Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 15 September 1911 - Sigrid Arnoldson (med porträtt) - Hildegard Werner † (med porträtt) - Underhållningsmusik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intagna i denna tidning. Att följa
henne på hennes konstnärsbana under
alla de år hon firat triumfer på
utländska scener i Europa och äfven i
Amerika, på tyska operascener, i Paris,
London, Monte Carlo, i Ryssland,
Lungern, Österrike, Italien ni. in. skulle
blifva alltför vidlyftigt. Likaså skulle
en fullständig föi teckning öfver
hennes operaroller upptaga en rätt
ansenlig lista. Några må vi dock
nämna, utom de som redan nämnts och
hvilka konstnärinnan utfört på vår
kgl. Opera, utan att vi dock kunna lemna
noggrannare upplysningar om tid och
ställe för deras uppförande. I
Petersburg har hon sålunda jemte flera af
ofvan nämnda roller utfört Charlotte i
Massenets »Wertber» och Ophelia i
»Hamlet» af Thomas; i London
Amina i »Sömngångerskan», Zerlina i
»Don Juan», Cherubin i »Figaros
bröllop»; i Amerika jemte de nämnda
Charlotte och Cherubin, Bauds i
Gou-nods »Philemon och Iluucis», Nedda i
»Pajazzo», Carmen och Michaela i
Bi-zets opera; i Monte Cailo uppträdt i
Rub nstehs »Dämon» och med
titelrollen i Mej-erbeets »Dinorah». Af
andra partier erinra vi oss Adalgisa i
■Norma , Zerlina i *Fra Diavolo»,
Manon i Massenets liknämnda opera
äfvensom hon sjungit i Verdis
»Maskeradbalen». Af senare uppträdanden
må nämras hennes gästspel i Dresden
1909 3’itn Carmpn, då hon blef utnämnd
till kgl. sachsisk kammarsångerska,
v d festspelen i Graz förra året, då
hi n med stor framgång u föide
Mignon, Lakmé, Ne Ida och Marie i »Re
gementets dutt.ei . Den 9 apiil detta år
gasterade hon bl. a. r Mannheim och
äfven i Halle.
Ai de många utmärkelser som
kommit konstnät innan till del är medaljen
»I.itteris et artibns» 1891 och sedan
1897, då hon medverkade här vid
kon. Oscars regeringsjubileum, hvarvid
hon erhöll denna meöalj med
briljan-tt rad krona. Kort dätefter tilldelades
henn« medalj med krona af Danmarks
konung. Hon innehar dessutom flera
medaljer för konst och vetenskap,
förärade henne af tyska furstar. Förra
året blef Sigrid Arnoldson utnämnd
till utländsk medlem af Musikaliska
akademien i Stockholm.
Till slut vilja vi anföra ett
bedömande i en tysk Musiktidning för ett
par år sedan angående hennes kon
t-närlighet, hvarvid meddeludes ett
vackert porträtt af sångerskan såsom
.Mation. Vid detta tillfälle yttras om
henne följande:
Fru Sigrid Arnoldson har sedan lång
tid tillbaka eröfrat sig en framstående
plats bland dem som kultivera det
italienska sångsättet. Hennes fält är
bel canto såugen, specielt koloraturen.
En lysande sångkonst låter hennes icke
stora men bärkraftiga sopran
framträda i det yppersta ljus. Allt hos henne
bär stämpeln af en lätt och säker
be-herskning: fonansat-en utan all möds,
träffsäkerheten, intonationens renhet,
den rent af mönstergilla
andningseko-nomien, den förståndiga utjemningen
af hufvud- och bröstresonansen.
Konstnärinnan åstadkommer en drill, som
hon efter hehag låter svälla och
af-taga, äfven en kedjedrill, som i vår tid
är nästan enastående. Hvad som
åtskiljer henne från åtskilliga tyska
med-täflarinnor är legatot, det underbara
förbindandet med hvarandra af
särskilda toner. Bland hennes
paradroller utmärker sig i dessa egenskaper
särskildt hennes Violetta. Därtill
kommer en dramatisk förmåga af hög rang.
Det behagfulla, glada och älskvärda,
understödda af den mest graciösa yttre
företeelse ligger också väl för henne.
Den som sett henne som Rosina skall
kunna vittna derom.
––
Hildegard Werner.
I den engelska staden Newcastle on
Tyne afled den 29 augusti vår
lands-maninna fröken Hildegard Werner, i
nära 40 år bosatt der såsom
musiklärarinna, nitiskt verkande för
tonkonstens befrämjande på platsen och
äfven bekant för musiklitterär
verksamhet såsom medarbetande i engelska
och andra musiktidskrifter, hvaribland
äfven denna tidning, som under flera
år hult musikbref från hennes hand.
Hildegard, Cnarlotte Aurora
Werner föddes i Stockholm den 1 mars
1834, dotter af häradshöfuing J. P.
Werner och hans maka, född
Shoer-bring. Hennes musikaliska anlag,
särskildt i fråga om pianospelning,
utbildade hon vid konservatoriet härstädes,
der hon blef elev 1856 och hade till
pianolärare den ansedde professor von
Boom samt studerade harmoni för prof.
Drake. Efter att med utmärkelse ha
lemnnt akademien, verkade hon som
musiklärarinna här i Stockholm, och
då den bekante, förut i Göteborg
verkande pianovirtuosen Gustaf Satter
1867 slog sig ned i Stockholm, blef
hon hans elev och lät äfven höra sig
på hans konserter. Af prof. von
Boom fick hon betyg på att hon var
»en utmärkt lärarinna». Fröken
Werner lärde sig också att traktera
violinen och utbildade sig sedan i
behandlingen af detta instrument för den rykt
bare läraren Leonard i Paris, der hon
äfven tog pianolektioner för Henri
Ravina m. fl.
Då en förmånlig plats som
musiklärarinna erbjöds henne i Newcastle
ou Tyne flyttade hon öfver till
England i januari 187’2. Som främling
hade bon der till en början att
bekämpa åtskilliga svårigheter för sin
framgång, hvilka hon dock med sin
energi så småniugom öfvervann. Efter
att ha varit musiklärarinna i en skola
i nämnda stad började hon
musikundervisning på egen hand. Hon var
den första lärarinnan i fiolspelning på
platsen och den första som der gaf
kammarmusikkonserter. Ar 1855
grundade frk Werner der en kvinnlig
orkester »The mignon orchestra» hvars
medlemmar tillhörde stadens förnämsta
kretsar och som anfördes af henne
själf, likasom den äfven af henne
bildade «barnorkestern», hvilken med
bifall uppträdt på konserter. Som
pianist har fröken Werner medverkat på
flere konserter i engelska städer. Hon
har äfven som tonsättarinna framuädt
med pianostycken och sånger. En
för-tjenst hos fröken Werner, som vi i
vårt land särskildt ha skäl att
uppskatta, är hennes sträfvan att göra
svensk musik bekant i England.
Utom sin vidtomfattande
musikaliska verksamhet hade hon länge ägnat
sig åt musiklitterär sådan och varit
medarbetare i musiktidskrifter, sådana
som »The musical times», »The
musical standard», »The strad», »The
violin times», »Musical News». I
början af 1890-talet blef hon ock
invald till medlem af »The incorporated
Society of musicians» i England samt
kort derefter till medlem af »The royal
chartered institute of journalists of the
united kingdom», en heder, som förut
icke vederfarits någon kvinna i norra
England.
I den dubbla afsikten att vinna
rekreation och rikta sitt musikaliska
vetande företog fröken Werner hvarje
sommar resor till andra länder och har
sålunda ofta besökt Paris äfvensom
Schweiz, Italien, Tyskland, Holland
etc, samt på dessa resor ej heller
glömt att besöka sitt hemland och vår
bufvudstad, der hon egde en broder,
dockmästaren Werner. Senast torde
det ha varit år 1904, då hon tillbragte
julen härstädes.
Ar 1883 förärades henne af konung
Oscar medaljen »Littetis et artibus»
och år 1895 invaldes hon till Associée
i Musikaliska akademien i Stockholm.
––––––-
Underhåliningsmusik.
Ar underhåliningsmusik att med
nödvändighet betrakta som musik af
mindre värde? Förfelar god musik sitt
mål om den verkar underhållande? —
Dessa frågor uppställer en medarbetare
i den numera icke till de konserrativa
musiktidningarne hörande Signale»,
dr Aug. Spanuth. Han yttrar vidare
i sin uppsats följande:
En komponist, hvars arbete vunnit
mindre betydande erkännande än han
väl önskat, skref nyligen — ehuru
mera höHigt än i sådant fall brukar
ske — till redaktionen, att i omnäm
nandet af hans verk ingenting sårat
honom så mjrcket som beteckningen
»underhåliningsmusik». Han finner
att en sådan klassificering var nedsät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
