Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 15 Februari 1911 - Musikbref från Edinburgh, af E. S. - Tonmästarne på skolbänken - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för närvarande professor vid
Konservatoriet i Zürich. Han spelade i
konsertens andra afdelning Solo-Sonata
u:o 1 af Max Reger och som encore
gaf han ett Allegro ur en Suite af
Bach. Deunn afdelning inleddes med
Symphonie Poem »Romeo and Juliet»
af Tschaikowsky, där kapellmästare
Mlynarski tick briljera med sitt
utmärkta kapell och det blef äfven
aftonens glanspunkt. The Symphonie
Poem börjas med ett Andante non tanto,
quasi moderato åtföljdt af ett Allegro
där man tänker sig striderna mellan
de fientliga släkterna. Därefter
framträder ett. hänförande »kärleksmotiv»
och det vackra, stämningsfulla
musikverket afslutas med ett Requiem. Man
fick sedan nöjet att åter se och höra
den stilfulla sångerskan, miss Lucy
Gates, som med sin oändligt vackra,
jämna röst och sin präktiga koloratur
föredrog en ryrsk folkvisa
»Näktergalen» af Alabieff, naturligtvis med många
utsmyckningar, men alla i god stil.
Vidare sjöng hon den bekanta
»Ständchen» af Rich. Strauss. Hon hade
den stora artigheten att på de
intensiva applåderna sjunga en sång af
Georg Henschel »Der Frühling», där
hon återigen fick fira en triumf för
sin högt uppburna sångkonst med
målande fogti kvitter.
Den omvexlande konseiten afslutades
med sir A. C. Mackenzies »Scotch
Rhapsody», »Bnrns» (komp. i Florens
1881), däri kompositören inflätar några
a’ de vackra skotska folkvisorna och
lifliga folkdanserna. E. S.
––-m–––
Tonmästarne på
skolbänken.
I var tid begynner man ställa allt
större fordringar pa konstnären,
musikern. Det är icke nog ined alt hans
synfält sträcker sig endast utöfver
området för hans konst. Tonsättaren
räknas icke numera, såsom under tidigare
århundraden, bland människor af andra
och tredje rang. 1 salongerna och de
förnämaste sällskap är han icke mera
främmande. Det är därför nödvändigt
att han äfven på andra områden än sin
konst förfogar öfver ett beaktansvärdt
vetande, såvida han icke måste befara
att man i hemlighet eller kanske til!
och med offentligt ler åt hans
hjälplöshet. hans nescio . trots hans höga
konstnärskap.
Hur ofta gjorde man sig i ke lustig
öfver mästaren B r u c k ne r. öfver hans
naivitet, hans yttre och inre ef ter bl
if-venhel! Ehuru tonsättaren serare blef
universitetslektor, tog man honom icke
på allvar som sådan, ty hans vetande
var alltför anspråkslöst. Det är
knappast troligt, att Bruckner skulle
tillägnat sig högre kunskaper om ödet hade
gifvit honom en rikare penningpung.
Han intresserade sig endast för musiken,
allt annat var honom ytterst likgiltigt.
Likväl öfverlräffade han i en punkt
Fidelios skapare: han förstod
tillräckligt latin för att kunna komponera en
müsstest, medan Beethoven var tvungen
anlita öfversätlning.
Hvad lärgirigheten beträffar slod
dock Beethoven pa en helt annan
ståndpunkt än Bruckner. Också
Beethoven förfogade öfver endast
medelmåttig skolbildning redan som 12-åring
torde han fatt säga farväl al
skolbänken , men han sökte dock senare med
ifver utfylla bristerna i sitt vetande.
I ett bref från 1809 skrifver han: Det
ges ingen afhandling som skulle vara
för lärd för mig; utan alt göra minsta
ansprak pa nagon egentlig visdom, har
jag likväl ända frän barndomen
bemödat mig om a t förslå vår tidsålders
lärde och vise män.
Af ringa betydelse voro skolåren tör
Beethovens stora förebilder Mozart och
Haydn. Haydn berättar visserligen,
att han i Kapellhaus vid
Stephanskyr-kan i Wien jämte sång, klaver och
violin . . . lär . men dessa studier
omfattade blott skrifva. räkna, religion och
nagot latin. Genom sina ströftåg som
underbarn förhindrades Mozart att
tillägna sig större skolkunskaper.
Likaledes gick det .1 o h a n ne s
Brahms. Som gosse måste han
bidraga att öka föräldrarnas inkomster,
ofta till och med pa bekostnad af den
nattliga hvilan. Att skolbesökel pa den
grund icke kunde gifva tonmästaren
någon nämnvärd kunskapsskörd är ju
själffallet. Den unge Brahms saknade
ingalunda intresse all utvidga sitt
vetande, och ofta köpte han sig i
krämar-boden någon hok med gulnade blad.
med glädje offrande sina svårt
hopsparade slantar. Bland alla böcker var
det särskildt bibeln som vann hans
hjärta och hand det vid sig för alla tider.
En grundligare skolbildning erhöll
G I u c k. l yra år besökte han skolor pa
landsbygden; därpå sände fadern, en
forstman. honom till jesuitergymnasiet
i staden Komotau. där han stannade
sex är och jämte mycket värdelöst
inhämtade kunskaper framförallt i språk
och historia. Denna lärdom hindrade
honom likväl ej från alt kort därpå
ule i bygderna som fiolspelman söka
förbättra sill bedröfliga läge. Lorts.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Febr. 1, 12.
2.
3,13.
4.
5.
7.
8.
11.
Mozart: Don Juan. (‘7,
Donna Anna: frk. Larsén.)
Wagner: Tannhäuser.
Puccini: Boheme (Mimi.
Musette: fruar Oscar, Bai tels;
Rodolphe, Marcel, Shaunard,
Collin: hrr Kirchner, Oscar,
Stiebei, Wallgren; Benoit, St.
Phar: hrr Ericson, Grafström.)
T s c h a i k o vc s k y: Eugen
One-gin.
Wagner: Lohengrin
Puccini: Madame Bat//ly.
(linkerton, Sharpless: hrr
Stockman, Oscar.
Bizet: Carmen.
E. d Albert: Izeyl.
Oscarsteatern.
Febr. 1—14. G. Minkowsky: Vackra
ladyn.
5, 12. Offenbach: Sköna Helena.
(Helena: fru Norrie, gäst.)
Musikal, akademien.
Febr. 2.
3, 8.10.
6.
14.
Populär konsert af lgnaz
Friedman.
Konserter af Franz von
Vecsey. Biträdande pianist:
hr August Göliner.
K onsert af sångerskan Susan
Metcalfe; ackompanjatris:
frk. Martha Ohlson.
Nya FilharmoniskaSäll
skåpets l:a
abonnemangskonsert. Program: Philipp
Wolfrum: »Eine
Weihnachtsmysterium».
Gustaf Vasa-kyrkan.
Febr. 5. Orgelkonsert af Otto Olsson.
Biträdande: frk. Signe Carlsen,
hr Ax. Runnqvist.
Från Operan är ingenting märkligt
att förmäla, utom att sista januari fru
Otti Regel där gjorde sin första debut
som Michaela i »Carmen» och att hrr
Stiebel då hade en ny roll som Zuniga.
Fru Pegel uppträdde första gången
! offentligt, efter hvad vi veta, i febr.
förra året på en sin egen konsert i
Vetenskapsakademien. »Tristan och
Isolde» samt »Baiberaren i Sevilla»
skulle ha gått öfver scenen i första
hälften af denna månad, men detta
in-hiberades.
Oscarsteatern ger fortfarande » Vackra
ladyn», som uppföres ännu några
gånger. Denna operett hör till de bättre
a’stren af detta slag, så till text och
musik, mera opera comique än operett,
utan den trivialitet, som annars
vidlå-! der nutidsoperetten. »Vackta ladyn»
har Mere verkligt vackra musiknummer
och god instrumentering. Fröken
Grönberg är i första rummet värd beröm
för sin sång och har en superb drill;
äfven fru Meissner är förträfflig i sin
roll. Hr Schweback bidrager med sin
duktiga tenor till framgången i soli
och ensembler. Hr Barklind, den andre
hjälten i pjesen, är en elegant figur
som vanligt och reder sig rätt bra med
sångpartiet, ehuru ej någon
framstående sångare. Som polisministern är hr
Ringvall roande, som vanligt.
Dryckes-kvartetten i andra aktens början af
smeden, slottsfogden o. a. är verkligt
kvick och muntrande. Uppsättningen
är lysande och kostymerna likaså. En
ballet af dansande i de vackra skotska
nationaldrägterna är mycket anslående.
Ignaz Friedman, hvars första
konsert denna gång förut omnämnts, gaf
d. MO jan. Chopin afton upptagande:
Ballad, F-rnoll; Nocturne, H-dur (op.
62); Nocturne, Fdur; 2 Walzer
(Ciss-raoll, Assdur); Barcarolle, Fissmoll;
Impromptu, Gessdur; Prélnde,
Fissmoll: Scherzo, H-moll; Polonaise,
B-dur (posthum); 5 Etuder (F, Gess,
Ciss, Giss, (l); Sonat, H-moll, op. 58.
Haus 3:e och sista »populära» konsert
inleddes med en ganska intressant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
