre
teatern 1875. Några öfversättningar för
scenen, hvilka ej blifvit uppförda
kunna äfven nämnas. För Operan har
han sålunda lämnat text till Lili Tse
af Franz Curti och för Ranfts teatrar
Apajune (»Apajune der Wassermann»)
af Millöcker, Mamselle Georges af
Varney, El capitano af Souza, Persiens ros
af Sullivan, Rivoli af Wormser.

Det uppgifna antalet af Wallmarks
arbeten på scenen ger vid handen, att
endast en ringa del af dem här
uppräknats. Någon fullständig förteckning
öfver Wallmarks sceniska arbeten har
ej stått oss till buds och skulle ej
heller här kunna införas. Det anförda
torde emellertid ge begrepp om hans
verksamhet.

Minnet af Ernst Wallmark skall
lefva i hans verk, liksom den
älskvärde och anspråkslöse mannens
hågkomst hos alla som haft förmån att
göra hans personliga bekantskap.

        H.

Izeyl.



Musikdrama i 3 akter af Rud. Lothar.
Musik af Eugen d’Albert.

Textinnehåll:

Första akten. Innan ridån går upp
hör man sång bakom densamma, och
efter ridåns uppgång fortsättes sången.
Det är prins Scindya som sjunger,
ackompanjerad af musikanter, utanför
Izeyls hus, beläget vid en öppen plats
i en indisk residensstad midt emot ett
tempel, på hvars trappa brinner en
helig eld å en hög trefot. Två andra
prinsar Ram Singh och Cavaradjah
infinna sig äfven för att med sång och
musik bringa Izeyl sin hyllning samt
vinna hennes gunst. Izeyl kommer
ut och åhör deras kväden, men svarar
att hon blott låter beveka sig af en
kärlek, som för hennes skull är beredd
att bringa hvarje offer. Scindya säger
sig vilja utföra hvad hälst hon begär,
och som bevis härpå bortröfvar han
trefoten med den heliga elden från
templet samt öfverlämnar den till Iseyl.
Då denna vill återbära trefoten till
templet, öfverfalles hon af folkmassan,
som störtar till, vredgad öfver
helgerånet. Furstinnan Sarvillaka, prins
Scindyas moder, räddar henne, men
skymfar henne samtidigt. Izeyl svär
att hämnas genom att störta hennes
son i fördärfvet. Då Scindya
kommer uppmanar furstinnan honom att
undvika Izeyl samt framhåller för
honom som ett exempel den ädle furste,
som just samma dag bestigit tronen
efter att förut ha lefvat i sträng
afskildhet, utan att ha lärt känna lifvets
vare sig fröjder eller lidanden.
Fursten nalkas med ett lysande följe och
mottager på tempeltrappan folkets
hyllning och dyrbara skänker. Därunder
framträder en yogin (eremit). Han
talar till fursten om alltings
förgänglighet, hur föga den högsta makt båtar
emot sorgen och hur tiggaren är
konungars like inför Gud. Ett liktåg drar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1910/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free