Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 o. 20. 15 December 1910 - Alexander Kirchner (med porträtt) - Johannes Elmblad † (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från tidigare år stod lians båg åt
sången, men han kom ej att ägna
sig åt konsten till en början. Han
tog en juridisk examen och blef
officer, kommenderad till en liten
garnison, där det ej fanns någon
möjlighet till sångstudier. Emellertid blef
han förflyttad till krigsministeriet i
Wien och tick så tillfälle att egna sig
åt sångkonsten och scenen. Den ena
dagen, berättar han, satt han som
kapten, arbetande vid sitt skrifbord, och
dagen därpå debuterade han i
»Ma-non» efter endast få repetitioner.
Engagement stod honom till buds i Wien,
men hågen drog honom till den
svenska hufvud8taden. Han är nu här på
permission, ty den militära banuu bar
han ej bestämdt öfvergifvit. Lyckas
ban ej bli något betydande som
operaartist. återvänder han till armen,
påstår han.
Han säger sig trifvas godt i
Stockholm, hvilket vi hoppas att han
fortfarande må göra, och hvad hans
framtid på konstnärsbanan beträffar, synes
han ha ljusa utsikter, att, liksom hos
oss hrr Nyblom och Forssell, utbyta
militäryrket mot konstnärsbanan.
t
Johannes Elmblad.
f Efter att under de senaste åren ha
lidit af nedsatta kropps- och
själskrafter slutade Johannes Elmblad sin
vex-lingsrika och verksamma lefnad d. 4
december i Yäxiö. Hans konstnärliga
bana som sångare och operaregissör är
väl bekant och inbringade honom
lagrar icke blott i Europa utan äfven i
Amerika och Australien.
Elmblad var en mäktig personlighet.
Med sin höga, kraftfulla gestalt och
det karakteiistiska hufvudet med sin
rika ljusa hårväxt påminde han om en
nordisk viking. Den lifliga blicken
kunde lysa af barnsligt leende och
blixtra af herskareDS vrede under åskan
af en stentorsstämma, som äfven
kunde framträda med milda välljudande
tonfall. Väldigheten i bar.s basröst
gjorde den dock emellauåt svår att
styra med hänseende till intonationen.
Hans intelligens, konst och begåfning
gjorde honom till en framstående
dramatisk sångare, hvarför han också länge
såsom sådan fick höra till elitkören i
Bayreuth, och hans mångåriga bekant
skap med scenen bildade honom till
en utmärkt regissör, i hvilken
egenskap han var eftersökt såväl i sitt
hemland som i utlandet.
Johannes, Vilhelm Samuel
Elmblad föddes d. 29 aug. 1853 på
Herrestad i Kärda socken, Jönköpings län,
son af lektorn vid Stockholms
gymnasium P. M. Elmblad och hans maka,
född Rappe. Jenny Lind var hans
gudmor och äfven lärarinna. Som
sjuttonåring började han sina
musikstudier vid Musikaliska akademien i
Stockholm, fortsättande dem där från
1871 — 1873 under prof. Günthers
ledning i sång, äfven studerande
pinno-och orgelspel. Här hemma utbildade
han sig vidare i sång för Fritz
Arlberg och sedan i Tyskland för Julius
Stockhausen. Äfven af M:me
Yiardot-Garcia tog han sånglektioner. Så
utrustad började han sin konstnärsbana
i utlandet först som konsertsångare,
tagande hänsyn till den pietistiske
faderns motvilja för teaterbanan. Han
konserterade nu i Tyskland, Holland,
Italien. England och Australien, dit
han fick anledning resa genom sitt
giftermål med pianisten miss Maggi
Menzies från Melbourne. Efter
återkomsten därifrån följde han sin kallelse
att bli operasångare och har såsom
sådan varit anställd i Dresden 1879
-81, Hannover 1881—84, Prag 1884
—87, New Vork 1887 — 88, Berlin
1888 — 90, Prag ånyo 1890—94 och
Breslau 1894 — 97, där ock han
tjänstgjorde som regissör. 1889 åtföljde han
Prag-teaterns operaensemble under
Angelo Neumanus ledning till Peters
burg och Moskva m. fl. ryska städer,
uppträdande i Wagner-partier. Vid
Prag-operan likasom vid
Lessingstea-tern i Berlin utmärkte han sig som
regissör. Dessförinnan, nämligen 1887,
gästade Elmblad på Stockholms
operascen från 20 sept. till (i okt. hvarvid
han uppträdde som Sarastro, Falstaff
i »Muntra fruarna» och kardinalen i
»Judinnan» och begaf sig sedan till
sin ofvaji nämnda verksamhet i New
York. Återkommen därifrån ingick
Elmblad, som flere år varit enkling,
nytt äktenskap med Sigrid Pettersson,
bekant som författarinna under
nam-uet »Toivo» och som nu öfverlefver
honom. I Stockholm konserterade
Elmblad sedan 1892 och 1893 samt
gästade åter vår opera 1894, då han
återgaf landtgrefven i »Tannhäuser»
och särskildt utmärkte sig som Marcel
i »Hugenotterna■■■■.
Dä herr Elmblad i mars 1897 tog
alsked af Breslau operan beklagades
allmänt förlusten af en sådan förmåga,
som specielt i fråga om regissörskonst
ej var lätt att ersätta Bland operor som
han där satt i scen med lysande
framgång nämnas Nibelungenringen i sin
helhet, »Fidelio», »Muntra fruarna»,
»Kungen harsagtdet», »Donna Diana»,
»Hugenotterna» och »Figaros bröllop»,
den senare ett mästerstycke i
rococo-stil. Det var d. 2t> mars 1897 som
Elmblad tillträdde regissörskapet vid
vår opera. Jämte detta engagerades
han äfven såsom lyrisk artist. Att
uppräkna de operor som här
framträdde under hans regie ha vi nu ej
tillfälle till. En förtjänst som kan
till-räknas honom var att Beethovens
»Fidelio» i december vid tiden för
mästarens födelsedag upptogs på vår
opera. Med uppsättandet af Stenhammars
»Gillet på Solhaug». hvars premiär
ägde rum sista oktober 1902, afslöt
Elmblad regissörskapet vid Kungl.
teatern, hvilket han lämnade, då han ej
äfven fick fortfarande anställning som
operasångare här. Sedan han lämnade
Stockholm var han såsom regissör
anställd i New Vork, Amsterdam,
Wiesbaden och Leipzig till 1900, då hau
flyttade öfver till Malmö och blef en
af lärarne vid det nybildade
konservatoriet därstädes.
Elmblads repertoar som
operasångare omfattar öfver 70 roller, hvilka här
ej alla kunna uppräknas, l’nder den
tid han som lyrisk koustnär verkade
vid vår opera utförde han Fahtaff i
»Muntra fruarna». Rocco i »Fidelio»,
liartholo i »Figaros bröllop» och i
»Barberaren», Anqantyr i »Tirfing»,
Hunding i »Valkyrian», Clemens i
»Valdemar sskatten», Osmin i »Eoleveringen»,
Daland i »Den flygande Holländaren»,
Tristan i »Martha», Utobal i »Josef i
Egypten», Körningen i »Aida»,
Cornelius i »Niirnbergerdockan», Guvernören
i »Don Juan», lord Kockburn, i »Fra
Diavolo», Kasper i »Friskytten»,
Marcel i »Hugenotterna», Zigenaren i
»Ti-fania», Omar i »Abu Hassan»,
Landt-grefeen i »Tannhäuser» och Fafner i
»Rhenguldet». Till hans
Wagner-rol-ler hörde för öfrigt jämte jättarne
äfven Hagen, Marke och Pogner.
Nedanstående vackra och träffande
dödsruna af Elmblads operakamrat
Sven Nyblom taga vi oss friheten att
ur Dag. Nyh. här meddela:
Dundrande urkraft, veke svärmare,
Store fantast!
Djupgreppsfinnare, lifvets härruarc.
Entusiast!
Hatten på svaj med breda brätten
Kring lejonmanen,
Så kan jag se dig, den store jätten,
Den blonde titanen.
Sceniska konstens trosbesvärjare.
Gjallarhorn kalla!
Valkyrior föra dig hem, enhärjaie,
Till Valhalla!
Aftonljus skimrar solens öga,
Vintern är inne.
Bifrost visar dig väg till det höga.
— 1 .ef i vårt uiinne! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
