Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 December 1910 - Giuseppe Martucci (med porträtt) - Tullio Voghera (med porträtt) - En märklig praktbok: Autographes, af Carl von Platen (med hans porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ns
SVENSK MUSIKTIDNING.
nater, förgäter det aldrig, säges det.
Ar 1879 blef han utnämnd till lärare
vid konservatoriet i Neapel samt
grundade där eti kainmarinusik-iällskap och
en orkester, hvars ledare han blef,
till dess han ISSN kallades till
konservatoriet i Bologna. Samma år
gjorde han första försöket utt uppföra
»Tristan och Isolde» i Italien och
försöket. utföll glänsande, ehuru den
ridens tcaterpublik där var helt annat
än van vid Wagners musik. Det var
också Martucci som här flera gånger
med godt utförande bragte fram
Beethovens 9:de symfoni och för första
gången uppförde Schumanns »Faust»
i Italien. Han gjorde Bologna till en
af sitt hemlands förnämsta
musikstäder och ledde där utmärkta konserter
i »Societå del qnartetto». Hans rykte
grundade sig ej blott på huus stora
talang som dirigent och pianist utan
äfven på hans förmåga som tonsättare.
Sin bana som virtuos hade halt
emellertid slutat på grund af klen hälsa,
dock gjorde han själf publiken bekant
med ett af sina bästa verk. konsert
för piano och orkester i B-raoll. För
sju år sedan flyttade han af hälsoskäl
från Bologna åter till det, soliga
Neapel, där han gjorde till sin uppgift
att framföra Wagners musikdramer,
och verkade f utfarande som flitig
komponist. Med sin blygsamhet
ägnade han sig likväl mera åt att uppföra
andras verk än sina egna.
Bland hans kompositioner må
nämnas, utom den omtalade
Vianolomser-ten, två Symfonier för stor orkester,
hvar-af den i D-moll (1895) er mest be
kant jämte andra orkestersaker; två
Trior, en Krintetf, en Violoncel Isonat,
flera stycken för violin och för
violon-cell, Variationer för 2 pianon, omkring
100 Pianostycken, hvartbland ett
»Moto perpetuo».
Efter huns död föranstaltades i
Neapel d. 2 juli 1909 en minnesfest
öf-ver honom, under leduing af den
berömde dirigenten Aituro Toscanini.
då endast verk at den aflidne
mästaren utfördes, nämligen hans symfoni i
D moll, den lvriska dikten La Canzone
dei ricordi och tre stycken för
orkester: Nocturne, Novellette och Tarantella.
I Neapel har bildats en förening af
musiker och musikvänner för
utbredande af Martuccis verk, i tanke att hans
musik har en framtid för sig.
Tullio Voghera,
Vid början af denna operasäsong,
efter en af repetitionerna till de
första föreställningarna, under deu nye
kapellmästarens, signor Vogheras
ledning yttrade en af artisterna om
honom: »Det var lif och eld i den
mörka italienaren från hufvudet till
fotabjället. och duktig pianist visade
han sig också vara». Hans liflighet
och förmåga som dirigent ha vi nu
flera gånger fått bevittna, och då vi
ändtligen bekommit hans i England
tagna porträtt, begagna vi tillfället att
fästa vår uppmärksamhet på honom i
ord och bild, hvartill en särskild
an-leduing gifves, i det han nyss för
första gången aufört en operakonsert,
den senaste symfonikonserten, då vi
funnit att han äfven som dirigent af en
sådan besitter framstående egeuskaper.
Det passar bra. tycka vi, att i detta
nummer ställa hans bild vid sidan af
hans landsmans, hvars stora symfoniska
verk han då dirigerade och hvars elev
han är.
Tullio Voghera är född i 1’adova
d. 4 maj 1879. Han studerade
musik vid konservatoriet i Bologna och
hade till lärare de berömda
tonkonstnärerna Enrico Bossi och Giuseppe
Martucci, särskildt utbildande sig till
pianist, och konserterade som sådan
tillsammans med den
berömd*’violinisten Bronislaw Huberman. Han kom
sedan till Metropolitan operan i
New-york som dirigent vid sidan af
Toscanini. I Rom var han under ett år
dirigent vid Teatro nazionale. I
New-york verkade han äfven som
privatlärare i piauospelning samt med
inöf-ning af roller.
När Metropolitan operans
artisterden-na sommar gästade Paris, tjänstgjorde
han också där som dirigent, och då
vår nya operastyrelse vände sig dit,
sökande en sådan, blef signor Voghera
tillfrågad, om han ville antaga platsen
här såsom kapellmästare och kom så,
efter att ha antagit densamma, hit till
Stockholm.
Signor Voghera har äfven verkat
som komponist, och bland hans
kompositioner kunna nämnas en Sonat för
violin och piano, en Sonat för
violon-cell och piano. Fuga och koral med
orkester samt Symfoniska dikter.
En märklig praktbok:
Autographes.
Recueil de ma collection
af
Carl von Plåten.
En italiensk illustrerad tidning
yttrar om denna bok jämte meddelande
af dess utgif vares porträtt; »denna
värdefulla publikation bör genom sin
originalitet vinna största
uppmärksamhet i hela den bildade världen», och
det är gifvet att en sådan ansenlig
samling autografer af mer eller
mindre ryktbara personer, förr eller ännu
lefvande, förnämligast opera- och
teaterkonstnärer, skall vara af stort
intresse. Baron von Plåten, sedan
ett par år bosatt i Rom, har
företagit vidsträckta resor under flera år
och, såsom vi förut påpekat, utgifvit
sina intryck af opera-, konsert- och
teaterföreställningar i ett par
illustrerade verk »Från (>stan och Vestau,
hvai ur ett utdrag i fransk
öfversättning, »Es(|ui8ses musicales», för
när-varaude är under tryckning, samt
under pseuodonvmeu »Anteros» riktat
Sv. Musiktidning med intressanta
inu-sikbref under en följd af år.
Baron Carl von Plåten är född
1863, son af registrator Ludvig von
Plåten i hans första äktenskap med
eu dotter till den märklige publicisten
och industriidkaren Lars Joh. Hierta.
Efter afslutade studier har han egnat
sig åt estetisk och litterär verksam
her.
Den här ifrågavarande
autograf-reproduktionen är en frukt af
mångårigt och flitigt sam laude af
originalskrift därtill på skilda orter, och
material därtill fåtts genom personlig
bekantskap med flera märkliga män och
kvinnor, genom relationer till och
tillmötesgående af personer, som kunnat
lämna bidrag till samlingen. Den digra
boken i oktav är 450 sidor till
omfånget, registret upptager öfver 680
namnteckningar och boken illustreras
af 40 tina helsides-porträtt på
glanspapper; ett par ännu större, samt
några porträtt i texten samt flera
notfac-similer; flera af porträtten äro
signerade med tillegnan åt baron von
Plåten.
Boken är tillegnad den italienska
änkedrottningen Margherita di Savoia
»avec les plus prnfonds sentiments de
respect et de dévotion». Drottning
Margherita är, som bekant, känd som
stor musik- och konstvän. Ett
ganska märkligt porträtt är det af
nuvarande påfven Pius -V, i sittande
ställning vid ett bord med krucifix,
och hans autograf »Al diletto figlio
Barone de Plåten» med hans
»benedi-zione». Af högställda personligheters
porträtt märkas ett sådant af Ludvig
II af Bayern och sådanas autografer
af engelska drottning Alexandra, prins
Carl af Vestergötland, Luigi di Savoya
o. a. Härtill kan räknas ett par
planscher: Gustaf III och hans bröder
samt en riddardubbning af Ludwig II.
Bland svenskars porträtt förekomma
särdeles vackra sådana af Carl
Snoil-sky, Victor Rydberg, Sven Hedin, Georg
ron Rosen. Jenny Lind (som Norma\
Carl Stenborg, Ellen Hartnian (som
Puck i »En midsommaruattsdröm),
Mathilda Jungstedt (som Orfeus), Signe
Rappe (som Salome), Sigrid Arnoldson
(i »Manon»), Anders de Wahl (i
»Lycko-Per»), Af Egron Lundgren
förekommer reproduktion af en skiss,
föreställande två barn i ett landskap. —
Notfacsirailer förekomma af Irar
Hallström, Tor Aulin. Kompositörporträtt
har mau af Verdi, Mascagni.
Giorda-no, Arrigo Roito (i sitt arbetsrum med
notfacsimile). sådana af en mängd
musikaliska och dramtiska konstnärer såsom
Oie Bull, Emma Calvé (Carmen), Erik
Schmedes (Sigfrid), Salomea Kruscetiiski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
