Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. 1 April 1911
- Musikbref från Edinburgh af E. S.
- Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som därefter skall uppföras i Loudon
samt de större städerna på
kontinenten. Polacken Emil Mlynarski har
däri skildrat sitt fosterlands glans och
dess sorg; och den understundom
glada och understundom klagande
kompositionen vann stort bifall. Monsieur
Mlynarski har varit en persona grata
i Edinburgh denna saison tack vare
hans egenskaper som kapellmästare
och hans vinnande personlighet.
Mendelssohns vackra ouverture
»Calm Sea» inledde konserten och den
afslutades med »Marche Hongroise» af
Berlioz. — Pianisten Emil Sauer,
hvilken spelade på den sista af The
Clas-sical Concerts, uppträdde på denna
konsert äfven med en sin
förstlings-komposition: Piano-Concert i E-moll
N:o 1, och den lär hafva varit
sprittande spirituell, exekverad con amore.
Han spelade äfven Scherzo (op. 4) af
Brahms, Noeturne (op. 15) i E-dur af
Chopin, Toccata (op. Ill N:o (i) af
Saiut-Saens samt som encore till följd
af de intensiva applåderna
Mendelssohns Scherzo, op. IG, N:o 2.
* *
*
The Edinburgh Amateur Orchestral
Society gifver ärligen trenue konserter,
hvilka äro ganska intressanta, då man
betänker att i ett så pass
omusikaliskt land som Skottland, det finnes
herrar amatörer, hvilka under flere år
bildat och uppehållit detta Sällskap,
och hvilka själfva äro aktiva
medlemmar i detsamma. Orkestern består af
90 medlemmar förutom en kvinlig
harpist, uuder anförande af Mr Collin
son. Dessa konserter äro alltid
Eve-ning Concerts och äro necket
fashionabla.
Den konsert, som gafs den 13
februari var ganska ansträngande för
orkestern, ty flere »stora» nummer
uppfördes, men den redde sig med
glans. Konserten inleddes med
ouverturen till »Trollflöjten», därefter
spelades »Beuedictus» af Mackenzie, en
särdeles fin komposition. Ouverturen
till »Rosamuoda» af Schubert inledde
andra afdelningen, vidare gafs
»Vorspiel Act III» till »Kunihild» af
Kistler, i Wagnerstil. »Valse Triste» af
Sibelius. Glinkas »Kamarinskaja», rysk
nationaldans, liflig och anslående
nf-slutade konserten. »Solisterna» voro
ett par uuga damer, en fiolspelerska
och en sångerska. Den unga violin
spelerskan, var verkligt framstående
och spelade utantill med
ackonpagne-meut, dels af orkestern, dels af piano.
Hennes »glansnummer» var
»Sj’mpho-nie Espagnole» (Allegro, Scheizando,
Andante con moto, Rondo) af Edouard
Lalo med orkesterackompagnement.
Vidare spelade hon »Aria» (Matheson),
»La bandoline» (Couperin), »Minuet»
(Melandre), »Gavotte» (Bach),
»Tambourin» (Gossec). Orkestern
ackom-pagnerade henne särdeles fint.
Sångerskan sjöng, med oikester-
ackompagnement, Recit och Aria »Pieta,
Signore» ur oratoriet »San Giovanni
Battista» af Stradella samt några sånger
»Das Kraut Vergessenheit» af Engen
Bildach och Prelude till »A cycle of
Life» af Landon Ronald.
Ackompag-nementet utfördes af en ung dam. Det
väckte emellertid förundran att en
sådan sångerska och en sådan
ackorn-pagnatris voro befunna värdiga att
uppträda på denna konsert.
Det här i landet berömda och
ansedda The Carlo Rosa Opera-company
har under 14 dagar gifvit ett antal
operor, bland hvilka vi voro i tillfälle
att se och höra Goldmark’s
»Drottningen af Saba». — På det hela taget
var operau viil gifven; men
dekorationerna oca scenbelysningen voro
ganska underhaltiga, i jämförelse med
huru väl sådant göres på operan i
Stockholm. Sällskapet förfogar öfver
riktigt goda röster, i synnerhet de
kvinnliga artisternas; kören utmärkte sig
för renhet och styrka, hvarjämte
balletten, som dansades i tredje akten,
var vacker och väl utförd. Hvad man
med skäl kunde beundra voro de vackra
österländska drägterna. Operan, som ju
icke gifvits i Stockholm, verkar litet
gammalmodig i vår t d. Musiken är
emellertid vacker, och handlingen
dramatisk, utstyrseln praktfull med Konung
Salomo och Drottningen af Saba i all
deras glans och härlighet.
Den uppfördes på The Kings’ Theatre,
som ibland begagnas till varieté- och
andra föreställningar. Men den är den
största i Edinburgh och ganska
vacker; akustiken kunde dock vara bättre.
Under mellanakterna (och de voro
mycket långa) komma logeöppnerskor
och fråga em man behagar té eller
kaffe, hvilket sedan bjudes omkring i
teatersalongen. Kollekt för välgörande
ändamål upptages äfven under
mellanakterna, men både kaffet och
kollekten förefalla litet egendomliga för
svensk uppfattning.
Pianisten Moritz Hosenthal
uppträdde som ensam solist på den sjätte af
The Classical Concerts den 11 :e
februari med uteslutande Chopin
program: Fem preludes, Sonat, H-moll
op. 58, Berceuse op. 57. Mazurka,
Ass dur op. 50, Valse, Ass dur op.
42, Scherzo, B-moll op. 31; fem
etuder: Deux nouvelles etudes. Op. 10
N-o 1, Op. 25 N:o G, Op. 25 N:o 12,
Noeturne, F-moll Op. 51 N:o 1,
Polonaise Ass dur Op. 53.
Moritz Rosenthal är, som man vet,
en första rangens pianist, och den
stor-ståtliga konserten lämnade hos
åhörar-ne ett minne, som sent skall förblekna.
Den magnifika Steiuwayflygelu bestod
kraftprofvet.
Den sista af The Classical Concerts
gafs lördagen den 11 mars, då den
utmärkte pianisten Emil Sauer
uppträdde, äfven bau som ensam soliBt.
Programmet upptog idel fina
kompositioner: Sonat N:o 1 i D-dur, af Emil
Sauer, hvilken af egna verk äfven
framförde Etude Caprice och Moto
per-petuo en Octaves. Mycket stilfulla,
men kolossalt svåra. Vidare spelade
han: Impromptu, Op. 142 N:o 3, af
Schubeit, Scherzo, Op. IG af
Mendelssohn, Fasching Schwank aus Wien,
af Schumann; Barcarole, Op. GO,
Nor-turne, Op. 27 N:o 1, Etude, Op. 25
N;o 12, af Chopin, Réve angélique,
af Rubinstein, Chaconne afTh.Dubois.
Som värdig afslutning på konserten
gaf han Rhapsodie Hongroise N:o 15
(Rakoczymarschen) af Liszt. Han
spelade på en Blüthner ftygel.
Om man kunde kalla Moritz
Rosenthai den andre Rubinstein, så kan
man kalla Emil Sauer den andre Liszt.
Och nu äro dessa abonnements
konserter, The Orchestral och The
Classical, tilländalupna. De hafva varit
eu triumf för artisterna, en heder för
till8tällnrna och en stor njutning för
åhörarne. E. S.
––-X–––
Musikpressen.
På A.-B. Elkan A Schildknechts
förlag har utkommit
för piano 2 händer:
Ignotus: Sex Piano Etyder, op. 10,
tillegn. fröken Emilie Ulfsax. Pris
kr. 1:50.
Srenskt Porträtt galleri, våra stora män
och kvinnor musikaliskt belysta af
Hjalmar Meissner. Pris 2 kr.
Etyderna af Ignotus torde såsom
saknande fingersättning icke vara
direkt ämnade för elever. Emellertid
lämpa de sig väl därtill för sådana på
något högre stadium, ehuruväl
styckena icke äro synnerligen svåra att
utföra. De kunna kanske mera
beteck-uas som vackra och melodiska
salongs-stycken, tillika tekniskt instruktiva.
Tonsättaren har, som bekant, gjort sig
förut känd genom behagliga
pianokompositioner.
»Porträttgalleriet», som lär ha
spelats af orkestern i Berns’ salong,
föreligger här i pianoarrangement. Hr
Hjalmar Me:ssner har härmed gått i
sin faders fotspår med potpurri,
sammansatt af karakteristiska tonmålningar
af skämtsam art. Här »porträtteras»
i toner 23 bekanta personligheter:
Balk, Pinet, Fallström, Eorn,
Barck-lind, Ranft, Forsell. Ellen Key, Sven
Hedin, P. P. Waldenström, öfverste
Melander, Ringvall m. fl. genom
fyndigt valda kupletter, folkvisor,
operaarior etc. Så t. ex. Pinet af »Vi ska’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1911/0054.html
