Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 18 Oktober 1911 - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Okt. 1. O o un od: Romeo och Julia.
3. Tschaikowsky: Eugen Onegin.
4. Weber: Friskytten.
6. Wagner: Den flygande
holländaren. (Senta: triherrinnan
Lyk-seth-Skogman; Holländaren: lir
Carl Lejdström.)
7, 13. Lortzing: Tsar och timmerman.
8. Bizet: Carmen.
9. Verdi: Trubaduren. (Leonora,
Azucena: frk Linnander, fru <
’laus-sen; Manrico, Luna: hrr Kirchner,
Herou.)
11, 15. Rossini: Rarberaren i Sevilla.
(Rosina, Marcellina: fru Oscar, frk
frk Lindegren; Grefve Almaviva,
Doktor Bartholo, Don Bazil: hrr
Lennartsson, Stiebel, Wallgren;
en officer, en notarie: hr
Man-dahl, Ericson.)
14. G o u n o d: Faust.
17. G o u n o d: Romeo och Julia.
(Romeo: hr Arvid Ödmann,
afskeds-recett.)
Oscarsteatern,
Okt. 1 17. J. Gilbert: Kyska Susanna.
1, 8, 15. Offenbach: Sköna Helena.
(Helena: fru Norrie, gäst.
Musikal, akademien.
Okt. 4, 6, 10. Konserter af pianovirtuosen
Ignaz Friedman.
12. 16. Konserter af hofsångerskan,
fröken Signe Rappe.
17. Konsert af Société des
Instruments ancieiis
frän Paris.
I »Friskytten» har fröken
Linnander haft en ny, större roll som Agatha,
med vackert sångföredrag, hvari dock
såsom i spelet kunde inlagts mera lif.
Hr Lennartsson, som alltmer
uppmärksammas för sin vackra tenor och
dramatiska framställning, var en ypperlig
Max. Friherrinnan Lyhseth-Skograan
har, efter att för sjukdom varit
hindrad uppträda denna termin, nu
börjat tjänstgöring vid Operan som Senta
i »Holländaren», hvari hr Carl
Lejdström uppburit titelrollen med den
framgång, hvartill hans vackra röst gör
honom fortjent. Något dramatisk lif
kan man ej vänta af holländarens
spök-tigur Rossinis kvicka buffa »Barbera
ren i Sevilla» har återupptagits efter
fem år, då senast frk. Hesse utförde
Rosina och — som länge vanligast
varit fallet — hr Max Strandberg
grefvens parti. Rosina återgafs.
såsom förut skett, af fru Oscar, lifligt
och vokalt berömvärdt. Hennes
höjd-toner ansättas ock stundom med
intonationen skadande styrka, något som
nu för öfrigt är vanligt i vår tids
brist på beherskad hel canto-sång. Herr
Lennartsson var ny i grefve
Alma-vivas roll, hvari hans behagliga stämma
hördes med nöje. Hvad
sångföredraget beträffar redde han sig rätt väl
med den strup färdighet koloraturpartiet
fordrar. Öfver någon drill torde han
dock ännu ej förfoga. Spelet var
äf-ven värdt erkännande. Herr Lejd-
ström, som förut här utföit Bazils
parti i operan, hade nu öfvertagit
Figaros mera fordrande och fyllde Väl
sin plats såsom den rörlige förslagne
batberaren. Hr Vallgren var en
lyckad Bazil, som sjöng sin förtal-aria
med glans, och hr Stiebels doktor
Bartholo gjorde god komisk verkan.
Wag-nerdyrkarna och beundrare af
nutids-musiken iinna naturligtvis musiken i
»Barberaren» ytlig och tarttig. De
förstå ej det spirituella i densamma.
Den gör ej anspråk på att gå på
djupet. Den är ett solglitter på ytan,
som ej synes för dem som ständigt
vilja hålla sig på djupet.
Konsertrery. Den egentliga
konsertsäsongen inleddes d. 20 sejit. n ed
paret Vretblads sonatafton i
Vetenskapsakademien. Organisten i
Oscarskyr-kan Batrik Vretblad har såsom pianist
ofta medverkat vid konserter såsom
ackompaujatör och sköter pianot med
precision och smak. Hans fru, född
Bodman, har förut dokumenterat sig
som framstående violinist och är elev
af Marteau. Programmet upptog
Sonat (Le Tombeau) af J. M. Leclair
(1(197 —17(14) och Kunsert sonat af
Francesco Veracini (168(1—1750)
samt slutligen sonat, B dur. af
Mozart, alla tre för violin och piano.
De båda första sonaterna äro i
sin gamla stil rätt underhållande, så
stort afbrott gjorde dock icke mot
dem Mozarts mera moderna sonat.
Utföraudet af det hela var gediget
och smakfullr, för hvilket ock
publiken, ehuru fåtalig, visade sig
er-käusam. Troligen hade programmet
varit mera lockande med en
Beethoven sonat i slutet i stället för en af
de första sonaterna.
Af utländska artister framträdde
först denna termin den ansedda
pianisten M:me Maria (Avani ) Carreras,
som i april 1908 första gången gaf
konsert här, då i
Vetenskapsakademien. Fru Carreras spelar med
artistisk fulländning och fin smak, ej
för mycket begifven på kraftyttringar.
Beethovens pianosonat op. 2 n:o 3
stod först på programmet, och
utfördes alltigenom mästerligt. Efter denna
följde sånger af gamla italienska
komponister, Scarlatti, Marcello, Bononcini,
Paradies, Caccini, sjungna af den
medverkande italienska sångerskan M:me
Ebe Colombo. Med rätt obetydlig
röst och i höjden ofta bristande
renhet gjorde hon ett rätt matt intryck,
äfven i sedan föredragna sånger af
Massenet, Bizet och Sgambati. M:me
Carreras spelade, som nyheter, 4,
»Kirgisische Skizzen af den i Berlin
bosatta pianisten Mikael von Zadora
samt »Flammes de mer» af den
bekanta pianovirtuosen Em. Sauer;
Skiz-zerna, något vildt karakteristiska i
nyare stil, Sauers stycke mera obetydlig
virtuospjes. Till slut spelade hon af
Liszt »Sonetto del Petrarca» n:o 104
och Rhapsodi n:o X. Åhörarna voro
rätt talrika och M:me Carreras
hyllades med rikt bifall.
Då Ignaz Friedman i nov. 1909 gaf
sin första konsert här började han,
såsom nu, först med en Liszt afton,
hvarpå följde en Chopin-afton.
Återkommen i mars 1910 gaf hau 3
konserter, såsom äfven nu varit fallet,
den första 4 okt., då
Liszt-program-met upptog H-moll-sonaten,
Waldesrauschen, Valse Impromptu,
Liebes-traum n:o 3, Feux foliets, »Ständchen»
och »Erlkönigs-transkriptionerna,
Hochzeitsmarsch» o. Elfenreigen i
»Mid-sommarnattsdrömmen» af Mendelssohn
samt »Hexameron», hvari äfven
Thalberg, Crerny, Päxis, Cramer och
Chopin lämnat bidrag. Chopin-aftonens
program upptog Sonat op. 35, B moll;
Ballad, Ass dur; 2 Mazurkor; Vals,
Ass dur; Scherzo, Nocturne, 2 Etuder,
Prelude; Polonaise, Ass dur och Sonat
op. 58 H moll. På 3:e konserten d.
10 okt., hvilken hade blaudadt
program spelade han en egen
»Passacaglia , mera svår än vacker, Beethovens
Sonat op. 90, E moll och Bagatell H
moll; af Chopin: Nocturne, Ciss moll,
Valse E moll, Polonaise, B dur,
Ballade, F moll; »Noel en Polagne»
af Bozezinski (antagligen Polack) med
klockringning och julstämning, en
»Rumänsk dans» af Bela Bartok,
»Tri-hna» af Albenir, nymodiga saker af
obekanta tonsättare. Kouserten
afslu-tades med Brahms’ »Studien über en
thema von Paganini», bekant, mycket
långt bravurstycke. Den berömde
pianisten hänförde äfven nu vår publik,
som med applåder, stampningar och
till och med hurrarop hyllade
konstnären, hvilken ej var njugg på
extranummer efter de många
inrop-ningarna.
Kammarmusik Föreningen hade en
konsert till inledande af sin
verksamhet d. 5 okt. i Musikaliska
akademien. Estraden hade framtill skärm
öfver hela hredden — ej blott liten
skärm, såsom vid Briisselkvartettens
soaréer och framför denna några
palmer. Deu nya Kjellströmska
stråkkvartetten, bestående af hrr Kjellström,
Runmiuist. Lindhe och Johansson,
(altviol, ny bekantskap) medverkade jämte
hr Carl Lejdström som sjöng
Schu-bertsånger. Programmet upptog först
Mosarts härliga stråkkvartett, I) moll
och afslutades med Beethovens i G
dur, op. 18 n:o 2. Samspelet i dessa
var högst berömligt, och särskildt
utmärkte sig ledaren hr Kjellström i
första violinstämman för sitt mjuka
och klangsköna spel. Herr Lejdström
sjöng med bästa disposition och fint
musikaliskt uttryck sina
Schubertsån-ger: »Nacht und Träume», »Der
Wanderer», »Der Doppelgänger»,
»Litanei och »Wohin?» Salen var
fylld af abonnenter, som egnade de
utförande lifligt och välberättigadt
bifall.
Hofsångerskan fröken Signe Rappe
kunde på sin sångafton d. 12 okt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
